Captain America: Brave New World
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 februari 2025
Regi Julius Onah
Det är inte bara det faktum att Anthony Mackie tagit över skölden och stjärnorna från Chris Evans som ger relevans åt titeln Brave New World. För även i en tid då Marvel på film inte har återfått den totala dominans som under guldåren, då varenda film tycktes resultera i ett jordskred som krossade alla tänkbara rekord, är Brave New World en oväntat imponerande film som gör ett antal mycket nödvändiga förändringar och revideringar för att skapa en film som både behåller kontinuiteten från förr men som också visar en ny spännande väg.
För det är slående att Marvel Studios, då det kommer till att göra actionfilmer – oavsett vad hetsiga provokatörer på YouTube menar, fortfarande förstår och nyttjar mediet bättre än de flesta. Där konkurrensen som försöker efterapa den formula Marvel byggt sitt imperium på faller platt lyckas Marvel Studios, trots sina snart tjugo år som en titan inom underhållningsfilmer, fortfarande kombinera bombastisk action, bra karaktärer och humor i en mix som kan tyckas enkel men som få – om några, lyckats kopiera med framgång.
Brave New World vill dock göra vissa förändringar, inte bara för sakens skull, avsikten är att markera att det inte bara går att luta sig på gamla meriter. Förutom att Anthony Mackie nu tagit sig an titelrollen har regissören Julius Onah också ändrat om filmens utseende. Där tidigare Marvelfilmer förlitat sig på ett foto innehållandes en kraftfull färgpalett, sylvass skärpa och ett generellt modernt utseende, väljer Onah att istället introducera stora mängder filmgryn och en dämpad färgprofil. Detta skapar en mer jordnära och återhållsam stämning som hjälper filmen att faktiskt påminna om den sortens vassa spionberättelse Marvel ville åstadkomma med sin håglösa tv-serie Secret Invasion.
För där tidigare filmer förlitat sig på extraordinär action med stora doser digitala specialeffekter, vill Onah istället göra en film som vill bygga sitt tempo och intresse på mer traditionell spänning där motiv, agendor och intriger är minst lika fascinerande som då utomjordingar invaderar. Brave New World är också en av de mer laddade och elektriska filmer Marvel gjort vad gäller att bibehålla en syrefattig spänning, där berättelsens olika vändningar faktiskt är avsedda att vara kärnan och inte bara ett tomt ramverk som tvingar fram explosiv action.
Vi får nu skurken The Leader – spelad av Tim Blake Nelson, som förlitar sig på psykologisk manipulation för att åstadkomma sina diaboliska planer. Något som i dessa tider, där världens rikaste man aktivt försöker förändra den politiska världsordningen, blir betydligt mer intressant än att bara ha ett fysiskt destruktivt hot. De förändringar som gjorts från den faktiska serietidningen är också mycket snillrika och förändrar en ganska ointressant figur till en antagonist som passar som handen i handsken i dagens turbulenta och alltmer hysteriska politiska klimat.
Det finns också en rad allegoriska och snillrika vinkningar som vågar bemöta frågan om att rollen som Captain America nu innehas av en svart man. Något som leder till flera glödheta diskussionsämnen där tanken om jämlikhet alltmer suddas ut och hur fundamentalt orättvis världen är tillföljd av stereotyper och fördomar. Dock presenteras inte något av detta som en pekoral predikan utan bäddas snyggt in i dialog som i grund och botten är just allegorisk.
Onah visar också mod vad gäller filmens två stora actionscener. Förvisso har vi ännu en gång att göra med sekvenser som är intensiva vad gäller digitala specialeffekter men som är otroligt medryckande. Framförallt den sekvens som känns som Marvels version av luftstriderna från Top Gun Maverick. Och för första gången på väldigt länge är den slutgiltiga actionscenen förhållandevis kort och mynnar inte ut i alltför tröttsamma excesser där hela stadskärnor ödeläggs i halvtimme efter halvtimme, även om den är oerhört explosiv. Bristen på action kan få de mest actionhungriga att protestera men det är ett kreativt beslut som visar på mognad. De mer klassiska actionscenerna innehållande fysiska närstrider är dock inte lika intressanta. Det är ytterst ordinärt handgemäng som saknar den fantastiska koreografin från Captain America The Winter Soldier.
Harrison Ford som tar över den avlidne William Hurts roll som den bullrige Thaddeus Ross skänker filmen mer än bara stjärnglans. Ford gör en oväntat känslosam rolltolkning som känns både genuin och mänsklig. Anthony Mackie har i sin tur mycket av det tvivel som kunde ses i hans stora genombrott, den fenomenala The Hurt Locker.
Captain America Brave New World kanske inte briljerar lika mycket som The Winter Soldier vilken tydligt markerade ett kvalitetsskifte för Marvel. Istället är det en nervpirrande, koncis och otroligt underhållande film som förstår vikten av att inte anförtro sin själ och intellektuella kapacitet till explosioner utan till genuin spänning.