• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Upp – kanske världens vackraste film om kärlek släpps på dvd

15 februari, 2010 by Rosemari Södergren

upp-pixar-film
När filmen ”Upp” släpptes på biograferna hyllades den överallt, av alla kritiker. Filmen är animerad och producerad av Pixar Animation Studios.

Jag lånar beskrivning av filmen från Wikipedia:

Den handlar om 78-åriga Carl Fredrikson och 8-åriga scouten Russel. Carl vill förverkliga hans frus dröm, att bo i Sydamerika. Han knyter fast ett stort antal ballonger på sitt hus och flyger iväg med det. Russel fastnar på Carls veranda, eftersom Russel vill hjälpa Carl och få en medalj. I Sydamerika träffar de en på en talande hund och Carls barndomshjälte som vill döda dem sedan.

Filmen har ett ovanligt intro, i det att den visar den gamle mannen som ung pojke som blir kär i en flicka. De gifter sig, men får inga barn, men lever ändå ett lyckligt liv och bevarar sina ungdomsdröm om att åka till en speciell plats med hög klippa och vattenfall. Frun dör och mannen lever lidare allt mer sur och förgrämd. Deras idyllisa hus blir allt mer kringskuret av stora hus och varuhus och man vill komma åt mannens tomt. I det läget dyker den lille scoutpojken upp. Just när den gamle mannen ska vräkas och köras iväg till ett äldreboende flyger han iväg med huset med önskan om att finna sin barndoms dröm.

Trots att filmen är animerad har den nominerats till en Osccar-statyett för bästa film. Den har nominerats till flera statyetter och givetvis för bästa animerade film men dessutom för bästa film, alla kategorier.

Skaparna av filmen har i flera intervjuer berättat att de var noga med att berättelsen fick ta tid, den skulle inte rusa fram och bygga på efter och action. Filmskaparna ville hitta tillbaka till och förmedla den känsla som fanns i en del filmer från filmens barndom, där allt inte var så bråttom.
De har lyckats och över förväntan.

Själv har jag nästan slutat att samla på filmer. Förr samlade jag på VHS-filmer, men sedan dvd-formatet kom ville jag inte börja på nytt och samla alla mina favoritfilmer i ännu ett format. Jag misstänker starkt att det kommer att lanseras ett nytt format innan jag ens hunnit samla ihop alla favoritfilmer. Men ”Upp” har jag gjort ett undantag för. Den vill jag ha.

Filmen handlar om vänskap och om kärlek, om att gå vidare i livet, om livets gång, om ålderdom och att våga ompröva sitt liv och om att våga satsa på den vänskap och den kärlek du möter i livet, oavsett hur den ser ut.

Trots att karaktärerna är animerade och det syns att det är animerade figurer med dockliknande drag känns de som verkliga karaktärer, som om jag skulle kunna möta dessa människor på gatan. Visst är det mästerligt. OM jag bestämde skulle Upp vinna Oscar för bästa film.

Läs även andra bloggares åsikter om animerat, recension, film, Oscar, Upp, Pixar

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Animerat, Oscar, Recension, Scen

Olycksfågeln – ännu en Läckbergsdeckare släppt på dvd

15 februari, 2010 by Redaktionen

olycksfageln_camillalackberg
För fans av Camilla Läckbergs deckarserie om Erica och hennes polisman Patrik Hedström på Tanumshedes polisstation är det julafton på nytt nu när filmen som baseras på ”Olycksfågeln” nu släpps.

Filmen är samma version som sänts i SVT som en serie i två delar. För en Läckbergnörd är det positivt: det blir lite mer film än en vanlig film. Men trots att det är två avsnitt är det som alltid när böcker filmatiseras delas som försvinner. En del i boken som tagits bort är det där att Ericas syster Anna bor hos dem tillsammans med sina två barn. Eftersom Anna är djupt deprimerad efter att ha dödat sin man i självförsvar, får Erica axla den tunga rollen som trebarnsmor.

”Olycksfågeln” är fjärde boken i serien – och det finns många skäl till att Läckberg nu är en av Europas mest sålda författare. Miljöerna från Västkusten får mig att vilja flytta dit och att en ung kvinna har huvudrollen lockar nya läsargrupper till deckarna. Fast i filmerna/tv-serierna har som vanligt mannen fått huvudkaraktären.

En sak jag uppskattar med filmen/tv-serien är att händelserna inte springer iväg utan får ta tid på sig. En och annan actionälskare kan detta förstås reta. Men jag vill njuta av miljöerna, av karaktärerna och deras öden och utveckling.

Handlingen i filmen från beskrivning på dvd-butik
:

Våren har kommit till Fjällbacka och Patrik Hedström och hans sambo Erica är i full färd med att förbereda sitt bröllop. På polisstationen i Tanums hede har man också fullt upp. Samma dag som den nya kollegan Hanna Kruse (Lia Boysen) anländer får de ett larm om en bilolycka. Den kvinnliga föraren stinker av alkohol och fallet är på väg att avskrivas som en tragisk olycka. Men en rad mystiska omständigheter får Patrik att ana oråd och det visar det sig att kvinnan blivit mördad. Frågan är bara av vem?

Camilla Läckberg kanske inte gjort sig känd som deckarförfattare som fokuserar på samhällskritik. Men böckerna liksom filmerna berör ändå samhällsfrågor och framför allt om barns situation. Vad händer med barn som överges på olika sätt, av föräldrar som väljer alkohol istället för barnen, till exempel. Det går inte att se filmen olycksfågeln utan att bli berörd.

Fast: jag tycker filmen har några svagheter i rollbesättningen. Jag tycker fortfarande att Niklas Hjulström är fel person i rollen som Ericas pojkvän polisen Patrik och i Olycksfågeln känns de två tjejer som ska spela unga ungdomsbrottslingar mer som klassens och skolans duktigaste flickor.

Hittills utgivna böcker i serien
2003 – Isprinsessan
2004 – Predikanten
2005 – Stenhuggaren
2006 – Olycksfågeln
2006 – Snöstorm och mandeldoft
2007 – Tyskungen
2008 – Sjöjungfrun
2009 – Fyrvaktaren

Här är Camilla Läckbergs blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, tv-serie, Camilla Läckberg, Tanumshede

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Deckare, Recension, TV-serie

Premiär på Citizenship på Unga Dramaten: Medborgerlig längtan efter en väg ut

15 februari, 2010 by Redaktionen

citizen
Mark Ravenhills pjäs Citizenship är en ärlig och fantasifull historia om ungas jakt på sexuell identitet, självkänsla och kärlek. En kompromisslös väg ut som inte ber om ursäkt. Dramaturgin drivs framåt med stilsäkra inslag av sång och dans. Samtidigt är det en senmodern pjäs som sätter vissa delar av EMO-kulturen (det som kan anses som mainstream) på första parkett. Kanske är det början av 00-talet som börjar bli till nostalgi, tiden är mogen för att berätta 80-talisternas generationsberättelser.

Enaktaren är skriven på uppdrag av National Theatre. Som om de vet något om vuxenvärldens svek och om ungas rispade / bandagebelagda handleder. Författaren Mark Ravenhill lyckas vända det som lätt hade kunnat bli exploaterande till en berättelse för de unga. Ravenhill slog igenom med pjäsen Shopping and fucking 1996, som gick på Stockholms stadsteater 2009.

När ensamblen brister ur i Radioheads Creep rullar delar av min ungdom förbi mina ögon, kanske upplevde andra i publiken liknande känslor och minnen från tonåren. För en vecka sedan lärde jag mig lite mer om varför teater är så himla drabbande. Min vän Tom talade om den direkta känslan som man upplever tillsammans med alla andra i publiken.

You float like a feather

In a beautiful world,

I wish I was special,

You’re so fuckin’ special

Nu är det 90-talet som rullar förbi, många var unga då. Det är en väg ut, det är dags att lämna EMO-kulturen bakom oss. Annika Silkebergs precisa regi gör att skådespeleriet känns trovärdigt från början till slut, ibland tänker jag ändå på att de är lite gamla. Typ.

Vad är det som håller alla på plats? Man kan inte sluta längta efter att någon ska se att man är speciell. Man borde vara någon annan, åtminstone veta vem. Detta kan plåga till och med den mest cyniske i publiken. Man glömmer nog inte tonåren. Det är bara barnet som vinkar hej hej. Mötet med vuxenvärldens konventioner dribblar glömskan till att pressa ner det man kanske känner i små askar, trapped in the closet.

I don’t care if it hurts,

I wanna have control,

I want a perfect body,

I want a perfect soul

Kanske är detta – om tonåren – svårt att beskriva i stunden som vuxen (utan att romantisera det). Huruvida det är en medborgerlig rättighet eller en längtans samba är oklart. Man vill ju nå dig. För den som ger Ravenhill en chans kan det kan vara både och.

Av Maria Georgieva, Kulturskribent, filmare och reporter

Radiohead – Creep

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, ungdomar, Citizenship, Radiohead

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Teater, ungdomar

4 x Mark Ravenhill om destruktiv rädsla – Kulturbloggens rapport från premiär på Stadsteatern

15 februari, 2010 by Redaktionen

markravenhill

Den engelska pjäsförfattaren Mark Ravenhill slog igenom med pjäsen Shopping and ***ing 1996. Nu är han aktuell på med två uppsättningar i Stockholm, Citizenship på Dramaten och 4 x Mark Ravenhill på Stadsteatern.

Shoot/Get Treasure/Repeat från 2008 består av 16 kortpjäser som utforskar de personliga och politiska effekterna av krig på vårt moderna liv. Det är fyra av dessa pjäser som spelas på Stockholms stadsteater i regi av avgångseleverna från Dramatiska institutet: Hilde Brinchmann Börresen, Tatu Hämäläinen, Jens Karlsson och Martin Rosengardten.

Pjäserna är fristående, men hänger ändå ihop. Gemensamt för dem är skildringen av hur vi påverkas av destruktiv rädsla och hur nära kampen för kärlek och godhet ligger hat och intolerans.

Människans benägenhet att förlägga hotet utanför oss i stället för att ta tag i våra egna demoner blir tydlig i de fyra skildringarna, speciellt i den av det trygghetsdesperata unga paret som tror att de kan fly från sin rädsla genom att flytta till en gated community.

Förnekelsen som fenomen träder också fram hos det äldre par som hoppas på att slippa den enes cancer genom att blunda och fokusera på trädgårdsmöbler. Likaså hos den plågade kvinnan som söker orsaker till sin smärta i allt annat än i sig själv och sina egna upplevelser.

Vi i publiken får följa skådespelarna från Kilen i gångarna under Stadsteatern för att till slut hamna på teaterns lilla scen. I den sista pjäsen blir publiken en del av handlingen och får en obehaglig inblick i vad vi är beredda att göra i namnet av fred, demokrati, frihet och sanning. Vi känner igen de senaste årens debatter om bland annat FRA-lagen i pjäsens argument för att skilja rötäggen från de normala – ”vi som är oskyldiga har ju inget att dölja”.

Shoot/Get Treasure/Repeat spelas fram till den 28 mars, men som det ser ut är alla platser utsålda. Låt oss hoppas på extraföreställningar.

Eva GustinText: Eva Gustin

Relaterat artiklar:
Expressen, Dramatiska Institutet och Stockholms Stadsteater.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stadsteatern, Stockholm, scen, Dramatiska institutet

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Scen, Stadsteatern, Stockholm, Teater

Polisbrutaliteten i tunnelbanan – ett exempel på samverkan "gammelmedier" och sociala medier

13 februari, 2010 by Rosemari Södergren

twitter600
Jesper Nilsson är en person som jobbar inom medier och med information och IT. Häromdagen blev han illa behandlad av civilpoliser. Han såg två civilklädda personer som tryckt upp två pojkar mot väggen vid Hornstulls tunnelbanestation. Jesper Nilsson tog bild på de två civilklädda männen som visade sig vara civilklädda poliser.
Det äckliga är hur dessa två civilklädda poliser sade till Jesper Nilsson att han fick välja mellan att radera bilderna eller så skulle poliserna gripa honom för ofredande och ta drogtest på honom. Han var trött och ville hem till familjen och valde att radera bilderna.
Detta missbruk av sin maktställning från polisernas sida är förstås oerhört allvarlig.
Det värsta är att det händer då och då att människor blir så illa behandlade av poliser – och eftersom poliserna kan hålla ihop blir den enskilde rätt svag i dessa lägen.
Men inte Jesper. Han spelade in alltihop.
Jag bloggade om detta igår morse. Jag fick tipset via Twitter. Och många bloggare hängde på.
Det spred sig snabbt.
Och idag ser vi hur ”gammelmedier” har hakat på. Här har Aftonbladet toppat förmiddagens sajt med polisernas övergrepp och filmbeviset.

Jag känner till flera unga människor som råkat ut för liknande händelser, men de har inte haft filmbevis och därmed varit maktlösa mot poliserna. Det är oerhört viktigt för en demokrati att poliser uppför sig med respekt mot andra och aldrig använder hot som utpressning. Det är uppenbart att en del poliser behöver en utbildning i vad medborgarna har för rättigheter i en demokrati.

Och det är oerhört spännande att se hur sociala medier och så kallade gammelmedier samverkar och fångar upp nyheten i ett fall som detta. Kan detta mynna ut i en rejäl debatt som får till resultat att poliser får en bra utbildning i demokrati.

Relaterade bloggar:
Scaber Nestor, Anders Widén och Lars Ericks blogg.

SvD, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, sociala medier, gammelmedier, polis, polisbrutalitet

Arkiverad under: Scen Taggad som: demokrati, gammelmedier, sociala medier

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1813
  • Sida 1814
  • Sida 1815
  • Sida 1816
  • Sida 1817
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in