• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Sprudlande genommusikalisk kvintett bryter ny mark – Fröken Elvis & GIGANTERNA

1 mars, 2022 by Mats Hallberg

foto Jonas Lindberg

Fröken Elvis

Elvis & GIGANTERNA

4

Inspelad i studio på Långholmen i Stockholm av Mickey Hurcombe

Mixning: Fredrik Okazaki Bergström

Producerad av Fröken Elvis

Fröken Records

30:40

Releasedatum: 25/2 2022

Har tidigare entusiastiskt recenserat Fröken Elvis, både från scen och skiva. Gruppen har turnerat inför utsålda hus i sex år. Vårturnén startar nu på fredag (4/3) och varar till 11 maj.. Kvinnorna har sin egen charmiga stil grundad i en korsning av rockabilly och bluegrass. Man blandar och ger i sin utökade repertoar, vilket fått till följd att bandnamnet numera känns ganska missvisande, även om kontakten med idolen inte släppts. Inför tredje plattan hade man för avsikt att gör versioner av låtar signerade Beatles, Dolly Parton och ”The Boss” för att nämna somliga på önskelistan. Så blev inte fallet av upphovsrättsliga skäl. Då vändes blickarna mot kompositörer, döda länge nog för att deras verk blivit fria att använda. Fröken Elvis tog då steget fullt ut, hamnade främst hos ett antal giganter till tonsättare.

Ibland kan klassiska örhängen identifieras (Bolero, Air, Ave Maria med flera). Ibland har de arrangerats om till den grad att ursprunget knappt framgår. Frontfiguren, sångerskan Camilla Fritzén, har i vanlig ordning skrudat låtar i svenska intelligenta texter. Andra textbidrag kommer från M. Blomqvist (Für Elise) , David Shutrick (Svanars dans), Lisa Linder (Jag har en dröm) samt N-P Ankarblom (Nattens drottning) . Under avdelningen faktauppgifter ska också nämnas att Nils-Petter Ankarblom varit medarrangör samt att på singelsläppet Där går Maria (F. Schubert) hörs stråkorkester under ledning av Erik Arvinder. I pressutskicket påtalas vidare att inspelningen i ett tidigare kvinnofängelse, fick gruppen att skänka en tacksamhetens tanke över att vara lyckligt lottade och bibringade nyttiga perspektiv på hemska öden.

Blir som förmodat förtjust i en enormt tajt enhet bestående av flera excellenta multiinstrumentalister, vars flödande energi och idéer omvandlas till stor musik i glädjens tecken. En slags yster vispop med åtskilliga förgreningar. Vi uppmärksammas på att Chopin görs glatt på bestick och att Für Elise skrudas i en märklig uptempo klezmer-variant. Förutom Camilla Fritzén som är en fena på att artikulera, heter medlemmarna Maria Olsson (trumset, slagverk och körsång), Sanna Andersson (kontrabas, ukulele, melodika, körsång), Josefin Berge (gitarr, piano, körsång) samt Lisa Bodelius (tilldelades nyligen JazzBrzz-stipendiet) på trombon, kontrabas, piano, dragspel och körsång. Kan flika in att dessa mångsidiga begåvningar flitigt byter instrument under sina konserter.

pressfoto Tom Goren

Harmonik och rytmer samexisterar genomgående på ett betagande sätt. I egenskap av producenter styr man sitt uttryck, har fullständig kontroll över den kreativa processen. Något som gagnat dem och inneburit en framgångsfaktor, i att på kort tid lyckats etablera en egen röst i svenskt musikliv. Humor såväl som smäktande sekvenser utgör märkbara inslag i denna framgångssaga. Och allt Fröken Elvis företar sig genomsyras av obändig livslust.

Albumet både börjar och slutar med välavvägda trombontoner från Lisa Bodelius. Finalstycket (Schuberts Ave Maria) serverar en elegant fade out med ordlösa stämmor och stråkar. Inte oväntat hittas åtskilliga pärlor: Balett-temat hos Tjajkovskij, fyndig text och sugande rytm med dansant framtoning som maskerar aria ur Trollflöjten, stämsången med lugnande verkan influerad av Swingle Singers från Beppes Godnattstund (ikoniska Air av Bach) samt Maria Olsson och övriga instrumentalisters insats på antagligen svårspelade eskaleringen i Bolero. Stycket som bygger på Chopin borde däremot valts bort, blev tyvärr en lätt menlös sak som inte gör pianisters favorittonsättare rättvisa.

Till sist några rader om plattans enda konkreta Elvis-koppling. If I Can Dream av W. Brown skrevs på beställning av producenterna för en tevesänd julshow 1968. I Lisa Linders översättning blir titeln Jag har en dröm, vilket förstås anspelar på Martin Luther King´s berömda tal. Elvis Presley upprördes mycket över mordet på medborgarrättsrörelsens apostel och ville hedra hans gärning. Att låten i sin svenska tappning står ut på Fröken Elvis & GIGANTERNA känns logiskt. Fäster mig vid den i etapper stegrande, försynta melodikan från Sanna Andersson, jämte den hoppfulla ton som appellen frammanar.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Sensationellt smakfull svensk pianojazz – Mjuka värden av John Holmström trio

28 februari, 2022 by Mats Hallberg

foto Kerstin Ehrnlund

John Holmström trio

Mjuka värden

4

Inspelad och mixad av Åke Linton

Mastrad av Jonas Kullhammar

Toppkonst

Releasedatum: 25/2 2022 (digital release på diverse plattformar)

John Holmström växte upp i min hemstad Mölndal. För några år sedan skrev jag i Kulturbloggen om skiva och konsert med kvintett han var ledare för. Har också hörts live i egenskap av kapellmästare på jazzklubben Schwing, med powertrion Dark Horse, med Anna Lunds Hurrakel-projekt och ingående i Sasha Markos grupp under Stockholm Jazzfestival. Han rör sig i ett spektrum från fri form över hardbop till nutida tonspråk. Tillsammans med sin mycket erfarna rytmsektion – Yasuhito Mori på bas och trumslagaren Henrik Wartel – framför Holmström sju egna original på sin första trioskiva. Den kännetecknas enligt honom själv, av organisk enkelhet jämte lusten att berätta. Vad som prioriteras är okomplicerade melodier med substans (förvisso hållna på anmärkningsvärt hög konstnärlig nivå om ni frågar mig).

Har lyssnat på många pianotrios och inte sällan svepts med av förunderligt samspel. Mjuka värden står sig väl i konkurrensen, förmår undvika klichéer. Hör inga uppenbara likheter med eventuella förebilder, fast stundom kan refereras till Esbjörn Svensson, Lars Jansson, den särdeles flitige Fabian Kallerdahl och pianistens husgud McCoy Tyner. Arrangören Iréne Sjöberg-Lundin menar att begåvade låtskrivarens spel är vackert och intensivt och ger upphov till reflektion.

Rötter heter den mäktiga inledningen vars approach är på gränsen till svulstig. Fäster mig vid dess sugande driv. Bärkraftiga melodin följs upp av en sprittande sak där element av improvisation tyckts få fritt utlopp. En spännande låt som buktar ut och tar spjärn. Temat har drag av dansant spelmansmusik. Inspirerade Henrik Wartel ges möjlighet att lämna sin understödjande position. Istället för att ”hålla sig på mattan” skickar han iväg innovativt solo. Tjabben visar sig vara en utsökt ballad medan fartfyllda Rött blod elegant exponerar hur trion jämbördigt samverkar. Varje tredjedel framstår som sig bör som lika viktig.

fotocollage Kerstin Ehrnlund

Melodin döpt till Canada gås är sannolikt den mest särpräglade utan att radikalt bryta mönstret, vilket enbart ska uppfattas positivt. I en påhittig låt med udda taktarter excellerar Yasuhito Miro (Bohuslän Big Band, Winduo, Tommy Kotter trio med mera) i grooviga basgångar medan låtskrivaren broderar infallsrika ackord. I ett alster betitlat Udo har plats ånyo vikts åt rytmläggare Wartel. i introt levereras några animerade kaskader. Sedan bär det av i kvickt tempo med en uppbromsande snygg avstickare på den massiva kontrabasen.

Finalnumret omgärdas av precis den reflekterande kontur som arrangören ovan angav. Kompet backar subtilt upp pianisten som sträcker ut i våg efter våg av klangfulla, briljanta löpningar i den komposition som kallas Barnös kamp. Låter ljuvligt!

Synd att resurser saknats för att ge ut skivan i fysiskt skick. Minns att jag förvånades över att John Holmström var frapperande tillbakadragen på första albumet i eget namn (Vivian). Här kompenserar han genom att ge lyssnarna rikhaltiga prov på sin förmåga, vilket borde ge honom ett än större erkännande. Och han har som framgått skaffat sig bästa möjliga omgivning.

Slagkraftiga och medryckande melodier, sinnrikt varierade, enormt lyhört samspel och påslagna musiker som till fullo behärskar sina instrument. Rimligen borde Mjuka värden kunna nå bortom jazzgenren, eftersom musiken är tillgänglig utan att tillnärmelsevis vara utslätad. Vad mer kan önska sig av detta standardiserade trioformat? Bedömningen landar efter viss tvekan på 4+, vilket innebär att högsta betyg är snubblande nära.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Ennio: The Maestro – ett måste att se för alla filmintresserade

27 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Ennio: The Maestro
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 mars 2022
Regi Giuseppe Tornatore

En helt underbar resa genom Ennio Morricones filmmusik och en kärleksförklaring till film och konsten att berätta med musik. Om någon inte förstått hur mycket musik tillför till en film kommer han/hon/hen att vara övertygad om musikens kraft efter att ha avnjutit denna två timmar och trettio minuter korta hyllning av Morricone och filmmusik.

Att en film hyllar någon behöver inte nödvändigtvis betyda kvalitet, men i denna film är det befogat och oemotståndligt. Ennio Morricone var en fantastiskt skicklig musiker och kompositör. Han var klassiskt skolad och skapade också musik utanför filmens värld. Men då de etablerade kompositörerna vid den tiden såg med förakt på filmmusik sågs Morricone inte riktigt som äkta kompositör.

Frågan är var filmmusik hade varit idag utan att Ennio Morricone hade gått före och brutit mark? Han var nyskapande, fantasifull och oändligt kreativ i hur han kunde skapa musik. Han var ett geni.

Ennio Morricone är mästaren bakom några av världens mest välkända och älskade filmsountrack. Han har skapat musik till hundratals filmer. Sin ikonstatus uppnådde han nog först för musiken till filmer som Sergio Leones Den onde den gode och den fule och För en handfull av dollar. År 2010 tilldelades Morricone Polarpriset. För musiken i Quentin Tarantinos The Hateful Eight (2015) belönades han med en Oscar för bästa filmmusik, men han var nominerad till en Oscar för musiken till flera filmer.

Han födde 1928 i Rom och gick ur tiden i juli 2020. Nu, drygt ett år efter hans bortgång kommer denna mästerliga dokumentär om hans musikaliska karriär. Ennio Mooricone medverkar mycket i filmen, både i intervjuer och som dirigent. Vi får höra honom och andra filmskapare och musiker berätta om hur musiken skapades och hur samarbetet gick till mellan Morricone och olika regissörer. En sak är säker: han måste ha varit otroligt charmig och ärlig och ständigt fokuserad på sitt skapande. Det är en fantastisk resa genom några av filmhistoriens milstolpar. En film som är ett måste för varenda en som är intresserad av film.

Längd: 2h 30 minuter

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ennio Morricone, Filmmusik

Teaterkritik: Lehmantrilogin – Fyra timmar stor teater

26 februari, 2022 by Hans Lindberg

Foto: Sören Vilks

Lehmantrilogin
Av Stefano Massini
Översättning Johanna Hedenberg
Bearbetning Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Scenografi och kostym Charlotta Nylund
Ljus Karl Svensson
Ljud Andreas Huumonen, Johan Stohne, Ellinor Blixt, Fabian Grytt*
Mask Linda Gonçalves
Koreograf Anna Ståhl
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm, 24 februari 2022
Medverkande Emil Almén, Robin Keller, Anders Johannisson
Statist Erwin Semler, Kim Larsson Gardell, Jesper Linde, Max Backholm, Rutger Lidgard, Sebastian, Adegren Morad, Sebastian Johansson Micci

Fyra timmar stor teater. En fascinerande och stark föreställning som sätter igång många tankar.

Vi år följa en släktkrönika från åren 1844 till 1983; kraschen 2008 avhandlas således inte. Det är framgångsfaktorerna bakom rikedomen som belyses av skådespelare och regissör på ett mycket ”direkt”(pedagogiskt) sätt. Publiken sitter uppmärksamt lyssnande till alla ord som uttalas.

Berättelsen om bröderna Lehman och deras framgångar i USA börjar en kall septembermorgon 1844 då en ung man från Bayern stiger i land i New Yorks hamn. Passkontrollanten uppfattar inte hans judiska namn, så nu är han Henry Lehman. Det är detalj som berättas i många olika sammanhang. Kanske är det sant, kanske är det mest en metafor för illusionen om den amerikanska drömmer, om att en man kan komma till USA helt utfattig, inte ens få behålla sitt namn men ändå kan bygga sig en förmögenhet.

Tillsammans med sina två bröder börjar Henry Lehman handla med bomull i den amerikanska södern och bygger en förmögenhet. De flyttar verksamheten till New York och är bland de första att se möjligheterna i samtidens stora uppfinningar. Järnvägar, flygplan och olja expanderar företaget i ett skeende som följer den moderna kapitalismens historia. Men hur började undergången. Föreställningen ger oss några möjliga svar. Brist på verklighetsuppfattning anas. Är det kapitalismens undergång?

Ibland sägs det teorin ”too big to fail” inom finansvärlden bevisar att de allra rikaste ägarna av banker och finansinstitut är så sammankopplade med varandra att staten aldrig skulle låta det gå i konkurs. För många skulle falla om någon faller. Det skulle äventyra andra företag, låntagare och sparare. Ändå hände det med Lehman Brothers. Kanske vill författaren till dramat berätta att det kan hända alla.

Robin Keller, Emil Almen och Anders Johannisson och sju statister gör strålande insatser. Tack regissören Carolina Frände. Föreställningen är välgjord på alla plan, regi, skådespelare, kostym, mask, ljud, ljus.

Fakta om författaren:
Lehmantrilogin är skriven av den italienska författaren Stefano Massini, den hade urpremiär i Paris 2013 och har sedan spelats runt om i Europa, i New York och på West End. I sin pjäs följer han västerlandets kapitalistiska system genom berättelsen om en judisk familj som immigrerar till USA. Pjäsen följer familjen Lehman fram till 1980-talet.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Teaterkritik: Sårad Ängel – Skoningslöst om det svåra i att kunna förlåta

26 februari, 2022 by Petter Stjernstedt

Regi: Rebecka Hemse
Scenografi: Bente Lykke Möller
Ljus: Jens Sethzman
Mask: Linda Hyllengren
Musik: Sibelle Attar
Dramaturg: Irene Kraus
Medverkande: Jakob Eklund och Melinda Kinnaman.

En dialog mellan två människor, en far och en dotter. Svårigheterna med att förlåta och gå vidare och en sårad ängel som påverkar hela deras upp och ner vända tillvaro. Sara Stridsbergs nyskrivna Sårad ängel är en avskalad smärtsam pjäs om det oerhörda, närmast omöjliga i att kunna förlåta en annan människa.

Den sårade ängeln är en symbolisk målning gjord av finländska konstnären Hugo Simberg. Målningen föreställer två pojkar som bär på en bår med en ängel med bandage över ögonen och en nedblodad vinge. Fresken tillhör en av Finlands mest kända konstnärliga verk.

I Sara Stridsbergs tolkning är det är två människor som bär på skuld. En individ de sårat och lämnat därhän. En pappa som försummat sitt eget barn och en dotter som lägger all skuld på fadern. Samtidigt fortsätter de att ses hela livet ut. Vi följer dem på livets färd från att dottern bara är ett litet barn tills hon är vuxen och har egna ungar. Fadern pendlar mellan boenden och har alltid spritflaskan nära till hands. Han känner stark sorg inför de fakto att han lämnade dotterns mamma. Hon var en ängel som dansade i midsommarnatten. Men pappan försakade henne. Hans alkoholstinna ansiktsuttryck och livströtta filosofi alstrar Dramatenskådespelaren Jakob Eklund väl. Och Melinda Kinnaman som dotter som önskade att hans barn var hennes eget utstrålar en säkerhet och självklarhet vi sällan ser på ett scengolv.

Det finns en splittring karaktärerna emellan, en sårade ängel, barnet som skadades, indirekt av pappans handlingar. Sara Stridsberg närmar sig temat med försiktighet och respekt för människorna. Och utan pekpinnar eller sentimentala känslor målar hon fram sin fresk. Sårad ängel är ett nyanserat och mänskligt drama om det oerhörda i att kunna förlåta. Det avskalade scenrummet med endast ett kylskåp i mitten gör intrycken och skådespelet än starkare. Det krävs sin kvinna och man för att lyckas bära upp detta. Men Melinda och Jakob har de rätta virket.

Regissör Rebecka Hemse som debuterar som teaterregissör lyckas väl i det avskalade att fånga emotionerna, inkapsla och levandegöra dem. Den tryckta stämningen i rummet förstärks ytterligare av Sibelle Attars suggestiva musik.

Sårad ängel är ett smärtsamt drama om relationer som flytt, om skuld, skam och hoppet som tryter. Vi kämpar alla på i det stora hav som är livet. Och regissör Rebecka och pjäsförfattare Sara styr skutan lugnt i hamn.

En sårad ängel är Sara Stridsbergs första skrivna pjäs och en av Rebecka Hemse första uppsättningar inom Dramatens regi. Hon har tidigare regisserat Evakuering: De förskräckliga föräldrarna och stått för Dramatens bidrag till det nationella projektet Osäkerhetens tid.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 408
  • Sida 409
  • Sida 410
  • Sida 411
  • Sida 412
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in