• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Den fallande stjärnan – humoristisk absurd burlesk slapstick

24 juli, 2024 by Rosemari Södergren

Den fallande stjärnan
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 juli 2024
Regi Dominique Abel och Fiona Gordon

En helt galen, burlesk och absurd komedi, helt klart inspirerad av Tati. Den är filmad i slapstick-format, rörelserna är överdrivna och lustiga och musiken och rytmen stryker under rörelserna och gör att jag ofta som tittare stampar takten.

Det är en knasig berättelse som utspelas kring barnen Den fallande stjärnan. Bartendern i baren heter Boris och en dag dyker en främling upp som är vill hämnas något och försöker skjuta ihjäl Boris. Det går dock inte så bra, den skjutglade främlingen misslyckas och skadar armen och måste ge sig av till sjukhus.

Boris har flickvän/partner, Kayoko, och en god vän, Tim, som bestämmer sig för att rädda honom från hämnaren. De har en riktigt ful plan för det. Det hittar den dubbelgångare till Boris. Dubbelgångaren som heter Dom drogas för att glömma vem han är och sedan bli ersättare till Boris. Under tiden som Dom ska föreställa Boris och vara bartender i baren gömmer sig Boris i Doms hus. Den fula planen är att Dom ska bli skjuten och därmed ska hämnaren vara nöjd, i tron att Boris blivit skjuten.

Boris har levt inkognito de senare 35 år då han som ung var revolutionär aktivist och bland annat släppt en bomb där en person dog och en blev allvarligt skadad.

Handlingen är svår att placera i tiden. Ingen har mobiltelefon. Fiona, en kvinnlig detektiv som har en viss betydelse i handlingar har en skrivmaskin och blir tillfrågad av en kund om hon inte har en dator. Det gör att berättelsen är svår att placera i tiden. Kläderna är tidsmässigt obestämbara också. Känns inte som att berättelsen överhuvudtaget är placerad in i någon realistisk verklighet.

Den är rolig, rejält absurd och vriden. Men jag har svårt att identifiera mig med någon och berättelsen säger mig inte så mycket om livet eller om relationer. Det är framför allt en knasig berättelse. Därför har jag svårt att ge den ännu högre betyg. Jo den är humoristisk, den är komisk, den är mycket udda och annorlunda och välgjord i sin genre.

Den fallande stjärnan var öppningsfilm för årets upplaga av Bergmanveckan på Fårö.


Fakta om regissörensduon:
Duon Fiona Gordon och Dominique Abel debuterade med 2011 års Den Goda Fén som visades i Director’s Fortnight i Cannes. Det internationella genombrottet kom 2016 med Vilse i Paris. Gordon och Abel arbetar i den tradition av lekfull koreografi som känns igen från klassiker av Charlie Chaplin och Jacques Tati.
De spelar dessutom med i filmen. Dominique Abel gör rollerna Dom och Boris och Fiona Gordon har rollen som Fiona, den kvinnliga detektiven.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Göran Hugo Olssons nya dokumentär och Israel-Palestina till Venedigs filmfestival

24 juli, 2024 by Redaktionen

Övre raden: Israel Palestina på svensk TV 1958-1989 och Göran Hugo Olsson. Nedre raden: Quiet Life, Songs of Slow Burning Earth, O. (Foto: SVT / Story / Les films du Worso / Moon Man / Compass Films)

Göran Hugo Olssons nya dokumentär, Israel Palestina på svensk TV 1958-1989, får sin världspremiär på filmfestivalen i Venedig. Klara för den anrika festivalen som startar i slutet av augusti är också tre svenska samproduktioner: Quiet Life, Songs of Slow Burning Earth och O.

Ett pressmeddelande berättar:
– När jag var sjutton ändrades mit liv helt efter att ha sett Vivre sa vie. Först i filmen var det helt kort en Venedigs filmfestival-logotyp. Sedan dess har den inte bara varit en symbol för stor konst för mig, men också för möjligheten att leva sitt eget liv. Jag är så glad över att vi är en liten del av den idén nu, tack vare hyllningen av film på Lido, säger regissören Göran Hugo Olsson.

Under åren 1958-1989 rådde public service-monopol i Sverige och SVT:s rapportering från Israel och Palestina var unik. Deras reportrar var ständigt på plats i det krigsdrabbade området och dokumenterade allt från vardagsberättelser till internationella storkriser. Detta omfattande material ligger till grund för Israel Palestina på svensk TV 1958-1989 där bilder av den israeliska statens uppkomst varvas med Palestinas frihetskamp. Reportage med Yassir Arafat och intervjuer med Israels utrikesminister Abba Eban under ett Sverigebesök är delar av ett exklusivt material som inte visats sedan det sändes. Tillsammans berättar de om vår tids kanske sårigaste konflikt och ger oss verktyg att förstå historien som så starkt påverkat vår samtid.

Göran Hugo Olsson har tidigare gjort filmer som The Black Power Mixtape 1967-1975 (vinnare på Sundance, dubbelt Guldbaggebelönad 2012), Om våld (prisbelönt i Berlin, Guldbagge för Bästa dokumentärfilm 2015), Den sommaren, London 79 och senast La société du spectacle (tillsammans med Roxy Farhat).

Israel Palestina på svensk TV 1958-1989 – som får sin världspremiär i Officiella sektionen, utom tävlan – är producerad av Tobias Janson / Story i samproduktion med SVT, Film i Väst, Tekele Production och Ström Pictures, med stöd från Filminstitutet, tidigare dokumentärfilmskonsulent Juan Pablo Libossart. Folkets Bio distribuerar, med svensk biopremiär 4 oktober.

Tre svenska samproduktioner är också klara för Venedig:
Quiet Life – tävlar I Orizzonti
Sergej och Natalia är politiska asylsökande som flytt till Sverige tillsammans med sina två döttrar, i hopp om ett bättre liv. När deras ansökan får avslag faller deras yngsta dottern i koma, ett tillstånd känt som uppgivenhetssyndrom eller apati. Den grekiska regissören Alexandros Avranas film utspelar sig i Sverige och är delvis inspelad i Göteborg. I birollerna syns bland andra Lena Endre, Johannes Kuhnke, Anna Bjelkerud, Alicia Eriksson, Sofia Pekkari samt norska Lisa Loven Kongsli. Svenska samproducenter är Olivier Guerpillon och Frida Hallberg / Fox in the Snow, samt Film i Väst, med stöd från Svenska Filminstitutet, långfilmskonsulent Hanna Lejonqvist. TriArt Film distribuerar.

Songs of Slow Burning Earth – Officiella sektionen (utom tävlan)
Den ukrainska regissören Olha Zhurbas film är ett poetiskt och observerande porträtt av Ukraina, där flertalet berättelser skildrar de djupa och långtgående konsekvenserna av kriget för både individer och samhället som helhet. Svenska samproducenter Kerstin Übelacker / We Have a Plan och Film i Skåne, med stöd från SVT och Filminstitutet, dokumentärfilmskonsulent Anna Weitz.

O – tävlar i Orizzonti Corti
Isländske regissören Rúnar Rúnarsson var nyligen i Cannes med långfilmen When the Light Breaks, som öppnade Un Certain Regard-sektionen. Hans nya kortfilm O är en humanistisk och poetisk berättelse om en skör man som försöker lösa en enkel uppgift där det största hindret finns inom honom själv. Svenska samproducenter: Siri Hjorton Wagner / [sic] film samt SVT och Film i Väst.

Fler svenska inslag på festivalen:
TELOS 1 – Venice Immersive
En mixed reality-, film- och dansinstallation med inslag av science fiction, skapad av kanadensisk-svenska dansaren och koreografen Dorotea Saykaly och danske regissören Emil Dam Seidel. Publiken bjuds in till en transcendental fysisk upplevelse som utforskar teman som mänsklig existens och digital medvetenhet.

Families Like Ours
Thomas Vinterbergs nya tv-serie är ett episkt familjedrama som skildrar hur hela Danmarks befolkning måste evakueras efter en katastrof. I denna storsatsning syns bland andra David Dencik och Asta Kamma August. Svenska samproducenter: Lizette Jonjic / Zentropa Sweden, Film i Väst och TV4.

Skådespelaren och regissören Tuva Novotny sitter i juryn för Orizzonti-sektionen.

81:a upplagan av Venedigs internationella filmfestival äger rum 28 augusti till 7 september.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Göran Hugo Olsson, Israel-Palestina, Venedigs filmfestival

Filmrecension: Deadpool & Wolverine – oemotståndlig

24 juli, 2024 by Elis Holmström

Deadpool & Wolverine
Betyg 5
Svensk biopremiär 24 juli 2024
Regi Shawn Levy

Det är årets mest efterlängtade film och den enda produktionen från Marvel Studios för året. Det borde därmed vara svårt – om inte omöjligt, att leva upp till de hysteriska drömmar och förhoppningar som ställts sedan huvudrollsinnehavaren Ryan Reynolds annonserade att Hugh Jackman skulle återvända till rollen som Wolverine. Något som inte borde vara möjligt då Jackman – bokstavligt talat, begravde karaktären för 7 år sedan med den ypperliga Logan. Men den jättelika nördfantasin har gått i uppfyllelse… Deadpool & Wolverine är en makalös Marvel-fest som aldrig upphör och som dessutom lyckas vara energisk och hungrig trots att det gömmer sig en trea i titeln.

Vid det här laget vet alla vad som väntar. Deadpool är en vulgär, smaklös och fullkomligt skamlös karaktär som gärna grimaserar åt allt vad god smak och förstånd innebär. Likt den framgångsrika Amazon Prime-serien The Boys har Deadpool dock lyckats fascinera och charmera publiken i sin totala kompromisslöshet vad gäller att vältra sig i våld och ett språkbruk som skulle skicka en direkt till helvetet. Som behövlig kontrast har de tidigare två filmerna försökt skapa hjärtevärmande stunder som inte helt förlitar sig på det frånstötande, dock har resultatet var blandat.

Men den nytillträdda regissören Shawn Levy lyckas hitta en ny ådra i filmserien genom att injicera sann värme och omtanke. Detta gör att den osannolika massakern och galghumorn känns genuin och inte forcerad. Levy har också ett sanslöst öga och öra för att förstå kraften i att vara en nörd.

Deadpool och Wolverine bjuder på en sällan skådad fest vad referenser och meta-humor beträffar. Och till skillnad mot förra årets The Flash från konkurrenten Warner Brothers/DC blir alla gästinhopp och flörtar med det förflutna eleganta, kontra klumpiga och tvångsmässiga.

Men alla påskägg och smällkarameller i världen räcker inte om det inte också finns någon form av kreativ vision. Tack och lov tillför Shawn Levy detta, främst genom att tillskjuta oerhört passionerad och omvälvande energi till produktionen. Där Deadpool 2 i mångt och mycket kändes som en ren upprepning av den första filmen, vågar Levy ta filmserien i en – inte ny, men uppfriskande riktning. Det sker i huvudsak genom att Deadpool numera är sammanslaget med det jättelika MCU – Marvel Cinematic Universe, något som erbjuder en verktygslåda utan dess like för de vansinniga eskapaderna. Inte för att Deadpool någonsin varit blyg för att hänvisa till vad konkurrenter och kollegor gjort, men i och med att den pratglada galningen nu är under det enorma Disney-paraplyet ges helt andra möjligheter vad gäller att leva ut de vildaste av fantasier.

Men mer än något annat är det Hugh Jackmans deltagande som lyfter det hela från att vara en storskalig sommarfilm till en sann händelse som inte får missas. Förutom den bejublade återkomsten visar det sig att Jackman har oändligt mycket mer att ge i rollen som Logan/Wolverine. Den här gången lyckas han snillrikt summera de tjugo år som passerat sedan han spelade karaktären för första gången. Han tillför ett behövligt allvar och en otroligt finstämd rolltolkning som är en välkommen kontrast till Reynolds pajaskonster. Kemin mellan Jackman och Reynolds visar sig också vara strålande, nu finns äntligen någon som kan ge svar på tal vad gäller Reynolds kulspruta till mun.

Och slutresultatet är häpnadsväckande, Shawn Levy och Ryan Reynolds – som även agerar producent, lever rövare – i positiv mening. De använder de monstruösa resurserna till fullo och skapar en fest för nördar som inte setts till sedan Spider-Man: No Way Home. Även om ingredienserna är bekanta lyckas Shawn Levy hitta sätt att få lära denna gamla hund nya tricks. Deadpool har alltid velat vara en uppviglare, ett hån mot struktur och måttlighet, något som når sin yttersta form i Deadpool & Wolverine.

Detta är en film som inte har några betänkligheter att fullkomligt ödelägga gränser eller tankar om vårt svenska – och närmast heliga begrepp, lagom. Om andra Marvel-filmer har varit ett städat och ordnat pojkband är Deadpool bolagets Rammstein, där eld, könshumor och det groteska ständigt närvarar. Och precis som den tyska metal-gruppen är denna fullkomliga hämningslöshet oemotståndlig då den paketeras såhär pass förföriskt. Hela filmen känns många gånger som syndig hedonism där allt verkar vara möjligt. Men i och med att Levy faktiskt har en så uppenbar passion för projektet blir det hela aldrig okontrollerbart, onödigt högljutt eller överflödigt.

Detta är framförallt märkbart på två plan där tidigare Marvel-filmer fått utstå kritik, nämligen actionscener och alltför överdådiga klimax. Där de två tidigare Deadpool-regissörerna Tim Miller och David Leitch valde att göra actionscener efter mer traditionella mallar, Leitch i synnerhet lutade sig mot sin John Wick-erfarenhet, väljer Levy att tillföra komik och Buster Keaton-influenser. Detta resulterar i en av de mest underhållande och komiska actionscener jag sett på år och dagar, som förutom att demonstrera genialisk humor också erbjuder fantastisk koreografi. Finalen lyckas också integrera dessa element och inte förlita sig på ren och skär sprängkraft där kvarter jämnas med marken.

Dock finns det invändningar, den övergripande berättelsen känns mest som en eftertanke, och trots att filmen är skojfrisk kring flera av de problem som Marvel Studios dragits med under åratal, går Deadpool & Wolverine i den mest klassiska fällan genom att ha en oerhört färglös skurk. Trots att Emma Corrin gör sitt yttersta för att skapa en excentrisk, hotfull och slug tolkning av den klassiska X-Men-antagonisten Cassandra Nova, är resultatet mediokert och knappast minnesvärt. Flera av de mer dramatiska stunderna hade gärna fått växa för att skapa en mer behövlig kontrast till den hysteriska kalabalik som pågår.

Att påpeka dessa fel är dock lika skarpsinnigt som att konstatera att Taylor Swifts ’’Shake It Off’ inte innehåller lyrik signerad Tomas Tranströmer. För allt det där kvittar då blodsbaletten drar igång och energin når orimligt höga nivåer. Just då är Deadpool & Wolverine anledningen till varför biografer har öppet på somrarna och en påminnelse om hur potent film är som ett kollektiv medium, i den stunden är alla nördiga drömmar uppfyllda och extasen fullkomlig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Deadpool & Wolverine, Film, Filmkritik, Filmrecension, Filmrecesnion, Superhjältar

Haugeruds film Kärlek har tagits ut till huvudtävlingen vid Venedigs filmfestival

23 juli, 2024 by Redaktionen


Filmen Kärlek som är regisserad av Dag Johan Haugerud tävlar om Guldlejonet til filmfestivalen i Venedig.
Ett pressmeddelande berättar:
Dag Johan Haugeruds film Kärlek har tagits ut till huvudtävlingen vid Venedigs filmfestival, den 28 augusti – 7 september 2024.
Det är inte ofta som någon nordisk film deltar i världens äldsta filmfestival, så detta är ett smått sensationellt och mycket glädjande besked!

– Jag är väldigt glad över möjligheten att få presentera Kärlek för en internationell publik på filmfestival i Venedig. Kärlek är en romantisk film om olika former av kärlek, omsorg, ansvar och sexualitet – allt med ett somrigt Oslo som fond. Och med tanke på att en så stor del av handlingen utspelar sig på fjorden, mellan Rådhusbryggan och Nesodden, känns det som om filmen har en stämning och karaktär som kan passa Venedig. Jag hoppas det i alla fall, säger filmens regissör Dag Johan Haugerud.

Kärlek är Dag Johan Haugeruds tredje film i trilogin Sex, Drömmar, Kärlek. Innan har han bl a gjort den kritikerrosade och hyllade filmen Barn från 2019.

I Kärlek möter vi läkaren Marianne och hennes kollega, skötaren Tor. Ingen av dem strävar efter en konventionell relation. En kväll när Marianne tagit färjan på väg hem från en date stöter hon ihop med Tor. Han berättar om sina kvällar på färjan i jakt på andra män. När hon hör Tor berätta om den både tillfälliga och nära intimiteten och samtalen som kan uppstå där på färjan börjar hon fråga sig om det kan vara ett alternativ även för henne.

– Dag Johan Haugerud är en egensinnig och helt unik norsk filmskapare. När han i Kärlek beskriver och resonerar om kärlekens villkor, så använder han sig av en fri berättarmässig metod där han kommer under huden på sina karaktärer.Han är en modern Rohmer eller Widerberg, i sin förmåga att hitta ett exakt uttryck och närvaro.Medverkan i Venedig är underbart och i högsta grad välförtjänt, en fantastisk bekräftelse på Dag Johans storhet, säger TriArts inköpschef Mattias Nohrborg,

Sex, Drömmar, Kärlek är tre fristående filmer som kretsar kring begär, identitet och längtan efter frihet.

Den första delen – Sex – har svensk biopremiär den 30 augusti.

Årets filmfestival i Venedig är den 81:a i ordningen, och därmed världens äldsta, och pågår mellan 28 augusti och 7 september.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Dag Johan Haugerud, Guldlejonet, Kärlek, Venedigs filmfestival

Internationella Gatuteaterdagarna för 30:e gången i Halmstad

23 juli, 2024 by Redaktionen

Internationella Gatuteaterdagarna i Halmstad startar 1 augusti 2024.
Ett pressmeddelande berättar:
En stillastående stad är ingen stad. Precis som allt liv behöver den rörelse. Den 1-4 augusti i Halmstad är det dags! För 30:e gången!
Gatuteater, forskning om städernas liv, performance och internationella gästspel. Allt ute på gatorna, fri kultur för alla!

Från torsdagen den 1 augusti till avslutningen den 4 augusti bjuds internationell och högoktanig gatuteater, performance och levande artisteri för alla åldrar. Medverkar gör gatuteaterprofessionella från Sverige, Grekland, Italien, Island, Spanien, Finland, Libanon och Palestina.

Hur skapar man en stadskärna med framtidstro och liv? Förra året undersökte Internationella Gatuteaterdagarna i Halmstad, stadskärnornas nuvarande dödsryckningar och sökte idéer, från forskare och med kulturens hjälp för att hitta botemedel. Det var ett mycket lyckat avstamp, där en sak blev uppenbar: För att en stad ska vara en stad, måste det finnas rörelse. Och lite förförelse. Så årets tema för Halmstads kulturella sommarnav, folkfest och Sveriges stora och enda gatuteaterfestival är rörelse. Undersökningen fortsätter genom olika samarbeten, och än mer kultur i det offentliga rummet.

Med stöd av den lokala och regionala politiken, nyfikna företag och föreningar har festivalen blivit så mycket mer än några dagars glad show. Vilket den också är. Men man tar även ett ansvar för frågeställningar som är viktiga i detta nu.

– En stad och dess stadskärna måste präglas av liv. Utan det skulle inte heller vår gatuteater kunna leva, säger festivalens motor och konstnärlige ledare Ulf Andersson. Så för oss är det självklart att med hjälp av kultur bredda diskussioner, och hitta de alltför bortglömda. Och det har gett genklang – i debatter och med makthavare.

I fjol blev det stadsvandringar med Doktor Zero, som frågade sig ”Hur mår staden egentligen?” En oro som i princip berör alla mindre städer i hela landet, vars stadskärnor skrumpnar. 2024 sätter festivalens stadsvandringar i Halmstad fokus på den mystiska gamla vallgrav som omgärdade staden och som arkeologer nu finner allt fler svar kring. Den finns bitvis ännu kvar vid slottet, men var fram till förra sekelskiftet, när den grävdes igen, så mycket större. Vad skulle hända om man återskapade den? Bli “bara” en turistattraktion? Ett sorts skydd mot de översvämningar som drabbat både denna och andra städer? Hur skulle staden utvecklas?

De Internationella gatuteaterdagarna invigs av saxofonisterna Per Thornberg och Hugo Ulfsson med fanfar på Rådhusets balkong den 1 augusti klockan 12. Sedan väntar besök av bland andra internationella ReAct, som med sin dans, rörelse och cirkuskonster utmanar och sätter griller i huvudet på oss alla. Det finska akrobatkollektivet Arctic Ensemble som på ett par år slagit världen med häpnad kommer, liksom italienska Teatro Nucleo som framför ”POP” en förkortning för Piccola Orchestra Pasolini — en hyllning till den banbrytande italienske regissören och poeten från dessa engagerade skådespelare och musiker. Dessutom bjuder lokala Sturegymnasiets dans- och teaterelever oss en upplevelse, liksom Strandteatern med sin fysiska barnteater. Till Halmstad kommer också spansk-italienska bekantingarna i Street Fools med sin ”The Rescue”, där ninjamän genomför sin räddningsaktion av en helig fisk. Ingen får heller missa internationella Clown Me In, som är mest omtalade för att uppträda med sina clownnäsor i flyktingläger i Libanon, men nu alltså möter den västsvenska publiken.

Dessutom blir det berättarföreställningar med Jojje Jönsson, Maria Arnadottir och Dubbelt upp.

Allt avslutas – på söndagen – med höjdpunkten italienska Faber Teater som bjuder på en rullande föreställning! Med publiken på sina cyklar. Allt är satt i rörelse! /Se bilden ovan!/ Gatuteatern bjuder på möten som ingen annan.

Redan har Gatuteatern haft en festdag den 1 juni samt medverkat på Sweden Rock. Men nu dags för höjdpunkten i Halmstad (med gästspel i Falkenberg och Ullared) 1-4 augusti. Staden som blev årets kulturkommun 2023, inte minst tack vare Gatuteatern.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Gatuteater, Gatuteaterfestival, Halmstad

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 204
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Sida 207
  • Sida 208
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in