• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Grattis Ludwig Göransson till Golden Globe

8 januari, 2024 by Redaktionen

Den svenske kompositören Ludwig Göransson vann en Golden Globe för sin musik till Oppenheimer. Golden Globa-galan för film och tv-serier 2023 delades ut den 7 januari.

Storslam tog filmen Oppenheimer. TV-serien Succession tog också flera priser. Oppenheimer vann bland annat för Bästa film och bästa regi (regissören Christopher Nolan) och bästa manliga huvudroll (Cillian MurphyOh och bästa manliga biroll (Robert Downey Jr).

Tv-serien ”Succession” vann fyra priser: bästa drama-serie, bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga huvudroll samt bästa manliga biroll.

SVT Nyheter berättar att i sitt tacktal riktade sig Göransson till Cillian Murphy, som har huvudrollen i filmen.
-Jag har tittat på ditt ansikte om och om och om och om igen. Det var en fantastisk upplevelse, sade han.

Här är några pristagare:
Film:
Bästa drama: ”Oppenheimer”.

Bästa musikal eller komedi: ”Poor things”.

Bästa regissör: Christopher Nolan, ”Oppenheimer”.

Bästa kvinnliga skådespelare, drama: Lily Gladstone, ”Killers of the flower moon”.

Bästa manliga skådespelare drama: Cillian Murphy, ”Oppenheimer”.

Bästa kvinnliga skådespelare, musikal eller komedi: Emma Stone, ”Poor Things”.

Bästa manliga skådespelare, musikal eller komedi: Paul Giamatti, ”The holdovers”.

Bästa animerade film: ”Pojken och hägern”.

Bästa manus: Justine Triet och Arthur Harari, ”Fritt fall”.

Bästa icke-engelskspråkiga film: ”Fritt fall”.

Bästa musik: Ludwig Göransson, ”Oppenheimer”.

TV
Bästa drama: ”Succession”.

Bästa komedi: ”The bear”.

Bästa kvinnliga skådespelare, tv-serie drama: Sarah Snook ”Succession”.

Bästa manliga skådespelare, tv-serie drama: Kieran Culkin, ”Succession”.

Bästa kvinnliga huvudroll, komedi eller musikal: Ayo Edebiri, ”The bear”.

Bästa manliga huvudroll, komedi eller musikal: Jeremy Allen White, ”The bear”.

Bästa miniserie: ”Beef”.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: golden globe, Ludwig Göransson, Oppenheimer

Flera höjdpunkter i späckad jubileumsuppsättning – Mölndalsrevyn ger 50 år av Revylution

8 januari, 2024 by Mats Hallberg

Texter: Sara Sanzén, Karin Svenner, Robert Cronholt, Manda Strid Bomander med flera

Regissör: Kjell Samuelsson

Koreograf & regiassistent: Elin Ljungberg

Scenografi/ Scenbygge: Jim Gustafsson, Jimmy Lökkeberg, Oliver Lökkeberg, Kjell Samuelsson, Lenny Alvefelt och Stefan Sjö

Peruk, smink & kostym: Doris Kjaer, Mia Redemo och Ulla Karin Olsén

Ljusdesign: Henrik Johansson och Sebastian Lökkeberg

Ljuddesign: Henrik Marzelius

Orkestern ”Upp till komp”: Andreas Nordanstig (kapellmästare), Bengt Holm och Börje Nilsson Mäki

Ensemble: Adam Evertsson, Anton Nordin, Christian Ehrman, Karin Mickelbo, Lena Gustafsson, Ludivig Hansén, Manda Strid Bomander & Sara Sanzén

Premiär: 6/1 2024 på Möllan i Mölndal – spelas till och med 17/2

Lokalrevyn som företeelse fyller i min hemstad femtio år, vilket förstås uppmärksammas av den ideella föreningen som driver denna nöjesinstitution. I årets program ges en historisk tillbakablick över en stolt tradition. Två gånger har priser i Revy-SM tillfallit dem samt 2012 den hedrande Karl Gerhard-hatten. Får erkänna att jag har endast vaga minnen av en revy på 90-talet. Har istället sett de allra flesta av Wendelsbergsrevyns produktioner senaste decenniet i grannkommunen. Beskådade dock den förnämliga jubileumskavalkad man framförde häromåret i Åbybergsparken under ledning av Lars Magnus Larsson. Sedan 2015 är lokalrevyn som fostrat bland andra Per Andersson och anlitat flera renommerade regissörer, tillbaka till sin ursprungliga scen i Folkets Hus, i lokaler vilka fått sig en rejäl ansiktslyftning.

Årets ensemble förlitar sig inte på några publikdragande stjärnor, däremot på ett solitt kollektiv med både veteraner och nykomlingar. Från Lena Gustafsson med hela 28 produktioner på en meritlista som toppas av uppträdanden på Superbowl och gala för Bob Hope, till tonårige talangen, teaterstudenten Ludvig Hansén, som trots sin ringa ålder redan prövat på att regissera jämte att framföra egna och andras verk. Revylutions regissör säger att intentionen är att vara ”en paus från vardaglig tristess och oroliga tider”. Betonas att revyns uppdrag består i att inte bara locka fram skratt utan också förmedla tänkvärdheter. Roa och beröra! Även om första akten varar längre än den andra består bägge delarna av uppemot sexton nummer. En faktaupplysning som egentligen inte hör hemma i en recension är att något gott att inmundiga i paus kan beställas i förväg samt att man har ett samarbete med John Scotts för hungriga biljettinnehavare.

Varje föreställning kryddas av gästartister vilka roat publiken tidigare årgångar. Under premiären dök en bejublad duo upp, nämligen trollkarlen Martin Roswall med sin assistent Daniel Pawholm. Omdömet om dem kan inte bli annat än ”fantastiskt duktiga”. Gick inte att lista ut eller visuellt upptäcka hur deras trick gjordes . Illusionen av magi upprepad ett tiotal gånger blev definitivt en av revyns mest kvalificerade och uppskattade inslag. Som seden nära nog påbjuder inleds jubileumsupplagan i salongen istället för på scen av ensemblens mest rutinerade medlemmar, nämnda Gustafsson och Karin Mickelbo i glittrande klädesplagg med egna välkomnande formuleringar. Vi får veta att med humor som vapen ska lokala perspektivet lyftas, samtidigt som sketcher och sånger kan komma att belysa nationella fenomen. Ett lika humoristiskt uppskissat som harmlöst och tacksamt exempel är hur släkten Wahlgrens/ Ingrosso uppmuntras breda ut sig alltmer i tevekanaler. Och till råga på allt belönas för sin offentliga narcissism. Dräpande satir!

Förtjänstfullt behärskas hantverket av samtrimmad ensemble vad gäller kroppsspråk (Elin Ljungberg heter den fiffige kreatören), rapsodisk gestaltning och vokala färdigheter. Replikerna sitter beundransvärt väl, likaså vers och refräng i alla sångnummer. Regin ser till att rytmen i föreställningen överensstämmer med fungerande/ förväntad mall. Även om nivån är mer ojämn än jag föreställt mig, balanseras det skojigt flåshurtiga med lugnare tempo där poänger finns att hämta, passager att ta med hem. Ibland förekommer lite väl mycket överdrifter i gester och uttryck i lusten att framställa komik. Regin kunde ha filat mer på att destillera fram nyanser, även om det grovkorniga hör till genren.

Man ska ha beröm för att ha lagt sig vinn om att texterna ska gå fram. Det hålls inte ut på toner likt musikalsolister, istället tar man fasta på att artikulera för att orden ska nå ut i salongen. Nackdelen är att jag med något enda undantag inte blir rörd av sättet att sjunga. Endast enstaka gånger före paus uppstår svårigheter att uppfatta budskap på grund av bristfällig intonation eller på beroende på för hög volym från instrument. I en sekvens på slutet prickas förvånande nog inte vad som kallas pitch, fast tack och lov korrigeras tonala osäkerheten efter detta utmanande intro. Av den mångkultur och demografi som senaste decennierna stöpt om inte bara landet utan vad som skett innanför kommungränsen märks så gott som ingenting, varken i ensemblen eller i förekomsten av ämnen. Att inte ha fört in förändringen också i denna gemytlig tradition känns lite förbluffande.

Tämligen komplicerat att recensera revyer, framför allt sådana utan röd tråd. Somligt fäster medan andra sekvenser (ursäkta putslustigheten) passerar revy. Just lek med språk förekommer ymnigt, inte minst det så kallade Göteborgs-vitsandet. Svårigheten med att greppa om revyer kan påminna om att försöka identifiera vad som pågår på respektive fordon på Chalmeristernas Cortége. Likande förhållande kan uppstå. Självklart underlättas förståelsen av att man är någorlunda insatt, känner till vilka ämnen som debatterats i kommunen och Mölndals-Posten. Förklaringar och bakgrund kan behövas, ges oftast i programhäftet. Tidigt i föreställningen anspelas på en återkommande figur, Hildur med knästrumpor, hatt och svart handväska. Samtliga grabbar kivas komiskt om att få göra Hildur. Efteråt slog det mig att politiker i Mölndal förunderligt nog knappt granskas. Varför klarar de sig helskinnade?

Utan att man ramlar av sin bekväma fåtölj ska påpekas att musikerna övertygar. Kompetenta rytmsektionen med trumslagare Bengt Holm och Börje Nilsson Mäki på elbas levererar följsamt understöd till Andreas Nordanstig, vars multibegåvning imponerar. Kapellmästaren, tillika repetitör, växlar emellan att lira keyboard och gitarr. Där jag satt till vänster på fjärde raden tycktes de vara en kvartett. I en spännvidd från Chopin-fragment och Andrew Lloyd Webber ( Jesus Christ Superstar) till schlagers och soundtrack-duett med Molly Sandén draperas låtar i uppfriskande nya texter. Man bestämde sig för en idealisk dänga som final, nämligen en oemotståndlig listetta med Black Eyed Peas. Ensemblen planterar då vokalt en bubblande livsglädje i stående publik.

Undrar om kreativiteten flödat i textgruppen eller om man fick kämpa för att hålla stången mot förödande skrivkramp. Finner standarden på deras bidrag ojämn och stundtals impregnerad i kontraproduktiv woke-ideologi. Den framskymtar i sketch om gigantisk kö till nyöppnade Åbybadet, då det nogsamt undviks att ta upp hotfullt dominansbeteende. Ironiska sekvensen om konsekvenserna av en långtgående yttrandefrihet visavi protester (uttytt: koranbränningar), plöjer i samma fåra. Bortser helt från såväl ökat terrornivå som kravallerna som ägde rum under påsken härom året.

Lågvattenmärket är emellertid ett inslag om Joakim Lamotte (aktuell med sina memoarer) på besök i Krokslätt. Parodin går ut på att vederbörande fabricerar en förhöjd bild av våld och otrygghet, ett inslag som självklart borde strukits efter bombdådet som skedde veckan före i huset ett stenkast bort. Själv blev jag vittne till intensiva branden som uppstod efter attentat i höstas nattetid. (Utanför anrika kinakrogen Rasa Sayang som nämns ett par gånger i revyn har jag dessutom blivit rånad.) Istället för att skänka sympati till oss utsatta gycklas det, vilket är totalt tondövt och respektlöst gentemot offren: näringsidkare, tillfälligt hemlösa, våldsdrabbade. Att Lamotte dessutom fått otaliga konkreta hot riktade mot sig och sin familj, hindrar inte ansvarig manusförfattare att göra narr av hans gärning. Denna medvetna bortvändhet från realiteter blev en sur eftersmak som förtog en del av behållningen.

Trots allvarsorden av klander i stycket ovan vore det orättvist att sluta en utförlig recension i moll. Ofrånkomligen sker många klädbyten medan det inte lagts ner riktigt lika omsorgsfullt arbete på scenografi även om den fungerar nöjaktigt.

Vill avslutningsvis framhäva en triss av lyckade nummer med skiftande temperament, vilka tillhörde de som stannade kvar i minnet. Kan börja med bilden ovan som råkade få extra stort format. Ludvig Hansén briljerar på ett sparsmakat vis sjungandes Livet är tungt just nu, vilket symboliseras i dans utförd och utformad av Sara Sara Sanzén och med toner på fiol av Manda Strid Bomander plus kör. Melodin som modigt exponerar svärtan och svårmodet har hämtats från den megahit Prince skrev åt Sinéad Ó Connor, en artist som dog under fjolåret. Själv tänkte jag på Marie Nilssons tragiska död. Väldigt lyckat blir det också i en minst sagt ironiskt hållen minimusikal om vilken sorts kultur – alltför snäv smal och självcentrerad i jämförelse med publikfriande revyer – som förtjänar kommunalt stöd. Också ett djärvt okonventionellt nummer som går lite på tvärs. Även om olika arrangörer ger oss invånare konserter och kulturprogram har ju kommunen slopat både kända artister på Världsmiljödagen, lagt ner Kulturnatta och förmodligen stramat år Kulturskolans resurser. Tredje tablån konstrueras kring mannen som utsetts till århundradets Mölndalsbo. Hyllningen av historikern och originalet Lars Gahrn, hans och andras kamp för bevarandet av lindar vid Kvarnbyskolan gör mig varm om hjärtat.

Arkiverad under: Scen

Blekinges äldsta nyårsrevy gör ingen besviken – Civilkurage – nummerrevy med både skratt och klassisk bondkomik

6 januari, 2024 by Martin Moberg

Klassisk bondkomik i Civilkurage här med Ola Ödman och Stig Augustsson som karaktärerna ”Greta och Doris” som bedömer Biltema i Ronnebys cafeteriasortiment.

Strångamålarevyn 2024, Civilkurage

Betyg: 5

Medverkande:

Skådespelare:

Ellinor Andersson, Lotta Frid, Ola Ödman, Stig Augustsson, Klara Dahlin och Bastian Mellberg.

Premiär: Fredag 5 januari kl 18.30, Strångamåla medborgarlokal, 8 km norr om Bräkne-Hoby, Ramsjötorpsvägen 1

Övriga föreställningar:

Lördag 6 januari kl 15.00
Fredag 12 januari kl 18.30
Lördag 13 januari kl 15.00 + 18.30
Fredag 26 januari kl 18.30
Lördag 27 januari kl 15.00 + 18.30
Fredag 2 februari kl 18.30
Lördag 3 februari kl 15.00

När det är dags för Blekinges äldsta nyårsrevy att ha premiär i Strångamåla medborgarlokal för 38:e gången, då vet man att det kommer att levereras en nummerrevy av klassisk sort och bondkomik i alla dess former och varianter. Den 5 januari kl 18.30 hade Strångamålarevyn premiär. Årets upplaga går under namnet ”Civilkurage”. Namnet på årets föreställning kommer från civilberedskap som är högaktuellt i dessa tider av krig i Europa, allvarlig underton men som Strångamålarevyn vill göra lite roligare och det lyckas man med här.

För Strångamålarevyn anno 2024 har blivit en informationscentral, det är ju ett ställe dit man kan få gå för att få reda på vad man bör ha hemma i kristider. Men det är med en klockren humoristisk knorr på numren och jo då, munnen den ler både brett och skrattar gör man tillsammans med publiken vilket ger den inramning som en nyårsrevy ska ha. Sammanlagt består ensemblen av sex personer på scenen och ett revyband på fyra personer, utöver två som har hand om ljud och ljus.

Det som är ett tydligt kännetecken för Strångamålarevyn är att man varvar numren med mycket musik och årets nyårsrevy är inget undantag, något som gör att helhetsintrycket blir mycket bra. Åldern på ensemblens medlemmar är bred, de sex på Strångamålarevyns scen är mellan 15-64 år. Vilket borgar gott för framtiden, med stor sannolikhet kommer skrattsalvorna att hagla i Strångamåla vart nyår även framöver. Det som är befriande, är att man kan sätta upp en nyårsrevy utan att strössla med skämt om kändisar och politiska skandaler.

Man kan faktiskt säga att Strångamålarevyn är lite mer universiella. Till exempel vem som vill ta hand om en överflödig katt eller om de nysvenska: de förväxlingar som uppstår när man ”jiddrar” med språket. Eller att vi svenskar nu plötsligt ska ha civil beredskap och hamstra konserver, ha radio med batterier med mera lätt tillgängligt hemma. Man skämtar också om del av allt det tokiga som sker hos grannarna.

Som ”café-kartellen i Bräkne Hoby” eller Biltemas etablering i Ronneby. Butikskedjan är ju känd som ett ”gubbdagis” och dit söker sig den gamla korvsugna duon Doris och Greta för att inventera beståndet i cafeterian. Med extra bröd i handväskorna så klart, man vet ju aldrig eller hur? Allt detta ger upphov till många roliga, ögonblickliga missförstånd i en klassisk lokalt förankrad nyårsrevy.

För tanken är att det ska vara skratt direkt från oss i publiken, vilket det blir flera gånger under kvällen. Och vi behöver skratta tillsammans i tider som dessa med det nyhetsflöde vi möts av både inrikes och utrikes. Strångamålarevyn försöker inte vara underfundiga, man behöver inte vänta två veckor på skratten eftersom det är mer bondkomik här i Strångamålarevyn, jämfört med storstädernas nyårsrevyer.

Årets revy är nära på redan slutsåld, men det finns chans att få tag på biljetter och jag rekommenderar varmt årets Strångamålarevy. Som återigen lyckas få ihop det med klassisk bondkomik väl förankrad i den blekingska myllan och skratten från publiken gör att det blir den helhet som en nyårsrevy ska ha.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Blekinge, Bräkne-Hoby, Civilkurage, Nummerrevy, nyårsrevy, satir, Strångamålarevyn, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: Power Alley

5 januari, 2024 by Elis Holmström

Power Alley
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 januari 2024
Regi Lillah Halla

Den omtalade och enligt mig rejält överskattade Paradiset Brinner har nu fått ett brasilianskt syskon. Likt ett eko får vi ännu en gång följa ett gäng sammansvetsade unga kvinnor som befinner sig på samhällets lägsta trappsteg. Konsten att överleva, hoppas och kämpa för överlevnad står i det dramaturgiska centrumet även här. Men till skillnad mot den svenska – och hopplösa, motparten är Power Alley en solid, genomtänkt och betydligt mer trovärdig berättelse om kampen mot ett samhälle som vänt kvinnor ryggen.

Att vi har att göra med avskalad, spartansk och ofiltrerad diskbänksrealism råder det inget tvivel om. Hela Power Alley känns som om den är skapad med en vass täljkniv, utmejslad i hårt och svårarbetat trä. Utseendet är utan tillstymmelse till elegans, istället är det påträngande närgånget med närmast klaustrofobiska närbilder på avklädda och svettiga kroppar. Musiken är pulserande, kinetisk och närmast kaotisk, allt för att skapa intimitet kontra någon form av musikalsikt behag. Berättelsen är lika rak som horisonten och innehåller i princip inga exkursioner, all energi och tid läggs på den rudimentära berättelsen och avviker inte en millimeter ifrån den.

Regissören Lillah Halla är inte ute efter att bryta mallen för hur desperata och utmärglade människoöden kan presenteras på film. Istället är det som att hon designat hela sin film likt en målarbok. Varenda penseldrag läggs med precision inom linjerna, avvikelse är detsamma som allvarligt tabu och om det finns ett recept för hopplöshet följer Halla det till punkt och pricka. Det finns fördelar med denna strikta struktur. Framförallt medför det en målmedvetenhet som envetet tågar framåt. Genom att vara en så pass rak och kompromisslös finns det en tydlig drivkraft som ger flera sekvenser energi och värme, något som helt saknades i Paradiset Brinner. Denna drivkraft gör att det svåra och plågsamma blir hanterligt då det kantas av genuin gemenskap, där misären kan mildras genom vänskap och fantastiska föräldrafigurer. Power Alley innehåller ett antal mycket solida rolltolkningar från hela ensemblen där flera är debutanter. Detta kombineras med oväntat finstämd personregi och det är märkbart hur pass engagerad Halla är vad gäller sina karaktärer. Diskbänksrealism är dock inte komplett utan en bitande och påtaglig samhällskritik som pekar på vad som lett till de förkastliga förhållandena karaktärerna och publiken tvingas uppleva, respektive bevittna. Genom att belysa Brasiliens oerhört drakoniska och hänsynslösa abortlagstiftning skapas också en skrämmande parallell till ett antal västerländska nationer som successivt arbetar för att göra kvinnor till andra klassens medborgare. Samhällskritiken blir därmed oerhört aktuell och även påträngande – i en positiv mening.

Men samtidigt som målmedvetenheten att nå en specifik destination skapar nämnda fördelar innebär den också att filmen många gånger känns tunn. Segment som kunde varit avgrundsdjupa förblir ytliga och flera av de dramatiska hindren som karaktärerna möter känns alltför bekanta, ibland närmast artificiella. Mest problematiskt blir upplösningen som ter sig oerhört slarvig. Istället för att vara koncis och direkt – som resten av filmen, rör sig allt mot ett banalt klimax som trivialiserar mycket av det allvar som presenterats innan.

Power Alley må inte vara perfekt men det är en oväntat kompetent studie i hopplöshet men också vänskap och mänsklig motståndskraft.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bäst scenkonst i Göteborg 2023 – vad som beskådats i rangordning efter gjort avtryck

4 januari, 2024 by Mats Hallberg

foto Ola Kjelbye – Emil Ljungestig och Karin De Frumerie

Blev för min del omkring 35 olika uppsättningar vilka nästan alla recenserades, något som oundvikligen resulterade i ett par besvikelser. Överlag fann jag emellertid kvalitén genomgående frapperande hög, inte minst hos frigrupper och på Backa Teater. Av vad som bevittnades hos de stora institutionerna – Operan med sina bländande resurser, Stadsteaterns mångfasetterade utbud på fyra scener samt Folkteatern som upplåter sina lokaler åt nyskriven dramatik – vill jag påstå att ojämnt är en rättvisande bedömning. Nedanstående lista försöker på ett självständigt vis utan tillstymmelse till ängsliga blickar mot kollegor besvara frågan: Vilka föreställningar har på ett personligt plan gjort störst intryck?

  1. Monicas vals (musikteater om Monica Z som tidigare uppförts i Malmö) – Göteborgs Stadsteater
  2. Oxytocin (dockteater om den konfliktfyllda tonårstiden – Backa Teater
  3. Tusen år hos Gud (kammarspel av Stig Dagerman om en döende I. Newtons oväntade besök) – Göteborgs dramatiska teater
  4. 12 Songs (dansverk till originalmusik framförd av Ane Brun, solister o orkester) – GöteborgsOperan
  5. Jag ser allt du gör (karga noveller av Annika Norlin dramatiserade) – Hagateatern
  6. Caligula (tragedi av A. Camus i nytolkning av ungerskt team) – Göteborgs Stadsteater
  7. .Den sårade divan (biografiskt drama om A. Krusenstjerna/ S. Hjertén/ N. Sachs) – Göteborgs dramatiska teater
  8. Yeah Yeah Yeah! It Was 60 Years Ago Today (Pepperland gestaltar, berättar och spelar musik av Beatles) – Göteborgs Stadsteater
  9. Jag är vinden ( mystik frambesvärjd med raffinerad ljusdesign och dito koreografi med manus av Jon Fosse) – Teater Trixter
  10. Mama Zoya, Belarus (drabbande samarbetsprojekt om förtryck och frigörelse) – ADAS Teater
  11. Försök #1 (Jesper Söderblom glänser i speciellt monolog-projekt med upprepning som givet tema)- Göteborgs Stadsteater
  12. Gudspartikeln (monolog om 11-årig tjej som bryter fysiska kontakten med omvärlden) – Masthuggsteatern
  13. Robin Hood Forever (myt och nutida problem möts i en fyndig produktion från 10 år) – Backa Teater
  14. Stugfeber (ensemblen firar triumfer i skruvad musikal av Lars Demian) – Göteborgs Stadsteater
  15. Ängel? ( den första pjäs som skildrar turbulensen i vården kring pandemin) – Stollar bollar hos Teater Cinnober
  16. Skönheten i kaos (som en visuell föreläsning om magin i tillvaron) – Folkteatern
  17. Arkivet (absurd svart humor i nyskriven samtidsskildring) – Teater Tofta
  18. Quasimodo (bisarr och belysande tragedi av Jens Ohlin tryfferad med svart humor) – Folkteatern
  19. Lyckliga i alla våra dagar (livsbejakande inventering för mellanstadieelever och uppåt) – Backa Teater
  20. The Art Of Being Many Hannah Arendt (animerad monolog med Annika Nordin om viktig filosof/idéhistorikers tankevärld) – Teater Trixter
  21. Wicked kultförklarad musikal i intensivt och spektakulär produktion) GöteborgsOperan
  22. Processen (Lasse Beischers gränslösa infall omvandlar konstnärlige ledarens avsked till svart humor) – Göteborgs Stadsteater
  23. Mytomania (avantgardistiska toner präglar nyskriven opera baserad på omtalad skandal) – GöteborgsOperan
  24. Du är min nu (fransk-engelsk dramatiker behandlar mäns våld genom att dissekera två parrelationer) – Göteborgs Stadsteater
  25. Den du är (psykologiskt laddat kammarspel om makt och motsatsen) – Teater Dictat hos Cinnober
  26. Coronamysteriet (reflekterar inför små barn över otäck period) ACTA hos Teater Jaguar
  27. Mary Shelleys värld (feministisk dramakomedi som uppsluppen historielektion) – Göteborgs Stadsteater
  28. In A Heartbeat (två olikartade modernistiska verk med fenomenalt danskompani) -GbgOperan
  29. Ett drömspel (märklig fusion av queer-koreografi och Strindbergs klassiska text) Folkteatern
  30. En kort evighet (nyskriven udda komedi om självförverkligande i borgerlig miljö) – Göteborgs Stadsteater
  31. En rackarunge (musikteater utomhus för förskolebarn med manus Ester Blenda Nordström) Scenkonstkollektivet Re:act vid Råda Säteri
  32. Försök #3 (säreget experiment av Iggy Malmborg vars tredje del fokuserar på linjärt berättande) – Göteborgs Stadsteater
  33. Sandlådan (ett dussintal amatörer tar sig an uppdaterad klassiker regisserad av Kim Lantz) Folkteatern

Arkiverad under: Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 259
  • Sida 260
  • Sida 261
  • Sida 262
  • Sida 263
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in