• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Gränsöverskridande ojämnheter med jazztouch – Nostalgia av Hans Loelv & Friends

12 juni, 2020 by Mats Hallberg

  • Katarina Loelv

Hans Loelv

Nostalgia

3

Inspelad i Rixmixningsverket

Mixad och mastrad av Alar Suurna

Producerad av Hans Loelv (exekutiv prod. Biim Frischenfeldt)

Do Music Records

40:00

Release: 3/4 2020

Har aldrig hört honom live och tills för några år sedan ett okänt namn för mig. Efter att ha blivit begeistrad i duoplattan Ballads & Dreams vet jag i alla fall lite grann om Hans Loelv från Uppsala. Att hans andra hem finns på en Kanarieöarna, är något som till viss del präglat hans musicerande. På 80-talet spelade pianisten komplexa kompositioner i Von Zamla. Numera sägs 65-åringen verka i en vidsynt jazztradition. Enligt pressutskicket har Loelv rört sig mellan blues, latin, bebop, filmisk folkmusik och mollstämda ballader. Nostalgia består uteslutande av sångbara melodier, varav två för första gången i hans produktion också draperas i vokal skrud.

Övriga medverkande utgörs av tenorsaxofonisten Klas Toresson (högst kapabel saxman jag lyssnat åtskilligt på), allsidige basisten Per V Johansson känd från Trio X och från uppbackning av Sven Bertil Taube, Jojje Wadenius Och Monica Törnell, Ola Bothzén (Miriam Aida mm) på trummor och percussion, Maria Pia Karlsson på slagverk i två låtar samt att gitarristen Lisa Norman finns med i motsvarande grad. Sjunger duett gör Lilleva Berglund och Anders Johansson medan Sara Loelvs stämma ljuder tillsammans med pappa Hans i det sista av nio spår.

Lugn seglats i svag bris får inleda. Kompet i Fjäriln vingad syns på Haga är ytterst diskret. Bellmans melodi glider fram stiligt i sakta gemak. Märker Toressons elegant formaterade toner, vars sound styr mycket av skeendet. Tycks vara så otvunget för honom att få fram rätt melodi. Inte omstörtande, men ett visst stilbrott i Tenderly. Loelv och Bothzén broderar friskt vilket kulminerar i skönt sambasväng. I en fin Jobim-komposition hörs bassolo och dessutom dragspel från kameleonten i huvudrollen.

Prydligt, kompetent och tillgängligt är kvintessensen i det material som ibland passerar förbi utan önskvärt avtryck. Visserligen trevligt att tillstånd av ljust tillbakablickande utgjort ledstjärnan, men jag vill påstå att somligt inte engagerar tillräckligt. Dock, kan låtar laddade med sprittande energi och nerv identifieras. Originalet Excuse Me sprider medvetet en air av Coltrane´s berömda 60-tals kvartett. Vitalt, flödande av energi genom improviserade mönster. Stort plus till Bothzén och Loelv för hur inspirerat de gör avtryck. Och en toppnotering från attackerande solisten på saxofon.

Andra höjdpunkter: skönt puttrande sväng i en snabbfotad version av Embraceable You där Loelv briljerar och i duetten We Say Goodbye skriven av honom själv. I sist nämnda sång har man fått till en fin avvägning mellan det återhållsamma och uttrycksfulla. Övertygande vokala insatser av Anders Johansson och Lilleva Berglund. Stilen kan associerar till ett specifikt soundtrack, nämligen One From The Heart med omaka paret Tom Waits & Crystal Gayle. Skivan avrundas med svävande Astrud Gilberto-referenser i form av barnvisa från Uppsala-pianisten. På Bon bon består hans bidrag i ordlös sång jämte gitarrackompanjemang. Främst märks Lisa Norrmans sparsmakade ackord på gitarr, Ola Bothzén på soft percussion samt förstås Sara Loelv på tyngdlös optimistisk sång.

Det händer ju att begreppet ”balsam för själen” tas fram. Med tanke på repertoaren, Hans Loelvs mjuka anslag, genomgående sammetslena tonen från Klas Toresson samt det följsamma, elastiska kompet; passar termen att appliceras på Nostalgia. Musiken konsekvent framförd i samma anda, trots nämnda brokiga stilblandning. Dock lite för beskedlig och emellanåt på vippen till blek för att sammantaget göra mig euforisk.

obs Den välutrustade studion som användes ägs av Benny Andersson. Och den oklanderliga inspelningen rent ljudmässigt, sköttes av mannen mest känd för att ha varit ljudtekniker åt Roxette.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Lycka av Johan Kling

10 juni, 2020 by Anastasia Bark

Lycka
Författare Johan Kling
Utgivningsdatum 2019.01.14
Förlag Natur och Kultur
ISBN 9789127161580 

Det är egentligen inte särskilt mycket som händer i Johan Klings nya roman ”Lycka”, men frågan är i ifall det behöver hända mycket för att en bok ska få rankas som läsvärd. När det gäller Johan Klings böcker tar snarare stämningen över – en egenartad sorts Johan Kling stämning, när det åtminstone gäller ”Människor utan betydelse” och ”Lycka”. Den stämning som skapas i ”Lycka” får en att vilja använda uttrycket ”sevärd” istället för läsvärd. Visserligen är ”Lycka” en bok med ord och meningar i, men genom Johan Klings skildringar skapas det en känsla av att man inte läser en bok utan snarare tittar på ett konstverk. Textens syfte blir att skapa en sorts bild. Kvar efter att boken har utlästs är varken ord eller meningar utan bilder av Stockholm innerstads gator och parker i olika årstider, barn som äter glass om heta sommardagar, bubblorna i ramlösaflaskorna Johan Klings karaktärer beställer i brist på pengar att köpa någonting annat. Tillsammans med bilderna av Stockholm medföljer känslan av otillgänglighet, melankoli, ensamhet och en sorts värme som finns där trots melankolin. Trots huvudkaraktärens otillgänglighet och ständiga grubblerier existerar värmen i hans varma känslor till sitt barn och den relation som skapas med barnet.

Om det ändå ska talas om en handling i ”Lycka” står huvudkaraktärens bräckliga relation till sin dotter i centrum till de grubblerier som skapas i huvudet på honom. Det är en påtaglig sorts bräcklig relation som skapats mellan den frånskilda huvudkaraktären och dottern som ständigt längtar till att umgås mer med sin mamma och sina jämnåriga istället för med pappan. Det finns berättelser där barn vill umgås med sina föräldrar trots inget visat intresse från föräldrarnas sida, ”Lycka” är raka motsatsen. Det är rätt så hjärtskärande att läsa om hur huvudkaraktärens ständiga helhjärtade försök att få dottern att ha åtminstone lite roligt i hans sällskap resulterar i ett flertal misslyckanden och ”jag vill inte” från dotterns sida. Värmen i boken ligger just i denna relation mellan en far och en dotter, i en försiktig men stark kärlek från en far som annars framstår som avstängd och oåtkomlig (särskilt när det gäller romantiska relationer).

I ”Lycka” möts många bilder, stämningar och känslor i en stadig balans mellan en varm och kall, hopplös och hoppfull, melankolisk och lycklig tillvaro i en Stockholmsmiljö. Å ena sidan kan nog många känna igen sig i de känslor och tankar huvudkaraktären behandlar i boken. Å andra sidan kan nog lika många inte känna igen sig i de val huvudkaraktären gör. ”Lycka” kan lätt ogillas av den som förväntar en händelselik handling och trots att det kanske inte går att kalla ”Lycka” för en bladvändare på det traditionella sättet (vilket boken inte heller försöker vara) finns det ett harmoniskt flyt i texten som får bladen att vändas fort ändå. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bokrecension, Johan Kling, lycka, Recension

Välbekanta tongångar i durkdrivet utförande – Chopsless av Mac Groover Big Band

7 juni, 2020 by Mats Hallberg

  • Omslag Cecilia Gertenrehn

Mac Groover big Band

Chopsless

3

Inspelad i Sandkvie Studios i Visby februari – mars 2019

Inspelad och mixad av Mikael Lyander

Producerad av Marcus Grufstedt

Mac Groover Music (med stöd av Gotlandsmusiken)

61:31

Release: 5/6 2020

Jag är förtjust i formatet storband. Ibland sätter jag på en skiva där en samling musiker styrs av Duke Ellington, Count Basie, Thad Jones / Mel Lewis, Nelson Riddle eller Carla Bley och färdas på så vis till omväxlande miljöer. Av de jag sett på scener rankar jag Dizzy Gillespie och Woody Hermans storband högst jämte modernistiska Gil Evans Orchestra och NDR Big Band från Tyskland. Inte utan att man blivit en smula bortskämd under årens lopp.

Att Sverige haft kolossalt hög standard inom genren gör inte konkurrensen mindre tuff. Med risk för att på rak arm missa någon västenlig formation namndroppar jag Bohuslän Big Band (kanske överdrivet att säga att jag följt dem, men nästan), Tolvan, Stockholm Jazz Orchestra, Gugge Hedrenius Big Blues Band, Staffan Odenhall, Mikael Råberg, Rune Carlsson, Ann- Sofi Söderqvist (ASJO), Håkan Broströms New Places, Blue House, Ekdahl/ Bagge med flera. Och från förr i tiden ska framhållas Radiojazzgruppen jämte Harry Arnold och heta samspelta konstellationer på Nalen. Tämligen nybildade Gothenburg Jazz Orchestra har jag gett omdömet ”häpnadsväckande bra”. Och i år har jag berömt Karl Olanderssons storbandsdebut och förälskat mig i Peter Asplunds makalösa All My Septembers.

Mac Groover Big Band leds av trumslagaren och kompositören Marcus Grufstedt. Han är uppväxt i Ystad men bor numera på Sveriges största ö anställd av Gotlandsmusiken. 45-åringen vars farbror Lennart Gruvstedt jag hört live, är tredje generationen trumslagare och har studier på Musikhögskolan i Malmö i bagaget. Enligt uppgift har Marcus spelat med merparten ur vår jazzelit och arrangerat för flera av dem. Kan tyvärr inte erinra mig att jag sett honom in action.

Mac Groover´s skivdebut består av tio spår, samtliga skrivna och arrade av bandledaren. Pressmeddelandet förklarar att Chopsless vänder sig i första hand till en yngre publik, genom att röra sig stilmässigt åt beat/ latin-hållet förutom signifikanta swing-element. Sympatiskt att Marcus avhållit sig från vad som av det skälet måste tett sig frestande, nämligen att elektrifiera soundet. Mac Groover Big Band utgörs av en mix jazzkändisar och begåvade musiker (troligen genomgått högre studier).

  • foto från skivans konvolut –

Första intrycket som poppar upp är, inte oväntat, att låtskrivaren smackar på med ett sjusärdeles drag. High Digestibility flyger majestätiskt, likt en pådrivande vinjett till en serie vars skamfilade hjälte avslöjar skumraskaffärer. Fick en sådan bild i skallen. Omgående spänstiga solon från den glimrande pianisten Daniel Tilling och Patrik Skogh på trumpet. Mycket goda insatser i rampljuset tillhör onekligen debutplattans förtjänster överlag. Låter genomgående fräscht och luftigt, hantverket strongt genomfört från hela ensemblen.

Det är en konst att skriva för sjutton personer, få till musik som sticker ut, kan suga tag i lyssnaren. Mot bakgrund av hur bortskämd jag kallade mig, anser jag att här har vi den ömma punkten. Verkligen inte strömlinjeformat som belackare kunde påstå vara storbandserans akilleshäl. Men jag hade gärna sett att Grufstedt överlåtit arrangörssysslan till andra (något Peter Asplund vanligtvis praktiserar med stor framgång). När nu Chopsless gjorts med påkostad omsorg och tagit ett år att sammanställa, kan jag sakna prägling från andra arrangörer. Visar sig vara alltför modigt att ge sig själv dubbla uppdrag. Jag vill ryckas med i större omfattning.

  • Josef Karnebäck – Eliel Lazo – Marcus Grufstedt – Daniel Tilling

På en ur den aspekten ojämn produktion tilltalar allra mest fräcka övergångar i Sauna For Life. Från fräsiga breaks till eggande sekvens med bassolo av Josef Karnebäck, tassande rytmer samt nätta pianoackord. Bra låt! Följs upp snyggt genom ett överdåd av idéer, med trumpetaren Magnus Thorell glänsande i en huvudroll. Sist ut på albumet en snärtig komposition betitlad Rufus Shuffle, vars lödiga sväng accentueras av Per Grebackens saxofon jämte just Magnus Thorell på trumpet. Nämnde Thorell – tillsammans med Lina Lövstrand på tvärflöjt – är för mig nya upptäckter, musiker att hålla utkik efter.

Från trombonsektionen har Arvid Ingberg (Tall Tales, NBB) rekryterats till leverans av uttrycksfulla solon. Att ”chefen” för träblåsavdelningen Magnus Blom (hörts i flera betydande storband) spelar altsax ypperligt i Affectionate och flera andra spår, är definitivt inte någon högoddsare. Internationellt uppmärksammade slagverkaren Eliel Lazo från Kuba bidrar med rytmisk spetskvalitet, adderar pulserande groove i helfigur och som en sidekick till bandledaren. Tekniska förmågan och nyanserade handlaget hos rutinerade Marcus Grufstedt är uppenbar, fast han inte intar en lika dominant position som instrumentkollegan Roger Berg gör i sitt swingorienterade storband.

  • från Mac-groover hemsida (liksom fotot ovan)

Låter förstås oklanderligt om orkestern på denna mogna debut. Noterar ett remarkabelt tryck och dito tajming i blåssektionerna. Sålunda ett formidabelt klös! Tål att upprepas vilken uppseendeväckande standard som finns och funnits på den inhemska storbandsscenen. Att betyget ändå blir genomsnittligt (egentligen 3+), beror på att mina kräsna öron var inställda på mer originalitet i melodiers klang och struktur.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Nedbantad ensemble känns igen – Unepidemic Sound Pt.1 – Fläskkvartetten

5 juni, 2020 by Mats Hallberg

  • foto Tobias Regell

Fläskkvartetten

Unepidemic Sound Pt.1

4

Universal

C:a 16 min

Release: 5/6 2020

Senaste skivan med originalmusik släpptes 2007. Sedan dess har man mestadels sysslat med att skriva för film, teater och balett. Tändande gnistan denna gång utlöstes av Mats Ek. Han bad dem bearbeta en gammal låt från hans föreställning Överbord för Stockholmsoperan i februari. ”Var kul att börja jobba igen, gick av bara farten” säger Fläskkvartetten i ett pressmeddelande. Av praktiska skäl har namnet de fick från Thåström (skämtsam anspelning på Freskkvartetten) på 80-talet bibehållits efter en rättstvist för ett par år sedan, trots att endast tre medlemmar kvarstår. Numera består Fläskkvartetten av Örjan Högberg på viola, Mattias Helldén på cello och trumslagaren Christian Crille Olsson (kom med 1998).

Den tvåfaldigt Grammis-belönade gruppen fyllde tveklöst ett tomrum i svensk, ambitiös och arty populärmusik, vars jakt efter nydanande sound de elektrifierade stråkarna och rytminstrumenten infriade.. Jag äger ett par album och har förstås bevistat några av deras konserter. Jag ger vad som helst för lite solsken ligger mig extra varmt om hjärtat. Freddie Wadling och Fläskkvartettens samarbete var , för att ta till en klyscha, a match made in heaven. Tack vare goda erfarenheter accepterade jag att recensera via länk (tyvärr usel kvalitet) och utan tillgång till gediget bakgrundsmaterial.

Ep:n består av fyra låtar vilka förmodligen ska ses som en svit, sannolikt influerade av det pandemiska tillstånd världen lider av för närvarande.. Med tanke på deras verk skrivna för att åskådliggöra skeenden, känns de visuella associationerna naturliga. Inledande Golden Walk draperas i en vinande, näpen melodi som binds samman av återkommande hook. Giro ter sig drömsk och framåtglidande. Peeps balanserar fint bas och diskant men melodin är anmärkningsvärt banal, nästan kitschig; medan avslutande Spacial Oddity, formar sig till den mest spännande kompositionen. Fångas här av minimalistiskt försiktiga vågrörelser. Det långsamt gnisslande soundet skänker en ljuv frid. Dessa fyra minuter framstår definitivt som något av det skönaste och sorgligaste de gjort överhuvudtaget.

Långlivade Fläskkvartetten har behållit sin särart. Kan önska att den banbrytande gruppen hade anlitat en gästvokalist. Materialet motsvarar sammantaget inte den nivå vi blivit bortskämda med. Skulle inte bli förvånad om recensenternas omdömen om Unepidemic Sound Pt.1 kommer gå i sär. För mig blev musiken en halv besvikelse. Eftersom den genrefria konstellationen ändå upprätthåller, en så pass hög nivå även när de inte presterar på topp, placeras de (efter att jag resonerat med mig själv)precis ovanför angivet betyg.

Arkiverad under: Skivrecensioner

We are the One- När pandemin råder går filmfestivalerna samman

3 juni, 2020 by Petter Stjernstedt

We are the one-digital filmfestival

När alla filmfestivaler världen över ställs in på grund av Corona-pandemin blir det till att ställa om-. We are the one är den gemensamma digitala festivalen för alla filmentusiaster där ute. I vår ensamhet där hemma över en kopp te får vi avnjuta spektakulär filmkonst från hela världen. Passa på nu!

Mellan 29 maj och sjunde juni kan du via youtube-kanalen We are the one se gratis kortfilm och dokumentärer från flera större internationella filmfestivaler såsom Tribecca, Cannes, Berlin, Jerusalem, Venedig, San Sebastian och Rotterdam.

Kulturbloggen uppmärksammar ett axplock av alla filmiska guldkorn härifrån.

Toto
Tribecca filmfestival

Nono, en bestämd kvinna i sen pensionsålder, får en dag hem ett stort paket. Efter mycket bök och stök lyckas hon få in den genom dörren och den finner sin rättmätiga plats i garaget.  Vad gömmer sig under all kartong? Inunder finner Nono en enorm robot som gör allt vad kvinnan önskar. Till en början är hon skeptisk men snart ser hon fler användningsområden för roboten Toto. Han kan diska, hålla i den färska pastan, duka och så vidare. Men när dotter-dottern kommer på besök förändras allt. Detta är en söt liten film som med humor och värme beskriver kulturkrockar och olika förhållningssätt i livet. Välvärd en titt.

https://www.youtube.com/watch?v=1eh0wlWwp_M&t=625s

https://www.youtube.com/watch?v=Qg4jtCq9DtE

Egg
Tribecca filmfestival

Hon pratar och pratar och det perfekt tillagade ägget rörs aldrig. ”What a Waste of a perfectly cooked egg”. Mannen bredvid pratkvarnen drömmer sig bort. I hans dröm får ett tidtagar-ägg en avgörande betydelse ochd et slutar bokstavligt talat i äggexplosion. Ägget- din bästa vän, som får dig att gråta okontrollerat, som våghalsigt rör sig mot farozonen, som älskar och drömmer stora drömmar. Egg är en lekfull film om ägget, en gudabenådad  varelse alla suktar efter. För alla er som älskar ägg – i alla dess former och gestalter, detta är filmen för er!

Circus Person
Tribecca

https://www.youtube.com/watch?v=ioS4X7O2sZA

En kvinna gråtmild och chockad ligger i badkaret och sörjer. Hon gifter sig med en deprimerad konstnär och därmed tappar all livslust, men en dag finner hon cirkusen som ingjuter ny livslust i den känsloutarmade kraken.

Ett konstnärligt fotokollage med närmast Amelie-liknande stämning. Här är det knasiga, fantastiska det normala. Abstraktioner med svart-vita bildrutor där en mimande clown vandrar runt och försöker sig på att tyda livets gåtor. Mystiken i människan, det unika, svåråtkomliga, flyktiga. Hennes dagboksanteckningar blir som vaga minnen om en tid som flytt. Kollektivet som drar henne tillbaka från bilen och skapar ett skarpt leende på läpparna. Det vackra kropparna, målade med kol och vattenfärg.
Vad innebär ett nytt liv, att börja om på ny kula, att insupa det livet har att ge en.  Ritualerna, det lysande ögonen i mörkret som söker din kontakt. Ylandet i natten. Det vilda måste fram och väcks i mötet med den kringresande cirkusen. Circus Person är konstnärlig och egendomlig och en omöjlig film att motstå. Ett kärleksbrev till ditt tidigare jag och en film om att ta nya tag i livet och att komma ut på andra sidan starkare än någonsin.

The Distance Between Us and The Sky
Cannes filmfestival

https://www.youtube.com/watch?v=bK4rECAoXAE

I den Guldpalmen-belönade kortfilmen The Distance and the Sky träffar två personer varandra vid en bensinmack. Den ena behöver tanka. Den andra är strandsatt. Något som börjar som ett fientligt möte utvecklas snabbt till en sensuell stund mellan två attraktiva män. Närheten, cigarettröken och bensindoften skapar ett romantiskt skimmer som omringar filmen. När man påminns om romantiker som Wong Kar Wai , Hou Hsiao-Hsien eller Tsai Ming-Liang då har man gjort något väldigt rätt.

https://www.youtube.com/watch?v=KjWTCB1KGFg

Blood Rider

I Nigeria är det ständigt brist på blod. Tur då att såna som han finns. Han är blodmannen som aldrig är sen, motorcyklisten som alltid levererar, som varje dag med hjälmen på och med gasen i botten tar sig från ena staden till andra för att i rättan tid komma med sitt blodbud. Han är vardagshjälten, blodtransportören, som vi lätt glömmer. Precis som sjuksköterskorna idag bör vi praisa honom.

Mannen porträtteras som en actionhjälte. Alltid på språng och alltid i brådskande ärende. Han får inte en lugn stund över och kompisarna hans hinner knappt hälsa på honom förrän mobilen ringer. Bilarna och bussarna swichar förbi när han med sin hoj gasar i hundraåttio.. Han närmast flyger fram på motorvägen. Jobbet är hans liv och när det faktiskt handlar om liv  är det inte konstigt att han tar sitt uppdrag på största allvar. Den stora utmaningen blir att rädda en gravid kvinna i akut behov av nytt blod. Det handlar om minuter innan hon förblöder. Ska han hinna? Den skakiga kameran och snabba fotot skapar en intensitet som närmast ger en känsla av en actionfilm. En enkelspårig handling och ett glastunnt personporträtt lämnar en del att önska. Men det rafflande tempot gör att jag ändå sitter som klistrad framför tv:n. Som en hyllning till sjukvårdaren fungerar filmen, historien som tar oss med The Blood Rider under en vanlig dag. Själv sitter jag klistrad framför en blinkande skärm mest hela dagarna, snacka om kontraster.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 515
  • Sida 516
  • Sida 517
  • Sida 518
  • Sida 519
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in