• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Hon som måste dö av David Lagercrantz

6 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Hon som måste dö
av David Lagercrantz
Serie Millennium (del 6)
Utgivningsdatum 2019-08-22
Förlag Norstedts
ISBN 9789113073743

Detta är den stora avslutande finalromanen i Millenium-serien om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander.

Nja. Tja. Jag erkänner: den här deckaren var jag tvungen att tvinga mig själv att läsa klart. Är det som tröttnat på en viss form av deckare eller är har det gått slentrian i hur dessa skrivs? Jag vet inte.

Det är som alltid i Milleniumdeckarna en komplicerad snårig krånglig historia med många olika ingredienser som ska fogas samman: Politiska skandaler och maktspel på hög nivå med DNA-forskning, Himalayaexpeditioner och det organiserade näthatet som vill så splittring, och vars rötter spåras till en rysk trollfabrik. Det är bara det att sådant här har redan skildrats i till exempel tv-serier som Homeland.

Handlingen beskrivs i korthet på bokshopens hemsidan:
En hemlös man hittas i en park i Stockholm. Det ser inte ut att vara annat än ett tragiskt dödsfall. Men rättsläkaren Fredrika Nyman anar att något inte stämmer, och kontaktar Mikael Blomkvist.
Blomkvist blir motvilligt intresserad. Den hemlöse har flera gånger hörts muttra om Johannes Forsell, Sveriges försvarsminister. Var det bara nojor, svammel? Eller kan det finnas en riktig koppling till regeringen?Mikael ber Lisbeth Salander om hjälp. Men efter Holger Palmgrens begravning har hon lämnat landet och går inte att nå.
Vad ingen vet är Lisbeth befinner sig i Moskva för att en gång för alla göra upp med sin syster Camilla. Hon har bestämt sig: Hon ska inte längre vara den som jagas. Hon ska jaga själv.

Jag har svårt att riktigt engagera mig. En sak som stör mitt läsande är detta grottande i detaljer kring vapen och krytering och programmering. Jag har också svårt att engagera mig i karaktärerna som är, enligt mitt tycke, väldigt ensidigt skildrade.

Däremot råder det ingen tvekan om att David Lagercrantz är en skickligt skribent. Men för min del var det som en skoluppgift att läsa klart denna kriminalroman. Tyvärr. Men det finns säkert andra uppfattningar om det och som tur är finns det läsare för alla.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: När repet brister av Belinda Bauer

6 januari, 2020 by Rosemari Södergren

När repet brister
Författare Belinda Bauer
Utgivningsdatum 2019-05-02
Förlag Modernista
Översättare Nils Larsson
Originaltitel Snap
ISBN 9789177816041

En helt underbar deckare att läsa en helg när du vill försjunka i något spännande och samtidigt lite underhållande. Belinda Bauer slog igenom med besked med sin debutroman, Mörk jord, som belönades med deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The CWA Gold Dagger, som delas ut av brittiska Crime Writers’ Association. Hon har även belönats med The Dagger in the Library för sitt samlade författarskap. I Sverige har Belinda Bauer nominerats fyra gånger till priset för Årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Hennes böcker har översatts till över tjugo språk.

I När repet brister är det som ofta i Bauers deckare barn i centrum. En av huvudkaraktärerna är tonåringen Jack, som är elva år när han sitter i en bil tillsammans med sina två yngre systrar, och de har fått motorstopp och deras mamma låter dem stanna i bilen medan hon går för att hinna en telefon och ringa efter hjälp.

Mamman kommer inte tillbaka. Och därmed förändras livet för Jacks och hans systrar för alltid.

Belinda Bauer har valt att beskriva bokens karaktärer med viss humor och mjuk ironi, karaktärerna är alla något överdrivna. Men hon gör det med medkänsla, så det stör mig inte. Det finns delar i berättelsen som jag har lite svårt att tro på, som att tre barn kan bo i ett hus själva i Storbritannien utan att myndigheterna upptäcker det och tar hand om dem. Å andra sidan har konstiga saker hänt i världen.

I första delen av boken får vi följa Jack och hans systrar tre år efter att mamman försvann och vi får följa den gravida unga kvinnan
Catherine While som är ensam i sitt och hennes makes hus då hon får en otäck känsla av att någon befinner sig i huset. Kort därefter hör hon ett ljud som bekräftar hennes misstankar. Catherine lyckas skrämma bort inkräktaren, men när hon återvänder till sovrummet väntar en obehaglig överraskning vid hennes säng. En kniv och ett kort meddelande: »Jag kunde ha dödat dig.«

Av någon anledning som Catherine inte själv kan förklara väljer hon att inte polisanmäla inbrottet och hon berättar inte heller om det för sin man.

Vi får också följa en tredje karaktär, polismannen Marvel som blivit omplacerad från sin fina tjänst i London till den brittiska landsbygden. Marvel är besatt av att få fatt mördare och är inte direkt förtjust i att hans första uppdrag i den lilla staden blir att försöka få fast en udda tjuv som av poliserna kallas Guldlock, då tjuven brukar sova en stund i husen han gör inbrott i.

Belinda Bauer har ett fantastiskt flyt i sitt skrivande och jag gillar att hon mer går in i hur karaktärerna är, tänker och känner än fokuserar på långrandiga miljöbeskrivningar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

10-års jubileum ”Gräddfil” nyårsrevy med extra allt

6 januari, 2020 by Martin Moberg

Gruppbildsproblematik uppstår när tre klasskamrater möts igen i Ronneby efter 30 år. Mia Österhof, Carina Ringtun och Malin Holm. (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Nyårsrevy: ”Gräddfil”

Spelas 31 december, 4 januari, 5 januari och alla fredagar och lördagar i januari.

Revyskådespelare: Mia Österhof, Carina Ringtun, Noura Alchaer, Malin Holm, Efraim Laksman, Håkan Robertsson, Kseniya Ani, Sandra Penzo.

Revyorkestern: Henrik Ström, kapellmästare (klaviatur), Lena Dolgova (violin), Stefan Nordmark (gitarr), Peter Nordmark (bas), Pär Johnsson (slagverk)

Manusförfattare: Pia Redin, Urban Jönsson, Håkan Robertsson, Efraim Laksman, Vilgot Axelsson, Mikael Kahl m fl

Regissör/Exekutiv producent: Håkan Robertsson

Under tio års tid har Ronneby folkteater satt upp nyårsrevyer på Gamla teatern i Ronneby med föregående års nyhetshändelser med mera som inspiration, alltifrån det som har hänt i Ronneby till det som varit högaktuellt nationellt och internationellt.

Detta gjort med underfundiga och klockrena texter, kombinerat med musik och dans av revyskådespelarna på scen som gör att munnen har fått le brett flera gånger ja den har fått skratta flera gånger också. Så hur skulle det bli i år, tio års jubileum dessutom och det efter ett år med en hel del händelser som satt avtryck i nyhetsflödet.

Jodå, vi skulle inte bli besvikna ty manusförfattarna gjorde det igen när de tog sig an både de lokala och globala ämnen som dominerat fjolårets nyhetsagenda. Vassa och samhällssatiriska texter som revyskådespelarna ackompanjerat av revyorkestern framförde till publikens gillande det hela gjort med glimten i ögat.

Revyn består i 32 stycken nummer, det vi drygt 50-talet i publiken under trettonafton fick se tog upp bl a miljö och klimatfrågan, vår alltmer uppkopplade tillvaro med appar och smarta telefoner. Och den klassiska baletten ”Svansjön” (bästa numret) som handlade om kommunledningens dyra konferensresor, nedläggningen av kulturskolan i Ronneby – alltsammans uppdelat i två akter. Första akten lite lugnare, för att i den andra öka tempot framemot finalnumren.

Finalnumren som i år var två stycken, varav det sista var ett extranummer (bra där!) Alltsammans inramat med glittrande discodans á la 70-tal det vart stående ovationer när väl revyskådespelarna tackade publiken efter att sista numrets musik klingat av. Ronneby folkteaters revyskådespelare hade gjort det igen, ja glada amatörer som bjöd på en nyårsrevy med extra allt detta jubileums år.

En sjuk moder jord besöker läkaren. Mia Österhof och Malin Holm (foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dans, Gräddfil, Kulturbloggen, Ronneby, Ronneby folkteater

Filmrecension: Documenting the Witch Path – ger mycket att tänka på och tala om

5 januari, 2020 by Rosemari Södergren

Documenting the Witch Path
Betyg 4
Visas på filmfestivaler runt om i världen och finns på iTunes, TUBI-Tv, Prime, Google Play, Xbox m.fl. Under 2020 kommer även filmen att rulla upp på fler stora streamingtjänster.
Regi Carl Sundström

En dokumentär om några unga filmskapare som bestämmer sig för att närmare undersöka ett område som verkar vara hemsökt av spöken eller något annat skrämmande paranormalt. Det är en fascinerande berättelse som undersöker vad som skapar skräck.

I Västernorrland finns en sju, Häxsjön, där hundratals kvinnor dödades, beskyllda för att ha varit häxor under 1600-talet. Det finns en stig genom skogen som kallas Häxstigen, som är den stig de häxdömda kvinnorna tvingades vandra på väg mot sin avrättning. Många brändes levande på bål, andra fick sina ben och armar fastbundna medan de slängdes för att drunkna i sjön. Om de sjönk och dog var det bevis på att de var häxor, om de flöt friades de från beskyllningarna.

I dokumentären för vi följa hu Carl Sundström som går en filmutbildning på en filmskola i Norrland tillsammans med två klasskamrater bestämmer att de vill undersöka Häxsjön, kanske göra en dokumentärfilm om den. När de ringer en ansvarig på kommunen blir det varnade för att undersöka sjön. De får reda på att kommunen startade ett projekt med guideturer till Häxsjön längs Häxstigen, men projektet stängdes efter att bara varit igång i två månader. När de intervjuar den guide som ansvarade för dessa turer blir de varnade för att undersöka det närmare.

Filmen är mycket spännande uppbyggd, vi får följa de tre unga filmskaparna när de förbereder sig och deras tankar och diskussioner. När tiden närmar sig för dagen då de ska bege sig dit och filma hoppar en av dem av, då han känner sig rädd.

Det är en oerhört spännande och intressant berättelse som säger mycket om hur människor reagerar inför det okända, inför det paranormala. Också den som egentligen inte tror på spöken kan bli riktigt rädd.

Vad du än själv tror och tänker om paranormala fenomen är denna dokumentär talade, stark och ger saker att diskutera.

Fakta från pressmedddelande om filmen:
Inspirerad av verkliga händelserna får du följa med tre dokumentärfilmare, (Nathaniel P. Erlandsson, Robin Franzen och Carl Sundström) som får nys om en gammal stig i skogen som leder till ”Häxornas Sjö”. De som var anklagade för häxkonster under 1600-talet fick vandra denna led för att sedan dränkas i den nu ökända sjön. Fast leden och sjön numera är avstängd för allmänheten bestämmer sig dokumentärfilmarna för att bege sig till platsen för att söka den skrämmande sanningen.

Filmen, som är skriven och regisserad av Carl Sundström och producerad av Simon Tuomisto, har vunnit fem priser varav ”Best Documentary Feature” på Bloody Horror International Film Festival och Independent Horror Movie Awards. John Lepper, Adam Whitton, Chase Whitton och Sundström Executive Produced.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Häxor, Paranormalt, Recension, Scen

Filmrecension: Parasit – cyniskt och roligt om överklassens ”diskreta charm”.

5 januari, 2020 by Petter Stjernstedt

Pressbild Triart

Parasit
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 december
Regissör Bong Joon-ho
Medverkande Cho Yeoh-jeong, Park So-dam, Choi Woo-shik och Song Kang-ho

Överklass och underklass. Rikemansfolk och fattigmansfolk. Utsugare och utnyttjare. Vem parasiterar på vem och när övergår naivitet och säkerhetstänk i ren ondska?

Innan jag skriver första raden för denna recension vill jag säga följande – Detta är en film som bör  ses förutsättningslöst, utan någon som helst förkunskap om filmens tematik och handling. Och följer du inte det rådet förstörs snabbt känslan och den filmiska upplevelse som är Parasit. Jag ska försöka mitt yttersta att säga nada om filmens upplägg men vill ändå kasta ut ett varningsord – Det kan förekomma SPOLIERS. Så nu till omdömet.

Bong Joon-ho är en sydkoreansk regissör känd för sina genre-mixade och smått galna filmprojekt från den miljökritiska action-drama-komedin The Host till “E.T-remaken” Okja till actionspektaklet, Bongs enda engelskspråkiga film som från ruta ett enbart utspelas i ett tåg , Snowpiercer. Nu är han tillbaka med en självlysande pjäs. En granit bland kullersten och gnejs. Den sönderkramade guldpalmsvinnaren Parasit är en unik skapelse, något jag aldrig fått se på filmduken tidigare. Att skildra klass och borgerlighetens “diskreta charm” på ett sådant vis, med humor och värme och med en stor dos cynism i ryggsäcken kan inte beskrivas på annat sätt än som en akt av briljans.

Parasit handlar kort och gott om en familj bestående av en far, en mor och deras två vuxna barn. Alla oerhört streetsmarta och kluriga. Den kalla källare som de kallar sitt hem har en jobbig insyn och uppkopplingen mot Wi-fi  är nästintill obefintlig. Mot det stora glasfönstret som vetter ut mot det stimmiga gatukvarteret har många alkisar riktat sin uppmärksamhet för en kisspaus. Och i källaren är kryp som kackerlackor och bärfisar vardag. Så pass vanligt är det med objudna gäster på fyra ben att det är en fröjd för pappan i huset när saneringsmaskinen kommer farandes och bespottar källarlokalen med sin illaluktande giftiga rök. Så fort dessa fyra individer ser en lukrativ möjlighet att tjäna pengar så tar det den med hull och hår. Och mer säger jag inte om detta.

Parasit är den typ av film som måste upplevas för att förstås, en tematisk, konceptuell film som är välplanerad ner i minsta detalj och som på köpet är så pass rolig att man nästan trillar av stolen. Jag skrattar så jag kiknar åt de dråpliga saker som familjen tar för sig. Parasit är ett mästerverk i sin egen rätt som har alla ingredienser för att kvala in i den ligan med ett briljant manusarbete, älskvärda karaktärer, snyggt foto och så vidare. Men framförallt är det en film med ett djup och med en idé som regissör Bong drar så långt det bara narrativt går. Den påminner om filmer som Giorgos Lanthimos Dogtoth om en fader som låser in sina barn och inte låter dem se minsta glimt av omvärlden. Här finns samma morbida humor, mörker och träffsäkra cynism runt överklassfolk. Parasit vågar ställa de svåra, jobbiga frågorna och vänder lättvindigt upp och ned på alltsammans, vrider på perspektiv och när en minst anar det drar Bong mattan av våra fötter. Detta är definitionen av stor filmkonst och det är sällsynt att man ser det broderas fram på bioduken på detta självklara vis. Bong har gjort det igen. Hans knivskarpa analys av vår samtid går inte att motstå. Jag säger som  Shakespeare – Så ska en
överklassfamilj tuktas.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 538
  • Sida 539
  • Sida 540
  • Sida 541
  • Sida 542
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in