Katarina Loelv
Hans Loelv
Nostalgia
3
Inspelad i Rixmixningsverket
Mixad och mastrad av Alar Suurna
Producerad av Hans Loelv (exekutiv prod. Biim Frischenfeldt)
Do Music Records
40:00
Release: 3/4 2020
Har aldrig hört honom live och tills för några år sedan ett okänt namn för mig. Efter att ha blivit begeistrad i duoplattan Ballads & Dreams vet jag i alla fall lite grann om Hans Loelv från Uppsala. Att hans andra hem finns på en Kanarieöarna, är något som till viss del präglat hans musicerande. På 80-talet spelade pianisten komplexa kompositioner i Von Zamla. Numera sägs 65-åringen verka i en vidsynt jazztradition. Enligt pressutskicket har Loelv rört sig mellan blues, latin, bebop, filmisk folkmusik och mollstämda ballader. Nostalgia består uteslutande av sångbara melodier, varav två för första gången i hans produktion också draperas i vokal skrud.
Övriga medverkande utgörs av tenorsaxofonisten Klas Toresson (högst kapabel saxman jag lyssnat åtskilligt på), allsidige basisten Per V Johansson känd från Trio X och från uppbackning av Sven Bertil Taube, Jojje Wadenius Och Monica Törnell, Ola Bothzén (Miriam Aida mm) på trummor och percussion, Maria Pia Karlsson på slagverk i två låtar samt att gitarristen Lisa Norman finns med i motsvarande grad. Sjunger duett gör Lilleva Berglund och Anders Johansson medan Sara Loelvs stämma ljuder tillsammans med pappa Hans i det sista av nio spår.
Lugn seglats i svag bris får inleda. Kompet i Fjäriln vingad syns på Haga är ytterst diskret. Bellmans melodi glider fram stiligt i sakta gemak. Märker Toressons elegant formaterade toner, vars sound styr mycket av skeendet. Tycks vara så otvunget för honom att få fram rätt melodi. Inte omstörtande, men ett visst stilbrott i Tenderly. Loelv och Bothzén broderar friskt vilket kulminerar i skönt sambasväng. I en fin Jobim-komposition hörs bassolo och dessutom dragspel från kameleonten i huvudrollen.
Prydligt, kompetent och tillgängligt är kvintessensen i det material som ibland passerar förbi utan önskvärt avtryck. Visserligen trevligt att tillstånd av ljust tillbakablickande utgjort ledstjärnan, men jag vill påstå att somligt inte engagerar tillräckligt. Dock, kan låtar laddade med sprittande energi och nerv identifieras. Originalet Excuse Me sprider medvetet en air av Coltrane´s berömda 60-tals kvartett. Vitalt, flödande av energi genom improviserade mönster. Stort plus till Bothzén och Loelv för hur inspirerat de gör avtryck. Och en toppnotering från attackerande solisten på saxofon.
Andra höjdpunkter: skönt puttrande sväng i en snabbfotad version av Embraceable You där Loelv briljerar och i duetten We Say Goodbye skriven av honom själv. I sist nämnda sång har man fått till en fin avvägning mellan det återhållsamma och uttrycksfulla. Övertygande vokala insatser av Anders Johansson och Lilleva Berglund. Stilen kan associerar till ett specifikt soundtrack, nämligen One From The Heart med omaka paret Tom Waits & Crystal Gayle. Skivan avrundas med svävande Astrud Gilberto-referenser i form av barnvisa från Uppsala-pianisten. På Bon bon består hans bidrag i ordlös sång jämte gitarrackompanjemang. Främst märks Lisa Norrmans sparsmakade ackord på gitarr, Ola Bothzén på soft percussion samt förstås Sara Loelv på tyngdlös optimistisk sång.
Det händer ju att begreppet ”balsam för själen” tas fram. Med tanke på repertoaren, Hans Loelvs mjuka anslag, genomgående sammetslena tonen från Klas Toresson samt det följsamma, elastiska kompet; passar termen att appliceras på Nostalgia. Musiken konsekvent framförd i samma anda, trots nämnda brokiga stilblandning. Dock lite för beskedlig och emellanåt på vippen till blek för att sammantaget göra mig euforisk.
obs Den välutrustade studion som användes ägs av Benny Andersson. Och den oklanderliga inspelningen rent ljudmässigt, sköttes av mannen mest känd för att ha varit ljudtekniker åt Roxette.