• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Parthenope – Neapels hjärta – värd att se men engagerar inte fullt ut

18 december, 2024 by Ulf Olsson

Parthenope – Neapels hjärta
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 december 2024
Regi Paolo Sorrentino
Rollerna Celeste Dalla Porta som Parthenope, Daniele Rienzo som hennes äldre bror, Silvio Orlando som professorn Marotta, Gary Oldman som John Cheever, Dario Aita som nära vän och Peppe Lanzetta som biskop.

När vi står inför livets slut verkar allting ha varit en ironi säger den biskop som filmens huvudperson Parthenope möter i slutet av filmen. Det ligger något i det när vi ser till Parthenope liv från födelsen 1950 till pensioneringen 2023. De sju decennierna under vilka filmen utspelar sig ger henne visserligen en mängd olika intressanta upplevelser och möjligheter men ironiskt nog är det trots det som om hon aldrig lever livet fullt. Hon glider för det mesta runt bland människor med ett ansikte och en blick fylld av en distanserad och oförlöst längtan. Filmen börjar med att hon föds i havet utanför Neapels kust omgiven av glada släktingar och vänner. I nästa filmsekvens, 18 år senare, stiger hon som en ung, vacker och oskyldigt leende kvinna upp ur vattnet vid samma strand. Där tillbringar hon dagarna klädd i bikini konverserande och lätt flörtande med vackra människor i vackra miljöer. Hon blir uppvaktad av både män och kvinnor. I stort sett alla män åtrår och fantiserar om henne. Du är så vacker att du kan få allt du vill utan att ens fråga säger en av männen. En av de äldre männen frågar henne om hon hade gift sig med honom om han hade varit 40 år yngre. Hon svarade på sitt typiska sätt med en annan motfråga. Hade du gift dig med mig om jag hade varit 40 år äldre? Alla hennes relationer är nära och distanserade på en och samma gång. Hon själv, liksom alla andra kvinnor som män omger henne verkar längta efter något annat än det som är. Men det får inte gå för lång för enligt Parthenope är lust och åtrå ett mysterium medan sex är lustens begravning. Hon längtar efter en framtid som hon säger är större än henne själv och alla andra. Samtidigt som hennes längtan efter något annat gör att hon på något sätt inte tar för sig av det som nuet har att erbjuda. I stället glider hon som en av vänner säger ständigt undan. När en rik man undrar om han kan få träffa henne svarar hon kanske. När han sedan frågar när det kan ses svarar hon svalt leende att det ingår i spelets regler att inte få veta när.

Men vad skall hon göra med sitt liv? Eftersom en akademisk karriär åtminstone känns lite lockande skriver hon in sig på universitetet. Där hon möter professor Marotta som går med på att handleda henne på ett villkor. De måste ömsesidigt komma överens om att han inte skall döma henne och att hon inte skall döma honom.

Strax efter mötet med professorn händer det plötsligt något som skakar om henne ordentligt. Hennes bror begår självmord vilket hon ger sig själv skulden för. Den krisartade situationen leder bland annat till att hon börjar undersöka andra livsvägar och upplevelser. Hon träffar oväntat sin favoritförfattare John Cleever, en av de få män som på sätt och vis avvisar henne. När hon följer med en nyvunnen vän till Neapels fattigkvarter och möter hon en värld som hon nästan inte visste fanns. Därefter återvänder hon till professor Marotta och blir hans assistent. När hon så småningom blir hembjuden till honom vågar han visa henne sitt livs märkliga hemlighet eftersom de har lovar varandra att inte vara dömande. Marotta föreslår sedan att hon skall söka upp Neapels, i hans mening, otrevliga biskop eftersom biskopen är väl bevandrad i hennes forskningsområdet. Besöket kommer inte enbart handla om hennes forskningsområde mysterier. Hon och biskopen inleder dessutom ett märkligt spel med sexuella inslag.

Den akademiska karriären leder sedan till att hon blir professor i antropologi vid ett mindre universitet trots att hon blir erbjuden att efterträda Marotta vid universitetet i Neapel. Även inom den akademiska världen blir hon beundrade, nu av studenter och kollegor. Den framtid som hon i sin ungdom föreställde sig vara större än henne själv och alla andra tillsammans ledde alltså fram till en framgångsrik akademisk karriär. Men var det hon längtade efter i sin ungdom? Blev framtiden större än henne själv? Det är tveksamt. Hennes trots åldern vackra ansikte och matta ögonen återspeglas fortfarande längtan efter något annat än det som varit och det som är. Framtiden blev kanske inte större än alla de begränsningar och rädslor för att leva fullt ut som formade henne liv redan som ung. I slutscenerna händer något nytt som gör att hennes ansikte plötsligt lyser upp. Hon ler befriat och hennes annars så matta ögon gnistrar. Inför vad då, kanske livet självt i form av en stor skara lyckligt sjungande fotbollsfans, fotbollslaget Napoli Neapels stolthet. Äntligen något som engagerar från hjärtat.

Filmen är intressant och värd att se bland annat på grund av alla de vackra och ibland oväntade miljöerna. Men trots det och trots alla de intressanta faser som Parthenope går igenom saknar filmen på något sätt en livsnerv, det tänder aldrig till ordentligt. Som åskådare glider man med på samma sätt som Parthenope glider med genom livet, från det ena till det andra. Ingen av skådespelarnas prestationer är särskilt minnesvärda.
Filmen innehåller visserligen många känslor av glädje, humor, sorg och ilska men det återspeglas inte särskilt mycket i Parthenope kroppsspråk, ansikte och ögon. Hennes karaktär fastnar i en vacker och snäll ytlighet. Det gör att filmen aldrig engagerar fullt ut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Nosferatu – Makaber jul och ruskigt nytt år

18 december, 2024 by Jonatan Södergren

Nosferatu
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 januari 2025
Regi Robert Eggers

Vad är tid för en blodtörstig vampyr?
1979 bjöd Isabelle Adjani och Klaus Kinski på oförglömliga prestationer i Werner Herzogs klassiska tolkning av berättelsen om den ikoniska vampyren. Den filmen i sig var en hyllad nytolkning av stumfilmsklassikern från 1922.

Adjani briljerade som oskuldsfull symbol för dygd, medan Kinski… ja, han var Kinski. Med inspiration hämtad från tysk expressionism och en poetiskt mörk berättarstil, är det en film som fortfarande hemsöker mig. I mina ögon förblir det den absolut bästa filmatiseringen av Bram Stokers berättelse.


Nu, nästan 50 år senare (och 100 år efter originalet), likt en vampyr som vägrar dö, är det dags igen. Berättelsen återuppstår på biograferna, denna gång i regi av Robert Eggers, som imponerat med stilistiska mästerverk som The Lighthouse (2019) och The Northman (2022). Eggers tycks ha en naturlig känsla för mörka, suggestiva världar, och Nosferatu är inget undantag.

Lily-Rose Depp axlar nu manteln från Adjani och porträtterar en kvinna som i en sanndröm lockas till mörkrets furste. Snabbspola några år framåt, och ondsinta planer sätts i verket. Hennes make (Nicholas Hoult) reser till Böhmen för att sälja en herrgård till greve Orlok, självaste Nosferatu (Bill Skarsgård). Willem Dafoe stjäl flera scener som en excentrisk, ”canceled” professor.

Filmens stil är krypande obehaglig. Att handlingen utspelar sig under julen gör det knappast till en julfilm – här är det makabert och gotiskt som gäller. Ändå saknas något av den där riktigt kusliga känslan från Herzogs patinerade, tidlösa värld. I vår moderna TikTok-era är det svårt att uppnå samma poetiska mörker som i Kinskis dagar.

Med det sagt är detta fortfarande en sevärd version av den odödliga berättelsen om det odödliga monstret.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Nosferatu

Recension av tv-serie: Dokument inifrån: Det svenska styckmordet – klär av och avslöjar bristerna i ett svenskt rättssystem

18 december, 2024 by Rosemari Södergren

Dokument inifrån: Det svenska styckmordet
Betyg 5
Premiär på SVT avsnitt för avsnitt ett den 27 november 2024
Producenter Dan Josefsson och Johannes Hallbom

Denna serie, med fyra avsnitt, är skrämmande, tydlig och jag blir nästan mörkrädd när jag ser hur svenska massmediers journalister sprang i flock som under värsta häxprocesserna och hur åklagaren Anders Helin tillsammans med sin grupp polis gjorde ett nonchalant slarvigt och fördomsfullt arbete. Journalister Dan Josefsson och Johannes Hallbom har här genom gediget arbete med skärpa visat på en tragisk och fruktansvärt rättsröta. Det är otäckt att se masshysterin i Sverige som gjorde att väldigt få besinnade sig.

Jättesvårt att betygsätta en tv-serie som inte är ett drama utan en dokumentär som dessutom är granskande och avslöjande. Flera tankar etsar sig fast inom mig när jag nu sett de fyra avsnitten. Jag är full av beundran för det noggranna arbete som Dan Josefsson och Johannes Hallbom lagt ner. Jag blir sorgsen över att se hur svenska journalister, åklagaren och många poliser och allmänheten tycks ha drabbats av masshypnos som förklarar hur häxprocesserna en gång i tiden kunde samla människor och skrika och skräna och jubla när kvinnor brändes. Ibland har jag i nyhetssändningar stora folkmassor i Iran springa och vråla och tjuta för att de fått falsk information av sina myndigheter om något i västvärlden som de anser ha förolämpat deras religion. Det är obehagligt att se hur grupptryck kan påverka en stor folkassa. Denna granskning av polis och massmedier är ett svenskt tydligt och högst vidrigt exempel på hur masshypnos kan förekomma på samma sätt i Sverige. jag blir ledsen och sorgen och arg och beklämd över hur detta kunde ske.

Det är ganska uppenbart att polis och åklagare satte sin energi och kraft på att leta mördaren på fel ställe. Det kan ju till och med vara så att Catrine da Costa dog av en överdos. Att hon sedan styckades var förstås ett brott och hemskt.

Jovan Rajs konstiga beteende är chockerande. När Socialstyrelsens medicinska råd bestämt säger att hans andra bedömning, där han hävdar att en expert på obduktion, gjort styckningen säger Jovan Rajs att de är avundsjuka på hans framgång. Hjälp! Hög utbildning och utnämning till professor säger ingenting om en människas visdom. Ironiskt är ju att han först gjorde bedömningen att styckningen inte var gjord av någon expert. När hans lärjunge och unge hjälpreda vid obduktionen blev misstänkt ändrade Jovan Rajs sitt uttalande. Hur kunde detta få pågå alls?

Hur kunde chefsåklagaren Anders Helin bedriva sitt ämbete så ytligt och slarvigt? Någon borde granska alla fall som åklagaren Anders Helin varit inblandad i. Det går inte att komma ifrån att det jobb han gjorde i samband med styckmordet är bedrövligt hafsigt och slafsigt.

En sak är säker: Nu måste allmänläkaren och obducenten få upprättelse. Deras liv är visserligen förstörda men de lever fortfarande.


Dan J och JH ska ha mycket beröm för sin

Svenska massmedier och journalister bör skämmas det är faran med att ingen får sticka ut
alla måste springa i samma spår och skrika hysteriskt

frågan är vad som vi inte ser idag att vi

preskriberades 2009 Catrine fick inte den mordutredning hon hade rätt till

Med de båda läkarna häktade så närmade sig det som skulle bli en av Sveriges mest omtalade rättegångar någonsin. När det ena sensationella vittnet efter det andra dök upp framstod det i media som att skuldfrågan var klar. Men åklagaren hade dålig koll på sin egen utredning och det fanns dokument som berättade en helt annan historia om fallet Catrine da Costa. En dokumentärserie av Dan Josefsson och Johannes Hallbom. Del 4 av 4: Rättvisa.

Om producenterna:
Dan Josefsson har producerat dokumentärer som Fallet Kevin och Kvinnan bakom Thomas Quick. Han har tre gånger tilldelats både Stora journalistpriset och Guldspaden, vilket gör honom till en av Sveriges med prisbelönta journalister.

Johannes Hallbom har bland annat producerat Stalker, Fallet Carlos och De utvalda barnen. Han har ingått i teamen bakom dokumentärer som Fallet Kevin och Experimenten och han har tilldelats Stora journalistpriset, Guldspaden och TV-priset Kristallen.

Här skrev jag lite om mina tankar efter att jag sett två avsnitt av serien.
Då skrev jag bland annat:
Det som slår mig allra starkast när jag ser serien är hur förstört Catrine da Costas liv var på grund av heroin. Det berör allra djupast. Hon var enligt vad serien tar upp heroinmissbrukare och kunde inte sluta med heroin fast att det gjorde att hon blev prostituerad för att få råd med drogerna och hon förlorat vårdnaden om båda sina barn. Jag hatar var droger gör med människor, hur många liv som blir förstörda. Vad jag efterlyser är svar på om Catrine da Dosta var mördad eller dog i en överdos? Det betyder inte att bortförklara det svåra brotten. Hur hon än dog så har någon styckat henne, vilket är fruktansvärt att göra gentemot någon och gentemot den dödes anhöriga.

Jag minns inte att det togs upp särskilt tydligt under den tid då hysterin och jakten på obducenten och allmänläkaren härjade som värst. Catrine da Costa som människa försvann totalt i journalisternas bevakning.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Anders Helin, Catrine da Costa, Dan Josefsson, Det svenska styckmordet, Dokument inifrån, Johannes Hallbom, Röttsskandal

Filmrecension: Juror #2 – vrider och vänder på frågor om rättvisa och sanning

17 december, 2024 by Rosemari Södergren

Juror #2
Betyg 3
Premiär på streamingtjänster 13 december 2024
Regi Clint Eastwood

En rättegångsfilm som sätter igång funderingar och undersöker och vrider på vad som är viktigast: rättvisa eller sanning – och ställer frågan om rättvisan obönhörligt hör samman med sanning? Delvis påminner filmen och böcker med liknande teman i John Grishams böcker. Fast hos Grisham är det ofta lite tydligare vad som är rätt och vad som är fel och vem som står på rätt sida.

Justin Kemp (spelas av Nicholas Hoult) blir kallad till att sitta i juryn för en mordrättegång. Han försöker slippa vara med i juryn eftersom han och hans flickvän väntar barn. Flickvännens graviditet räknas som en riskgraviditet eftersom de tidigare haft tvillingar som dog strax före födseln. Domaren menar att han ändå kan vara med i juryn eftersom det är en uppgift som sker dagtid, om han skulle arbetat skulle han ändå varit hemifrån dagtid. När rättegången inser Justin det förfärliga att kvinnan som enligt åklagaren mördats kan ha dödats av honom, av misstag i en olycka då han körde bil i hällande regn och mörker och inte såg kvinnan som halkade framför bilen. Nu ska Justin alltså vara med och bestämma om kvinnans pojkvän är mördare. Vad ska Justin göra? Ska han övertala juryn att frikänna pojkvännen som på många sätt verkar vara skyldig. Om pojkvännen frikänns vad händer då? Kommer polis och åklagare att utreda mer och upptäcka att det var en bilolycka? Vill Justin sitta i fängelse när hans kommande barn växer upp?

Det kan tyckas vara enkelt att bara säga sanningen. Men ska Justin låta hela sitt liv gå i kras för något som han inte gjorde med vilje? Är en man, som den mördade kvinnans pojkvän, oskyldig när han ofta var våldsam mot sin flickvän och lät henne gå ensam i högklackade skor längs en mörk landsväg i hällande regn där det var halt och stor risk att hon skulle halka? ? Om denna man dessutom är med i ett kriminell gäng som säljer droger, som ju orsakar död i överdoser ibland och han har en hel del våldsamt i sitt förflutna – är han då oskyldig? Han har begått en hel del brott som han sluppit undan straff för.

Filmen fokuserar på Justins kamp med sitt samvete. Jag gillar rättegångsfilmer och advokatberättelser men denna greppade inte helt tag i mig som sådana filmer brukar göra.
den är absolut intressant och vrider och vänder på frågor. Huvudrollsinnehavaren Nicholas Hoult gör en Justin Kemp som är lite svår att riktigt läsa av. Han har väldigt ofta samma uttryck i alla scener. Det kan vara regissören som bestämt att det ska vara så. Nicholas Hoult är aktuell i en stor roll i Nosferatu som har premiär på svensk bio i början av januari 2025. Då får vi förhoppningsvis se honom agera med fler uttryck.

För manus står Jonathan A. Abrams och för regi står Clint Eastwood. Filmikonen Clint Eastwood har stått för regi för flera starka filmer och har vunnit flera Oscarsstatyetter, bland annat tillsammans med Albert S. Ruddy och Tom Rosenberg för bästa film 2005 för Million Dollar Baby. Någon Oscarsvinst tror jag inte blir aktuellt för denna film, men den är intressant och spännande trots att det inte är någon action. Ett välgjort funderande kring temat rättvisa och sanning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Clint Eastwood

Här är 2024 års Guldbaggenomineringar

17 december, 2024 by Redaktionen


På bilden ovan:
Glada Guldbaggenominerade på Filmstaden Sergel. Foto: Henric Wauge. SPA | Swedish Press Agency

Vid en pressträff på Filmstaden Sergel i Stockholm 17 december 2024 presenterades Guldbaggenomineringarna för filmåret 2024. Hypnosen och Den svenska torpeden fick åtta nomineringar vardera, Passage fick sju nomineringar och fyra nomineringar vardera gick till Düsseldorf, Skåne och Den sista resan.

Guldbaggegalan arrangeras av Filminstitutet i samarbete med SVT och äger rum på Cirkus i Stockholm den 13 januari 2025.

En nomineringskommitté bestående av 32 ledamöter i fyra grupper har genom juryförfarande kommit fram till följande nomineringar till 2025 års Guldbaggar för filmåret 2024.

BÄSTA FILM
Den sista resan
Producenter: Lars Beckung och Petra Måhl
Den svenska torpeden
Producenter: David Herdies, Erik Andersson och Michael Krotkiewski
G – 21 scener från Gottsunda
Producenter: Göran Hugo Olsson och Melissa Lindgren
Hypnosen
Producent: Mimmi Spång
Passage
Producent: Mathilde Dedye

BÄSTA REGI
Ernst De Geer för Hypnosen
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson för Den sista resan
Levan Akin för Passage
Loran Batti för G – 21 scener från Gottsunda

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE I EN HUVUDROLL
Asta Kamma August för rollen som Vera i Hypnosen

Bianca Kronlöf
för rollen som Hanne i Så länge hjärtat slår
Josefin Neldén för rollen som Sally i Den svenska torpeden
Mzia Arabuli för rollen som Lia i Passage

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE I EN HUVUDROLL
Filip Berg för rollen som Conny i Strul
Herbert Nordrum för rollen som André i Hypnosen
Pål Sverre Hagen för rollen som Gustav i Släpp taget
Robert Gustafsson för rollen som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson i Jönssonligan kommer tillbaka

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE I EN BIROLL
Andrea Edwards för rollen som Lotta i Hypnosen
Eva Melander för rollen som Helena i Strul
Lisa Carlehed för rollen som Carla i Den svenska torpeden
Liv Mjönes för rollen som Katrin i Så länge hjärtat slår

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE I EN BIROLL
David Fukamachi Regnfors för rollen som Julian i Hypnosen
Jonas Karlsson för rollen som Vanheden i Jönssonligan kommer tillbaka
Magnus Krepper för rollen som Greger i Jakt
Oscar Skagerberg för rollen som Viktor i Ur mörkret

BÄSTA MANUS
Ernst De Geer och Mads Stegger för Hypnosen
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson för Den sista resan
Frida Kempff och Marietta von Hausswolff von Baumgarten för Den svenska torpeden
Levan Akin för Passage

BÄSTA KLIPPNING
Britta Norell för Israel Palestina på svensk tv 1958-1989
Orvar Anklew och Kalle Lindberg för Avicii – I’m Tim
Robert Krantz för Hypnosen

BÄSTA FOTO
Johan Palm för Sommartider
Lisabi Fridell för Passage
Nils Eilif Bremdal-Vinell för Ur mörkret

BÄSTA LJUDDESIGN
Anne Gry Friis Kristensen och Sigrid DPA Jensen för Passage
Calle Buddee Roos för Så länge hjärtat slår
Mathias Schlegel för Düsseldorf, Skåne

BÄSTA ORIGINALMUSIK
Erik K. Skodvin för Ur mörkret
Lisa Montan för LasseMajas detektivbyrå – Maskoten som försvann
Ola Fløttum för Jakt

BÄSTA VISUELLA EFFEKTER
Fredrik Nord och Jacob Gåfvels för Stockholm Bloodbath
Sami Haartemo, Mikko Löppönen, Teemu Pitkänen, Ville Pätsi och Jacob Danell för Den svenska torpeden
Simon Öster och Kevin Gullberg för XXL

BÄSTA KOSTYMDESIGN
Eugen Tamberg för Den svenska torpeden
My Ek för Nova & Alice
Sandra Haraldsen för Düsseldorf, Skåne

BÄSTA PRODUKTIONSDESIGN
Elle Furudahl för Den svenska torpeden
Helga Bumsch för Düsseldorf, Skåne
Roger Rosenberg för Passage

BÄSTA MASKDESIGN
Kaire Hendrikson för Den svenska torpeden
Sandra Haraldsen för Düsseldorf, Skåne
Therese Sandersson för Jönssonligan kommer tillbaka

Särskilda nomineringsgrupper för kort- och dokumentärfilm har vid sina sammanträden den 29 november och 2 december 2024 enats om följande nomineringar till 2025 års Guldbaggar i kategorierna Bästa kortfilm och Bästa dokumentärfilm. Vid jurymötena medverkade Guldbaggens juryordförande Anna Carlson och Jurykoordinator Ebba Rydqvist.

BÄSTA KORTFILM
Däck 5B Regi: Malin Ingrid Johansson
On Hospitality – Layla al Attar and Hotel al Rasheed Regi: Magnus Bärtås och Behzad Khosravi Noori
Parkerad Regi: Wasima Ayad
The Building and Burning of a Refugee Camp Regi: Dennis Harvey

BÄSTA DOKUMENTÄRFILM
Den sista resan Regi: Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
G – 21 scener från Gottsunda Regi: Loran Batti
Israel Palestina på svensk tv 1958-1989 Regi: Göran Hugo Olsson
Vägen till ingenstans Regi: Johan Palmgren

Fakta om årets nomineringar
Totalt 24 svenska filmer har nominerats. 20 långfilmer, varav fem dokumentärer, och fyra kortfilmer.

Antal nomineringar per film
8 stycken nomineringar: Hypnosen och Den svenska torpeden
7 stycken nomineringar: Passage
4 stycken nomineringar: Düsseldorf, Skåne och Den sista resan
3 stycken nomineringar: Så länge hjärtat slår, Jönssonligan kommer tillbaka, G – 21 scener från Gottsunda, Ur mörkret och Strul
2 stycken nomineringar: Israel Palestina på svensk tv 1958-1989, Jakt och Släpp taget

Övriga priser på Guldbaggegalan
Utöver dessa kategorier delas även priserna Hedersguldbagge, Gullspira, Guldbaggens publikpris och Guldpiga ut. Omröstningen till Guldbaggens publikpris sker på aftonbladet.se med start den 18 december.

Guldbaggegalan går av stapeln den 13 januari 2025 på Cirkus i Stockholm med Shima Niavarani som programledare, och direktsänds i SVT 1 och SVT Play.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Guldbaggen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 163
  • Sida 164
  • Sida 165
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in