• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Oppenheimer fick flest nomineringar till Oscarsgalan – här är listan på de nominerade

24 januari, 2024 by Redaktionen

10 mars är det dags för den stora filmfesten, Oscarsgalan. I år, 2024, hålls den för 96:e gången. Den 23 januari tillkännagavs årets nomineringar. Oppenheimer tog storslam när det gäller nomineringar, med 13 nomineringar.

Oppenheimer är nominerad i de tunga kategorierna Bästa film och Bästa regi. Sedan några år tillbaka är det tio filmer som nomineras till det mest prestigefyllda priset, bästa regi. Övriga filmer som nominerats till bästa film är ”Barbie”, ”Poor things, ”American fiction”, ”Maestro”, ”Past lives”, ”The holdovers”, ”Killers of the flower moon”, ”The zone of interest” och ”Fritt fall” nominerades i kategorin.

Scorsese blev historisk i och med nomineringarna. Han är nominerad för Bästa regi med filmen ”Killers of the flower moon”. Därmed har han blivit nominerad tio gånger för Bästa regi. Han har däremot bara vunnit Bästa regi en gång, för The Departed 2007.

Ur svensk synvinkel har vi några nomineringar att följa under galan. Ludwig Göransson fick en en Oscarsnominering för bästa originalmusik till ”Oppenheimer”. Filmens fotograf, svensk-nederländska Hoyte van Hoytema, har chans att vinna för fotot i ”Oppenheimer”. Svensken Gustaf Skarsgård är inte nominerad för någon roll men han är med i ”Oppenheimer”. Svenska skådespelarna Leif Andrée har chans att vinna med den Danska ”Knight of fortune” i kategorin Bästa kortfilm.

Bästa film
”American fiction”
”Anatomy of a fall”
”Barbie”
”The holdovers”
”Killers of the flower moon”
”Maestro”
”Oppenheimer”
”Past lives”
”Poor things”
”The zone of interest”

Bästa manliga huvudroll
Bradley Cooper i ”Maestro”
Colman Domingo i ”Rustin”
Paul Giamatti i ”The holdovers”
Cillian Murphy i ”Oppenheimer”
Jeffrey Wright i ”American fiction”

Bästa kvinnliga huvudroll
Anette Bening i ”Nyad”
Lily Gladstone i ”Killers of the flower moon”
Sandra Hüller i ”Anatomy of a fall”
Carey Mulligan i ”Maestro”
Emma Stone i ”Poor things”

Bästa manliga biroll
Sterling K. Brown i ”American fiction”
Robert De Niro i ”Killers of the flower moon”
Robert Downey Jr. i ”Oppenheimer”
Ryan Gosling i ”Barbie”
Mark Ruffalo i ”Poor things”

Bästa kvinnliga biroll
Emily Blunt i “Oppenheimer”
Danielle Brooks i “The color purple”
America Ferrera i “Barbie”
Jodie Foster i “Nyad”
Da’Vine Joy Randolph i “The holdovers”

Bästa regi
Justine Triet för ”Anatomy of a fall”
Martin Scorese för ”Killers of the flower moon”
Christopher Nolan för ”Oppenheimer”
Yorgos Lanthimos för ”Poor things”
Jonathan Glazer för”The zone of interest”

Bästa långa dokumentär
“Bobi Wine: The people’s president”
“The eternal memory”
“Four daughters”
“To kill a tiger”
“20 days in mariupol”

Bästa korta dokumentär
“The abc:s of book banning”
“The barber of little Rock”
“Island in between”
“The last repair shop”
“Nai Nai & Wai Po”

Bästa kortfilm
“The after”
“Invincible”
“Knight of fortune”
“Red, white and blue”
“The wonderful story of Henry Sugar”

Bästa ljud
“The creator”
“Maestro”
“Mission: impossible – dead reckoning part one”
“Oppenheimer”
“The zone of interest”

Bästa specialeffekter
“The creator”
“Godzilla minus one”
“Guardians of the galaxy vol. 3”
“Mission: impossible – dead reckoning part one”
“Napoleon”

Bästa originalsång
“The fire Inside” från “flamin’ Hot”
“I’m just Ken” från “Barbie”
“It never went away” från “American Symphony”
“Wahzhazhe (a song for my people)” från “Killers of the flower moon”
“What was I made for?” från “Barbie”

Bästa klippning
“Anatomy of a fall”
“The holdovers”
“Killers of the flower moon”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa kostym
Jacqueline Durran för ”Barbie”
Jacqueline West för ”Killers of the flower moon”
Janty Yates och Dave Crossman för ”Napoleon”
Ellen Mirojnick för ”Oppenheimer”
Holly Waddington för ”Poor things”

Bästa animerade film
“The Boy and the Heron”
“Elemental”
“Nimona”
“Spider-Man: across the spider-verse”
“Robot dreams”

Bästa scenografi
“Barbie”
“Killers of the flower moon”
“Napoleon”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa foto
“El conde”
”Killers of the flower moon”
“Maestro”
“Oppenheimer”
“Poor things”

Bästa makeup och hårstyling
”Golda”
”Maestro”
”Oppenheimer”
”Poor things”
”Society of the snow”

Bästa animerade kortfilm
”Letter to a pig”
”Ninety-five senses”
”Our uniform”
”Pachyderme”
”War is over! Inspired by the music of John & Yoko”

Bästa manus efter förlaga
”American fiction”
”Barbie”
”Oppenheimer”
”Poor things”
”The zone of interest”

Bästa originalmanus
”Anatomy of a fall”
”The holdovers”
”Maestro”
”May december”
”Past lives”

Bästa originalmusik
”American fiction” med musik komponerad avLaura Karpman
”Indiana Jones and the dial of destiny” med musik komponerad av John Williams
”Killers of the flower moon” med musik komponerad av Robbie Robertson
”Oppenheimer” med musik komponerad av Ludwig Göransson
”Poor things” med musik komponerad av Jerskin Fendix

Bästa internationella långfilm
”Io capitano”, Italien
”Perfect days”, Japan
”Snöns brödraskap”, Spanien
”The teachers’s lounge”, Tyskland
”The zone of interest”, Storbritannien

Hela listan, med alla kategorier och nominerade finns på The Guardians hemsida.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Oppenheimer, Oscarsgalan

En lovande svensk filmvår

24 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Svensk film under våren 2024 visar på en stor bredd och ser mycket spännande ut. Många filmer som jag ser fram emot. Svenska filminstitutet presenterade 27 svenska filmer som kommer under våren 2024. Två av filmerna hade redan haft biopremiär: Stockholm Bloodbath och Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet, både filmerna fick för övrigt betyg 4 av Kulturbloggen.

Filmerna presenterades på en live-föreställning på biograf Rigoletto. Det var en drygt tre timmar lång presentation och det är klart att det tar tid att något så när seriöst presentera 27 filmer. Men första halvtimmen gick till att Filminstitutets tf vd Åsa Sjöberg finns på plats och likaså Film & TV-Producenternas ordförande Eva Hamilton skulle tala om filmens situation och kulturpolitik. Jag tror att de flesta av oss som såg presentationen på plats eller online hellre hade sett den tiden ägnas åt filmerna, för kultur- och filmpolitiken kan förmedlas på många andra sätt. Filminstitutets presschef Jan Göransson var konferencier och han får väl godkänt av mig för sin insats, det märktes att han sett många av filmerna och hade relevanta frågor. Det har inte alltid fallit att den som varit konferencier låtit regissörer och skådespelare svara på vettiga frågor.

En skådespelare som lär sitt stora genombrott i vår är Asta Kamma August. Hon har stora roller i två av vårens filmer: Hypnosen och Kalak. Kalak är en samproduktion med Danmark och utspelas på Grönland, i regi av Isabella Eklöf. Filmen bygger på en bok av Kim Leine och är berättelsen om Jan, som bor med sin familj i grönländska Nuuk och arbetar som sjuksköterska. Kalak baseras på verkliga händelser.

Det är flera av filmerna jag ser mycket fram emot att se, till exempel A Tiger in Paradise med José González. Den tar upp existentiella frågor och om hur vi kan veta vad vi egentligen vill med våra liv. Den beror också frågor kring psykisk ohälsa.

Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton är en film som jag måste se, men som jag lär bli mycket berörd av. Den skildrar en mamma som förlorade en tonårsson. Att förlora ett barn är den största tragedin en förälder kan uppleva. Det skildras inte alltid trovärdigt. Men jag hoppas det är en film som kan förmedla hur det är att kunna fortsätta leva efter att drabbas av detta.

Det är flera dokumentärer eller spelfilmer som ligger nära det dokumentära som verkar intressanta som Den sista resan i regi av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson som handlar om en resa till Frankrike med Filips pappa som börjar komma upp till åren och drabbas av olika krämpor. En film som verkar handla inte bara om att åldras utan också om vuxna barn som måste acceptera att föräldrar åldras och förändras, att livet aldrig står stilla.

Düsseldorf, Skåne är en dramafilm som delvis bygger på verklighet om en synthband. Filmen om Kal P Dal handlar om rockmusikern, sångaren och gitarristen Kal P Dal. I sommar eller senvår kommer filmen Sommartider – filmen om Gyllene Tider, som är en dramafilm om Gyllene Tider.

Blix Not Bombs är en film om den svenske diplomaten Hans Blix, som kanske är den sista representanten för en generation som hoppades att det skulle gå att lösa konflikter med diplomati.

Levan Akin, regissören bakom flertaligt guldbaggebelönade ”And Then We Danced”, får äran att inviga en av sektionerna under Berlins filmfestival med sin nya film Passage. Den nya filmen tar också upp livet för transpersoner, en grupp som möts av omgivningens misstänksamhet och fördomar. I berättelsen får vi följa en pensionerad lärare, Lia från Georgien, som har bestämt sig för att ta reda på vad och leta reda på sin sedan länge försvunna systerdotter Tekla. Hon får tips att Tekla kan finnas i Turkiet och vi får följa hennes resa och letande i Istanbul.

Det här är bara några av de filmer som ser fram emot, men det är många fler jag inte tänker missa.

Här är en lista över de filmer som presenterades:
A Tiger in Paradise* regi Mikel Cee Karlsson
Arne Alligator och djungelkompisarna regi Jenny Jokela, röstregi Tomas Tivemark & Daniel Sjöberg
Beck – Dödläge regi Niklas Ohlson
Blix Not Bombs* (samproduktion), regi Greta Stocklassová
Den sista resan* regi Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
Det kunde varit vi* regi Björn Tjärnberg & Rebecca Brander
Düsseldorf, Skåne regi Patrik Blomberg Book
En del av dig regi Sigge Eklund
Ett hjärta är alltid rött – en film om Imperiet* regi Anders ”Balsam” Hellström
Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton* regi Petra Bauer & Marius Dybwad Brandrud
Filmen om Kal P Dal* regi Stefan Källstigen & Dag Ösgård
Hypnosen regi Ernst De Geer
Håkan Bråkan 2 regi Ted Kjellson
Jakt regi Sarah Gyllenstierna
Kalak (samproduktion), regi Isabella Eklöf
Leaving Jesus* regi Ellen Fiske
Längtan till Áhkká* regi Gustav Cavallin & Jens Nilsson
Megaheartz* regi Emily Norling
Motherland* regi Hanna Badziaka & Alexander Mihalkovich
Om alla bara drar* regi Karin Wegsjö & Nazira Abzalova
Passage regi Levan Akin
Scapegoat regi Marcus Ovnell
Skärvor* regi Sara Broos
Som vi har älskat* regi Gustav Ågerstrand
Sommartider – filmen om Gyllene Tider regi Per Simonsson
Stockholm Bloodbath regi Mikael Håfström
Stöld regi Elle Márjá Eira

* = dokumentär

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmvåren 2024, Svensk film, Svensk Filmindustri

Utbrända själavårdare i fokus på föreställning på Ö2scenkonst

23 januari, 2024 by Redaktionen

Utbrända själavårdare en samproduktion mellan ADMINISTRATIONEN och Ö2scenkonst.

Ett pressmeddelande berättar:
Utbrända själavårdare har premiär på Ö2scenkonst Kungsholmen 11 mars 2024 och spelas sedan till 25 mars.

Martin befinner sig på gränsen till utbrändhet. Arbetet som präst har blivit en påfrestande ström av begravningar och dop, där han under begravningsceremonier glömmer namnet på de avlidna. Samtidigt kollapsar hans privatliv: hans äktenskap är på väg att spricka, hans mamma kämpar mot sjukdom och en bekant som visar sig vara pedofil söker förlåtelse utan att vilja anmäla sig själv. Mitt i allt detta håller Martin terapisamtal med gängkriminella och försöker hitta kärlek via Tinder, men blir avvisad gång på gång då ingen verkar vilja ha en nedbruten präst utan tydliga gränser. Dessutom plågas han av märkliga fysiska förändringar, där brosk och ben börjar växa i hans öra och en del av hans kropp stundtals domnar till. I sin förtvivlan söker han stöd hos Jesus, men upplever denne ointresserad och manipulativ.

Utbrända själavårdare är en tragikomisk skildring av en av Sveriges mest utmattade yrkesgrupper: prästerna. Med en blandning av värme och humor skildras prästernas unika situation i ett sekulariserat Sverige där människor är slitna och samhället i spillror – med kyrkan som civilsamhällets sista utpost. Där kraven på antal begravningar, vigslar och dop är övermäktigt och prästerna måste hantera människor i deras mest sårbara stunder utan att själva ha orken kvar.

Föreställnignen är en samproduktion mellan ADMINISTRATIONEN och Ö2scenkonst.
Av: ADMINISTRATIONEN
Medverkande: Hampus Hallberg och Emil Brulin
Manus: Hampus Hallberg
Producent ADMINISTRATIONEN: Emil Brulin
Producent Ö2scenkonst: Felicia Löwerdahl
Teaterchef Ö2scenkonst: Teresia Pettersson

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Finkalibrerad, omväxlande och smakfull lunchkonsert med genrefri familjetrio – Evmark trio på Göteborgs Stadsteater

23 januari, 2024 by Mats Hallberg

SONY DSC

v 3 2024 15-19/1

Lunchteatern, Göteborgs Stadsteater

Tycker det är fint, rent av storartat, att familjer gör något konstruktivt tillsammans som att uppträda inför förväntansfull publik. Med familj ska i första hand avses föräldrar och barn. I den värld jag rör mig i finns förstås frejdiga Carling family med avläggare. Andra kända musikerfamiljer är Ward/ af Malmborg och Agnas vars fyra bröder under uppväxten bildade en sedermera omtalad kvartett, en grupp jag härom året recenserat live. Tänker annars främst på Bergcrantz/ Laurin och lika jazziga Almgrens vars kärna består av föräldrar och döttrar. Båda familjerna driver dessutom egna skivbolag.

Vad beträffar Evmark trio kände jag mamma Margareta, främst som sjungande kontrabasist (tolkar låtar förknippade med Ella Fitzgerald) och arrangör för Kungsbacka Jazz & Bluesförening. Hon berättade för mig om givande samarbeten med bland andra Jan Allan, Svante Thuresson, Anders Hagberg, Sonya Hedenbratt samt Bohuslän Big Band. Pappa Dan hade jag hört talas om i egenskap av klaviaturspelare, arrangör och kompositör. För närvarande är han högst aktuell som kapellmästare och pianist i den av mig hyllade musikteater-produktionen Monicas vals i samma byggnad. Dottern Amelie gick i snarlika fotspår, blev violinist och skaffade sig en masterutbildning utomlands. Hon är en cross over-instrumentalist som fått anställning hos Musica Vitae och kompat bland andra Edda Magnason och Albin Lee Meldau. På hennes föräldrars meritlista finns en handfull skivor, vissa av dem gemensamma projekt. Var självfallet nyfiken på hur trion kan låta på scen och följaktligen på programmet kallat Mitt liv, min vän. Underrubriken lyder ”en musikalisk livsresa”!

Bevistade Stadsteatern när man på fredagen avslutade sitt veckolånga engagemang på teaterhuset vid Götaplatsen. Innan det hade blivit dags för sedvanlig presentation av konstnärlige ledaren Marie Delleskog fick jag en pratstund med Lunchteaterns ansvarige för tekniken. Mannen med 22 års rutin verkade mycket belåten med programmet under gångna veckan. Som så ofta är fallet var varje föreställning utsåld. Det var Evmarks andra sejour på Lunchteatern.

SONY DSC

Efter att fulltalig publik ätit vällagad lunch (ingår i biljettpriset) serveras från scen tretton sånger plus sammanbindande prat. Då är gardinerna fördragna och varje bord utrustad med levande ljus. Mysigt! Sättningen är Dan på digitalpiano(?), Margareta på akustisk gitarr eller kontrabas och sång medan Amelie trakterar elförstärkt violin. I minst en låt blir det duett mor – dotter plus att en melodi färgas av rösterna från samtliga. I en föredömligt blandad repertoar vävs det förnämliga svenska visarvet samman med The American Songbook. Melodi- och rytminstrument kuggar snyggt i varann, vilket resulterar i ypperlig balans.

Minst tre ting överraskade positivt. Hade inte kännedom om Margaretas kunskaper vad gäller att varsamt ta ut melodier på akustisk gitarr. Var också troligen första gången jag tog del av originalkompositioner av Dan, närmare bestämt tre förtjusande visor vilka draperats i svenska texter av Birgitta Klein och i titellåten av Björn Janker. Och vad som från och med andra smäktande sången, Barbara Steisands paradnummer, musikalbaserade listettan People – får mig att baxna är det vokala omfånget, lusten att sträcka ut. Margaretas lätt beslöjade, mörka stämma äger en förbluffande auktoritet. Kan möjligen sakna det urskiljbara personliga uttrycket emellanåt.

Hade gärna fått läggas in längre stick. Nu fick vi hålla till godo med smakprov på den utsökta kapacitet de besitter på respektive instrument. Och i deras final levereras flera strålande solon. Bortsett från kortfattade introduktioner levereras en monolog, ett vittnesmål om livets oförutsägbarhet och Downs syndrom i synnerhet. När det sker väljer mamma Margareta att sätta sig på scenkanten varvid en förtrolighet uppstår. Inträffar efter att att svängar tagits ut ordentligt i medryckande ballad av Laleh. Därefter görs Så länge skutan kan gå i ett lite okonventionellt framförande. Taubes fenomenala text berör mig extra då duon Sam Vesterberg/ Gunnar Frick förmedlade visan under begravningsceremonin av pappa.

Tveklöst uppskattades repertoar och musicerande. Utan att det bli inställsamma prioriteras ömsinta och emellanåt fartfyllda melodier med meningsfulla texter. Geniet Beppe Wolgers förekom tre gånger. Som redan antytts hade Dan färgat flera av låtarna genom finurliga arr, ofta gett dem en mer jazzig tappning. Ett utmärkt sådant exempel var en upplyftande låt signerad bröderna Gärdestad.

Har väl redan överskridit acceptabel längd för en betraktelse/ recension. Avrundar genom att plocka fram några ytterligare höjdpunkter: Det spännande ackompanjemanget i musikalnumret People, det fabulösa schwunget i Va´é dé där som förstärktes med virtuost solo på violin (bop-låt hämtad från Monicas vals), Familjens stämsång i sällan framfört Hasse & Tage-alster, Ljuvlig leverans av Mitt eget land med far och dotter som finstämt kör(O. Adolphson), hur vi förförs av ivägsvepande toner från Margareta i Burt Bacharach-klassiker, snärtigt studsande sak av Jerome Kern som fanns med på storbandsturné för trettio år sedan och som innehåller både walking bass och scat samt det vemod som karismatiskt bär Fragile; balladen av Sting som jazzvokalister älskar.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Korsdrag, bitvis bra men alltför tunt manus i flera nummer

23 januari, 2024 by Martin Moberg

(Karlskronarevyn 2024 ”Korsdrag”)

Karlskronarevyn 2024, Korsdrag

Betyg: 2

Medverkande, ensemble:

Jenny Herlin, Johan Marin, Martina Ravnbö, Albin Jermund Johansson, Lina Axerup, Peter Sjöstrand, Iris Ravnbö, Nora Sjöstrand, Ellen Johansson

Dansare: Emma Andersson, Linnea Strömqvist, Elsa Törngren

Orkester: Ebba Kalaitzis Gustafsson (kapellmästare), Emil Johansson (sax), David Hellström (gitarr), Måns Ahnlund (trummor), Casper Fridh (bas)

Producent: Peter Sjöstrand

Regi: Sanna Ekman

Premiär: 20 januari, kl 19.00, Konserthusteatern, Karlskrona

Årets föreställning av Karlskronarevyn ”Korsdrag” är en två akters föreställning, och premiären på kvällen lördagen den 20 januari var i Konserthusteatern i Karlskrona, där det är bra med publikutrymme. Det i sig är alltid en chansning framförallt när man byter lokal för att få in fler i publiken och sätter upp en nyårsrevy. Och skulle det visa sig, första parkett blev i det närmaste fullsatt, men det blev inte så mycket mer. Något som sätter ned helhetsintrycket och känslan, något en premiär av en nyårsrevy behöver ha och det gäller även sedan under resterande föreställningar.

Årets upplaga av Karlskronarevyn regisseras av ingen mindre än Sanna Ekman, som har varit med i kultfilmen Morrhår och ärtor och det är i sig något som drog upp förväntningarna på att revyn skulle leverera vilket den gör i enskilda nummer men inte i andra. För enstaka nummer är så tunna att de hade mått bra av en bearbetning för att t ex hitta poänger, alternativt att de hade behövt strykas helt. Skådespelarna, de kämpar på med den äran och strävar för att försöka blåsa liv i revytexterna men det går bara inte. Manuset vill ingenstans, det går på tomgång. Eller så går det bara vilse, det känns i vart fall så. Skillnaden mot Strångamålarevyn är i det avseendet milsvid.

Nu är inte allt bara dåligt, det finns som sagt revynummer som är riktigt bra. T ex sångnumret ”Skärgårdssommar”, som handlar om Aspö, eller snarare Aspöfärjan, det numret är välskrivet, det är alldeles lysande framfört – och får med rätta långa applåder. Bara det att revygänget och orkestern dammar av Melodifestivalklassikern ”Sommarn som aldrig säger nej”, trivsamt inslag. Men de gör det snyggt också tillsammans. Lina Axerup sjunger bra, hon glänser för övrigt så fort hon kommer ut på scenen, och lyfter varje nummer hon är med i, så även i numret ”Byta frisör”.

Där tolkar Lina Axerup ”Ingen annan rör mig som du” på ett klockrent sätt. Revynumret handlar nämligen om våndan av att byta frisör. Hög igenkänning där främst bland kvinnor, men det förtar inte det positiva intrycket av numret. En annan i revyensemblen som levererar är Albin Jermund, som är med i många sketcher. Han är duktig och tar välförtjänt mycket plats på scen. Han briljerar exempelvis som kursledare i Samlevnadskursen. Klassiska revynummer som finns med är ”Inget ljus och ingen värme” som tar upp de höga elräkningarna, ”Organiserad brottslighet” om krav på bättre arbetsmiljö för bovar och ”Jesus” som får problem med att utspisa folk med olika kostbehov. Flera dansnummer är också bra och drar ner applåder och jubel. Revyorkestern behöver också lyftas fram, det är en fröjd att bl a lyssna på Emil Johansson framföra musikstycken på saxofon.

Det finns med lokala inslag i Karlskronarevyn, bland annat då om den omdebatterade Aspöfärjan. Men också den än mer heta lokala frågan om det kommunala köpet av Vattenborgen framförs på scen med sångnumret ”Känn ingen sorg för mig, vattenborg”, där Jenny Herlin gör rollen som kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson och Johan Marin gör hennes man Arvid Nilsson. Texten är sådär lokal satirisk som sig bör, t ex kunde vi höra ”familjens bolag gjorde avans” och ”det är vi som äger stan”. Men jag hade gärna sett ännu mer lokalt framtaget revymaterial och gärna en aningens lite elakare. Lite som i sketchen Telefonförsäljaren, där nämns faktiskt på slutet skandalbolaget Nofatel från Karlskrona.

Den sammantagna bedömningen blir, p g a det ojämna helhetsintrycket kombinerat med att det känns ödsligt då premiären inte är slutsåld, lågt strax under medelbetyg. Där vissa nummer och musikaliska framförandet är som sagt bra t o m utmärkt, de får applåder och jubel medan fler nummer istället faller platt p g a att manuset går på tomgång – farten uteblir helt och så var det här med avsaknaden av fler nummer med den välbehövliga satiren och udden mot de som innehar maktposition i samhället som vi kunde fått skratta åt. Så det gör att betyget faller ned från den 3:a som kanske hade blivit. Årets revy i Karlskrona börjar lite trevande men lyfter sedan mer i andra akten, det gör att betyget till slut stannar på en stark tvåa.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Karlskronarevyn, Korsdrag, Kulturbloggen, nyårsrevy, Sanna Ekman, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 254
  • Sida 255
  • Sida 256
  • Sida 257
  • Sida 258
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in