• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Recension av tv-serie: Eric

30 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Eric
Betyg 3
Premiär på Netflix 30 maj 2024
Regi Lucy Forbes

Benedict Cumberbatch visar ännu en gång vilken enastående skådespelare han är. Tillsammans med några av de unga skådespelarna bär han denna mini-serie i sex avsnitt och gör den värd att ägna tid åt, även om jag kan känna att vissa delar är lite sega.

Benedict Cumberbatch spelar Vincent, en skådespelare och dockmakare, som skapat dockor och gjort stor succé med en program med dockor. Vincent är ingen trevlig person. Han är uppväxt i en stenrik familj med en pappa som är en av stadens rikaste och mest inflytelserika personer. Vincent har en usel relation både till sin pappa och sin mamma. Pappan är mest intresserad av sin affärsverksamhet och mamman är mest fokuserad på att vårda sitt utseende. Vincent mår inte bra, det är tydligt. Han är delägare i tv-showen han sköter och han är grinig och svår att jobba med. Han har högljudda och hårda gräl med sin fru. Det är inte roligt för Vincents nioårige son Edgar (spelas av charmiga Ivan Morris Howe) med de ständiga bråken.

Vincent ska följa Edgar till skolan på morgonen men släpper Edgar ensam på de farliga gatorna. Vincent är dessutom vidrigare än så, han inte bara släpper den nioårige sonen att gå själv, Vincent lyssnar inte på Edgar. Edgar försvinner på vägen till skolan. Även om utredandet av den försvunne Edgar är en av seriens trådar handlar serien minst lika mycket om flera andra teman, som på snyggt sätt vävs samman.

Berättelsen utspelas under 1980-talet i New York då staden hade många hemlösa som bodde i de centrala delarna av staden. Serien fångar denna tid mycket starkt där finns grupper som protesterar mot att hemlösa ska drivas bort. Det är ingen enkel fråga att hitta svar på och serien tar upp det på ett sätt där det går att se de olika sidorna.

Ett annat tema som finns i serien är poliskorruptionen och rasismen inom polisen och homofobin.
McKinley Belcher III står för en fin rolltolkning av polismannen Ledroit som är ”svart” (alltså egentligen är det sjukt att dela in människor i hudfärg men i denna berättelse är det av betydelse att nämna hans hudfärg) och han är dessutom homosexuell, vilket han måste hålla hemligt för sina kollegor på polisstationen. Ledroit har ansvar för avdelningen som letar försvunna personer och är den som leder sökandet efter Edgar.

Benedict Cumberbatch som Vincent är en man med många inre demoner. Han brottas med sin kärlekslösa uppväxt, han brottas med stora behov av att vara i centrum och få bestämma. Han är både missbrukare och narcissist och elak. Det är så jag vill skaka om honom och säga till honom att skärpa sig. Vincents resa till att se sig själv som han är – det är ett annat av seriens teman. Den delen kan jag bli lite trött på emellanåt, den tar väldigt stor plats.

I sin helhet är serien både spännande och ger många synvinklar på samhället, livet och relationer. Med en lång rad duktiga skådespelare är den helt OK att ägna tid åt att plöja igenom.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Fanny & Alexander har premiär på Teater Galeasen 1 oktober

29 maj, 2024 by Redaktionen

Foto: Markus Gårder

Tillsammans med Hannes Meidal och Jens Ohlin tar sig Teater Galeasen an Ingmar Bergmans epos Fanny & Alexander. Föreställningen har premiär den 1 oktober 2024 med en namnkunnig ensemble på scenen.
Ett pressmeddelande:
Hannes Meidal och Jens Ohlin har en lång historia på Teater Galeasen med sina uppsättningar och särpräglade bearbetningar av företrädelsevis klassiker. Deras version av HAMLET hade urpremiär på Galeasen 2017 och spelades två säsonger på teatern och filmatiserades för en bioturné och visning på SVT. Uppsättningen tilldelades Teaterkritikernas pris och Thaliapriset.

Fanny & Alexander är en storsatsning av Teater Galeasen och görs i samarbete med Dramaten som bidrar med tre skådepelare ur sin fasta ensemble.

”- Alexander är spyfärdig av vuxenvärldens maskspel och förljugenhet. Finns det ingen jävel som är på riktigt? Som kan skilja sanning från lögn och teater från verklighet? Som kan göra tillvaron entydig och hanterbar? Galeasens intima scenrum innesluter oss i Alexanders inre värld, där vår blick på skeendet är lika osäkrad som hans. För oss handlar Fanny & Alexander om fantasins kraft att kullkasta all ordning. Och om att bli varse sin inre Biskop, och aldrig tillåta honom att segra.” Jens Ohlin och Hannes Meidal

Skådespelare: Christina Schollin, Hannes Meidal, Oskar Thunberg, Lina Englund, Torkel Petersson, Anna Björk, Jacob Ericksson, Ester Claesson, Embla Hane, Agneta Ehrensvärd, Sten-Johan Hedman, Fredric Odenborg, Oliver Hagenfeldt Eek, Joey Sliwinski, Maj Säll Carlén, Lily Kristiansson

Manus: Ingmar Bergman
Bearbetning: Hannes Meidal och Jens Ohlin
Regi: Jens Ohlin
Ljus: Linus Fellbom
Rum: Joakim Bayoumi Karlsson och Jens Ohlin
Kostym: Matilda Hyttsten
Mask: Ulrika Ritter
Musik: Christian Gabel
Ljuddesign: Sole Gipp Ossler
Porträttfoto: Markus Gårder
Affischfoto: Mats Bäcker
Form: Jan Larsson
Regiassistent: Fredric Odenborg
Auskultant: Maja Humle
Producent: Joakim Bayoumi Karlsson
Teaterchef: Sophia Artin
Förlag: Stiftelsen Ingmar Bergman

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Teater Galeasen

Filmrecension: Hit Man – ger en bismak av obehag

27 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Hit Man
Betyg 2
Svensk biopremiär 31 maj 2024
Regi Richard Linklater

Hur många karaktärer döljer vi inom oss? Glen Powell i huvudrollen som universitetsläraren Gary Johnson visar upp en fascinerande mängd olika personligheter. Det är intressant att se hur han kan förändra vad han utstrålar med små medel. I filmens början möter vi honom som en försynt, försiktigt lärare på universitetet och som ger intryck av att aldrig våga ge sig hän åt något. En man som lever en lugnt liv med sina katter och är nöjd med det. En man som inte på något sätt är äventyrlig. Hans elever ser på honom som en trist, grå mus, ungefär. Det är dock bara en yta han håller upp. Bakom masken döljer sig en brokig mängd personligheter. Fast det vet han inte själv i början.

Denna försagda universitetslärare Gary Johnson extraknäcker för New Orleans-polisen. I början arbetar han med teknik för polisen och hjälper till att sköta den utrustningen för avlyssning. Men så behöver polisen att han hoppar in som Hit Man ett tag. Hit Man är poliser som låtsas vara yrkesmördare och som möter personer som vill beställa mord. Genom att spela in dessa möten får polisen bevis och kan gripa beställaren och ställa den inför rätta. På så sätt kan polisen förhindra mord.

Den är rolig. Intressant på sitt sätt också. Tanken att sätta stopp för mord och dödande redan genom att gripa den som bestämmer om mord eller beställer mord är inte dum alls. I dagens Sverige med alldeles för många gängskjutningar och hämnd mellan gäng skulle absolut behövas en sådan Hit Man som stoppar dödsskjutningar. Fast dessa poliser rör sig i en grå zon, på sätt och vis är de med och planerar morden och uppmuntrar beställaren.

Det visar sig att Gary har en enastående talang för att låtsas vara yrkesmördare och han kan anta olika personligheter beroende på vilken typ av karaktär som mest tilltalar kunderna. Den delen av filmen tycker jag är roligast.

Men en dag möter han en Maddy, en ung kvinna som vill beställa mord på sin make som förtrycker henne. Gary har inte hjärta att lura henne. Han vill inte att hon ska förstöra sitt liv och hamna i fängelse. Istället för att sluta ett avtal med henne så polisen kan gripa henne råder han henne att låta bli att döda och istället ta pengarna som mordet skulle kosta och fly och skapa ett nytt liv åt sig.

Därefter är en hel del av berättelsen förutsägbar och jag tappar en hel del intresse.

Det är en skruvad underhållande berättelse som otroligt nog är verklighetsbaserad. Hur mycket var och en i publiken skrattar beror förstås på vilken humor var och en har. Jag roades av personlighetsbytena och inser hur skickliga skådespelare som Glen Powell är. Men jag har samtidigt svårt att skratta åt mord. För även om grunden för jobbet som Hit Man handlar om att förhindra mord sker ändå några mord som jag har svårt att tycka är kul. Våld och mord som underhållning ger mig en bismak av obehag. Men som sagt, smaken är olika och vad vi skrattar åt är individuellt.

Om regissören Richard Linklater:
Richard Linklater är nominerad till en Oscar fem gånger. Hanuppmärksammades först 1990 med lågbudgetfilmen Slacker, som han skrev, regisserade samt medverkade i. Ett par år senare kom tonårsskildringen Dazed and Confused där en rad stjärnor i vardande medverkade. Därefter följde första delen i relationstrilogin med Ethan Hawke och Julie Delpy, Bara en natt, för vilken Linklater vann Silverbjörnen för bästa regi i Berlin. De övriga delarna i trilogin är Bara en dag och Before Midnight. Bland hans andra filmer märks komedierna School of Rock och Everybody Wants Some!! samt animerade Waking Life och A Scanner Darkly. Linklater vann en Golden Globe för Boyhood, som såväl utspelade sig som filmades under flera år. Han testar samma grepp i sitt kommande projekt, Stephen Sondheim-musikalen Merrily We Roll Along som ska filmas under tjugo års tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Hit Man, Richard Linklater

Stockholm Fringe Festival – En av Sveriges vildaste allkonstfestivaler återvänder i augusti

27 maj, 2024 by Redaktionen

Stockholm Fringe Festival – En av Sveriges vildaste allkonstfestivaler återvänder i augusti 2024.
Ett pressmeddelande berättar:

Festivalen firar femton år av artistisk revolution där mod, innovation och samhörighet genomsyrar programutbudet. Över 800 kompanier från 175 städer i 48 länder sökte sig till årets Fringefestival som nu utökas från fem till sju dagar och löper från 26 aug till 1 sept.

För att göra det extra festligt sammanstrålar festivalen med de populära evenemangen Stolt Scenkonst och Swedstage samt Intercults främjande program TIP – Theatre in Palm. Om det inte var nog så kommer Stockholm Fringe Festival (STOFF) även välkomna över 100 festivalrepresentanter från världen över som värdar för årets stora internationella kulturmöte – World Fringe Congress 2024.

“Vi är så otroligt stolta att kunna fira denna briljanta och modiga femtonåring vars hela DNA består av att kämpa för den konstnärliga friheten samtidigt som den outtröttat fortsätter att underhålla, inspirera, utveckla och förvåna dess publik. Behovet av en internationell och demokratisk plattform för kreatörer är större nu än någonsin och då vi även sett efterfrågan öka för de yngre målgrupperna är vi glada att i år möta denna denna hunger med ett bredare program riktat till våra Young Stoffers därute ” – Säger festivalgeneralerna Helena Bunker och Adam Potrykus.

Programmet släpps den 18 juni och kommer i sedvanlig ordning presentera en eklektisk mix av konstnärliga presentationer på olika platser inom Stockholm stad bla på Kulturhuset Stadsteatern, Konträr, Medborgarplatsen, Musikaliska, Stadsmuseet, Stadsgårdsterminalen, Teater 3, Telefonfabriken, Teater Giljotin, Ö2 (Södermalm) och en rad olika sitespecifika platser.

Viktiga datum:
18 juni – Programsläpp via www.stockholmfringe.com
26 aug – STOFF 2024 VIP invigning på Stadsgårdsterminalen
31 aug – Klubb Rabbit Hole x STOFF2024 AWARDS på Musikaliska Kvarteret

Stockholm Fringe Festival #STOFF2024

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Universalteorin – outhärdligt förvirrad, rörig och tråkig

25 maj, 2024 by Elis Holmström

Universalteorin
Betyg 2
Svensk biopremiär: 24 maj 2024
Regi Timm Kröger

Ibland kan starka influenser från klassiska filmer skapa en sorts plattform för relativt oerfarna filmmakare, även om originalitet och innovation helt uteblir. Upgrade från 2018 är ett exempel på detta, filmen var något av en Robocop- och Terminatorklon, ändå lyckades den engagera genom inspirerad regi från Leigh Whannell.

Man kunde därför hoppas att en snarlik effekt skulle framträda för regissören Timm Kröger och hans nya film Universalteorin, som mer än gärna vill hylla och emulera Alfred Hitchcocks mest ikoniska stunder. Otursamt nog – för publiken, är så inte fallet, för trots en fantastiskt vacker yta väntar en film som är outhärdligt förvirrad, rörig och tråkig.

Inspirationskällorna är det sannerligen inte fel på. Förutom Hitchcock finns det starka spår av Steven Soderberghs Kafka som ständigt gör sig påminda under speltiden på två timmar. Det går inte heller att undkomma att Kröger har skapat en av de mer stilsäkra filmer jag sett på länge. Sättet det tyska 1960-talet iscensätts är imponerande, kostym och kuliss är fullkomligt utsökt och lyckas framstå autentiskt och inte det minsta anakronistiskt. Fotot är fullständigt magiskt, med bedårande vackra skuggor och snillrika kontraster mellan ljust och mörker. Någonstans där slutar dock alla former av lovord, för den faktiska filmen är raka motsatsen mot elegant, klassisk eller ens dräglig.

Tanken är att skapa en psykologisk, syrefattig och kryptisk film som leker med logiken. Det hade kunnat vara fantastiskt om det genomförts med någon som helst intelligens eller förmåga att skapa spänning. Berättelsen vill vara förankrad i spekulativ kvantfysik och ställa både en och annan fråga om existens och alternativa världar. Men de många utläggningarna om fysiska formler och parallella universum blir smärtsamt tråkiga och skrattretande flummiga. Med tanke på att Christopher Nolan lyckades göra samtal om atomfysik till en rysare utan dess like i förra årets Oppenheimer, blir detta istället ett exempel på hur det inte skall presenteras på film.

Om nu dialogen och karaktärerna är lika attraktiva som vissnat ogräs återstår bara förhoppningen om att någon form av klassisk nervpirrande spänning kan uppstå. Sekvenser där kampen mot klockan får publiken att svettas eller då insatserna är så höga att varenda tittare tvingas begrava ansiktet i händerna i ren och skär upphetsning. Men det är bara att ursäkta sig å Universalteorins vägnar – framförallt eftersom den inte har hövligheten att göra det själv. Vad som erbjuds är hopplöst och närmast förolämpande enkelt. Spänningsmomenten är sporadiska och utförda med chockerande ointresse.

Som om detta inte vore tillräckligt med salt i såren slutar allting i ett fasansfullt förhastat klimax som känns som en paj riktad rakt i publikens ansikte. Någonstans där har i alla fall mitt tålamod retirerat och rör sig – precis som jag själv, mot biografens utgång med raska steg. Universalteorin må vara fantastisk att se på men det är en klen tröst då filmen har ett inre som endast kan beskrivas som eländigt uselt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 212
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in