Barbie

Barbie
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 juli 2023
Regi Greta Gerwig

En underhållande film med mycket dans och musik – en dråplig betraktelse av samhället och i synnerhet av patriarkatet. Första halvan av filmen är mycket bättre än andra halvan. Jag skrattade en hel del men efter halva filmen hade de flesta skämten redan utryckts på olika sätt och det mesta var egentligen redan berättat då. Det sker ingen större utveckling av frågeställningar och handlingen är rätt förutsägbar, men absolut humoristisk och underhållande.

I Barbiedockornas värld härskar Barbie och allt är rosaskimrande perfekt, ljust och alltid skojigt, varje dag är lika lycklig, en förljugen värld utan sjukdom, sorg eller andra svårigheter, dag och och dag in i evigheters evighet. Skildringen av Barbies värld är snarlik den värld många influencers visar upp av sin värld. Men Ken är inte så lycklig, för hans enda uppgift i livet är att få Barbies uppmärksamhet.

Barbie vaknar en morgon har förändrats. Hennes fötter är förändrade och hon går inte längre på tå utan har normala människofötter och hon har börjat tänka på livets jobbiga sidor och hon kommer till och med att tänka på döden. För att reda ut allt och för att bli den vanliga Barbie måste hon lämna sin låtsasvärld och ta sig igenom en portal som för henne till den verkliga världen. Med på färden följer Ken. I rollerna som Barbie och Ken: Margot Robbie och Ryan Gosling, både helt rätt i sina roller.

Ken upptäcker att i den verkliga världen har män makten – och det sätter igång filmens skildring av patriarkatets makt: en underhållande fundering kring politik och maktstrukturer. Det är roligt och tål att skärskådas. Men jag skulle nog vilja se fler aspekter kring fenomenet Barbie.

I filmen hävdas att skaparen av Barbiedockorna ville ge flickor och kvinnor mod att tro på sig själva, att våga ta för sig i livet. Det är ett påstående som jag inte köper rakt av. Den bild av kvinnor som Barbiedockorna står för är en utseendefixerad yta där kvinnor ska gå med högklackade skor och vara sminkade och ha stora bröst. En kvinnobild som, åtminstone tills nyligen, brukade användas för att prångla ut reklambilder på bilar med Barbie-liknande kvinnor på huven.

I den verkliga världen måste Barbie leta upp det barn som leker med henne och som tydligen har det jobbigt. Barnet, flickan, måste bli lycklig igen och sluta tänka mörka tankar – först då kan Barbie bli sig själv igen och slippa brottas med existentiella tankar. Den flicka som Barbie letar efter och hennes mamma har stor betydelse för handlingen, men här ser jag en brist i filmen. Handlingen hade vunnit på att fördjupa deras berättelse, det kunde nog ha gjort att filmen fått högre betyg.

Gerwig har regisserat Barbie från ett manus hon har skrivit tillsammans med Oscar-nominerade Noah Baumbach (”Marriage Story”, ”The Squid and the Whale”), baserat på Barbie av Mattel.

En baksida till filmen är att den delvis tycks vara skapad med syfte att hjälpa ett storföretag inom leksaksindustrin att sälja ännu mer. Från SVTs hemsida:
Långt innan premiären har den gett upphov till både memes, rosa mat på snabbmatskedjor och flera Barbieinspirerade kläd- och sminkkollektioner.
Resultatet av en påkostad och genomtänkt pr-kampanj av leksaksföretaget Mattel.