Fröken Elvis
Elvis & GIGANTERNA
4
Inspelad i studio på Långholmen i Stockholm av Mickey Hurcombe
Mixning: Fredrik Okazaki Bergström
Producerad av Fröken Elvis
Fröken Records
30:40
Releasedatum: 25/2 2022
Har tidigare entusiastiskt recenserat Fröken Elvis, både från scen och skiva. Gruppen har turnerat inför utsålda hus i sex år. Vårturnén startar nu på fredag (4/3) och varar till 11 maj.. Kvinnorna har sin egen charmiga stil grundad i en korsning av rockabilly och bluegrass. Man blandar och ger i sin utökade repertoar, vilket fått till följd att bandnamnet numera känns ganska missvisande, även om kontakten med idolen inte släppts. Inför tredje plattan hade man för avsikt att gör versioner av låtar signerade Beatles, Dolly Parton och ”The Boss” för att nämna somliga på önskelistan. Så blev inte fallet av upphovsrättsliga skäl. Då vändes blickarna mot kompositörer, döda länge nog för att deras verk blivit fria att använda. Fröken Elvis tog då steget fullt ut, hamnade främst hos ett antal giganter till tonsättare.
Ibland kan klassiska örhängen identifieras (Bolero, Air, Ave Maria med flera). Ibland har de arrangerats om till den grad att ursprunget knappt framgår. Frontfiguren, sångerskan Camilla Fritzén, har i vanlig ordning skrudat låtar i svenska intelligenta texter. Andra textbidrag kommer från M. Blomqvist (Für Elise) , David Shutrick (Svanars dans), Lisa Linder (Jag har en dröm) samt N-P Ankarblom (Nattens drottning) . Under avdelningen faktauppgifter ska också nämnas att Nils-Petter Ankarblom varit medarrangör samt att på singelsläppet Där går Maria (F. Schubert) hörs stråkorkester under ledning av Erik Arvinder. I pressutskicket påtalas vidare att inspelningen i ett tidigare kvinnofängelse, fick gruppen att skänka en tacksamhetens tanke över att vara lyckligt lottade och bibringade nyttiga perspektiv på hemska öden.
Blir som förmodat förtjust i en enormt tajt enhet bestående av flera excellenta multiinstrumentalister, vars flödande energi och idéer omvandlas till stor musik i glädjens tecken. En slags yster vispop med åtskilliga förgreningar. Vi uppmärksammas på att Chopin görs glatt på bestick och att Für Elise skrudas i en märklig uptempo klezmer-variant. Förutom Camilla Fritzén som är en fena på att artikulera, heter medlemmarna Maria Olsson (trumset, slagverk och körsång), Sanna Andersson (kontrabas, ukulele, melodika, körsång), Josefin Berge (gitarr, piano, körsång) samt Lisa Bodelius (tilldelades nyligen JazzBrzz-stipendiet) på trombon, kontrabas, piano, dragspel och körsång. Kan flika in att dessa mångsidiga begåvningar flitigt byter instrument under sina konserter.
Harmonik och rytmer samexisterar genomgående på ett betagande sätt. I egenskap av producenter styr man sitt uttryck, har fullständig kontroll över den kreativa processen. Något som gagnat dem och inneburit en framgångsfaktor, i att på kort tid lyckats etablera en egen röst i svenskt musikliv. Humor såväl som smäktande sekvenser utgör märkbara inslag i denna framgångssaga. Och allt Fröken Elvis företar sig genomsyras av obändig livslust.
Albumet både börjar och slutar med välavvägda trombontoner från Lisa Bodelius. Finalstycket (Schuberts Ave Maria) serverar en elegant fade out med ordlösa stämmor och stråkar. Inte oväntat hittas åtskilliga pärlor: Balett-temat hos Tjajkovskij, fyndig text och sugande rytm med dansant framtoning som maskerar aria ur Trollflöjten, stämsången med lugnande verkan influerad av Swingle Singers från Beppes Godnattstund (ikoniska Air av Bach) samt Maria Olsson och övriga instrumentalisters insats på antagligen svårspelade eskaleringen i Bolero. Stycket som bygger på Chopin borde däremot valts bort, blev tyvärr en lätt menlös sak som inte gör pianisters favorittonsättare rättvisa.
Till sist några rader om plattans enda konkreta Elvis-koppling. If I Can Dream av W. Brown skrevs på beställning av producenterna för en tevesänd julshow 1968. I Lisa Linders översättning blir titeln Jag har en dröm, vilket förstås anspelar på Martin Luther King´s berömda tal. Elvis Presley upprördes mycket över mordet på medborgarrättsrörelsens apostel och ville hedra hans gärning. Att låten i sin svenska tappning står ut på Fröken Elvis & GIGANTERNA känns logiskt. Fäster mig vid den i etapper stegrande, försynta melodikan från Sanna Andersson, jämte den hoppfulla ton som appellen frammanar.