Caj Karlsson och hans vänner stampar igång den här festivalen med rejält tryck. Vännerna består ikväll av Anders F Rönnblom, Johan Johansson, Staffan Hellstrand, Martin Frontman Andersson, Sofia Palmgren, Ida Ceve, Linus Norda, Robin Åkerman, Oskar Appelqvist, Jens Albertsson, Johan Glössner. Bandets speltid begränsades till en timme och det var minst en halvtimme för lite.
Gänget var uppenbart spelsuget och hade omåttligt roligt tillsammans. Caj Karlsson härstammar från ön vi är på. Det var tydligt att han njöt hejdlöst av att vara på sin ö och uppträda tillsammans med sina goda vänner. Jag har nog aldrig sett en så glad människa på en scen. “Sprudlande” räcker liksom inte till.
Johan Johansson fick bege sig bort till festivalens andra scen för att sedan stå redo med sitt band Strindbergs som tog vid när klockan slog sju.
Linnea Henriksson
Linnea Henriksson! Vilken stjärna hon är! Med endast en timmes speltid öser hon järnet från början och alla de som samlats längst fram för konserten sjunger med för allt vad de är värda. Ljuvligt att höra och vara en del utav, och Linnea med band njuter för allt vad de är värda. Det märks hur kul de tycker att det är att spela. Sångerskan som slog igenom i Idol och tog Sverige med storm i Så mycket bättre, har ett otroligt stort hjärta. Det spelar ingen roll om hon sjunger till alla Småtjejer där ute, eller om hon sjunger om den ensamma gamla mamman som dukat sitt bord för familjen som sedan inte kommer. Linnea har hjärta för oss alla och det märks.
Vi i publiken tar till oss och njuter ihop med bandet och sångerskan. När hon kastar av sig de väldigt mycket för långa och stora byxorna för att få utrymme att dansa vilt i showens avslutning, blir det sinnebilden av hur innerligt och hjärtligt hon tar oss med på sin musikaliska resa. Sanslöst bra och vackert. Jag är tacksam att jag fick vara med och ta del av den här showen.
Gereon Rath vill gärna vara en rättrådig polis och han vill ta kampen mot korruption, vilket inte är en lätt kamp. Att ingen enbart är en hjälte och inte ens seriens bovar är enbart onda – det är en av seriens stora styrkor och gör den fascinerande trovärdig. Och sorglig. För det skulle vara så mycket lättare om alla bovar vore rakt igenom onda och alla hjältar rakt igenom goda.