• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Clara Sola – vacker, unik, magisk men också realistisk

1 november, 2021 by Rosemari Södergren

Clara Sola
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 november 2021
Visas på Stockholms internationella filmfestival 2021
Regi Nathalie Álvarez Mesén

En stark analys av det patriarkala samhället och hur dess strukturer kraftfullt kan utövas av kvinnor som får möjlighet att sätta sig över andra – men också en magisk berättelse. Beroende på hur betraktaren känner och uppfattar filmen är Clara Sola antingen mycket mörk eller så lyses den upp av glimtar av hopp. Som alla riktigt, riktigt bra filmer är den öppen för många tolkningar och allt sägs inte rent ut.

Clara Sola utspelas i en avlägsen by i Costa Rica. Clara är 40 år och är född med en sned rygg. Det sägs inte exakt vad det är med ryggen med det ser ut som någon slags puckelrygg. Hon kan få en operation gratis som rättar till ryggen. Men i Claras hem är det hennes mamma som bestämmer, som är patriarken. Mamman har sett till att Clara fått ett rykte i bygden om att ha en särskild förbindelse med gud. Den heliga jungfrun Maria sägs kunna verka genom Clara och människor kommer långväga ifrån för att bli helade av Clara. Mamman ser givetvis till att upphöjelsen av Clara för med sig ekonomisk vinning för familjen. För att bilden av Clara som helig ska förbli stark vill mamman absolut inte att Clara opereras och blir som en av alla andra kvinnor. Mamman håller hela familjen i ett stenhårt grepp.

Clara trivs inte med sin roll. Hon överlever sin situation genom att ha en nära relation med natur och djur. Hon känner en inre längtan efter att få vara en vanlig kvinna. Men hon vet inte hur hon ska göra för att kunna leva som en vanlig kvinna. En dag kommer en yngre man, Santiago, till deras hus och ska ta hand om familjens insamlingar hos turister. Claras längtan efter kärlek eller erotik blir starkare. Hennes systerdotter Maria, som är 14 år, inleder ett sexuellt förhållande med Santiago. Clara spionerar på dem för att se hur de har sex.

Filmen handlar dock om mycket mer än så. Berättelsen är välgjord och ingenting i handlingen är förutsägbart. Den är mystisk, magisk, vacker och unik och samtidigt realistisk, på ett påtagligt sätt men också symboliskt.

Clara Sola var uttagen till den prestigefyllda tävlingssektionen Quinzaine des Réalisateurs
på festivalen i Cannes i juli i år.

Den långfilmsdebuterande regissören Nathalie Álvarez Mesén kommenterade filmens uttagning till Cannes:
– Vi är överlyckliga! Så många filmer som jag älskar har mött världen för första gången just i den här fina sektionen. Kvinnor som ärver patriarkala samhällstraditioner till efterföljande generationer är något som jag växte upp med. Detta fenomen har varit en stor fråga för mig och dess utforskning är en av anledningarna till att Clara Sola blivit till.

Jag vill se fler filmer i regi av Nathalie Álvarez Mesén.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Mycket gediget porträtt skärskådar legendarisk musikant – Lars Gullin saxofonist och kompositör av Jan Bruér

1 november, 2021 by Mats Hallberg

omslagsfoto Ove Alström

Lars Gullin – Saxofonist och kompositör

Jan Bruér

Utgiven 2021- 10-05

ISBN 9789188 693068

Bo Ejeby förlag

Egentligen konstigt at det inte tidigare gjorts en heltäckande biografi om Lars Gullin, en av de som erhöll mest ära och berömmelse i USA av samtliga svenska storheter, fast han snöpligt nog aldrig själv kom till jazzens ursprungskontinent. Sex år efter hans död sändes i P2 en serie i fem avsnitt producerad av ”musikarkeolog” Jan Bruér tillsammans med Lars Westin. Man får intryck av att författaren samlat på sig välgrundade synpunkter, kunskaper intervjuer och annat material genom hela livet. Redan som 15-åring i Sundvall hörde han den världsberömde barytonsaxofonisten live. Samma år kunde de förunderligt nog träffas i Gullins hem i Stockholm och Bruér fick vara med på skivinspelning.

För egen del värdesätter jag verkligen Gullins stilbildande sound, blir varm inombords av klangen. Har i skivväg Gyllene Skivan-belönade Portrait Of My Pals och samlingen Fäbodjazz (femtiotalsinspelningar på Metronome). Införskaffade nyligen två begagnade vinyl i fint skick: Aeros Aromatic Atomica Suite plus The Great Lars Gullin Vol. 1 55/56. En omständighet det faller sig naturligt att beröras särskilt av avser Lars Gullins sista turné våren 1976. Den startade tydligen i Ljungskile och sträckte sig till Malmö. I orten vid Bohuslänska kusten med livaktigt musikliv samarbetade Gullin med körledaren Gunnar Eriksson, en man jag träffade i somras. Och nyligen berättade en framstående jazzsaxofonist för mig, att han var på konserten i Malmö där Lars Gullin ska ha blivit akut sjuk. En av spelningarna under turnén hade förlagts till Burgårdens gymnasium på dagtid. Har hört från tidigare klasskamrat som befann sig i samma aula, att jag tillhörde det fåtal som njöt av musikernas sobra, nordiska melankoli.

Den läsvänliga biografin har formgivits av Jocke Wester. Boken är försedd med uppemot fyrahundra illustrationer, varav flera inte tidigare publicerade. I det digra materialet märks också handskrivna noter och diverse dokument. För musikutbildade eller nördiga läsare, har levnadsteckningen kompletterats med inträngande analyser av kompositioner. Ansvarig för dessa är Jan Levander, aktad musiker jag hört gästa Bohuslän Big Band och som av en händelse har musicerat med sonen Peter Gullin (1959-2003). I kapitlet döpt till Coda diskuteras Gullins eftermäle, ges perspektiv på unikt identifierbar ton från en som uppbar ”konstnärslön” och 1983 hamnade på frimärke. Däremot pinsamt nog ännu ej invald i Swedish Music Hall Of Fame. Visar sig att många med vördnad gett sig på att tolka Gullins kompositioner. Kan skjuta in att flera listade goda exempel har jag tagit del av. Till exempel It´s True – Nannie Porres, Lars Sjöstens oktett på Gunnebo slott under 90-talet, Rilkeensemblen under ledning av Gunnar Eriksson med Georg Riedel/ Jan Allan/ Mats Eriksson på Ystad Jazzfestival samt färska A Swedish Portrait – Fredrik Lindborg (årets mottagare av Gullinpriset, varav de två sist nämnda recenserats av mig. )

Författaren fotograferad av Berit Nygren SR

Rikhaltigt utformad research kröns av längre intervjuer med två av Gullins hustrur. . Jazzhistorikern (femton år äldre än undertecknad) har gått mycket grundligt och systematiskt till väga.. Även initierade läsare får garanterat ny information. Genom allehanda relevanta källor får vi följa en sökande konstnärssjäls resa från problematisk uppväxt på Gotland till idyllen i Småland de sista åren. Som motvikt till ett kreativt sinne fanns tyvärr, vilket inte var någon hemlighet, drogberoende och knackig ekonomi. Om hans personlighet och karaktär går meningarna i sär, fast sista frun hyser enbart varma känslor. Att den porträtterade var något av ett musikaliskt underbarn som prövade sig fram i flera genrer och med olika instrument skildras ingående. I likhet med många avgörande beslut eller utfall i en människas liv, hade slumpen stor inverkan. Kärleken till otympliga barytonsaxofonen uppstod i och med att känd orkesterledare i Stockholm rekommenderat instrumentet. Omkring ett år senare (1950) trakterade Gullin baryton obehindrat på inspelning med självaste Zoot Sims. Resten är, som det brukar heta, historia.

Föga förvånande blir man förtjust i biografin. Sträckläser med undantag för låtanalyserna, vars innehåll kan te sig esoteriskt. Har gått ett tag sedan jag blev klar med biografin och sedan inföll andra recensionsuppdrag. Borde ha tagit backup i form av anteckningar. Hur som helst en fröjd att tillägna sig författarens språkbehandling. Han förmår variera sig galant utan att det blir krystat. Enda invändning inskränker sig till det faktum, formuleringsglädjen till trots, att citat att plocka ut lyser med sin frånvaro. Notabelt att inte ett enda korrekturfel upptäcks. Niosidig verksförteckning finns angiven, däremot saknas personregister. Allra sist har surrealistisk dikt av Gunnar Harding med titeln Danny´s Dream inkluderats.

Att Bruér noga redogör för hur samtiden påverkades av och reagerade på Lars Gullins musik, är otvivelaktigt en behållning. Liksom uttalanden från kollegor i olika skeden av hans karriär. OJ-anknutne Carl-Erik Lindgrens kampanjartade sågningar av en stilbildare med världsrykte, framstår som lika oförklarliga som förkastliga. Blir konfys av att författaren avråder till inköp av ovan nämnda samling Fäbodjazz. Skälet är, om jag fattat rätt, att mastertaperna utan att mina öron tagit notis, är i fel hastighet.

Arkiverad under: Bokrecension

Bokrecension: Julegrisen av J.K. Rowling – mästerlig barnbok som är lika underbar för vuxna läsare som för barnen

31 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Julegrisen
Författare J. K. Rowling
Utgivningsdatum 2021-10-12
Förlag Rabén & Sjögren
Översättare Jan Risheden
Originaltitel The Christmas Pig
Medarbetare Johansson, Karin (form)
Illustratör/Fotograf Jim Field
ISBN 9789129736441

J. K. Rowling, författaren bakom den fantastiska Harry Potter-världen är tillbaka med en helt underbar, magisk värld som sprakar av fantasi. Den här gången vänder sig boken till en yngre målgrupp, jag kan tänka mig att den är perfekt för sjuåringar. Men oj vad den är spännande att läsa för mig som vuxen också. Helt mästerligt helt enkelt. Det är bara de riktigt stora författarna som kan skapa verk som är för barn men som engagerar och talar till oss vuxna lika mycket.

J. K. Rowling har dessutom skapat denna fantasifyllda värld och berättelse utan att blinka åt oss vuxna, utan att fylla berättelsen med hänvisningar till saker som bara vi vuxna förstår.

Berättelsen handlar om sjuårige Jack som älskar sitt gosedjur, Lilla Gis, också kallad LG. Gosedjuret, som är en gris, har tappat färgen och reparerats och fått knappar till ögon. Men LG har alltid funnits där som någon Jack kunnat mysa med under täcket och kunnat prata med om allt. Ibland är livet inte så enkelt för de minsta barnen heller. Även om Jack har föräldrar som tycker om honom och vill honom väl händer det saker som gör honom ledsen.

Mamma och pappa skiljs och efter ett tag träffar hans mamma en ny man, Brendan, som är en bra person också. Men Brendan har en tonårsdotter som inte vill ha en bonus-lillebror. På själva jul blir bonus-systern så rosenrasande på Jack att hon slänger ut hans älskade LG genom bilfönstret medan de susar fram på motorvägen.

Jack blir helt galen. Men att kasta sig ut på motorvägen går inte, förstås. Men han har planer att ge sig ut på natten för att leta upp LG på motorvägen. Den magiska julnatten visar sig vara magisk på riktigt. När Jack vaknar på natten möts han av ett tjatter från alla leksaker. Ja inte bara leksakerna utan de flesta sakerna har fått ögon och mun under julnatten och kan prata.

Till tröst för att LG blivit slängd på motorvägen fick Jack en annan likadan, fast nyköpt, gosegris. Självklart går Jack inte med på att ersätta LG. Ingen gris eller något gosedjur i världen kan ersätta LG. Den nya gosegrisen har dock en idé Jack och den nya grisen kan ge sig ut till förlorade sakernas land för att hämta LG.

Wow, vilket äventyr Rowling bjuder in oss på. Vilken fantasi hon har. Det går inte att sluta läsa. Julegrisen är mästerlig barnbok som är lika underbar för vuxna läsare som för barnen.

Enligt bokförlaget vänder Julegrisen sig till en läsålder på 6-9 år. Jag uppmuntrar alla vuxna som har tillgång till barn att läsa dem tillsammans med dem. Inte för att boken är för skrämmande, även om det är rejält spännande ofta, utan för att den är väl värd att bli läst av vuxna också. Unna dig själv detta äventyr på 278 sidor.

Ett stort plus också till bokens illustratör Jim Field som skapat magiska bilder.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Barnböcker, barnbok, Barnlitteratur, Bokrecension, Familjelitteratur, JK Rowling, magi

Bokrecension: Pastoralia och andra noveller av George Saunders – det var plågsamt att tvinga sig att läsa

29 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

Pastoralia
Författare George Saunders
Utgivningsdatum 2021-08-11
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Niclas Nilsson
ISBN 9789100182342

Det här är nog den bok i år som varit den största besvikelsen. Jag läste om den i Dagens Nyheter att det är en samhällskritisk novellsamling. Jag kanske förväntade mig för mycket. Att klyftorna mellan fattiga och rika, mellan de maktlösa och de mäktiga, ökat världen över i takt med att kapitalismen blivit den allenarådande filosofin/ideologin kan nog alla konstatera som har sinnen att uppfatta världen med. Jag hade inte läst något av George Saunders och hoppades på en slags litteraturens motsvarighet till filmens Ken Loach. Men oj vad jag bedrog mig.

I och för sig förstår jag ju att jag inte borde trott på DN:s skribenter. DN är inte en tidning som står på de utsattas och maktlösas sida. Så om de uppfattar något som samhällskritisk bör vi kanske vara införstådda med att det inte handlar om kritik av den ordning som ställer de fattiga utanför maktens sfär.

Denna novellsamling innehåller på ett urval ur fyra tidigare utgivna samlingar: CivilWarl.and in Bad Decline, Patroralia, I Persuasion Nation och Tenth of December.

På förlagets hemsida står: Novellerna speglar ofta en utflippad men igenkännbar samtid och kan beskrivas som ett sprakande fyrverkeri av genialitet, gnistrande fantasi och svart satir.

Vad som är ett fyrverkeri av genialitet kan diskuteras och är väl mer avhängigt av betraktarens mallar. Gnistrande fantasi – ja det innehåller novellerna och svart satir stämmer också. Men novellerna känns inte som att de skildrar något som är lätt att identifiera mig med som invånare i Sverige eller Europa. Tvättbjörnar och andra amerikanska företeelser skildras. Hur ska jag överföra tvättbjörnar som symbol för livet i Sverige?

Satiren står iväg för samhällskritiken, tycker jag. Det blir mer löjeväckande och som enskilda karaktärer som väcker vårt löje. Det finns inget direkt övergripande analytiskt förhållningssätt gentemot vad som orsakar det löjliga.

Denna novellsamling har fått positiv kritik på många håll. Att svenska litteraturkritikers kår domineras av personer från mer gynnade samhällsklasser är nog lätt att visa på. Det är fortfarande svårt att ta sig in till kulturens finrum för människor från samhällets maktlösa grupper även om vi har ett skolsystem som är gratis. Men det handlar om så mycket mer än att ha bra betyg i skolan för att ta sig fram i svenska redaktioner.

Jo, jag tror att också den som har sina rötter i arbetarklass kan uppskatta denna novellsamling. Jag tror det är individuellt hur texten, orden, satiren, talar till var och en. Detta är min personliga uppfattning av denna novellsamling som inte var ett nöje att plöja igenom, som inte talade till mig. Det var plågsamt att tvinga sig att läsa hela samlingen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bonniers förlag, Pastoralia

Filmrecension: 23 Walks – En varm film, en berörande film, en ärlig film

29 oktober, 2021 by Rosemari Södergren

23 Walks
Betyg 4
Svensk biopremiär 29 oktober 2021
Regi Paul Morrison

Att hitta kärleken när man är ung kan kännas svårt och komplicerat – men att knyta relationer blir inte enklare med åren. Ju äldre man blir, ju mer bär var och en med sig i bagaget, vilket gör det svårare att våga släppa någon nära sig. Filmer och berättelser om kärlek eller andra relationer mellan yngre människor finns det oändligt mycket av. 23 Walks är en film som vågar bryta mot trenden och skildrar en relation mellan två människor som är 60+.

23 Walks är en underbar film om två livserfarna människor som möts när de är på promenad med sina hundar. En varm film, en berörande film, en ärlig och rolig film om hur svårt det är att våga släppa någon inpå sig, att våga tycka om någon ny människa eller hund.

Dave (spelas av Dave Johns) är på promenad med sin vackra lurviga vovve Tillie, en slags schäferblandning. De går längs en smal gränd på väg till en park i norra London då det möter en dam, Fern (spelas av Alison Steadman), som är på promenad med sin lilla yorkshire-terrier-blandning Henry. Fern blir sur och skäller på Dave för att han låter sin hund gå utan koppel. Hunden är ju en stor hund, menar Fern. Dave är lugn och sansad och berättar vänligt att Tillie är världens snällaste hund. Fern knycker på nacken och lyfter demonstrativt upp sin lilla vovve.

Nästa gång de möts skyndar Dave sig att koppla Tillie. Deras möter mynnar ut i att de går en längre promenad tillsammans i en stor park. Den första promenaden blir till fler och Fern och Dave börjar sakta hitta en slags vänskap.

Men att släppa någon närmare sig är inte lätt och det blir inte lättare med åren. Dave liksom Fern har båda fått sina törnar genom livet. Vilket väl alla får. Därför blir filmen så realistisk, den går att känna igen sig i för alla som har livserfarenhet och är årsrika.

De lovar varandra att vara ärliga och inte dölja något för varandra. Det är lätt att säga men alla har väl saker i sitt liv som inte är lätt att berätta om? Deras relation utsätts för prövningar och hinder då sanningar uppenbaras.

Filmens foto är vackert med många vilande miljöbilder från parken men också från stadsmiljön. Förutom själva berättelsen om relationer har filmen en samhällskritisk udd som visar hur människor blir rättslösa när de blir äldre och lever på pension. Jag tycker det finns drag i filmen som påminner om Ken Loach starka samhällsskildrande nutidsfilmer.

Ett extra plus får filmen för hundarna. Den som älskar hundar får möta två otroligt charmiga vovvar.

23 Walks är en ärlig film som väcker känslor, både av hopp men också av ilska över hur utsatta människor är – och en vacker skildring av en relation mellan två människor som hunnit leva sextio år.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 440
  • Sida 441
  • Sida 442
  • Sida 443
  • Sida 444
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in