• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Nattskiftet av Michael Connelly – serien som efterträder Bosch

2 juni, 2019 by Rosemari Södergren

Nattskiftet
Författare: Michael Connelly
Utgiven: 2018-05
Översättare: Patrik Hammarsten
ISBN: 9789113082462
Förlag: Norstedts
Serie: Renée Ballard (del 1)

Gillar du Michael Connellys serie om kriminalpolisen Bosch då är väl hans nya serie ett måste-läsa för dig. Nattskiftet är den första i den nya serien med den unga polisen Renée Ballard i huvudrollen. Den andra boken i serien, Mörk och helig natt, kom i år, 2019. Recension av den kommer snart också här i Kulturmagazinet KB Kulturbloggen. I deckaren Mörk och helig natt förenas tydligen Ballard med Bosch. Jag undrar lite varför Michael Connelly tar till Bosch. Ballard står väl bra för sig själv, tycker jag. Kanske var det många av Bosch-fansen som klagade?

Ballard är en kvinnlig ung polis och hon ansågs ha en bra framtid och sågs som en duktig polis då en av hennes överordnade tafsade på henne och hon anmälde det. Vilket inte togs upp särskilt väl och den ende andra polisen som bevittnat övergreppet vågade inte berätta sanningen. Ballard blev därför omplacerad till nattskiftet där hon arbetar tillsammans med Jenkins, en mycket snäll polisman men som lagt alla planer på karriär på hyllan för att kunna ägna sig åt sin cancersjuka fru.

Ballard och Jenkins arbetar på de otacksamma nattskiften vid polisstationen i Hollywood. De våldsbrott, rån och mord de tar hand om måste de oftast överlämna till kriminalarna som jobbar dag. Jenkins bryr sig inte om det men för Ballard är det svårt att inte få avsluta något, att inte få gräva på djupet och hitta brottslingarna.

Handlingen beskrivs i korthet på bokbutikens hemsida:
En natt är hon först på plats efter en oerhört brutal misshandel av en prostituerad som lämnats att dö på en ödslig parkeringsplats. Kort därefter kallas hon och hennes kollega till en nattklubb där flera personer har skjutits, bland dem en ung kvinna. De här fallen tänker hon inte släppa ifrån sig.

Hon börjar mot uttryckliga order att utreda brottsfallen på egen hand under sin lediga tid. När hon gräver djupare i dem blir hon tvungen att konfrontera sina egna demoner och förstå varför hon aldrig någonsin är beredd att ge upp.

Det är en korrekt kortfattad sammanfattning. Det som gör deckaren bra är förstås Connellys oerhört kunskap om det amerikanska polis- och rättsväsendet och Los Angeles och Hollywood i synnerhet. Connellys rappa språk gör att läsningen flyter på snabbt och det är spännande. Han är en driven deckarförfattare. Utan tvekan.

Jag gillar karaktären Ballard för det går inte att låta bli att reagera på henne. Ibland blir jag rätt irriterad på hennes envishet som ställer till det. Fast å andra sidan är den en styrka också.

Det är en spännande deckare, framför allt när jag kommit en tredjedel in i boken – då är det riktigt spännande. Jag tror att serien om Ballard också kommer att bli tv-serie, liksom Bosch-serien.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Kriminalroman, Litteraturkritik, Recension

Hisnande munspel dominerar förtjusande melodier – Gotland Jazz Trio & Filip Jers

2 juni, 2019 by Mats Hallberg

foto Anna Ericsson

Gotland Jazz Trio & Filip Jers

3

Inspelad juni 2018 Sandkvie studio, Visby av Mikael Lyander

Mix och master: Mikael Lyander

Sandkvie Records

46:24

Release 24/5 2019

En som det heter sprillans färsk skiva inspelad på hemmaplan, det vill säga på Sveriges största ö. Med Gotland som bas har pianotrion spelat ihop i tio år. Kan inte påstå att jag kände till de som ingår i trion, fast de har kompat stora delar av landets jazzelit. Pianisten Jean-Simon Maurin har släppt tre soloplattor. Basisten Nils Ossman har gått i lära hos självaste Nils-Henning Örsted Pedersen, medan trumslagaren Marcus Grufstedt har fina meriter som arrangör/ kompositör av storbandsmusik.

Solisten Filip Jers har jag presenterat och recenserat tidigare i Kulturbloggen, senast Duet gjord tidigare i år med Emil Ernebro. Jers är VÄLDIGT bred beträffande samarbetspartners, täcker in många genrer, från det i mina öron lättviktiga till topnotch. Själv har jag mestadels hört honom live i kvalificerade jazzsammanhang. Skånepågen har erhållit ett antal prestigefyllda priser och blev i tonåren dubbel världsmästare. Den ruggigt begåvade munspelaren blev den förste att studera munspel på Kungliga Musikögskolan, vilket resulterade i masterexamen 2011.

Föreliggande skiva består av elva låtar övervägande skrivna av någon av de medverkande. Därtill bifogas tre Gotländska melodier från 1800-talet, ursprungligen skrivna för fiol och vevlira. En anna bit man gjort arr på är Alone Again, en hit av irländske singer-song writern Gilbert Ó Sullivan. Musikerna har skapat en vänlig och ljus atmosfär med några droppar vemod. Ett axplock ur den titellösa skivan förekom nyligen i Spanarna i P3, vilket så klart är oslagbar marknadsföring.

Man öppnar med ett behagligt lunkande. En söt melodi kramas ur munspelet, påhejat av hetsigt komp med angenäma löpningar över klaviaturen. Bluesy är ett snärtigt original av Maurin, vars harmoniska broderier kompletteras med tjusigt trumsolo. Omisskännliga tågsoundet på Dalhem – Roma t/r antar skepnaden av kul uppvisning, av en rasande skicklig munspelssolist. Ödön är ytterligare en pärla, vars inkännande ballad har en aura av öppenhet, som indikerar öns omgivande horisontlinjer. En tajt dänga har döpts till Blues In The Basement, en spänstig melodi fylld av energi och kreativitet, där den låtskrivande basisten tar täten. Som avslutning svängig polska som framkallar lust att klappa takten, rill och med att röra på sig. Alldeles lagom flängig sak som Jers lagt på alldeles rätt nivå.

Hittills nästan uteslutande lovord. Ändå anser jag inte att samarbetet är någon entydig framgångsformel. För att oreserverat vara supporter, underlättar det betydligt om man uppskattar munspel VÄLDIGT mycket. Och då inte främst som det praktiseras av bluesfarbröder eller inom rockmusiken. Kan flika in att jag live hört Tots Thielemans, ikonen som den svenske 80-talisten träffat och gärna berättar anekdoter om. Min invändning handlar också om om albumets obalans. Tre duktiga hantverkare måste vara konstant på tårna (vilket de förvisso grejar), för att matcha sin solist, en världsstjärna på sitt instrument. De utdragna tonerna från vackert klingande munspel, har i flera fall drag av uppvisning över sig, blir för mycket av det goda.

foto Anna Ericsson

Arkiverad under: Skivrecensioner, Toppnytt

Eggande utforskande av groove och spelmanssound – Zobop av Henrik Cederblom

30 maj, 2019 by Mats Hallberg

Henrik Cederblom

Zobop

5

Inspelad oktober 2018 i Epedemin Studio, Göteborg av Hans Asteberg

Mixad och producerad av Henrik Cederblom

Master Petter Eriksson

Kakafon Records

41:33

Release: 17/5 2019

Ett debutalbum av någon som bör betraktas som raka motsatsen till lovande debutant. Henrik Cederblom har spelat diverse stränginstrument professionellt i ett antal decennier. Han är en studiomusiker och producent som jobbat med ecempelvis Daniel Lemma, Sofia Karlsson och Freddie Wadling. Har kunnat iaktta hans charmanta spel med den sist nämnde ikonen under ett par akustiska gig. Vidare har 53-åringen stor fallenhet för dansant världsmusik, så som den manifesteras hos Haiti-kännarna Simbi och Den Fule. För ett par år sedan lirade han mest mandolin i betagande Stjärnornas tröst på Göteborgs Stadsteater. Senaste tiden har det blivit turné med publikmagneten Mia Skäringer.

Bandet här formades i fjol efter ett par års experimenterande med olika sättningar. Förutom frontmannen består det av långvarige följeslagaren Sten Källman på saxofoner, basisten Viktor Turegård och Tapha Ndionhue bakom trumsetet. Slagverkaren Finn Björnulfson gästar i den jublande titellåten, som drar iväg mot det förlovade landet. Apropå sättningen ska meddelas att Henrik spelar elgitarr, lapsteel och hanterar vad som kallas beats. Av skivans åtta spår står han som upphovsman till samtliga, bortsett från Fillevaern (trad.), där han istället ansvarar för arret.

Den mogne debutanten uppger att låtarna i grunden är spelmansmusik, även om de klätts i en uppdaterad elektrifierad kostym. Låtars väsen och hur de arrangeras genom melodi och beat, har varit en central utgångspunkt. Och musikernas samspel resulterar i födelsen av en ny musikalisk värld, enligt bandledaren. Recensenten instämmer! Influenser har hämtats från vitt skilda håll: Frank Zappa, Jeff Beck, Tony Allen och Bill Frisell. (de två sistnämnda har jag sett på Skeppsholmen).

Öppningsspåret har valts ut till första singelsläpp. Suggestiva Giragala bärs fram av en lätt tassande melodisk figur. Lite sinnesutvidgande känsla över ett tungt alster, vars beat är fint utmejslat. Startskottet för denna först tillverkade komposition: en entonig mollstämning signerad Daft Punk. Ett ystert, expansivt groove i medium-tempo tar vid. Temat som sätter sig i skallen, har definitivt rötter i en spelmanstradition. Underligt att någon fiol inte har inkluderats. Franx besitter en svävande sökande karaktär, med förnämligt utsträckta ackord och en pigg saxofon. I Sköldpaddan är det härligt att höra hur en klangrik, energisk gitarr tvinnas samman med lekfull sopransax. Ytterst kapable Cederblom fyrar av ett skarpt solo.

Missade releasekonserten inför en danssugen publik. Var däremot närvarande på deras framträdande som ingick i Spelmansstämman på Konstepedemin nyligen. Jämfört med fullt ställ – inställningen då, är den inspelade produktionen mer städad, avsevärt ”snällare” även om det som framgått svänger ordentligt här och var. Det finfördelade ljudet är ypperligt. Måste understryka kompets väsentliga insats. Att de verkligen höll grytan kokade var slående live, vilket förstår också gör avtryck på skivan. De är föredömliga, gör allt rätt, är otvivelaktigt ett ramstarkt radarpar. Tapha Ndiongue är värd rungande applåder och Viktor Turegård (kontrabasist i Franska trion) är ett fynd. Den mannen har sensationellt god påverkan på denna fullträff. Basgångarna i exempelvis Drömmen är förträffliga.

Happy Buddha släpar sig fram med tydligt markerad takt och sensibel programmering. Svårt att sitta still och bara ta emot. Vad ska då sägas om titellåten, som skjuter sitt frenetiska tema framför sig, likt ett speedat Afro 70? Vilket sanslöst röjigt ös, när samma slinga oavbrutet repeteras, undantaget några smärre varianter. Lysande samspel! Absolut en megahit vars febriga rytmer, därtill gör den till en dansgolvsrökare. Slagverken, beat-effekterna och det ordlösa skanderat gör sitt till. Associerar både till Highlife-musik och bortglömde svenske storheten Per Cussion. Man checkar ut värdigt med mollanstrukna tongångar. Strålande saxofonspel av Källman avlöses av uttrycksfulla riff från Cederblom i en bärkraftig melodi. Allt medan kompet driver på och fyller i med grunder.

Första gångerna jag spelade igenom skivan, var jag inte lika upphetsad hela tiden. Ansåg att vissa låtar krävde mer ansträngning. Lärde mig successivt att hitta in i samtliga titlar. Mixen av pang- på sväng, psykedeliska svävande influenser och reflekterande inslag känns genuin, rent av unik. Samspel och solon är glimrande utförda. Sammantaget utan tvekan berättigat att utdela högsta betyg. Och live är de inom sitt gebit en oöverträffad enhet.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Bokrecension: Kudos av Rachel Cusk

29 maj, 2019 by Rosemari Södergren


Kudos
Författare: Rachel Cusk
Utgiven: 2019-04
Översättare: Rebecca Alsberg
ISBN: 9789100172237
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Människor berättar om sitt liv, om sina existentiella tankar, om sina drömmar, om sina äktenskap och om sina förhållanden till sina barn. I den ena berättelsen poppar en ny berättelse upp, som de berömda ryska dockorna, där det alltid finns en ny under den som precis öppnats. Rachel Cusk berättar om konst, kärlek, politik, om rättvisor och orättvisor men utan att egentligen dramatisera en handling utan allt framförs genom att människor berättar.

Rachel Cusk har ett fascinerande språk där hennes miljöbeskrivningar är knivskarpa och när människorna berättar blir det draman som jag ser framför mig. Jag känner dofterna, jag hör ljuden, jag ser bilderna och detaljer, jag känner smaken av maten.

En kvinna, hon är författare, sitter på ett flygplan. Där hamnar hon bredvid en främling, en man, som öppnar sig och berättar om sitt liv, om sitt arbete och sanningar om sitt äktenskap och en natt nyligen då han dödat och begravt familjens hund. Mannen berättar sådant som han troligen aldrig skulle berätta för någon han kände.

Kvinnan far vidare och deltar i en litteraturmässa där hon deltar under några programpunkter och möter PR-folk och journalister. Där hamnar vi i diskussioner och tankar om den nutida litteraturen och dess förhållande, eller äktenskap, med kommersiella krafter. Vi hamnar i diskussioner om vad litteratur är och har för syfte, hur författare skriver och vad de tänker om varandra och sig själva.

Trots att boken är rätt tunn har den oändligt mycket att säga. Den öppnar världar och ger min insyn i människors liv. På många sätt berättar den mer än många betydligare tjockare handlingsbaserade romaner. Men … Ja det finns några saker jag är lite tveksam till. Människorna talar på ett sätt som jag aldrig mött någon som gör. Antingen är det för att det är stiliserat och inte det minsta naturalistiskt eller realistiskt eller så är det att människorna i Kudos alla tillhör en övre medelklass som kanske får lära sig att tala på det sättet och kan utbreda sig och få berätta så utförligt och ha lyssnare. En tillvaro som jag inte delar eftersom jag kommer från klassisk arbetarklass plus lite småföretag-inslag bland mina rötter.

Det andra som lite stör mig är att boken är skriven i ett, där finns ingen kapitelindelning. Jag förstår att det på ett sätt kanske skulle störa flytet i berättelsen, samtalen, med kapitel. Kanske. Men oftast ger kapitelindelning en naturlig andningspaus i läsandet. Jag ser några ställen i denna samtalsskildring där kapitelindelning hade fungerat. I alla fall enligt min uppfattning.

Kudos är tredje delen i Rachel Cusks hyllade trilogi, som inleddes med Konturer och följdes av Transit. Många anser att den hör till vår tids stora litterära bedrifter. Utan tvekan är Rachel Cusk en skicklig författare och Kudos är fascinerande att läsa.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Existentiellt, Litteraturkritik, Recension

Filmrecension: Fenix – skildrar en mörk verklighet

29 maj, 2019 by Birgitta Komaki

Fenix
Betyg 3
Svensk premiär 31 maj 2019
Regi Camilla Ström Henriksen

En film om barn som tvingas bli vuxna för tidigt.

När en tonåring blir den mest ansvariga i familjen känns något fel. 13-årige Jill är tonåringen som tvingas att vara vuxen i en familj där mamman är psykiskt sjuk och pappan är frånvarande.
En mamma som knappt orkar gå ur sängen och än mindre ta ansvar för sina barn. Att vara tonåring och hela tiden behöva välja sin ord för att inte såra mamma är en balansgång. Och att ta hand om sin lillebror som ännu är liten men ibland förstår mycket är inte lätt. När pappan kommer hem hoppas Jill att allt skall bli bra. Men han kommer bara för att hälsa på. Han har inte för avsikt att stanna och han slår ifrån sig ansvaret genom att betona att han inte är typen att vara pappa.

Det är en mörk verklighet som skildras . En skrämmande realistisk situation utan hoppingivande ingredienser. Filmen är gjord ur barnens perspektiv. Den skildrar konflikten mellan deras önskan att vara barn och deras verkliga liv. Ett liv som även för en vuxen skulle vara svårt att leva.

Marie Bonnevie som den dysfunktionella mamman är långt från det gängse mammaidealet. Ibland ömtålig och känslig för att sedan bli våldsamt utagerande. I Bonnevie ryms båda sidorna.
Sverrir Gudnason är den snälla pappan som aldrig blir vuxen nog att ta ansvar. Jill (Ylva Björkaas Thedin) har den stora rollen som tonåring, ännu barn men för tidigt på väg in i vuxenlivet. Casper Falck-Lovås charmar med sin oskuldsfulla uppsyn.

Det är en mycket realistisk film med ett sorgligt budskap. En verklighet man gärna skulle blunda för men som är viktig att se. Att filmen är gjord ur barnens perspektiv gör den speciell och unik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 583
  • Sida 584
  • Sida 585
  • Sida 586
  • Sida 587
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in