• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Titta: Två klipp från Pixars “Vinna eller Försvinna”

13 februari, 2025 by Redaktionen

De första två avsnitten av Pixar Animation Studios ”Win or Lose” (lokal titel: ”Vinna eller försvinna”) lanseras på Disney+ 19 februari 2025.
Här finns två klipp inför serien.

Pixars första originalserie hittills innehåller de sammanflätade berättelserna om åtta olika karaktärer när de förbereder sig för en stor softball-match – de osäkra barnen, deras helikopterföräldrar, till och med en kärlekskrank domare.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Pixar, TV-serie, Vinna eller försvinna

Intäktsrekord för Kulturhuset Stadsteatern 2024

12 februari, 2025 by Redaktionen


Foto:Sören Vilks

Glädjande nyheter för alla oss kulturintresserade:
Intäktsrekord för Kulturhuset Stadsteatern 2024, berättar ett pressmeddelande:

När bokslutet skrivs för 2024 kan Kulturhuset Stadsteatern blicka tillbaka på ett år med rekordintäkter. 110,3 miljoner kronor är de högsta biljettintäkterna någonsin och särskilt stor är intäkterna från teaterverksamheten vid Sergels torg som uppgår till över 85 miljoner kr, en ökning med 9 procent jämfört med 2023.
– Hela vår verksamhet utgår från våra besökare, det visar sig i våra besökssiffror. Under året har över 2,3 miljoner besökt oss, ett tecken på att vi hela tiden utvecklas och förnyas. Jag är särskilt nöjd och glad över att vi når så många barn och unga i hela Stockholm, säger Malin Dahlberg, vd för Kulturhuset Stadsteatern.

– Året med Stadsteatern är en succé, både konstnärligt och ekonomiskt. Vi skapar teaterkonst som gör att vår publik litar på oss och vill komma tillbaka om och om igen. Teater är ett grupparbete där man kan skapa storverk tillsammans, det har vi bevisat i år, säger Maria Sid, teaterchef.

Året 2024 i siffror:

4.976 programpunkter
2.310.833 besökare totalt
252.572 besökare till Sergelscenerna
514.032 besökare till biblioteken
214.386 besökare till Parkteatern
28 procent av besöken till verksamheten är barn och unga
16,5 procent administrativa kostnader.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Sommarboken – poetisk, magisk, filosofisk

12 februari, 2025 by Rosemari Södergren

Sommarboken
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 februari 2025
Regi Charlie McDowell
Manus Robert Jones

En poetisk, magisk, filosofisk och vacker upplevelse om de stora frågorna om liv och död, om kärlek och tillhörighet, om sorg och att våga leva igen. Glenn Close är strålande i denna filmatisering av Tove Janssons bok Sommarboken. Tillsammans med Emily Matthews som spelar Sophie skapar hon filmmagi. Emily Matthews var nio år då filmen spelades in. Hon och Glenn Close fångar den stämning av kärlek som binder samman farmor och sondotter och samtidigt bubblar deras sorg under ytan och de kan smågräla också, för att båda söker sin självständighet.

Sommarboken är en av Tove Janssons vuxenböcker som handlar om Sophie som tillbringar en sommar i ett ganska skruttigt hus i den finska skärgården, i Finska viken, tillsammans med sin pappa och farmor. Men något haltar, någon saknas. Sophies mamma har dött.

Sophie är ett barn som säger vad hon tänker och känner och säger det rätt ut. Hon konstatera krasst och säger till farmor: ”Pappa älskar mig inte längre nu när mamma dött. Det är därför han ville att du skulle med.”

Pappan spelas av Anders Danielsen Lie flickan. Han är tyngd av sorgen efter sin fru. Han är mest sur och tvär och orkar inte bry sig om sin dotter på grund av sorg och saknad. Filmen blir till stor del fokuserad på relationen mellan farmor och Sophie, som skildras mycket realistiskt och levande. Det känns som att jag som tittare är med där, jag känner vad de känner.

Berättelsen är stark och vacker, med flera lager som fångar sorgens många ansikten men det är också en hoppfull skildring om att mötas mellan olika generationer och om att lyssna på natur och hav och hur stora äventyr som kan utspelas i lugnet i ett liv som går långsammare.

Det är underbart och vilsamt att uppleva en film som skildrar en tid då människor kunde ha tid att sitta stilla på en klippa vid havet och lyssna på vågor och fåglar och vind, en skildring av livet under en tidsepok då ingen behövde kolla SMS eller sociala medier på mobiltelefonen, en tid då barn kunde leta fyrklöver på gräsmattan istället för att spela tv-spel.

Ett litet minus får filmen för att den försöker få med för mycket. Regissör och producent försöker trycker in så mycket som möjligt från boken vilket gör att där finns scener utan att de har ett riktigt sammanhang i filmen. Den som har läst boken kommer förstås att få ut mer, för att han/hon/hen känner igen scener från boken.

Men som sagt: ett stort, stort BRAVO för dessa fantastiska naturscener som känns som att jag är med där, jag känner vattnet på fötterna, jag känner vinden och jag huttrar när stormen drar fram.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Finska viken, Glenn Close, Tove Jansson

Filmrecension: Captain America: Brave New World – nervpirrande, koncis och otroligt underhållande

12 februari, 2025 by Elis Holmström

Captain America: Brave New World
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 februari 2025
Regi Julius Onah

Det är inte bara det faktum att Anthony Mackie tagit över skölden och stjärnorna från Chris Evans som ger relevans åt titeln Brave New World. För även i en tid då Marvel på film inte har återfått den totala dominans som under guldåren, då varenda film tycktes resultera i ett jordskred som krossade alla tänkbara rekord, är Brave New World en oväntat imponerande film som gör ett antal mycket nödvändiga förändringar och revideringar för att skapa en film som både behåller kontinuiteten från förr men som också visar en ny spännande väg.

För det är slående att Marvel Studios, då det kommer till att göra actionfilmer – oavsett vad hetsiga provokatörer på YouTube menar, fortfarande förstår och nyttjar mediet bättre än de flesta. Där konkurrensen som försöker efterapa den formula Marvel byggt sitt imperium på faller platt lyckas Marvel Studios, trots sina snart tjugo år som en titan inom underhållningsfilmer, fortfarande kombinera bombastisk action, bra karaktärer och humor i en mix som kan tyckas enkel men som få – om några, lyckats kopiera med framgång.

Brave New World vill dock göra vissa förändringar, inte bara för sakens skull, avsikten är att markera att det inte bara går att luta sig på gamla meriter. Förutom att Anthony Mackie nu tagit sig an titelrollen har regissören Julius Onah också ändrat om filmens utseende. Där tidigare Marvelfilmer förlitat sig på ett foto innehållandes en kraftfull färgpalett, sylvass skärpa och ett generellt modernt utseende, väljer Onah att istället introducera stora mängder filmgryn och en dämpad färgprofil. Detta skapar en mer jordnära och återhållsam stämning som hjälper filmen att faktiskt påminna om den sortens vassa spionberättelse Marvel ville åstadkomma med sin håglösa tv-serie Secret Invasion.

För där tidigare filmer förlitat sig på extraordinär action med stora doser digitala specialeffekter, vill Onah istället göra en film som vill bygga sitt tempo och intresse på mer traditionell spänning där motiv, agendor och intriger är minst lika fascinerande som då utomjordingar invaderar. Brave New World är också en av de mer laddade och elektriska filmer Marvel gjort vad gäller att bibehålla en syrefattig spänning, där berättelsens olika vändningar faktiskt är avsedda att vara kärnan och inte bara ett tomt ramverk som tvingar fram explosiv action.

Vi får nu skurken The Leader – spelad av Tim Blake Nelson, som förlitar sig på psykologisk manipulation för att åstadkomma sina diaboliska planer. Något som i dessa tider, där världens rikaste man aktivt försöker förändra den politiska världsordningen, blir betydligt mer intressant än att bara ha ett fysiskt destruktivt hot. De förändringar som gjorts från den faktiska serietidningen är också mycket snillrika och förändrar en ganska ointressant figur till en antagonist som passar som handen i handsken i dagens turbulenta och alltmer hysteriska politiska klimat.

Det finns också en rad allegoriska och snillrika vinkningar som vågar bemöta frågan om att rollen som Captain America nu innehas av en svart man. Något som leder till flera glödheta diskussionsämnen där tanken om jämlikhet alltmer suddas ut och hur fundamentalt orättvis världen är tillföljd av stereotyper och fördomar. Dock presenteras inte något av detta som en pekoral predikan utan bäddas snyggt in i dialog som i grund och botten är just allegorisk.

Onah visar också mod vad gäller filmens två stora actionscener. Förvisso har vi ännu en gång att göra med sekvenser som är intensiva vad gäller digitala specialeffekter men som är otroligt medryckande. Framförallt den sekvens som känns som Marvels version av luftstriderna från Top Gun Maverick. Och för första gången på väldigt länge är den slutgiltiga actionscenen förhållandevis kort och mynnar inte ut i alltför tröttsamma excesser där hela stadskärnor ödeläggs i halvtimme efter halvtimme, även om den är oerhört explosiv. Bristen på action kan få de mest actionhungriga att protestera men det är ett kreativt beslut som visar på mognad. De mer klassiska actionscenerna innehållande fysiska närstrider är dock inte lika intressanta. Det är ytterst ordinärt handgemäng som saknar den fantastiska koreografin från Captain America The Winter Soldier.

Harrison Ford som tar över den avlidne William Hurts roll som den bullrige Thaddeus Ross skänker filmen mer än bara stjärnglans. Ford gör en oväntat känslosam rolltolkning som känns både genuin och mänsklig. Anthony Mackie har i sin tur mycket av det tvivel som kunde ses i hans stora genombrott, den fenomenala The Hurt Locker.

Captain America Brave New World kanske inte briljerar lika mycket som The Winter Soldier vilken tydligt markerade ett kvalitetsskifte för Marvel. Istället är det en nervpirrande, koncis och otroligt underhållande film som förstår vikten av att inte anförtro sin själ och intellektuella kapacitet till explosioner utan till genuin spänning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Konsten att göra slut – en tårdrypande sörja

12 februari, 2025 by Elis Holmström

Konsten att göra slut
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 februari 2025
Regi Jonás Truebas

Det är en av de mer oortodoxa skilsmässor som fångats på film, synd då att utförandet och slutprodukten är lika ointressant som premissen är unik. Relationer på film går tillbaka till en klassisk dramatisk kärna som kan spåras till antiken, det är essensen av de mest traditionella pjäser och berättelser. I modern tid har Ingmar Bergmans eldfängda Scener Ur Ett Äktenskap varit en sorts ledfigur för hur komplexa, aggressiva och sönderfallande förhållanden kan skildras på film.

I sin bästa stunder kan det vara gastkramande att beskåda, hur verbal fradga skjuts som projektiler mellan de inblandade, hur emotionella vulkanutbrott ageras till perfektion och demonstrationen av hur lågt människor är beredda att gå då allt faller samman.

Jonás Truebas väljer dock att skildra det trasiga förhållandet med ett nästan kusligt och bisarrt lugn. Här kommer aldrig de explosiva konfrontationerna eller stunden då alla skelett dras ut ur garderoben. Istället skildras skilsmässan som ett sorts snedvridet projekt där båda inblandade verkar ha en omänsklig självdistans till situationen. Det skulle kunna leda till en film som på ett mer unikt sätt skildrar en brusten och icke fungerade relation. Men eftersom Truebas får slut på energi, fantasi och inte har någon större självdisciplin efter att ha presenterat den grundläggande premissen är hoppet snart förlorat.

Den genomgående bisarra, olustiga och nonchalanta stämningen som genomsyrar hela filmen kräver en betydligt skarpare väldefinierad regi samt infallsvinkel än det vi faktiskt får. Konsten Att Göra Slut må vara kompetent vad gäller sitt skådespel och den generella personregin, men filmen är nästintill chockerande livlös. Kreativitet, energi eller intresse är helt frånvarande, filmen rör sig i ett livshotande lågt tempo som får speltiden på två timmar att verka längre än samtliga uttagningar till Idol.

För att försöka skaka liv i det hela börjar Truebas kasta in något märkligt sorts meta-berättande där han försöker skapa tvivel om det vi verkligen ser är verklighet eller fiktion. Ett drag som kunde ha gett intellektuellt tuggmotstånd om det inte känts som en håglös och fånig gimmick menad att desperat kickstarta det hela.

Och mot slutet försvinner alla hämningar. Från att ha varit distanserat och nästintill underhållande kyligt förvandlas det hela till en tårdrypande sörja som får det att likna en grotesk såpa menad att dö på någon hemsk tv-kanal en menlös eftermiddag.

Konsten Att Göra Slut må ha en intressant ingångspunkt men den slarvas snart bort och allt slutar med att vara en isande tråkig och själlös klumpeduns.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in