• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Nedräkningen till fotbolls-VM har börjat

9 maj, 2010 by Jonatan Södergren


Idag är det 32 dagar kvar till fotbolls-VM och det är 32 lag som deltar. Vad passar då bättre än att starta nedräkningen till årets höjdpunkt?

Varje dag fram tills VM kommer alltså Kulturbloggen att ranka ett nytt lag tills vi har rankat alla de deltagande lagen.

På plats 32 kommer Honduras.

Deras nyckelspelare är den 36-årige anfallaren Carlos Pavon. Skillnaden är stor mellan det nordamerikanska kvalet och slutspelet är och frågan är om Honduras har något att hämta i den stora turneringen. Det känns som att de har överträffa

t förväntningarna bara genom att ha kvalificerat sig till VM.


Uppgifter om Honduras från Wikipedia:

Honduras, officiellt Republiken Honduras (spanska: República de Honduras), är en stat i Centralamerika. Landet gränsar till Guatemala, El Salvador och Nicaragua samt har kust i norr mot karibiska havet och en liten kustremsa i syd mot Stilla havet. Det finns 7 326 496 boende i Honduras och nästan hela befolkningen är katoliker. Tidigare var Honduras känt som Spanska Honduras för att särskilja det från Brittiska Honduras, numera Belize.

Officiella hemsidan för fotbolls-VM 2010, som går i Sydafrika.

Världsmästerskapet i fotboll 2010 skall spelas i Sydafrika 11 juni-11 juli 2010, och är den 19:e upplagan av VM i fotboll. 32 landslag deltar i turneringen.

VM:s öppningsmatch mellan Sydafrika och Mexiko visas i TV4 medan SVT sänder finalen. Däremellan väntar 62 högklassiga VM-matcher.
Expressen har hela spelschemat.


Läs även andra bloggares åsikter om fotbolls-VM 2010, fotboll, sport, Honduras

Arkiverad under: Scen Taggad som: Fotboll, fotbolls-VM 2010, Sport

Mankell vill att Michael Nyqvist spelar Olof Palme

9 maj, 2010 by Rosemari Södergren


Henning Mankell har skrivit en pjäs om Sveriges tidigare statsminister Olof Palme. Mankell säger till Aftonbladet att han just har färdigställt manuset till pjäsen, som ska heta ”Politik”.

– Tanken föddes när jag skrev ”Den orolige mannen” som handlar om ubåtskränkningarna. Pjäsen börjar på en ubåt, sedan går den framåt i tiden till efter det att Palme är död, säger han.

Om Henning Mankell får bestämma blir det Michael Nyqvist som spelar Olof Palme.

Henning Mankell börjar få fart som dramaförfattare. I höst har en annan pjäs skriven av Mankell premiär på Dramaten, en föreställning som Darwin.

Pjäsen om Palme däremot har premiär på Stockholms Stadsteater hösten 2010. Här ett pressmeddelande från Stockholms stadsteater

En nyskriven pjäs om Olof Palme av Henning Mankell får urpremiär på Stockholms stadsteater hösten 2010.
Henning Mankells nya pjäs heter Politik och utspelar sig på en u-båt hösten 1982 och i Stockholm 2009. Den viktigaste rollfiguren är Olof Palme. Vem som ska spela Palme är inte bestämt.


Mission XP har också bloggat om detta
och tar upp en diskussion som pågår på forumet Flashback, som har eller kan ha viss anknytning till Olof Palme.

För min del känns det fortfarande konstigt att Olof Palme mördades och att vi inte helt säkert vet som som gjorde det dådet. Och om någon ska spela Olof Palme så är det Michael Nyqvist. Jag ser fram emot en sådan föreställning.

Uppgifter om Olof Palme från Wikipedia:

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 på Östermalm i Stockholm, död 28 februari 1986 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker. Han var Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 samt Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982-1986.

Olof Palme utbildade sig till jurist och var riksdagsledamot 1958-1986, i första kammaren 1958-1968 och i andra kammaren 1969-1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-1965, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister under åren 1968-1969. Reservofficer (löjtnant) i kavalleriet.

Palme mördades på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986


.

Relaterade bloggar:
Teaterstockholm om Mankells pjäs på Dramaten.

Relaterade artiklar:
Göteborgsposten, Dagens Nyheter, SVT Nyheter och Barometern.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, politik, skådespelare, legender, Olof Palme

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: legender, Politik, skådespelare, Teater

Recension: Gengångare med Helena Bergström på Stockholm Stadsteater

8 maj, 2010 by Rosemari Södergren


För att dölja en mörk familjehemlighet skickade fru Alving iväg sin sjuårige son Osvald för att han inte skulle växa upp med sin drog- och sexmissbrukande far. Tio år efter att fadern dött och återävänder sonen till sin mamma och barndomshemmet efter att ha försökt etablera sig som konstnär i Paris

Men modern är inte den enda som bär på mörka hemligheter.

Det blir, förstås, en krock och Fru Alving bestämmer sig för att berätta sanningen.Ja det blir inte bara en krock utan flera och flera sanningar kommer fram.

Pjäsen har många bottnar. Delar av den, som kritiken mot kyrkans och statens predikan om lag och ordning och om äktenskapets välsignelser kanske inte känns aktuella för dagens publik. Fast kanske ändå. Dagens makthavares hyllning av arbetslinjen har vissa likheter med den pliktmoral som gällde för hundra år sedan. En kvinnas plikt var att stå vid sin mans sida och en man som var otrogen var inte en fallen man, medan en kvinna som hade sex före äktenskapet var en fallen kvinna.

När Ibsen skrev den 1882 väckte den stor uppmärksamhet för att den tog upp tabubelagda ämnen som könssjukdomar (syfilis), incest och aktiv dödshjälp. Dramat tar även upp komplikationer inom fadersgestalten, 1800-talets manlighetsideal och kvinnans rättigheter.

Pjäsen kan dock ses på flera sätt. För mig handlar uppsättningen på Stadsteatern ännu mer om att vi lever med livslögner som förgiftar våra liv är en del. Söners makt över sina mödrar är en av de aspekter som lyfts fram med smärtsam tydlighet för oss som är mödrar till vuxna eller nästan vuxna söner.

Osvald spelas av Kalle Malmberg. Han spelar på mammans kärlek till honom och utnyttjar sitt övertag över henne som bara söner kan. En kvinna kan lämna sin man, men sin son är hon bunden till hela livet. Kalle Malmberg är imponerande: först charmig som en pojkvasker och sedan förrädiskt manipulativ och galen.

Det finns också en klassaspekt. Hushållerskans dotter Regine får växa upp i huset och trots att hon har samma pappa som Osvald behandlas hon hela tiden som tjänstehjon. Osvald vill ha henne, inte för att han älskar henne utan för att han vill att hon ska ställa upp på honom. Han vill ha henne för sin egen skull. Klass- och könsförtryck i ett.

Det var premiären jag såg och det var mycket tydligt att det var premiär. Helena Bergström kom av sig två gånger. Men det gör ingenting i den här slags pjäs, eftersom den bygger på dialoger mellan människor. I livet är dialoger hackiga ibland. Det är inget som förstör känslan, tycker jag.

Däremot tror jag att när föreställningen haft några omgångar på sig kommer den att sitta ännu mer och då kan det bli tio minuter kortare och något rappare. Det kommer föreställningen att växa av.

Framför allt var det de två yngre skådespelarna som imponerade mest i sina roller i premiärföreställningenh: Kalle Malmberg i rollen som Osvald var förföriskt farlig. Katharina Cohen som Regine Engstrand: flirtig och självsäker som bara en ung kvinna kan vara.

Gerhard Hoberstorfer som pastor Manders var lite stel och Christer Fant som Snickare Engstrand kanske lite på gränsen till revybuskis. Helena Bergström som fru Alving var inte helt trovärdig i slutscenerna. Men allt det är sådant som kan sätta sig efter ett par föreställningar. Det är en av de fascinerade saker med teater, att ingen föreställning är en annan föreställning lik. En uppsättning är något organiskt som växer och sker just då, just där på scen.

Regissören Sofia Jupither gör sin tredje Ibsen-uppsättning. Tidigare har hon satt upp Vildanden på Rogaland Teater i Stavanger och Ett Dockhem på Dramaten. Sofia Jupither har bland annat tilldelats ”Heddaprisen” i kategorin bästa regi för sin uppsättning av ”Svevn” på Nationaltheatret i Oslo. Hennes senaste uppsättning på Stockholms stadsteater var publik- och kritikersuccén Vem är rädd för Virginia Woolf? hösten 2008.

Gengångare har satts upp många gånger och kan tolkas på olika sätt. 2002 sattes den upp av Ingmar Bergman med Jonas Malmsjö i rollen som Osvald.
Jag har inte sett den föreställningen, men om jag ska tolka vad Ingegärd Waaranperä på DN skrev om den hade den delvis ett helt annat fokus:

Det har kanske med ålder och erfarenhet och närhet till döden att göra, här hade jag hursomhelst i Osvalds roll önskat en mognare skådespelare som inte bara förmått uppfatta och ge röst åt ångesten och desperationen, utan också vågat närma sig den resignation och ro inför döden som resten av föreställningen med sin försoningsstämning förebådar.

Uppsättningen på Stadsteatern handlar mer om livslögnerna, som jag uppfattar det. Och om manipulativa människor och söners makt över sina mödrar. Fast å andra sidan finns det mycket att hämta hos Ibsen och föreställningen sker också i betraktarens öga.

Eftersom det var premiär var det förstås en hel del kändisar i publiken. Jag såg till exempel Helena Bergströms man, regissören Colin Nutley, som satt på raden bakom. Två rader framför oss satt kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och skådespelaren Rolf Lassgård. Raden framför oss satt Olle Wästberg.

Mer om Ibsen i Wikipedia.
Mer om föreställningen på Stadsteaterns hemsida.

Jag blev nyfiken på skådespelaren Kalle Malmberg och hittade en intervju med honom i Hallandsposten.

Medverkande på scen
Fru Helene Alving Helena Bergström
Osvald Kalle Malmberg
Pastor Manders Gerhard Hoberstorfer
Snickare Engstrand Christer Fant
Regine Engstrand Katharina Cohen

Fotograf: Petra Hellberg


Fler recensioner.
Dagens Nyheter, Kulturnytt, Svenska Dagbladet, Scenbloggen Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, premiär, recension, Helena Bergström, Ibsen

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: premiär, Recension, Teater

Nytt på biograferna: Effi Briest

8 maj, 2010 by Redaktionen

Effi Briest är en ung flicka på 17 år när hon blir bortgift till en man i 40 årsåldern. Hon tvingas växa upp väldigt snabbt och inte långt efter giftermålet är hon med barn.
Hon häver ur sig en massa feministiska kommentarer med jämna mellanrum men trots det lever hon som hon gör. Hemmafru och barnafödare, inget mer värt för mannen än en påse chips.
Motsägelserna utlöser varandra och det dröjer inte långt till det som måste ske sker. Hon skaffar sig förstås en älskare på sidan om. En älskare som ska framstå som öm och kärleksfull, motsatsen till hennes man och allt hon önskar sig. Men för publiken verkar han inte vara annat än en förförisk skitstövel som inte är ute efter mer än sex. Det visar sig också vara fallet när Effi Briest föreslår att de ska rymma tillsammans och han tackar nej till förslaget.

I huset där de bor trivs inte Effi Briest ett enda dugg. Hon drömmer mardrömmar varje natt. Mardrömmarna handlar om en mystisk kines som dött i huset. Ett mysterium som inte får ett avslut och man får heller ingen förklaring.

Det bästa med filmen var de otäcka scenerna när hon drömmer mardrömmar. Utan dem skulle filmen bara varit ännu en tråkig film i mängden.

Med en bra scen i hela filmen, där det faktiskt hänger på en liten flicka som är helt känslokall, lyfts en annars väldigt obekväm film till en än mer obekväm film, men det är faktiskt det som gör slutet så bra.

Om du vill se en tysk film som INTE handlar om andra världskriget rekommenderar jag Effi Briest.

Filmen bygger på romanen med samma namn:

Effi Briest är titeln på en roman av den tyske författaren Theodor Fontane från 1895. Romanen hör till den borgerliga realismen och handlingen utspelar sig i kejsarriket under rikskansler Otto von Bismarcks tid, en tid då livet styrdes av stränga samhälleliga normer. Romanen bygger på en sann händelse och är inspirerad av en skandal i Berlins societé, nämligen historien kring friherrinnan Elisabeth von Plothos (född 1853) äktenskapsbrott.

Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gav Effi Briest betyg 3.
Betyg 4 i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, tyskland, trailer, recension, Effi Briest

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen, trailer, Tyskland

Recension av Familjen Jones

7 maj, 2010 by Jonatan Södergren

På ytan tycks familjen Jones vara den perfekta familjen. De är snygga, framgångsrika och har alltid de senaste prylarna. När de flyttar in i ett nytt villaområde vill genast alla grannarna bli som dem.

Det visar sig snart att de i själva verket inte är en riktig familj utan anställda reklampelare.

Något jag gillade var hur vi under filmens gång fick se hur olika konflikter tvingade dem att agera som en riktig familj.

David Duchovny har (bland annat i tv-serien Californication) redan visat att han kan spela andra roller än Mulder i Arkiv X och för att vara en amerikansk komedi är filmen faktiskt ganska underhållande.

Här kan du se trailern:

Familjen Jones har biopremiär den 14 maj.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: David Duchovny, Demi Moore, Familjen Jones

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1777
  • Sida 1778
  • Sida 1779
  • Sida 1780
  • Sida 1781
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in