• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: The Dear John Letter – ärligt och omskakande

25 oktober, 2024 by Rosemari Södergren

The Dear John Letter
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 oktober 2024
Regi Bill Watts

Ärligt och omskakande möte med några medelålders män som blev sexuellt utnyttjade som barn av en man som gjorde dem till missbrukare och förstörde deras liv.

Bill Watts som regisserat denna dokumentären såg ett brev som var postat på Facebook. Brevet började med ”Dear John” och handlade om en man som hette John och som för drygt trettio år sedan utsatte unga pojkar i en förort i London för sexuella övergrepp och pumpade i dem droger. Brevet var skrivet av en barndomsvän till Bill och han förstod direkt vilken ”John” som brevet handlade om. Bill Watts förstod också då varför hans vänner i yngre tonåren blivit så förändrade.

En av Bills bästa vänner i barndomen och yngre tonåren var Frank. De två hade mycket roligt tillsammans. Frank var påhittig och framåt och uppväxt i en välbärgad familj. Frank, liksom omgivningen, var övertygade om att han skulle vara miljonär innan han fylld 25 år. Men så blev det inte. Frank gick djupare och djupare in i drogmissbruk och ett destruktivt leverne. Bill kände att Frank och Franks vänner blev allt för jobbiga att ha att göra med så Bill drog sig undan. När Bill nu många år senare förstod vad som drabbat Frank och hans vänner blev han omskakad och starkt berörd.

Bill sökte upp Frank och de började prata. Sakta, sakta nystas sanningen fram. Ytterligare några barndomsvänner förenar sig med dem och Bill spelar in deras samtal. De drabbade berättar lite i taget, sakta öppnar de sig något som är mycket svårt för dem då de kände sig medskyldiga till övergreppen, fast de alla var barn och i tidiga tonåren då de utsattes. De fick alla stora missbruksproblem också då John öste över dem kokain och heroin.

De nu vuxna männen sätter för första gången ord på vad de varit med om och inser hur övergreppen format deras liv som kantats av missbruk, aggressivitet och våld. Genom att träffas och berätta tillsammans hittar de en styrka i vänskapen och genom att prata om sina upplevelser kan de lämna skammen de burit på i 35 år bakom sig. Regissören gör det också spännande. Vi får följa jakten på att hitta John nu 35 år senare och försöka ställa honom till svars.

Det är film som berör mycket djupt och jag blir omskakad och också fylld av beundran för dessa mäns mod att berätta och öppna sig. Vilken svår hemlighet att bära djupt inom sig i ensamhet i så många år. Dokumentären visar också hur stor läkande kraft det finns i att prata om svåra händelser. Det denna mannen, John, gjorde var dubbelt illa: han utsatte pojkarna för sexuella övergrepp och han gjorde dem till missbrukare.

I pressmeddelandet om filmen står:
Ett viktigt vittnesmål som berör, stärker och inspirerar till samtal som kan förändra liv.

Det är sorgligt och bedrövligt att en sådan film behövs. Runt om i världen finns det många människor som behöver få hjälp att sätta ord på liknande upplevelser. Och mycket imponerande att göra denna dokumentär på ett sätt som också ger hopp om healing.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, London, Övergrepp, Pedofil, Pedofiler, Sexuella övergrepp

Vårens repertoar på Dramaten 2025

25 oktober, 2024 by Redaktionen

Skammen Foto: Studio Bon/Erik Wåhlström

Våren på Dramaten bjuder bland annat på nyskrivet svenskt och brittiskt, en värmländsk klassiker, Bergman, en amerikansk monolog (om Paris) och både svensk och tysk expressionism.
– Scenkonst om både samtiden och evigheten, om enskilda människors inre och om de stora politiska skeendena, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare.

Vårens program presenterades på en träff 25 oktober 2024.

– Hur göra teater om vår tids stora frågor? Om krigen, om gängskjutningar, om segregationen och brännande politiska konflikter. Men också om kärlek, om saknad, om längtan och om människans drömmar. Som nationalscen skall vi även våren 2025 göra vårt yttersta för att skapa attraktiv scenkonst som spänner från det nära lokala till det allmänmänskligt globala, säger Mattias Andersson.

Nedan presenteras vårens premiärer våren 2025 i datumordning.

Skammen av Ingmar Bergman i regi och bearbetning av Mattias Andersson
Premiär 1 februari på Stora scenen.
Mattias Andersson, regissör, teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten, har bearbetat Bergmans manus för vår samtid. I filmen från 1967 sågs Liv Ullman och Max von Sydow i huvudrollerna som nu görs av Adam Lundgren och Sofia Pekkari. Skammen handlar om ett ungt musikerpar som flyttar till sommarhuset vid havet för lugn och ro men i världen utanför står plötsligt kriget vid dörren. Mattias satte upp Skammen på Thalia Teater i Hamburg våren 2024. Medverkar gör: Peter Andersson, Adam Lundgren och Sofia Pekkari.

Pelikanen av August Strindberg i regi och bearbetning av Emil Graffman
Premiär 6 februari på Lilla scenen.
Strindbergs Pelikanen från 1907 är ett makabert kammarspel om en familj manipulerad av en självupptagen matriark. Lena Endre gör rollen som kanske teaterhistoriens värsta mamma. För regi står Emil Graffman, känd för sina strama och precisa uppsättningar, präglade av ett starkt bildtänkande. På Dramaten satte han senast upp Ingmar Bergmans Riten 2018. Bearbetning: Lucas Svensson. Medverkar gör: Lena Endre, Electra Hallman, Anneli Martini, Torkel Petersson och Peter Viitanen.

Jefferson av Jean-Claude Mourlevat i regi av Olle Törnqvist
Urpremiär 15 februari på Målarsalen. Unga Dramaten
En deckare för låg- och mellanstadiet. Igelkotten Jefferson hade tänkt klippa sig, men hittar istället sin frisör död på golvet. Han har blivit mördad och Jefferson blir misstänkt. Han flyr i panik och måste nu hitta den riktiga mördaren. Boken är skriven av den franske författaren Jean-Claude Mourlevat, som 2021 belönades med Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA). Bearbetning: Emma Broström. Medverkar gör: Anna Björk, Nina Fex, Maia Hansson Bergqvist, Jesper Feldt, Lisa Hu Yu, Hannes Meidal, Peter Perski, Helmon Solomon och Pierre Wilkner.

Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein av Marty Martin i regi av Tomas Alfredson
Premiär 16 februari på Stora scenen.
Monologen om den frispråkige konstsamlaren och författaren Gertrude Stein (som blev Margareta Krooks paradroll) görs här av Johan Rabaeus. Han gestaltar den amerikanska kulturpersonligheten, välkänd och viktig profil på Paris konstscen under första halvan av 1900-talet. Regisserar gör Tomas Alfredson, filmregissör känd för Tinker Tailor Soldier Spy och Låt den rätte komma in. På Dramaten har han tidigare regisserat Drömmen om Herrön – Killinggänget på Dramaten och Ett informellt samtal om den nuvarande situationen. För scenografin står konstnären Ernst Billgren. Medverkande: Johan Rabaeus.

Hinkemann av Ernst Toller i regi av Anja Suša
Premiär 13 mars på Lilla scenen.
Hinkemann är en tragedi om krig och kärlek där soldaten Hinkemann har återvänt från kriget. Han är skottskadad, trasig och deprimerad. Pjäsen är skriven 1923 av Ernst Toller, en tysk dramatiker mest känd för sina expressionistiska pjäser och sitt politiska engagemang. Anja Suša är en mångfalt prisbelönad teaterregissör verksam i Serbien, Kroatien, Montenegro, Slovenien, Polen, Sverige och Danmark. Bearbetning: Tom Silkeberg. Medverkar gör: Rakel Benér Gajdusek, Gustav Berg, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Andreas Rothlin Svensson, Natalie Sundelin och Marcus Vögeli.

Juloratoriet av Göran Tunström i regi av Linus Tunström
Premiär 22 mars på Stora scenen.
Linus Tunström sätter upp sin far Göran Tunströms älskade roman från 1983. En familjeberättelse som tar avstamp i Sunne i Värmland och spänner över tre generationer och två världsdelar – med relationen mellan fäder och söner i fokus. Linus Tunström satte upp Juloratoriet i en uppmärksammad uppsättning på Orionteatern 1996. Nu, ett halvt liv senare, återvänder han till denna släkthistoria med en bearbetning som rör sig lika mycket i de inre som i de yttre världarna, i en labyrint i tid och rum. Medverkar gör: David Book, Erik Ehn, Johan Holmberg, Elin Klinga, Elisabeth Meyer, Jennifer Amaka Pettersson, Shanti Roney, César Sarachu och Alexander de Sousa.

Papporna av Alexandra Pascalidou i bearbetning och regi av Alexander Salzberger
Premiär 17 april på Lilla scenen.
I reportageboken Var är papporna? låter Alexandra Pascalidou 29 fäder med erfarenheter av våld, kriminalitet och utanförskap komma till tals. Nu blir boken teater i en uppsättning där pappornas berättelser speglas i antikens tidlösa tragedier och i skådespelarnas egna erfarenheter. Medverkar gör: David Fukamachi Regnfors, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanovic, Christoffer Svensson, Fransisco Sobrado, m.fl.

[Blank] av Alice Birch i regi av Maria Åberg
Premiär 8 maj på Stora scenen
[Blank] handlar om kvinnor som på olika sätt hamnat i kontakt med rättsväsendet. Pjäsen består av 100 fristående scener där varje regissör som sätter upp pjäsen fritt kan välja scener. Maria Åberg, som även regisserade det hyllade uruppförandet på Donmar Warehouse i London 2019, gör nu pjäsen för Dramaten med 30 olika scener. Alice Birch har skrivit flera uppmärksammade pjäser, och har även skrivit för film och tv, bland annat för tv-serien Succession. Medverkar gör: Julia Dufvenius, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ellen Jelinek, Melinda Kinnaman, Tanja Lorentzon, Livia Millhagen, Ingela Olsson, Nancy Ofori och Lotta Tejle.

Från höstens repertoar fortsätter Arv, Kung Lear, Titta en älg, Fem scener Norén, Vredens druvor och Kattpromenaden att spela.

Pressträffen går att se i efterhand på Dramatens hemsida och på Dramatens Youtubekonto.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten

Filmrecension: The Room Next Door – Almodóvars första engelskspråkiga film

25 oktober, 2024 by Elis Holmström

The Room Next Door
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 oktober 2024
Regi Pedro Almodóvar

Det må vara filmhistoriskt att Pedro Almodóvar för första gången i sin bejublade och beundransvärda karriär lämnar hemlandet Spanien och tar sitt filmskapande till USA för sin första engelskspråkiga film någonsin. Tyvärr har vi inte att göra med något vidare historiskt vad gäller den faktiska filmen.

Pedro Almodóvar är en av filmvärldens bästa dramatiker. Sättet han kombinerar det udda, familjära och – ibland, motbjudande har visat sig vara omöjligt att kopiera. Även då Almodóvar går på sparlåga förkommer personregi, skådespel och manuskript av sådan hög klass att andra bejublade regissörer framstår som rena amatörer. Almodóvar kan förtrolla med sin nästintill perfekta dramatik och har skapat några av de bästa filmupplevelserna de senaste årtiondena.

Men steget från soliga Spanien till det stora landet i väst har sällan varit särskilt smärtfritt för europeiska regissörer som gjort succé i hemlandet. Exempel som Susanne Bier, Florian Henckel von Donnersmarck eller vår egen Lasse Hallström har aldrig lyckats återskapa den magi som skaffade dem en förstaklassbiljett över atlanten. Strukturerna och arbetssättet som tillämpas för europeiska projekt är sällan lämpade för amerikanska produktioner, där betydligt större budget och byråkrati måste tas i beaktning.

Det leder ofta till schizofrena och grovhugget ihopsatta projekt där essensen – som gjorde dessa regissörer så imponerade på hemmaplan, endast figurerar flyktigt och slutresultatet är utslätat och identitetslöst.

Och tyvärr drabbar detta även Almodóvar. Det är initialt en närmast bisarr upplevelse att se regissörens igenkännbara scenografi och estetik ta sig an New York City, och denna känsla av olust stannar kvar då de klassiska Almodóvar-elementen vägrar att gå hand i hand med nästintill allt. Flera gånger om känns det som en bisarr fusion där kärnan av Almodóvars bästa filmer är latent och där majoriteten endast kan beskrivas som kompetent men identitetslös.

För alla de där osannolikt fantastiska inslagen som skapat filmmagi i så många år finns där, bara avtrubbat och utan någon genuin glöd. Tilda Swinton och Julianne Moore gör båda goda rolltolkningar och försöker – för allt de är värda, att skapa samma elektricitet och magnetism som andra klassiska Almodóvar-kvinnor på film. Men hur stora ansträngningarna än är blir resultatet inget annat än dugligt. Almodóvar är också uppenbart oerfaren med det engelska språket. Där hans spanska dialog har erbjudit prosa i världsklass och meningsutbyten som kan skrivas in i vilken historiebok som helst är dialogen i The Room Next Door ofta stel och långtifrån så fängslande som den borde vara.

Almodóvar försöker också stoppa in flera inslag för att göra publiken medveten om att han står som kapten för skutan. Detta resulterar i de klassiska övertoningarna, den ibland sporadiska klippningen samt korta och närmast surrealistiska stickspår. Det borde funka men blir här endast till oerhört krampaktiga försök likt desperata notiser som vill påminna publiken om tidigare triumfer, nu i en slätstruken förpackning.

Det tar också alltför lång tid för filmen att hitta rätt. Där andra Almodóvar-projekt kedjar fast tittaren och vägrar släppa taget tills eftertexterna rullar, förlöper en ohyggligt lång period då filmen stapplar och inte kan hitta något vettigt fotfäste. Först mot mitten är Almodóvar någotsånär bekväm med situationen men då återstår alltför lite av landningsbanan för att filmen ska kunna lyfta.

Måhända är The Room Next Door inget magplask, andra försök att göra engelskspråkiga debuter har resulterat i betydligt sämre produkter. Men med tanke på att vi talar om en regissör som många gånger saknar motstycke är ett slutresultat som endast kan beskrivas som dugligt långt ifrån tillfredsställande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Pedro Almodovar, Tilda Swinton

Nyskrivet och klassiker väntar på teaterscenen i vår, på Helsingborgs stadsteater

24 oktober, 2024 by Redaktionen

Storan

Nu har vårens pjästitlar och samtliga biljetter till vårsäsongen på Helsingborgs stadsteater släppts. Repertoaren bjuder på en riktig klassiker på Storan samt inte mindre än två urpremiärer på Lillan respektive Foajéscenen

Ett pressmeddelande berättar:
För första gången på flera år släpper Helsingborgs stadsteater upp sina biljetter i två omgångar. Nu är det dags att avslöja vårens repertoar. Teaterchefen Moqi Simon Trolin fortsätter att erbjuda pjäser som både berör och väcker eftertanke. Målet på både kort och lång sikt är att bredda teaterpubliken ännu mer.
-Jag tror på att vi kan skapa relevans med varje föreställning, och att det är vårt ansvar. Och att vi ska bli ännu bättre på att kommunicera ut mer exakt till vem en föreställning är relevant. Jag vet att vi kan skapa upplevelser av skyhög kvalitet och att vi långsamt kan utvidga våra publikcirklar, genom bredd, genom målriktning, genom passion. Så, det försöker vi göra, säger han.

Nyåret 2025 präglas av vinterns familjeföreställning ”Oceanen vid vägens slut” på Storan och relationspjäsen ”Som bröder” på Lillan. Båda uppsättningarna har premiär i november 2024 och spelar in i januari 2025. Men därefter är det dags för vårens repertoar att ta vid.

Med premiär den 15 mars på Storan kan publiken frossa i en riktig teaterklassiker när Bertolt Brechts ”Den kaukasiska kritcirkeln” bjuder på skarp satir, mustiga karaktärer och ny musik influerad av toner från Balkan och Östeuropa. Det är teaterchefen själv som regisserar den här pjäsen som beskrivs som en ”måste-se-historia” full av överraskningar.

– Det här känns oerhört bra. Det ska bli kul att regissera efter två år utan att ha gjort det. Det är den längsta pausen jag någonsin haft som regissör, säger Moqi Simon Trolin.

Veckan innan, den 8 mars, vankas det urpremiär på Lillan. ”Hbg girls” är Helsingborgsbördiga manusförfattaren EliSophie Andrées fartfyllda och humorspäckade berättelse om sex unga tjejer i ett samtida Helsingborg. Publiken får följa med till Macdonalds på Knutpunkten/Helsingborg C en helt vanlig fredagskväll – en kväll då allt kan hända.

-”Hbg girls” baseras på intervjuer som EliSophie Andrée har gjort med ett större antal tjejer i den lokala Facebookgruppen ”Hbg Tjejer”. Pjäsen skildrar en skärva av ett Helsingborg som en del av oss kanske inte känner till. Det som är lite kittlande är att någon kanske, kanske inte, kan känna igen sig eller någon av sina vänner, säger Moqi Simon Trolin.

På Foajéscenen blir det urpremiär den 6 februari för Matilda Rutas bästsäljande barnbok ”Jordbok – Tiden” som för första gången någonsin sätts upp på en teaterscen. ”Jordbok” riktar sig till de allra minsta teaterbesökarna som får följa med när självaste Jorden berättar om sin miljarders miljarder år långa historia. Dans, musik och fantasifull scenografi skapar en helhetsupplevelse för barnen och deras vuxna.

-Våren bjuder med andra ord på tre helt olika uppsättningar, för helt olika publikgrupper. Gemensamt för dem är att de är superaktuella. Det är tre energibomber som törs ställa de stora frågorna, kommer med väldigt få svar men, kan jag lova, är mycket relevanta och underhållande på samma gång, säger Moqi Simon Trolin.

Vad ser du själv mest fram emot?

-Först och främst ser jag alltid fram emot mötet med publiken. Som stark tvåa ser jag fram emot att få skapa de bästa, starkaste, mest rörande och mest spännande föreställningar som tänkas kan tillsammans med alla härliga medarbetare här på teatern.

Vårens program fylls även av Soppteaterföreställningar och gästspel. Dessutom återkommer populära showen Late Night på Teatern den 17 januari 2025.

Arkiverad under: Teater, Toppnytt

Staffan Valdemar Holm tillbaka på Stadsteatern med nyskriven pjäs

24 oktober, 2024 by Redaktionen

Foto: Felix Swensson

Biljetterna har nu släppts till Ural, en nyskriven pjäs av Staffan Valdemar Holm där sanningar blandas med lögner och den ryska självbilden konfronteras med både nutiden och teaterkonsten. På scen står Ann Petrén, Rebecka Hemse och Sven Ahlström. Urpremiär 6 februari 2025 på Klarascenen.

Ett pressmeddelande berättar om pjäsen:
På officersmässen i den lilla staden Perm vid Uralbergens kant möter vi mögliga väggar, vodka och gråtande män. Här sjunger man fosterländska sånger till balalajka. Vid horisonten väntar ännu ett krig, men ingen vet när.

Överste Versjinin och hans hustru lever sitt liv parallellt med de tre priviligierade systrarna Prozorov nere vid floden.

Ural är en pjäs som cirkulerar runt den ryska nationens självbild. Där lögnen ligger så nära sanningen att den går att tro på. Där folket är beredda på att förlora allt, även sina egna liv. För utan Ryssland finns det ingen värld, en uppfattning som präglar samhället ända till dagens krig.

Samtidigt vill Ural konfrontera teaterkonstens villkor och gränser. Precis som den ryska självbilden så använder sig teatern av myter och lögner i sitt gestaltande. Med hjälp av såväl brutalitet och humor tvingas publiken utforska sin egen relation till fördomar, nationalism och sanningen.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Sida 183
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in