• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Measures for a Funderal – visuellt storslagen historia om de existentiella frågorna som kryper under huden

9 december, 2025 by Rosemari Södergren

Measures for a Funderal
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 december 2025
Regi Sofia Bohdanowicz

En djupdykning i de existentiella frågorna, om liv och död, om sorg, om att få vara den man är, om musik och att hitta mening med sitt liv, att våga stå upp för sig själv, för sin väg. En vacker film som samtidigt är sorglig och hoppfull, som sätter igång många, många tankar och känslor och aha-upplevelser och igenkännande över livets alla frågor. Bitvis ett mästerverk men lite för lång (drygt 144 minuter) och det tar ner helhetsintrycket ett steg.

Två berättelser, två livsöden från olika tidsepoker, vävs samman, en från nutid och en från 1900-talets början. Sammanvävningen fungerar ovanligt bra. Audrey Benac är en ung kvinna som har svårt att få fart på sin akademiska forskning men blir helt absorberad och fascinerad av violinisten Kathleen Parlow som under 1900-talets första hälft fick spela på scenerna i världens metropoler. Kathleen Parlow var en av världens främsta violinister, något som inte många kvinnor kunde bli under den tiden. Kathleen Parlows talang kunde utvecklas mycket på grund av att hon aldrig gifte sig.

Audrey Benac har en mamma som var violinist som ung med fick ge upp sin karriär då hon blev mamma till Audrey. Denna bitterhet över att förlora sin karriär har mamman strött över Audrey under hela uppväxten. Audreys pappa däremot kunde fortsätta spela fiol. Audreys farfar var också violinist och det han var en gång elev till Kathleen Parlow. Audreys mamma är bitter över sitt öde och svårt sjuk. Då Audreys pappa redan är död vill mamman att Audrey ska lova att begrava henne tillsammans med pappans fiol.

Forskningen och undersökningen av Kathleen Parlows liv för Audrey från Toronto till både London och Oslo. Kathleen Parlow, eller hennes ande, kryper ibland under skinnet på Audrey som av och till blir som om hon vore Kathleen. Resan och fördjupningen i Kathleen Parlows liv och talang öppnar Audrey ögon på många sätt och hon börjar också förstå sig själv och kunna hitta ett sätt att förstå sin relation till sin mamma och ta ansvar för det.

Arkivfynden blandas sig med minnen från familjens förflutna, i visuellt storslagen film med enorma, fantastiska bilder och fotovyer som talar till många sinnen. Allt kryddat med dialoger och samtal om livets svåra frågor som känns som att vi är med och lyssnar och kan ta till oss en hel del av vad som sägs.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Beck – Ur askan, undviker ännu en gång nutidens samhällsproblem

8 december, 2025 by Rosemari Södergren

Beck – Ur askan
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 5 december 2025
Regi Lisa Farzaneh
Manus Annika Sandahl och Fredrik Agetoft

En gång i tiden var Beck-filmerna bra på att sätta fingret på samhället och problem i tiden. De senaste omgångarna har tyvärr fegat ur och tappar den gnistan. Att det alls finns problem i det svenska samhället med gängkriminalitet är helt nedtystat. Det nämns inte med ett enda knyst. Fokus i denna nya Beckfilm, nummer 53 i ordningen, är en kristen frikyrka. Av poliserna är det Alex som får stå i centrum den här gången.

En pastor omkommer i en mordbrand på en gård till en frikyrka. Pastorn som dött i branden är en tidigare känd rockmusiker som blivit frälst och omvänd och frikyrko-kristen under stor mediabevakning. Kvar i församlingen finns en kvinna som är barnbarn till den pastor som en gång startade församlingen. Denna kvinna var barndomsvän till Alex. Det är lite svårt att tro på den situationen. Det passar inte in i den karaktär Alex varit under seriens gång.

Delvis har deckargåtan Knutby-vibbar. Det är inte en direkt kopia av Knutby-morden men skildringen av de inblandade karaktärerna påminner en del av hur de inblandade i Knutby skildrats i svenska medier.

Överlag tycker jag alla karaktärer i denna senaste Beckfilm blir karikatyrer av sina roller. Alla i polisgruppen, både Valter Skarsgårds karaktär, Martin Wallströms och Jennie Silverhjelms och Nina Zanjanins polischef. Till och med Peter Habers Beck följer mallen till hundra procent och blir inte spännande på något sätt.

Kriminalgåtan är för förutsägbar och aldrig direkt överraskande heller. Jag är lite besviken på denna liksom de senaste Beckfilmerna. Varför är det så svårt att lyfta dagens samhällsproblem?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Beck, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Dj Ahmet – en charmig och unik film

8 december, 2025 by Rosemari Södergren

Dj Ahmet
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 december 2025
Regi Georgi M. Unkovski

En fascinerande och fängslande berättelse som skildrar livet för unga människor i Nordmakedonien som är fångade mellan modern tid med Tiktok, Facebook, Internet och ett traditionellt konservativt samhälle och en hyllning till kraften i musik. Huvudpersonen Ahmet är en tonåring som älskar klubbmusik.

Det går inte upp så många filmer på svenska biografer från Nordmakedonien. Landet Nordmakedonien, officiellt Republiken Nordmakedonien, är en republik i Sydeuropa och ligger på Balkanhalvön och gränsar i väst till Albanien, i norr till Serbien och Kosovo, i öst till Bulgarien och i söder till Grekland. Nordmakedoniens huvudstad heter Skopje. Landet hade 2024 en befolkning på 1,792 miljoner, enligt Världsbanken.

Huvudpersonen Ahmet bor i en liten by tillsammans med sin lillebror Naim (cirka fem år) och deras pappa. Deras mamma har dött och pappan har svårt att hantera sorgen. Lillebrodern har slutat att prata, vilket verkar vara efter att mamman gått bort. En dag dyker pappan upp i skolan och hämtar hem Ahmet som tvingas sluta skolan för att ta hand om familjens får medan pappa åker till en magiker dagligen som ska göra att den lille Naim börjar prata. Healingen som bland annat består av att iglar sätts på halsen eller i mun hjälper inte ett dugg, förstås.

Ahmet slits mellan sin kärlek till klubbmusik och disco och det gammeldags livet i byn. Hans stora dröm är att bli Dj. En dag dyker en ung kvinna upp i byn. Hon har bott i Tyskland och levt ett friare liv. Hon har kommit hem till byn för att bli bortgift och bli hemmafru i den lilla byn. Det är ett liv hon verkligen inte vill ha. Hon och Ahmet blir nära vänner.

Ahmet är uppskattad av byns imam. Ahmet hjälper imamen med inloggning till Facebook bland annat och en del annat som har med Internet att göra. Det är fascinerande att se hur unga människor i byar som denna lever i ett slags mellanläge, mellan det uppkopplade samhället och det traditionella konservativa.

Det är en charmig film med bra klubbmusik och unika situationer. En film som sticker ut och skiljer sig från den stora mängden av filmer som går upp på biograferna i vinter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Nordmakedonien

Gediget, omväxlande och emellanåt magiskt – TRUST med Trio X of Sweden

7 december, 2025 by Mats Hallberg

Trio X of Sweden

TRUST

4

Inspelad 2025 i Uppsala

Mix och master: Lars Nilsson Nilento Studio

Producent: Trio X of Sweden

Prophone Records (distr. Naxos)

Releasedatum: 7/11 2025

Pianotrion från Uppsala bildades 2002 och har under sin flitiga verksamhet blivit kända för ett otal samarbeten. Jag har senaste åren recenserat ett par av deras finurligt sammanställda album och tog chansen att träffa dem på Musikaliska i fjol, efter deras succéspelning tillsammans med cellisten Svante Henrysson och sopranen Jeanette Khön under Stockholm Jazzfestival. Trio X of Sweden består av Lennart Simonsson vid flygeln, kontrabasist Per V Johansson samt Joakim Ekberg bakom trummorna. Alla tre undervisar och utför gemensamt uppdrag för Musik i Uppland. Ekberg har för övrigt senaste somrarna ingått i husbandet i Jazz på Skansen.

Lyssnaren får stifta bekantskap med tretton kompositioner, varav stora flertalet skrivits av någon av medlemmarna. Titellåten av Simonsson utgör öppningsspår medan vi hör Some Other Time (L. Bernstein) som finalnummer. Rutinerade trion kännetecknas av sin gränslöshet, sin kemi och anmärkningsvärd dynamik. Musiken är ofta innerlig, ibland svalt svängig och i somliga sekvenser euforisk. Kompositionerna sägs ha skapats i såväl svåra stunder som i kärlek. Ett par inkännande hyllningar levereras. De magnifika instrumentalisterna håller hög klass som kompositörer, inte bara pianisten vars uppenbara talang för att mejsla fram bärkraftiga melodier vi får ett flertal exempel på.

Var inte beredd på att jag skulle falla pladask för första halvan av albumet. Den effekten har deras kompositioner och samspel på mig. Emotionella laddningen klingar av en smula någonstans mitt i. Antar att jag inte är den ende recensent som uppfattar att stunder av magi infann sig häpnadsväckande ofta i studion. TRUST passar musikälskare oavsett ålder som önskar ryckas med, men kanske främst försättas i meditativa tillstånd av hisnande skönhet.

foto Urban Jörén från Per Simonssons hemsida

Tycker mycket om förtröstansfulla temat som inleder albumet. Det avlöses av en självständig version av psalm 173 Den signade dag vars accentuerade rytmik och flexibla basgång färgar soundet. Psalmen tillhör således skivans mest spännande inslag. TRUST definieras med parollen ”is the first step to love” och genomsyras av ett berörande känslosvall, vars återhållsamt balanseras av en glädjerik bubblande ådra. Simonsson och den ödmjuka auktoritet denne utstrålar är naturligt nog navet. I vissa låtar och somliga sekvenser intar Per V Johanssons kontrabas en framskjuten position, vilket genererar välbehövlig variation.

Man är inte någon trio som ägnar sig åt virtuosa krusiduller utan är genomgående trogna sina melodier och märkbara, med något undantag ändå försynta improvisationer. Samtidigt ska poängteras att tempo och temperament drivs upp påtagligt här och var. I några kompositioner och i ett par passager dristar man sig verkligen till att bryta mönstret. Intensiteten i exempelvis Beloving blir nästan för mycket, känns i denna kontext apart när rytmsektionen varvar upp genom att vara på tårna. Är i denna komposition Ekberg som mest hamnar i framkant. Pulsen blir högre än i andra up tempo bitar. Apropå lusten att addera tillägg är det en smaksak om lyssnaren roas av att vackra visan Så skimrande var aldrig havet skrudas i delvis annan dräkt.

Med tanke på att jag skrivit om föreställningen ”Livet är mer än bara musik” är det på sin plats att skjuta in att både Georg Jojje Wadenius (som trion samarbetat med) och Stefan Nilsson hedras med fina hyllningar. Att avrunda med Some Other Time (L. Bernstein) visar sig vara en god idé fast inriktningen är en annan än det gripande framförandet som skedde i Bill Evans-tribut på Ystad Jazzfestival i år under Jan Lundgrens ledning. Hade kanske inte ett dylikt anspråk. Uppskattar ljudkvalitén. Underbart att trion fått teknisk assistans av Lars Nilsson på Nilento. Framgår av lyssning i Sony hörlurar hur superb akustiken är.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Teaterkritik: Toxic på Stadsteatern – stark, obehaglig och drabbande upplevelse

7 december, 2025 by Marja Koivisto

Toxic
Inspirerad av Samuel Beckets I väntan på Godot och Harold Pinters Mathissen
Manus och regi Olle Mårtens
I rollerna Rasmus Sintorn Nystedt och Paulus Roséen.
Premiär på Fri scen på Kulturhuset stadsteatern 6 december 2025

Statsteaterns Toxic är en mörk och tät föreställning som borrar sig in i den psykologiska skuggsida som uppstår när en människa kliver in i ett liv där våldet styr moralens riktning. Genom gängmedlemmarnas perspektiv skildras inte själva handlingen – mordet som väntar i kulisserna – utan det frätande mellanrummet innan.

Scenen fylls av en nästan kvävande stillhet. Den klaustrofobiska stunden före ett planerat dåd, där två unga gängmedlemmar försöker hålla ihop sina tankar på olika sätt.

Den ene är helt avstängd. Han vill inte prata, inte lyssna, inte ens andas för djupt. Han sitter som om han försöker stänga av hela sitt inre, som om total tystnad är det enda sättet att inte rasa ihop. Hans tomma blick säger allt.

Den andre gör det motsatta: han spelar musik, blandar kort, försöker skämta bort det som ingen av dem vågar nämna rakt ut. Den rastlösa energin blir nästan smärtsam att se – ett desperat försök att hålla kvar något som liknar normalitet, trots att allt inom honom skriker motsatsen.

Det som gör Toxic så stark är hur den visar att ingen av dessa strategier egentligen fungerar. För förr eller senare kommer verkligheten ikapp, och föreställningen gör det tydligt att ens handlingar aldrig lämnar en. De fastnar i kroppen, färgar tankarna, dyker upp i drömmarna. Till slut blir de som ett filter över hela sinnevärlden – allt man ser, hör och känner blir färgat av det man gjort och det man försöker glömma.

Och mitt i denna värld av misstro och paranoia, där ingen är en riktig vän utan bara en tillfällig vapendragare, blir det tydligt att priset för våld inte bara betalas av andra – utan av ens egen själ.

Toxic lämnar publiken med en bitter eftersmak, men också en tydlig känsla av att ha bevittnat något viktigt: en påminnelse om hur snabbt mänsklighetens kanter vittrar när man låter våld och rädsla styra sitt liv. Så även om Toxic är mörk, är den också otroligt träffande. Den visar hur snabbt allt blir skevt när man normaliserar våld och hur ensam man blir när man tvingas misstänka alla omkring sig. Toxic är en stark, obehaglig och drabbande upplevelse.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in