• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Pig – äntligen en film där vi möter den skickliga skådespelaren Nicolas Cage

8 september, 2021 by Rosemari Södergren

PIG_00296.CR2

Pig
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 september 2021
Regi Michael Sarnoski

Här är en film där Nicolas Cage visar sitt register som skådespelare och hans förmåga att med enkla uttryck säga så mycket. Ok, det är inte den allra bästa filmen med Nicolas Cage men ändå en film där han visar varför hur han kunde vinna en Oscar 1995 för rollen i Leaving Las Vegas och nomineras för rollen i Adaptation 2002. 1997 rankades Nicolas Cage som nummer
40 i Empire magazines lista över The Top 100 Movie Stars of All Time list och året därpå listades han som nummer 37 på Premieres lista över 100 most powerful people in Hollywood.

I Pig spelar han Rob som är en enstörig man som bor i Oregons vildmarker. Rob ser nedgången ut är smutsig och grinig och lever ensam med sin tryffelgris. Tillsammans med grisen letar och hittar han tryffel av hög kvalitet. En gång i veckan kommer Amir, en ung man som köper tryfflar av honom. Det är så Rob kan försörja sig. Amir handlar matvaror och annat åt Rob också.

En natt kommer några tjuvar och stjäl grisen. Rob bestämmer sig för att ta sig till staden Portland för att hitta och hämta tillbaka sin gris. Han är övertygad om att det är någon inom restaurangvärlden som vill ha hans gris för att hitta tryffel av högsta kvalitet.

Under sökandet efter grisen konfronteras Rob av sitt förflutna, vi förstår att det finns en stor tragedi som gjort att han övergett stadslivet och levt ensam i vildmarken med sin gris. Sakta börjar Rob möta sitt förflutna och acceptera det. Samtidigt driver filmen med dagens gastronomi-hipsters. Denna drift av hipsters ser jag som en metafor för mycket av dagens ytlighet som är väldigt falsk.

Filmen är svår att slita sig från. Den är en film som helt fångar in hela min koncentration, jag är där, med i filmen och den stannar kvar efteråt. Jag tänker på den och upptäcker fler detaljer som berättar något. En sak har jag dock lite svårt för: under letandet i Portland efter grisen verkar det som att Rob aldrig tvättar sig eller byter kläder. Det har jag svårt att tro på. Han måste ju lukta rätt mycket.

Filmen öppnar våra ögon för att de hemlösa vi kan se sova på gator och torg kan ha ett fascinerande livsöde. De flesta som är hemlösa har inte fötts som hemlösa och kan ha mycket att berätta om vi är villiga att se dem och lyssna på dem.

För mig är Fig en film det inte går att slita sig från medan jag ser och den är spännande fast den inte har någon snabb action utan det som berättas görs med små medel och under ytan. Vi som publik får själva dra slutsater, förstå och tänka.

Michael Sarnoski is an editor and director, known for Pig (2021), Fight Night Legacy (2012) and Olympia (2012).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Nydanande pop med jojken som rättesnöre

7 september, 2021 by Petter Stjernstedt

Pressbild Sara Ajnnak

Sara Ajnnak
Album Homo Sapiens and My People
Betyg 4
Svensk skivrelease 27 augusti

Om förtrycket som går i arv och skallar som mäts i diameter, en efter en.
”Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. Men framförallt är det ett glimmande popalbum med Ajnnak vid frontlinjen. Med jojken som huvudinstrument förnyar hon genren ,samtidigt bibehåller det samiska arvet.

Redan 2019 uppmärksammades Sara Ajnnak för Grammisnominerade skivan “Gullldailit can you hear me”. “Homo Sapiens And My People” är en tidsmaskin, en återblick till det gamla, om rasbiologi, om skalar som mäts i omkrets och samer som mobbas ut och tvingas gå i specialskola. Ajnnak, denna förkämpe för allas lika värde, tar oss med på en svindlande, musikalisk resa där jojken är röda tråden, limmet som håller bygget samman. Symbolen för friheten och antitesen till förtrycket mot ett folk och vårt eget ursprung.

Med “Homo Sapiens And My People” tar Ajnnak den samiska folkmusiken vidare in i en modern samtid. Det är popifierat och nydanande. Med jojken som rättesnöre förnyar hon genren och skapar smattrande klubbhits för dansgolvet. Samtidigt för hon det samiska arvet vidare. Vi hör orientaliska stränginstrument, synt och piano. Men huvudinstrument är jojken. Saras vackra stämma ekar bland bergen. Den väves snyggt samman med den episka orkestreringen.

Historien och dess djupa sår finns ständigt närvarande. Det handlar om systerskap och antirasism, om jordsystrarna som går samman i kampen om rättvisa och lika behandling. I ”Earth Sister” samlar hon sina medsystrar för att gå upp till kamp. Hon sjunger – “Sisters from the north, sisters from the south”. I ”Rebels of Equality” går hon demonstrationståg och skyltar om en bättre framtid – “Democracy everyone deserves a space to take place and speak”.

“Homo Sapiens And My People” är i sitt omfång en episk historia. ”Sagka” är jojk i filmisk dräkt där bergens snöiga toppar visar sig och de eviga skogsmarkerna glimmar i solljuset. Vykortsvackert helt klart. Medans ”Generations” är en upphottad samifierad popdänga á la Sofia Jannok. Ajnnak är ett fullblodsproffs som framför varje ton med bravur och precision.

“Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. En blodig historia paketerad som episk film där kraften från urskogen suger musten ur motståndaren och slukar honom hel.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Skivrecensioner, Toppnytt

Lever upp till sitt namn – Vol.1 av Stockholm Swing All Stars

6 september, 2021 by Mats Hallberg

Omslag Daniel Tilling och Fredrik Lindborg (obs baksida på cd)

Stockholm Swing All Stars

Vol. 1

4

Inspelad i juni 2021 i riksmixningsverket i Sthlm

Mixning och inspelning av Linn Fijal

Imogena

50:48

Release: 5/9 2021 (releasekonsert i Stockholms Konserthus)

Stockholm Swing All Stars bildades för närmare tjugo år sedan av i huvudsak ynglingar. Unga, sedermera betydande män på den inhemska jazzscenen, som på 2000-talet frontat i egna och andras grupper – små sättningar och storband, Därtill har man medverkat i tv-orkestrar och filminspelningar (Vår tid är nu, Monica Z…). Anser mig någorlunda bevandrad i deras förvaltande estetik, utan att ha lyssnat på tidigare produktion. Av hemsidan framgår att man gjort fem album plus en dvd. Vet att jag sett dem minst två gånger, varav sommarkvällen i Ljungskile renderade i entusiastisk recension.

Den gången agerade Fredrik Lindborg presentatör. Tenorsaxofonisten som också lirar klarinett och basklarinett har sällskap i den främre linjen av Klas Lindquist (altsaxofon och klarinett), Karl Olandersson (trumpet och sång) samt Dicken Hedrenius på trombon. Förmodligen sågs det som kaxigt frimodigt att döpa sig till Stockholm Swing All Stars. Idag tvivlar inga bedömare på att man har täckning för sin ”utsaga”. Detta gäng består av otroligt skickliga instrumentalister, vars förkärlek till starka melodier lyser igenom. Har haft förmånen att recensera dem i skilda sammanhang och hört dem på åtskilliga konserter. En viktig roll hos SWAS har förstås också deras pianist, den med rätta högt rankade Daniel Tilling. Ensemblen kompletteras med duktiga radarparet Göran Lind på kontrabas och trumslagaren Mattias Puttonen.

Alla arr på nya skivan med den märkligt intetsägande titeln Vol. 1 har skrivits av bandet. Den innehåller elva låtar, varav nio utgör mer eller mindre välbekanta standards. Swingeran brukar förläggas till 30-talet och första halvan av 40-talet. Melodierna SWAS valt ut spänner över längre tidsrymd: Från musikalnummer komponerat av bröderna Gershwin under mitten av tjugotalet till avslutande fart och fläkt-uppvisningen Wings And Things signerad Johnny Hodges på eget album från 1965. Att septetten beslutat sig för att gå något utanför ramarna genom att ta med en snabb bebop-raritet som Segment av Charlie Parker tillhör avdelningen överraskningar. Vidare har två låtar skrivits internt, självfallet i snarlik anda. Dels en taktil fullträff av Dicken Hedrenius featuring Klas Lindquist, dels ett fint original betitlat Where´s Your Heart. Överraskande nog heter upphovsparet Lindquist/ V. Liftig.

foto Mikael Silkeberg

Synkoper väller fram när stämmor svetsas samman lika elegant som kraftfullt när gamla låtar skonsamt stöps om. Konceptet att vara traditionsbärare – med hemvist i det sound som nöjeslystna amerikaner föredrog under en gyllene epok – charmar swingälskare, får dem att flockas till den sjuhövdade orkestern live när de uppträder i huvudstadens och Göteborgs Konserthus.

Det är lätt att försumma att Karl Olandersson sjunger skört på ett par spår. Hans vokala insats kan klassificeras som näpen, alternativt vek. Ofrånkomliga jämförelsen med Chet Baker utfaller inte helt till 42-åringens fördel denna gång. I ett kul originellt arrangemang av Hedrenius firar blåsarna triumfer i Blue And Sentimental (Basie/ Livingston/ David). I Klas Lindquists arr på Caravan förädlas det typiskt suggestiva temat på ett fantastiskt fantasifullt sätt. Medan den klassiska kompositionens stomme tas till vara, levereras läckert tema från Daniel Tilling.

Roas vid uppmärksamt lyssnande i hörlurar av sinnrika detaljer. Ett fräckt intro på basklarinett, styv sekvens av trumslagare Puttonen, ett underbart klarinettsolo etcetera. Ensemblespelet är givetvis av enastående hög klass, annars skulle all star-beteckningen framstå som övermaga. Hör Olandersson briljera i en stompig hyllning till bop-pionjären Bird, vars låt fullföljs med vidunderliga solon från Fredrik Lindborg respektive Mattias Puttonen. Lyxig svängfest som går rakt in i mitt pulserande hjärta. Beträffande ljudkvaliteten kunde kontrabasen gott ha mixats något högre, vilket skulle gett mer tyngd åt deras sound som helhet.

Klimax infaller i sista tre melodierna. Låter svindlade skönt i släpiga Li´l Darling, balladen My Romance och energiskt fartfyllda Wings And Things. I förstnämnda Neal Hefti-klassiker undviks klichéer i ett förtjänstfullt arr av Klas Lindquist. Utan att göra våld på originalet hörs ett fräscht och intrikat tonspråk. Hänförs av Karl Olandersson softa chorus på trumpet i Richard Rodgers ljuvliga ballad. Att den görs instrumentalt förvånar en smula. Glimrande teknik från denne magnifike trumpetare. I finalnumret signerat Johnny Hodges trycker septetten gaspedalen i botten, akut spelglädje uppstår och oceaner av energi förmedlas. Det svänger kopiöst när kompet manar på drivna solister, vars melodiska receptivitet ger maximalt utslag. Gläds åt en sprudlande tolkning som borde bli en ny publikfavorit.

Ansåg då jag klev in i denna studioinspelning genom att inledningsvis lyssna via högtalare, att Stockholm Swing All Stars lät förhållandevis bleka här och var. Som ni märker fick jag anledning att korrigera mina dubier. Vol. 1 innehåller många höjdpunkter, kommer stundtals i närheten av den ljuvliga explosivitet och melankoli man utstrålar från scen.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Vinterviken

6 september, 2021 by Rosemari Södergren

Vinterviken
Betyg 4
Premiär på Netflix 8 september 2021
Regi Alexis Almström
Manus Dunja Vujovic på bok av Mats Wahl

Filmen Vinterviken som kom 1996 byggde på Mats Wahls ungdomsbok med samma namn, utgiven 1993. Boken liksom filmen om två ungdomar i Stockholm från olika klassbakgrund som blir förälskade blev båda stora succéer. Johnjohn bor i en förort, ett område som idag kallas utanförskapsområde, medan Elisabeth bor i välbärgade villaområdet som syns på andra sidan viken från förorten. Nu har en ny filmatisering av samma berättelse gjorts.

Berättelsen utspelas i Stockholm år 2021 och kretsar runt en kärlekshistoria mellan Elisabeth och John-John. De två ungdomarna växer upp i Stockholm, men lever helt olika liv – ekonomiskt, socialt och kulturellt. Men deras två världar kolliderar när de börjar i samma gymnasieklass. En liten anteckning i kanten bara: de ska utspelas 2021 men pandemin nämns inte. Det är likadant med många filmer som kommit i år, har jag märkt. Filmskaparna låtsas som om pandemin inte funnits. Fast det spelar inte så stor roll eftersom filmens handling till stor utspelas bland tonåringar som ändå inte varit påverkade av restriktioner nämnvärt. Visst har gymnasier periodvis haft undervisning på distans men enligt rapporter från olika redaktioner har ungdomar levt i stort sett som vanligt. Hur som helst, i filmen finns inget om pandemin. Men det gör inget, berättelsen håller och behöver inte ha tidsangivelse genom pandemin.

Den nya filmen är anpassad till vår tid. Jag är väl skeptisk till att det egentligen hade behövts, grundberättelsen är ändå likadan. Det är en berättelse som är lika aktuell, om inte ännu mer aktuell idag, som för trettio år sedan. Klyftorna mellan grupper i samhället har inte minskat under dessa trettio år.

Jag tror ju att filmen från 1996 ses med stor behållning fortfarande idag. Men liksom många klassiska draman sätts upp världen över om och om igen, så visst fungerar det att göra en nytolkning av samma berättelse. Den nya Vinterviken fungerar jättebra. Berättelsen känns både trovärdig och engagerande. Det är en vacker kärlekshistoria om håller än idag, utan tvekan. Regissören har tagit itu med berättelsen med varsam hand och inte överbetonat att det är vår tid.

Huvudpersonerna Elisabeth och John-John spelas så bra av Elsa Öhrn, som gör sin skådespelardebut och tidigare utsetts till stjärnskott av Dagens Nyheter, och John-John som porträtteras av nykomlingen Mustapha Aarab (har en roll i tv-serien Björnstad).

De är charmiga och jätteduktiga. Jag tror vi kommer att se mycket mer av dem framöver. Rätt val av skådespelare är en nyckel till att filmen är så bra. Rollistan innehåller flera av Sveriges duktigaste skådespelare som Magnus Krepper i rollen som Frank, Elisabeths pappa, och Marika Lagercrantz som Victoria, Elisabeths sura farmor. Eurovisionvinnaren Loreen är med i rollen som Maria. En annan nyckel till att filmen är så bra är att regissören inte överbetonat att det är år 2021. Ungdomarna finns på sociala medier men det viktiga är inte vad som händer på Instagram eller Snapchat utan i deras verkliga liv. En bra och stark historia som fungerar väl att filmas än en gång.

Om Elsa Öhrn och Mustapha Aarab
Elsa Öhrn – 18 år
Vinterviken är Elsa Öhrns skådespelardebut. Elsa är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm och har sedan barnsben siktat på att jobba med film och teater. Hon har tidigare studerat musikal på Kulturama och påbörjar snart sitt tredje år på teaterprogrammet på Södra Latins gymnasium.

Mustapha Aarab – 17 år
Mustapha är född i Agadir, Marocko och flyttade till Sverige för fyra år sedan där han idag bor i Stockholm. Mustapha gjorde sin skådespelardebut i tv-serien Björnstad – vilket väckte ett djupare intresse för skådespeleri.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: klassklyftor, Netflix, Ung kärlek, ungdomsfilm, Vinterviken

Svindlade ljuvt möte uppstår live – Into the Night av Lundgren – Danielsson – Parisien

5 september, 2021 by Mats Hallberg

Lundgren – Danielsson -Parisien

Into the Night

5

Inspelad under konsert på Ystad Teater 1/8 2020

Mixad i Tia Dia Studios i Mölnlycke

Producerad av Jan Lundgren & Lars Danielsson (exekutiv producent Siggi Loch)

ACT

45:12

Releasedatum: 27/8 2021

På nyligen arrangerade Ystad Jazzfestival spelade första kvällen en trio bestående av pianisten Jan Lundgren, basisten Lars Danielsson och den en generation yngre sopransaxofonisten Emile Parisien. Antog i min recension här i Kulturbloggen, att konserten kommer bli ett minne för livet. Ifjol sammanstrålade dessa ödmjuka herrar för första gången, vilket berodde på att festivalens konstnärlige ledare (Lundgren) tog kontakt med fransmannen när pianistens tilltänkte trumslagare drabbats av covid 19. Trion förberedde sig för sitt premiärgig genom att repa dagen före och ha med sig noter på egna låtar.

Konstnärligt föll allt på plats under streamade konserten inför exklusivt fåtalig publik, varför ansedda ACT såg ett värde i att sprida resultatet genom att ge ut materialet på skiva. Efter ett år i princip utan publika konserter, märktes att trion var extra taggade att upprepa sin fusion på scen. Ånyo infann sig kemin dem emellan, vilket innebar att ofattbart lyhörda musiker med total tillit, kunde ge varandra maximal frihet Sannolikt hade somliga improvisationer tillkommit i stundens inspirerade ingivelse Konserten som i perfekt akustik gav mig rysningar av välbehag sittandes närmast scen, repriserade i princip låtlistan på Into the Night. Dock inte i samma ordning.

Lundgren- Danielsson och fransmannen Parisien tillhör toppskiktet på den europeiska musikscenen. De har förstås erhållit flera tunga priser. Ingen garanti för att de på scen, med minimala gemensamma förberedelser, skulle klicka med varandra. Into the Night bevisar dock att deras nära nog telepatiska kommunikation bar frukt, mer än man rimligen kunnat föreställa sig. Albumet vidgar kammarjazzens horisont med makalös innerlighet, och en air av fridfullhet.

Jag har lyssnat en hel del på svenskarna, särskilt live. Lars Danielsson spelade förr ofta i Göteborg eftersom han bodde strax utanför staden (huset finns kvar i hans ägo även om han huvudsakligen bor i Köpenhamn). Jan Lundgren har jag ganska ofta hört live på senare år, inte minst för att han gör två konserter på ”sin” festival i Ystad varje år. Emilie Parisien, som också framträdde med sin avantgardistiskt inriktade kvartett på YSJF, hade jag tidigare enbart hört som sideman hos accordeonisten Vincent Peirani.

Lundgren – Danielsson – Parisien Ystad Teater 2021 – foto Marianne Rylander

Lite förenklat kan hävdas att en utsökt vemodsvariant av kammarmusik korsas med kontemporär jazz, mestadels impressionistisk sådan. Med en sopransax i olika lägen som främsta melodibärare blir det också utrymme för expressiva inslag. Min enda kritik inskränker sig till att påpeka att instrumentet bitvis dominerar ljudbilden, stör jämvikten en smula. Tänker särskilt på de intensiva formuleringarna i Préambule. Noterar också att det var först efter genomlyssning i hörlurar som förväntad magi uppstod för recensenten.

Lundgrens superba arrangemang på Glädjens blomster anger omgående inriktning. En dröjande vemodig spelstil som trion återkommer till flera gånger. Det doftar inledningsvis både Jan Johansson och Nils Lindberg. Temat i den låt som basisten döpt efter sin dotter Asta är något av det vackraste som mina öron hört på 2000-talet överhuvudtaget. Maximalt vemod, maximal skönhet! Lundgren accentuerar mästerligt medan Parisien tillför melodin åtskilliga pregnanta kommentarer, för att i sluttonerna låta lika nordisk som exempelvis Jonas Knutsson. Av skivans åtta låtar är samtliga utom nämnda folkvisa original, varav två signerade Danielsson och två Parisien.

Skivans längsta låt, komponerad av den franske gästen, innehåller ett uttrycksfullt basintro. Jan Lundgrens I Do är nästan lika hänförande vacker som Asta och absolut lika vilsam. Musikernas tekniska briljans och hisnande samspel kompletteras av en avgörande ingrediens, nämligen förstklassiga melodier. Att de trenne musikanterna var för sig är så extremt begåvade låtskrivare, är vad som imponerar mest, förutom det svindlande samspelet ”out of nowhere”. Samtliga framförs otroligt hängivet i trygg förvissning om att deras sound gör kolossalt avtryck.. Ska betonas att all musik inte formats i exakt samma textur. Istället kryddas med eggande eruptioner i ett par passager.

Det är ljuvligt att höra hur trion fullkomligt behärskar även det konstmusikaliska arvet, i en småsvängig parafras på Schubert på sitt mest hurtiga humör. En annan höjdpunkt betitlas A Dog Named Jazze (Lundgren) Utan att kantra infaller högsta nivån av ekvilibristisk praktik, i ett sprudlande äventyr byggt på blåa bågar.

Delikata soloutflykter ramar in detta både ståtliga och finstilta projekt. Ytterligare en meditativ, framåtskridande och exceptionellt harmonisk fullträff avrundar. Balladen Ystad av den småländske basisten, världsberömd för sin sjungande ton, sätter punkt för kammarjazz, vars osannolikt höga kvalitet trions musa måste ha varit delaktig i.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 454
  • Sida 455
  • Sida 456
  • Sida 457
  • Sida 458
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in