• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Mattias Anderssons pjäs Determinism framförs på teaterfestival i Italien

10 oktober, 2024 by Redaktionen

Evin Ahmad och Alexanders Salzberger i Determinism 2020. Foto: Sören Vilks

Quartieri dell’Arte är den främsta italienska teaterfestivalen för nyskriven dramatik. På årets festival medverkar Mattias Andersson med sin pjäs Determinism.

Ett pressmeddelande berättar:
Pjäsen framförs som en gestaltad läsning av italienska skådespelare på Teatro dell’unione i Viterbo, utanför Rom, den 20-21 oktober och den 23 oktober på Centro dorezionale di Napoli i Neapel.

I Mattias Anderssons pjäs Determinism bryter två unga människor sig in i en villa och kastas genom olika åldrar och sociala positioner i virvlande fart. Pjäsen, som hade urpremiär 18 januari 2020 på Dramaten, undersöker sociala identiteter, maktstrukturer och den fria viljan. I rollerna sågs då Evin Ahmad, Thérèse Brunnander, Hannes Meidal och Alexanders Salzberger.

Quartieri dell’Arte
Teaterfestivalen Quartieri dell’Arte har fått internationellt erkännande för sina världspremiärer av verk av några av de viktigaste internationella dramatikerna som Tony Kushner och Jon Fosse. Festivalen hålls årligen i Viterbo i Italien och leds av dramatikerna Gian Maria Cervo och Alberto Bassetti.

Dramaten medverkar även i European Theatre Festival i Bad Ischl i Österrike med Begräbnis im Vaterland av Bernhard Øye och Maria Bergström, båda nyutbildade från Stockholms konstnärliga högskola. Pjäsen är ett drama om handlingsförlamning, drömsyn och kroppsvätskor där den österrikiske och judiske författaren Stefan Zweigs tal krockar med Elektramyten. Framförs av skådespelarna Anna Björk och Kristina Törnqvist på Lehár Theater i Bad Ischl den 12 oktober.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Det kunde varit vi – charmig och oemotståndlig

9 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Det kunde varit vi
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 oktober 2024
Regi och manus Björn Tjärnberg och Rebecca Brander

En charmig föreläsning som lyfter ett budskap om allas lika värde och att det också gäller en grupp som ofta sätts åt sidan i samhället: människor med intellektuella funktionshinder. I centrum i filmen står Ida Johansson, Emma Örtlund och Pär Johansson från Glada Hudik-teatern som gör en roadtrip genom Sverige där de undersöker hur det var att leva med en intellektuell funktionsnedsättning i en annan tid.

Jag kallar filmen för föreläsning då den så uppenbart har ett syfte att påverka tittaren, mer än att berätta något. Sådant blir sällan bra dramaturgi men med genom-charmiga Ida Johansson, Emma Örtlund och Pär Johansson blir jag varm om hjärtat. Deras livsglädje, öppenhet och rakt-på-sak ger hopp.

I början av 1900-talet skulle Sverige moderniseras. Tilltron till teknik och utveckling florerade och landet skulle effektiviseras. Det förde med sig tankar om att inte alla människor var lika viktiga. Tankar som formade en rasbiologisk ideologi som slog ut i full effekt under andra världskriget. Men innan dess påbörjades i Sverige en flytt av människor som hade intellektuella funktionshinder. Det kunde vara barn som hade Downs syndrom eller som hade epilepsi. Dessa skulle gömmas undan och placerades på olika anstalter. Tidigare hade dessa människor haft en plats i samhällena, det fanns alltid uppgifter som de kunde utföra och de tillhörde gemenskapen i bygden. Men nu blåste nya vindar och dessa människor skulle gömmas undan, inte bara i livet utan många, många begravdes i anonyma massgravar utan namn.

Ida, Emma och Pär besöker författaren Ola Larsmo som forskat kring hur människor med intellektuella funktionshinder behandlats genom historien. De får höra en berättelse om en pojke som togs från sina föräldrar när han vara fyra år. Han hade epilepsi och bedömdes av läkare behöva placeras på anstalt. I hans journal finns en stor hög med brev han skrev till sin mamma där han bad om att få komma hem. Brevet postades aldrig. Han fick leva hela sitt liv och känna sig övergiven. Hans öde är bara ett av många hjärtskärande livsöden. Det byggdes och inrättades många, många där intellektuellt funktionshindrade (sinnesslöa som de kallades) skulle förvaras för att hållas under det effektiva samhället.

Filmen slår förstås in öppna dörrar. I samhället finns nog en större öppenhet för människors olikheter idag än för hundra år sedan och Glada Hudik-teatern har gjort en stor insats. På SVT visas en brittisk tv-serie, Sherwood, där säsong två har en duktig skådespelerska med Downs syndrom. Världen ögon öppnas mer och mer för att det finns många olika sätt att vara människa på.

Fast samtidigt tror jag inte vi riktigt är framme vid ett samhälle där alla har lika värde. Det är inte helt ovanligt att kvinnor som kategoriseras som äldre första-gångs-föderskor erbjuds ett fostervattenprov som kan visa om fostret till exempel har Downs syndrom eller ryggmärgsbråck. Syftet med dessa prov är väl att ge de blivande föräldrarna möjlighet att välja bort barnet genom abort.

Emma Örtlund charmade många i filmen Catwalk där hon visar att också en tjej med Downs syndrom kan vara dansare. Nu är hon tillbaka, lika öppen och oemotståndlig.

Pär Johansson, Glada Hudik-teaterns grundare, säger om filmen:
– Det kunde varit vi bär på ett oerhört viktigt budskap som aldrig får glömmas bort, och därför är det viktigt att hålla det kollektiva minnet levande. Ju fler vi är som minns och berättar vidare om detta för kommande generationer, desto större är chansen att det inte händer igen.

Om Glada Hudik-teatern:
Glada Hudik-teatern arbetar sedan 1996 för att bryta normer, krossa fördomar, uppfylla drömmar och få människor att mötas. De blev kända för hela svenska folket genom filmen Hur många lingon finns det i världen, dokumentären Catwalk och nu senast dess uppföljare Livet efter Catwalk.

Arkiverad under: Film, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Glada Hudikteatern

Filmrecension: The Apprentice – räkna med Oscarsnomineringar

8 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

The Apprentice
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 oktober 2024
Regi Ali Abbasi
Manus Gabriel Sherman
I rollerna Sebastian Stan, Maria Bakalova, Jeremy Strong, Martin Donovan

Det skulle förvåna mig mycket om det inte blir minst ett, förmodligen två, Oscarsnomineringar för skådespelare i The Apprentice. Jeremy Strong (känd från Succession) står en fantastisk trovärdig rolltolkning av Roy Cohn och Sebastian Stan är som om han vore en yngre version av den tidigare amerikanske presidenten Donald Trump.

Vi får följa en ung Donald Trump, i 25-30-årsåldern under tiden då han bygger upp sitt fastighetsimperium. Han gör något av en klassresadå han jobbar för sin pappa och driver in hyror. Han går runt och knackar på dörrar för att dra in hyror till sin pappa. Det är långt ifrån något glamoröst jobb att gå runt där i sjaskiga miljöer och bli utspottad.

Men det finns en man i New York som är känd, eller kanske redan ökänd, och han heter Roy Cohn och vet hur han ska uppnå exakt vad han vill i vilken situation som helst. Roy Cohn vet hur han ska vrida på alla kranar för att få också den mest hårdnackade nej-sägaren att säga ja. När han utser sig själv som mentor den unga Donald lägger han förmodligen grunden för den man som blev Donald Trump. Trump får lära sig att använda lögner, hot och mediespektakel för att uppnå det han vill.

Vi får följa den unge Donald Trump, hur han bygger sitt företagande och blir rik och vi får följa hans kärlekshistoria med första frun Ivana. Det är en oväntat positiv bild av Donald Trump som skildras.

Trump ska ha blivit rasande då han hörde om filmen och hotat med att stämma regissören
https://www.svt.se/kultur/trump-hotar-stamma-svenske-regissoren-skrap
SVT skriver:
Filmen har gjort Donald Trump ursinnig, uppger nyhetsbyrån AFP.
Enligt talespersonen för hans presidentvalskampanj, Steven Cheung, tänker Trump stämma den svenske filmaren ”för att bemöta de medvetet falska påståendena från de här personerna som låtsas vara filmskapare”.

Jag är tveksam till att Trump verkligen kommer att stämma vare sig filmens regissör Ali Abbasi eller någon producent. Det finns visserligen en scen med en våldtäkt som är så pass rå att det kan tänkas att Donald Trump skulle vilja få den bortcensurerad, men i övrigt är det mest Roy Cohn som framställs som den riktigt stora buffeln och skurken. Ali Abbasi ska ha en eloge för att han valt att göra filmen mycket mer ”mänsklig” och att han inte framställer Donald Trump som en alltigenom djävulsk personlighet.

Roy Cohn har jag för övrigt sett gestaltas i flera teaterföreställningar, bland annat i Arv på Dramaten. Roy Cohn var stenrik och visste hur han skulle genomföra det han ville, ibland med lagliga metoder, ibland med utpressning. Det är ganska förvånande då Roy Cohn var en förgrundsgestalt för många homosexuella under en tid när de homosexuella oftast måste smyga med sina relationer.

Filmen The Apprentice har fått samma namn som tv-serien, The Apprentice, en amerikansk dokusåpa som sändes 2004 till 2017 och leddes av Donald Trump, och sedan av Arnold Schwarzenegger. Serien kretsar kring sexton deltagare som genom en serie utmaningar tävlar om att vinna en anställning i Donald Trumps företag. Tv-serien tas inte upp i filmen och titeln syftar mest på att Donald Trump var som en lärling (apprentice) till Roy Cohn.

Filmen är välgjord, fascinerande och känns som ett trovärdigt drama. Hur mycket som stämmer med verkligheten är inte det viktiga. Handlingen berättar om hur det kan gå till i kretsar som är mer eller mindre samvetslösa. Jag tycker regissör och producent ska ha en eloge för att de inte tagit den enkla vägen att skildra Trump som genomusel. Vi får följa ett människoöde. Och som sagt så tror jag att både Sebastian Stan och Jeremy Strong komma att bli uppmärksammade för sina enastående rolltolkningar.

Om Ali Abbasi
Med filmen Gräns, inspelad i Västra Götaland, fick Ali Abbasi sitt stora genombrott. Den vann Un Certain Regard i Cannes samt fem Guldbaggar, bland annat Bästa film. 2022 nominerades hans Holy Spider till en Guldpalm där skådespelaren Zar Amir Ebrahimi vann pris som Bästa kvinnliga skådespelare. Holy Spider var också shortlistad till en Oscar. Alla filmer är samproducerade med Film i Väst.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ala Abbasi, Donald Trump, Filmkritik, Filmrecension, Roy Cohn, The Apprentice

Filmrecension: Love Game – feel good uppblandat med lätt humor

7 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

Love Game
Betyg 3
Premiär på streamingtjänster som Viaplay, iTunes, Sf anytime med flera 30 september 2024
Regi Filippa Pierrou

Kärleksbesvär och vänskap skildras ofta i coming to age-filmer om tonåringar – men nu får vi istället följa ett gäng vänner och bekanta i 50-årsåldern och deras relationer. Första scenen utspelas på en fest hemma hos paret Robin (spelas av Angelika Roberts) och Krister (spelas av Stefan Gödicke). Det är lättsamt romantiskt och en stunds underhållning, fast ändå väldigt ytligt. Filmen landar någonstans emellan feelgoodfilm och komedi.

Robert (spelas av Özz Nujen) som är en av gästerna och den eviga ungkarlen i sällskapet envisas med att de ska leka mobilleken från den italienska filmen ”Vad döljer du för mig?” (2016). Fast Robert har inte koll på att det är den italienska filmen som är den första utan han hänvisar den en fransk version. Hur som helst, Robert lyckas övertala sällskapet att leka mobilleken där de ska läsa varandras SMS. De hinner inte komma så långt innan en otrohet blir upptäckt och leken avbryts.

Vi får följa vännerna under ett års tid. Några bildar nya par och andra upptäcker nya sidor hos sina vänner.

Karaktärerna är något stiliserade och överdrivna, utan djup men eftersom det är unikt att kärleksbekymmer och vänskapsdiskussioner utspelas i ett gäng där de flesta är 50+ tycker jag filmen är sevärd. Idag är det inte bara tonåringar som träffar nya partners eller ingår i nya relationer. Det är lite befriande att dessa väninnor i över medelåldern både kan prata om sina barnbarn och nya kärleksrelationer. När det gäller karaktärernas ytliga beskrivning är det något som väl de flesta av oss också upplevt. Det är väl ändå ofta så att människor vi är bekanta kan ta tid innan vi egentligen känner någon mer på djupet och fram tills dess kan vår bild av dem vara något förenklad. Under filmens gång växer ändå bilden av karaktärerna och deras relationer.

Özz Nujen är nog välkänd av många men flera andra av skådespelarna är inte lika välkända och det är roligt att upptäcka nya ansikten. Filmen är inspelad på Orust, på västkusten, vilket speciellt märks i sista delen då gänget träffas i Roberts nybyggda hus på landet.

Snacka om att filmen också har en del italienska vibbar – och smaklökarna sätter igång när Marko (spelas av Mitcho Batalov) kommer igång med sin foodtruck och blandar ihop något med mozzarella och sin specialsås. Då vattnas det nog i munnen på många som tittar på filmen också.

Det är en lättsam film som gör mig glad att titta på.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Linje Lusta – passionerat och drabbande med storslagen teater

6 oktober, 2024 by Dante Wiechel

Linje Lusta
Av Tennese Williams
Regi Eva Dahlman
Scenografi & kostym Karin Betz
Ljus Ellen Ruge
Mask Åsa Trulsson
Dramaturgi Anton Elmgren
Medverkande Mari Götesdotter, Klara Hodell, Martin Hendrikse, Erik Borgeke, Kajsa Ericsson, Rasmus Savic, Tim Håkansson, Göran Dyrssen
Premiär på Malmö stadsteater den 5 oktober 2024

Det är kanske ofrånkomligt att tänka på metoo när Linje Lusta ska upp på intiman i Malmö. Denna moderna klassiker har fått ett nytt liv sedan uppsättningen 2019 på Dramaten. Då pågick ett tumult som suddade ut gränserna mellan scen och verklighet. Men mycket har hänt sedan dess. Eller kanske inte. Nej, frågan om klass, våld och kvinnoförtryck har nog inte spelat ut sin roll.

Luften vibrerar innan ensemblen ska sätta igång. Stämningen är nervös. Är det för att vi snart ska lyfta på ett stort plåster? Scenen är röd och det bluesiga New Orleans har bytts ut mot ett 1970-tal med Beatles. De oranga plaststolarna, teakbordet och ölburkarna väntar förväntansfullt på scenen. Vi har ju kommit för att se kvinnor. Levande och livliga, ”fantasifulla” kvinnor och när Stella kliver upp på scenen har hon verkligen en genomlysande livsglädje som jag tror ingen annan än Klara Hodell hade kunnat porträttera. Femina, nej tack! Hon vill ”vara lite rund som en pickenese hund, fadderi faddera” (som Cornelis sjunger..). Men hennes syster Blanche är som bekant oroad för hennes skull. Djuren glömmer så mycket oförlåtligt när de går på bete i kärlekens lycka. Mari Götesdotter för en otroligt trovärdig maktkamp som Blanche. Livets svackor bekämpas här med magi, sprit och andra förföriska dunster som ger vittring åt hennes alldeles egna antagonist Stanley, Stellas partner. Martin Hendrikses version av denna arketypiska macho-man får den jagande vargens mörka ögon och nog vet han hur man klär sig i fårakläder. Rysande och träffsäkert.

Eva Dahlmans uppsättning av Linje Lusta visar varför det är så enkelt att älska teater och varför man inte behöver hacka upp en klassiker i minirevyer för att vara aktuell. Föreställningen står på egna ben och den lever helt enkelt. Jag kan inte annat än att sjunka ner i min stol, tagen och förälskad som jag blir i denna berättelse om sorg, begär och kärlekens outtröttliga kamp. Lite förvirrad av vad som nyss har hänt och jag måste säga med tårarna i halsen, ställer jag mig sedan upp tillsammans med resten av publiken och applåderar. Vissa är nog oförmögna att jubla efter vad vi har sett. Men nu hände det igen. Det här är en föreställning som alla måste se!

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Linje Lusta, Malmö stadsteater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in