• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Det är inte kört – en kväll om gängvåld bland unga – på Dramaten den 24 maj

17 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Lena Endre, Elin Klinga och Shahab Anoush. Foto: Leonard Stenberg

I ett samarbete mellan Dramaten, Fryshuset, The Non-Violence Project, Rätt kurva/Polisen och Beredskapslyftet arrangeras den 24 maj 2024 kväll av reflektion och handling för att stoppa gängvåldet bland unga.

Ett pressmeddelande berättar:
Kvällen inleds med föreställningen Klipp han, med Lena Endre, Elin Klinga och Shahab Anoush i rollerna. Därefter blir det panelsamtal med bland andra Carin Götblad, polismästare vid NOA och Amir Rostami, professor i kriminologi.

För en enda kväll sätts den kritikerhyllade Klipp han åter upp; en föreställning av Teater Fryshuset och Unga Dramaten som handlar om en av vårt samhälles mest brinnande och utmanande frågor just nu – gängvåldet bland unga. Klipp han är berättelserna från de som är inblandade i skjutningarna.

Efter föreställningen arrangeras ett panelsamtal om vad som kan göras för att motverka det som sker. Vilka insatser har effekt? Hur jobbar aktörer som befinner sig mitt bland de unga för att agera motkraft och skapa positiva sammanhang?

– Vi vill skapa en kväll där vi uppmärksammar allvaret och inspirerar till mod och handlingskraft. Tillsammans lyfter vi konkreta åtgärder som står till vårt förfogande och gör verklig skillnad för att rädda liv, säger Ulf Stenberg, konstnärlig ledare på Teater Fryshuset.

Kvällen är ett slutet evenemang med speciellt inbjudna som på olika sätt har tillgång till medel och verktyg att faktiskt kunna göra skillnad. I publiken sitter makthavare, beslutsfattare, opinionsbildare samt representanter från civilsamhälle och näringsliv.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen Taggad som: Dramaten

1900 – En audiovisuell konsert på Dramaten

17 maj, 2024 by Redaktionen

Christian Gabel/1900. Foto: Henry Moore Selder.

Den mångsysslande kompositören, artisten och ljudkonstnären Christian Gabel med artistnamnet 1900 ger en exklusiv konsert på Dramaten våren 2025.

Ett pressmeddelande berättar: En konsert där 60-talsminimalism, frijazz och musique concrete vävs samman med futuristisk, lettristisk och dadaistisk ljudpoesi och idéer lånade från Fluxusrörelsen. 1900 – En Audiovisuell konsert: Kontragarde ges på Dramatens stora scen den 18 januari 2025.

Med hjälp av gammalmodig inspelningsutrustning och ett oslagbart sinne för minimalistiska melodier återbesöker och omarbetar han det föregående seklet i brusiga ljudkollage. 2018, tio år efter det självbetitlade debutalbumet, intogs Orionteatern för att för första gången framföra musiken på scen. En konsertserie som idag närmast är att betrakta som en klassiker.

1900-projektet har blivit en framgångssaga där många människor tagit instrumentalmusiken till sina hjärtan. Låten Den minsta av segrar har blivit lite av en hit som flitigt förekommit i olika TV-program. Debuten följdes 2016 upp av albumet Tekno som också den använde kollage av ljud och melodier fångade med analoga rullbandspelare för att skapa en helt egen värld. En värld som fullt ut kommer till sin rätt på scen.

Hösten 2023 gjorde Christian Gabel musiken till Mattias Anderssons uppsättning av Europeana, en föreställning som sammanfattade hela Europas 1900-taletshistoria på två timmar. Våren 2024 släpptes hans tredje 1900-skiva, Kontragarde. Ett album som tematiskt rör sig kring konstnärligt skapande i allmänhet och idén om avantgarde i synnerhet.

Christian Gabel/1900 är musiker, kompositör och producent tillika ljudkonstnär. Född i Karlstad men numera bosatt i Stockholm. Under det senaste decenniet har han gjort ett stort avtryck på den svenska alternativa musikscenen. Han har släppt flertalet elektro-instrumentala album under eget namn, hyllade av press och media likaså fans och lyssnare och är sedan 15 år tillbaka medlem i legendariska indie-rockbandet bob hund. Under sin karriär har Gabel samarbetat med artister så som Thåström, Annika Norlin och Ossler, samt komponerat musik för teaterföreställningar på Dramaten och Galeasen i Stockholm samt Uppsala Stadsteater.

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt Taggad som: Dramaten

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton 3 – underhållande och välgjord

16 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Familjen Bridgerton 3
Betyg 4
De första fyra avsnitten av säsong tre har premiär på Netflix 16 maj 2024 och övriga fyra avsnitt kommer 13 juni 2024.

Denna tredje säsong är en efterlängtad högtidsstund för alla som älskar denna underbara, knasiga tv-serie Familjen Bridgerton. Nu menar jag ”knasig” i positiv bemärkelse. Denna serie sticker ut och är väldigt speciell. Den är underhållande och rolig och den är elegant genomförd in i minsta detalj och den har något att säga om mänskligt beteende under den glättiga ytan. Som alltid kretsar handling kring familjen Bridgerton och nu är det ännu en i den stora familjeskaran som ska presenterar för societet och gör debut på äktenskapsmarknaden. Men fokus ligger ännu mer på Colin och Penelopes relation som slutade i katastrof i säsongen före.

Colin är den tredje sonen i familjen Bridgerton och har tidigare fått stå en del i skymundan bakom de två äldre bröderna. Han och grannflickan Penelope har varit nära vänner i många år men när Colin blev retad för sin vänskap med Penelope uttryckte han sig klumpigt om henne och det hörde hon i smyg. Och det har hon inte förlåtit heller.

Colin har rest runt i Europa och kommer hem som en ny man som är självsäker och för sig världsvan och har plötsligt blivit en av de allra mest eftertraktade unga männen på äktenskapsmarknaden. Penelope är besviken på Colin och håller avstånd till honom, vilket han inte är glad över. Han vill inte förlora den nära vänskapen med Penelope.

Penelope å sin sida bestämmer sig för att försöka bli gift. Att bli gammal ungmö och ta hand om sin mamma hela livet är inte de roligaste att se fram emot. Att Penelope dessutom är den duktiga och framgångsrika hemliga skribenten bakom skvallertidningen Lady Whistledown avslöjades för oss tittare den förra säsongen. Men i seriens värld är det fortfarande en hemlighet. Hur långa kommer Penelope att lyckas hålla det hemligt och vad händer om det avslöjas? Ja det är mycket som står på spel för Penelope i säsong tre.

En underhållande och välgjord tredje säsong står för dörren. Visst är det en förljugen samhällsklass som skildras med många personer som gärna springer i flock – men det är, om än överdrivet, en ironi över människor genom tiderna. Det går mycket väl att känna igen beteenden från vår ytliga tid också.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Familjen Bridgerton, Netflix

Filmrecension: IF: Låtsaskompisar – sockersöt men charmerande

16 maj, 2024 by Elis Holmström

IF: Låtsaskompisar
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi John Krasinski

Efter två intensiva och mörka A Quiet Place-filmer vill regissören och skådespelaren John Krasinski byta genre och göra något diametralt motsatt mot den hårdföra och skräckinjagande kampen på liv och död i ett apokalyptiskt USA. Resultatet blir en sockersöt, simpel men ändå charmerande familjefilm som vill appellera till de allra yngsta i publiken. Den renodlade familjefilmen har många skepnader idag, antingen genom actionfilmer som exempelvis Avengers och Star Wars, men också animerade projekt, som bland annat Pixar länge varit världsledande inom vad gäller att fånga både stora och små.

Därför är det uppmuntrande att Krasinski önskar göra en mer traditionsenlig familjefilm, utan action eller några som helst explosiva inslag. Det hela vill istället anta samma skepnad som de bästa filmerna från Pixar men också Studio Ghibli. Det innebär en film som gärna nyttjar det övernaturliga och där en ung protagonist tvingas inse att världen är betydligt mer komplex än vad denne intalat sig själv. Beståndsdelarna är lika klassiska som de är förutsägbara, något som nödvändigtvis inte är fel. Nämnda Pixar och Ghibli har återanvänt tematik och stämningslägen men lyckas implementera dem i nya och fascinerande kontexter som gör att de inte framstår återvunna eller ointressanta.

Krasinskis starka önskan att emulera samma snillrika dramaturgi och känslomässiga utdelning är aningen för ambitiös för hans – fortfarande, inte helt fläckfria regi. Flera scener ter sig aningen ansträngda och inte naturligt entusiastiska. Det är omöjligt att inte se flera paralleller med den bortglömda – och misslyckade, Till Vildingarnas Land av Spike Jonze, där fantasifulla plyschfigurer spelar en avgörande roll och där barns fantasi står i centrum. Men faktum är att filmen också delar ett antal av de problem som sänkte Jonze ambitiösa projekt, framförallt i och med huvudrollsinnehavaren Cailey Fleming som sadlats med en överlag ointressant roll som gör hennes många gånger starka skådespel lönlöst.

Ensemblen är sannerligen inte befriad från talang, aktörerna som lånat ut sina röster har så mycket stjärnglans att vintergatan bleknar, George Clooney, Bradley Cooper och Awkwafina är bara ett några av dem som förekommer, dock i oerhört korta och mestadels triviala roller. Istället får Ryan Reynolds hålla i taktpinnen, och efter ha rehabiliterat sin karriär med Deadpool och ett antal andra projekt har Reynolds numera statusen som ett charmtroll som inte kan göra något fel… Förutom här. Mycket av Reynolds akt här går på autopilot och känns inte det minsta inspirerad. Överlag saknas en riktigt potent skådespelarinsats som kan förankra filmen och ge den ett genuint lyft, något som hade varit oerhört behjälpligt. Och Steve Carell, som skänker sin stämma till den kramgoa jätten Blue, har haft bättre och mer vakna dagar än här.

Men allt är inte turbulent, för trots att Krasinski saknar fingerfärdigheten för att fullt ut realisera sina visioner är viljan och intentionerna helt befriade från cynism. Där alltför många projekt – som utger sig för att vara familjefilmer, idag går på ren och skär rutin, finns här en tydlig och uppenbar önskan att göra en högkvalitativ film utan en enda ond fiber kroppen. Detta gör att flera av klavertrampen inte blir fullt dödliga, snarare dråpliga.

Och ibland räcker goda intentioner en bra bit, för trots att filmen är sockrad till den grad att både viktväktarna och diabetesförbundet borde ingripa, är det närmast omöjligt att bli upprörd. Det hela är så pass välmenande och uppriktigt att även den sockerchock som är filmens slut går att svälja, även om tänderna ilar efteråt.

IF: Låtsaskompisar trampar fel, slinter och når inte ens halvvägs till att vara en fulländad familjefilm. Men den generösa, välkomnande samt hoppfulla auran som omger filmen skapar ett oväntat välbehag som är ytterst uppskattat i värld som inte bär med sig många – eller ens några, av de ovan nämnda goda attributen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Immaculate – kopiösa mängder primalskrik

16 maj, 2024 by Elis Holmström

Immaculate
Betyg 1
Svensk biopremiär. 17 maj 2024
Regi Michael Mohan

Om det skulle finns sju imaginära dödssynder för filmskapande lyckas Immaculate, regisserad av Michael Mohan och producerad av huvudrollsinnehavaren Sydney Sweeney, begå samtliga. Skräckfilmen förblir ständigt närvarande och relevant, genren kan kanalisera de mest fascinerande ögonblicken från barndomen, då sagor och skrönor fascinerade med mystik och obehag. I genrens mest bejublade stunder binds ren och skär terror ihop med mer djuplodande analyser om antingen religon eller samhället i stort.

Immaculate chockerar endast på helt fel sätt och allt intellektuellt tuggmotstånd uteblir. Istället är det en erbarmlig uppvisning i genrens absolut sämsta tendenser. Det brukar ibland skämtas om att filmindustrin bygger på manus-optioner. Att vi alltför ofta får snarlika filmer med mycket korta mellanrum.

Från förra årets – urusla, The Nun II, till årets The First Omen, borde en hel subgenre snart etableras, kallad nunneskräck. Immaculate kan i alla fall ansluta till detta ”glamorösa” sällskap som ytterligare ett kolossalt fiasko som skändar filmmediet och serverar biopubliken det absolut sämsta skräckgenren har att erbjuda.

Att ifrågasätta filmens berättelse vore lika givande som att påpeka att god kroppshygien är uppskattat. Problemen sträcker sig nämligen långt bortom det fullkomligt värdelösa manuskriptet och en berättelse som saknar all form av originalitet eller inspiration. Filmens knappa budget på nio miljoner dollar måste nödvändigtvis inte innebära överdrivna begränsningar. Skräckfilmer har ofta visats sig vara oerhört motståndskraftiga vad gäller att tilldelas bristfälliga resurser. Dock kan man fråga sig om nämnda budget stämmer överhuvudtaget, då inte ens elräkningarna verkar ha betalats. Immaculate är nämligen inte belyst, det är ett becksvart foto som inte ens kan använda sig av naturligt ljus för att skapa ett någorlunda städat utseende. Det totala mörker som döljer precis allt orsakar allvarliga synskador, tittaren tvingas kisa och vrida på huvudet för att se vad som överhuvudtaget sker framför en. Inte för att det är mycket som missas, det som förekommer på duken är en ren travesti av smärtsamt uselt skådespel, värdelösa försök till skräck och skandalöst uselt filmskapande.

Det enda som skapar någon som helst reaktion är att se Sydney Sweeney, som verkar ha gjort något hemskt i sitt föregående liv, inget annat kan förklara medverkan i ett ’’pärlband av kalkoner’’. Efter att ha varit med i den helt makabert usla Madame Web är det återigen dags för en film – där Sweeney medverkar, att hyvla ned alla tänkbara barriärer för hur uselt något kan vara på bioduken. Sweeneys agerande är inte heller guds gåva till filmkonsten. Förutom kopiösa mängder primalskrik och lika många stressade flås erbjuds ingenting som kan kategoriseras som uthärdligt.

Som den sista kronan på verket har helvetet utrustats med ett bombastiskt och plågsamt soundtrack där kyrkorglar och domedagskörer demolerar alla möjligheter till att skapa intensitet eller stilfull skräck.

Immaculate är en vandrande synd som förtjänar att korsfästas för sina dåd mot publiken.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in