Omslag Cecilia Gertenrehn
Mac Groover big Band
Chopsless
3
Inspelad i Sandkvie Studios i Visby februari – mars 2019
Inspelad och mixad av Mikael Lyander
Producerad av Marcus Grufstedt
Mac Groover Music (med stöd av Gotlandsmusiken)
61:31
Release: 5/6 2020
Jag är förtjust i formatet storband. Ibland sätter jag på en skiva där en samling musiker styrs av Duke Ellington, Count Basie, Thad Jones / Mel Lewis, Nelson Riddle eller Carla Bley och färdas på så vis till omväxlande miljöer. Av de jag sett på scener rankar jag Dizzy Gillespie och Woody Hermans storband högst jämte modernistiska Gil Evans Orchestra och NDR Big Band från Tyskland. Inte utan att man blivit en smula bortskämd under årens lopp.
Att Sverige haft kolossalt hög standard inom genren gör inte konkurrensen mindre tuff. Med risk för att på rak arm missa någon västenlig formation namndroppar jag Bohuslän Big Band (kanske överdrivet att säga att jag följt dem, men nästan), Tolvan, Stockholm Jazz Orchestra, Gugge Hedrenius Big Blues Band, Staffan Odenhall, Mikael Råberg, Rune Carlsson, Ann- Sofi Söderqvist (ASJO), Håkan Broströms New Places, Blue House, Ekdahl/ Bagge med flera. Och från förr i tiden ska framhållas Radiojazzgruppen jämte Harry Arnold och heta samspelta konstellationer på Nalen. Tämligen nybildade Gothenburg Jazz Orchestra har jag gett omdömet ”häpnadsväckande bra”. Och i år har jag berömt Karl Olanderssons storbandsdebut och förälskat mig i Peter Asplunds makalösa All My Septembers.
Mac Groover Big Band leds av trumslagaren och kompositören Marcus Grufstedt. Han är uppväxt i Ystad men bor numera på Sveriges största ö anställd av Gotlandsmusiken. 45-åringen vars farbror Lennart Gruvstedt jag hört live, är tredje generationen trumslagare och har studier på Musikhögskolan i Malmö i bagaget. Enligt uppgift har Marcus spelat med merparten ur vår jazzelit och arrangerat för flera av dem. Kan tyvärr inte erinra mig att jag sett honom in action.
Mac Groover´s skivdebut består av tio spår, samtliga skrivna och arrade av bandledaren. Pressmeddelandet förklarar att Chopsless vänder sig i första hand till en yngre publik, genom att röra sig stilmässigt åt beat/ latin-hållet förutom signifikanta swing-element. Sympatiskt att Marcus avhållit sig från vad som av det skälet måste tett sig frestande, nämligen att elektrifiera soundet. Mac Groover Big Band utgörs av en mix jazzkändisar och begåvade musiker (troligen genomgått högre studier).
foto från skivans konvolut –
Första intrycket som poppar upp är, inte oväntat, att låtskrivaren smackar på med ett sjusärdeles drag. High Digestibility flyger majestätiskt, likt en pådrivande vinjett till en serie vars skamfilade hjälte avslöjar skumraskaffärer. Fick en sådan bild i skallen. Omgående spänstiga solon från den glimrande pianisten Daniel Tilling och Patrik Skogh på trumpet. Mycket goda insatser i rampljuset tillhör onekligen debutplattans förtjänster överlag. Låter genomgående fräscht och luftigt, hantverket strongt genomfört från hela ensemblen.
Det är en konst att skriva för sjutton personer, få till musik som sticker ut, kan suga tag i lyssnaren. Mot bakgrund av hur bortskämd jag kallade mig, anser jag att här har vi den ömma punkten. Verkligen inte strömlinjeformat som belackare kunde påstå vara storbandserans akilleshäl. Men jag hade gärna sett att Grufstedt överlåtit arrangörssysslan till andra (något Peter Asplund vanligtvis praktiserar med stor framgång). När nu Chopsless gjorts med påkostad omsorg och tagit ett år att sammanställa, kan jag sakna prägling från andra arrangörer. Visar sig vara alltför modigt att ge sig själv dubbla uppdrag. Jag vill ryckas med i större omfattning.
Josef Karnebäck – Eliel Lazo – Marcus Grufstedt – Daniel Tilling
På en ur den aspekten ojämn produktion tilltalar allra mest fräcka övergångar i Sauna For Life. Från fräsiga breaks till eggande sekvens med bassolo av Josef Karnebäck, tassande rytmer samt nätta pianoackord. Bra låt! Följs upp snyggt genom ett överdåd av idéer, med trumpetaren Magnus Thorell glänsande i en huvudroll. Sist ut på albumet en snärtig komposition betitlad Rufus Shuffle, vars lödiga sväng accentueras av Per Grebackens saxofon jämte just Magnus Thorell på trumpet. Nämnde Thorell – tillsammans med Lina Lövstrand på tvärflöjt – är för mig nya upptäckter, musiker att hålla utkik efter.
Från trombonsektionen har Arvid Ingberg (Tall Tales, NBB) rekryterats till leverans av uttrycksfulla solon. Att ”chefen” för träblåsavdelningen Magnus Blom (hörts i flera betydande storband) spelar altsax ypperligt i Affectionate och flera andra spår, är definitivt inte någon högoddsare. Internationellt uppmärksammade slagverkaren Eliel Lazo från Kuba bidrar med rytmisk spetskvalitet, adderar pulserande groove i helfigur och som en sidekick till bandledaren. Tekniska förmågan och nyanserade handlaget hos rutinerade Marcus Grufstedt är uppenbar, fast han inte intar en lika dominant position som instrumentkollegan Roger Berg gör i sitt swingorienterade storband.
från Mac-groover hemsida (liksom fotot ovan)
Låter förstås oklanderligt om orkestern på denna mogna debut. Noterar ett remarkabelt tryck och dito tajming i blåssektionerna. Sålunda ett formidabelt klös! Tål att upprepas vilken uppseendeväckande standard som finns och funnits på den inhemska storbandsscenen. Att betyget ändå blir genomsnittligt (egentligen 3+), beror på att mina kräsna öron var inställda på mer originalitet i melodiers klang och struktur.