• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Originella instruktioner rappt illustrerade med komisk knorr – Lyckliga i alla våra dagar på Backa Teater

26 februari, 2023 by Mats Hallberg

foto Ola Kjelbye

Av: Emma Palmkvist (inklusive låttexter)

Regi: Lars Melin

Scenografi & kostym: Maja Kall

Komposition: Agnes Åhlund, Hilda Ekstedt

Ljusdesign: Christofer W Fogelberg

Maskdesign: Kerstin Olsen

Medverkande: Karin Andersson, Andreas Ferrada-Noli, Ulf Rönnerstrand, Ylva Gallon, Agnes Åhlund (musiker), Hilda Ekstedt (musiker)

Urpremiär: 24/2 2023 (från 10 år)

Spelas till och med 9/5 på Backa Teater Lindholmen i Göteborg.

Underrubriken lyder ”ett projekt dömt att misslyckas”. Vad som undersöks – stöts och blöts rapsodiskt i hög hastighet -. är hur man ska gå till väga för att att finna lyckan. Vilka möjligheter står buds för att känslan ska infinna sig? Tipsen är många och besynnerliga, delas ut likt en tokrolig checklista av musikerna. Det gagnlösa cirkulära förloppet sammanfattas sorglustigt i uppmaningen: ”När ni provat allt, börja om”. Nog kan man se denna exposé över bekymmer och glädjeämnen i livet som en både festlig och tänkvärd familjeföreställning.. Olika generationer tillägnar sig garanterat olika inslag ur manus. Vissa repliker hade avsevärda aha-kvaliteter. Primära målgruppen engagerade elever i mellanstadiet var dock i majoritet under premiären vid lunchtid och de verkade ta till sig kreativiteten framför dem.

Emma Palmkvist har ett dussintal pjäser på meritlistan, flertalet skrivna för en ung publik. 2021 recenserade jag hennes fantasifulla Färgen från den yttre rymden på Backa Teater. Tre av de som står på scen nu var med då. Lyckliga i alla våra dagar har tillkommit i en gemensam process mellan dramatiker, regissör (tillika Backa teaters konstnärlige ledare), ensemble, dramaturg, regiassistent, musiker och scenograf. Ska också nämnas att man tackar flera skolor som varit referensklasser och provpublik under repetitionstiden.

foto Ola Kjelbye

Föreställningen på drygt en timma inramas av nyskriven musik. Samtalade med den kvinnliga duon efteråt som rättmätigt inkasserade beröm från pensionerad trotjänare. Agnes Åhlund spelar mest klingande cittra, ett par gånger tas en tuba fram. Hilda Ekstedt framför dova fraser på barytonsaxofon vilka kompletteras med ukulele. Duon rör sig på individnivå fritt mellan världsmusik, visa och några droppar jazz. Tillsammans bildar man konstellationen Glitterfittan. För att återgå till vad som händer på scen utgör finurliga sångerna och musicerandet en inte oväsentlig del av behållningen. Dessutom ansvaras för den stora mängden scenanvisningar, ett bombardemang av instruktioner likt nya givar i ett kortspel. I egenskap av sångerskor fixar de att ha en massiv arsenal av befallande repliker i huvudet. Beundransvärt!

Inbjudande scenografi går i brunt med avgränsande pelare. Scenen flödar av ljus och kvartetten skådespelare med sina ideliga entréer har iklätts ledigt sittande klädesplagg, mestadels pastellfärgade. Syftet med pjäsen sägs vara att öppna upp till samtal om hur livet ska vara, hur vägen till lycka ser ut. Vill påstå att pjäsen fungerar enligt plan. Här finns flera skikt där somligt mest framstår som flamsigt skoj. Momentet där Ylva Gallon i yogaposition porträtterar en gråtande människa innesluten i sig själv och oförmögen att svara på omgivningens utsträckta hand tillhör de med förhöjd nivå. Förutsätter att denna förtvivlan ägnas stort utrymme i lärarhandledning. Frågan om att dela med sig eller att tillfredsställa egna behov tas till hysteriskt gränslös nivå av Andreas Ferrada-Noli genom hans inmundigande av karameller i olika smak.

foto Ola Kjelbye

Förmodligen tar sig duktiga skådespelarna an sin uppgift med skräckblandad förtjusning. Vana vid kräsen publik vet de vad krävs, att man kan behöva fånga upp reaktioner från barnen. Samtidigt torde det vara tacksamt att gå på i ullstrumporna, vara extremt tydlig i gester och tonfall. Uppdraget utfördes med bravur då förväntansfullt stirriga elever insöp vad som utspelades, yttrade endast några få kommentarer. En styrka med collaget är att de skänker hopp utan att skygga för att vi alla kommer gå på pumpen, tvingas uppleva sorg och ofta finner anledning till missnöje. Snappade upp ett uttalande som är för genialt för att inte sätta på pränt: ”Det är skitsvårt att vara människa, var något annat istället”. Vi uppmanas att se möjligheter och påminns om att ”du har bara ett liv”. Temat understryks träffsäkert i texterna Åhlund & Ekstedt sjunger.

Målgruppens förmåga att föreställa sig en helt annan tillvaro blir till en hejdlös övning i excesser. Uppräkningen som börjar med hur mycket bättre det var innan skärmar, letar sig tillbaka till tiden före forntiden. Vad fanns då? När uppstod livet? Uppskattar tilltalet i Lyckliga i alla sina dagar. Hur det absurt roliga matchas med filosofiska funderingar, får utlopp i eftertänksamma melodier. Vad beträffar enskilda insatser måste en särskild episod lyftas fram. Etsade sig fast mest hos mig gjorde Ulf Rönnerstrand i rollen som som hetlevrad förbittrad tomte. Går totalt loss i sitt agerande, blir en briserande bomb. Underbart underhållande överspel när han vräker ur sig att den skyldige måste städa upp sin skit, som vore det en sketch hämtad från en kolerisk John Cleese-karaktär.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Bokrecension: Afghanerna av Åsne Seierstad – välskriven, engagerande ögon-öppnare

25 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Afghanerna
Författare Åsne Seierstad
Utgivningsdatum 2022-12-28
Förlag Bokförlaget Polaris
Översättare Jan Stolpe
ISBN 9789177959779

En dokumentär skildring som är som en roman. Så engagerande och en ögon-öppnare som gör att det går att förstå hur någon kan bli taliban. Förstå betyder inte att hålla med. Den norska journalisten och författaren Åsne Seierstad har gjort en gedigen utforskning och intervjuat tre afghaner på djupet och träffat många fler. Hon skildrar en man och två kvinnor från Afganistan, födda tre olika decennier.

Vi får följa dessa tre människors öden från deras barndom till livet som afghan efter talibanernas återkomst.

En av dem, mannen, rymde hemifrån som pojke för att utkämpa ett heligt krig, fängslades, frigavs, och är nu krigsherre med två fruar. En annan fick polio som flicka, lärde sig läsa Koranen med kvinnlig blick, blev högt uppsatt politiker och sedan flykting i Norge. Den tredje, en ung kvinna, är en snart färdigutbildad jurist. Hon hade bara en termin kvar till examen då talibanerna tog över landet och stängde all högre utbildning för kvinnor. Så istället för att bli jurist tvingas hon att gifta sig med en främmande man.

Det fanns en tid som den äldsta generationen i Afganistan upplevt då flickor kunde gå i skola tillsammans med pojkar och kvinnor kunde gå i kortkorta kjolar och behövde inte alls dölja sig ib burka eller någon form av slöja. Vad hände som gjorde att en rörelse som talibaner kunde få makten? Åsne Seierstad tar med oss på en resa genom Afganistans historia, berättad på ett levande sätt med människor i fokus.

Landet Afganstan grundades år 1747. Under 1800-talet var landet ett brittiskt protektorat. Under 1900-talet första decennier var landet en monarki med en kung som sakta försökte modernisera landet och närma sig västvärlden. Men då monarkin störtades härjades landet av olika grupper som tog makten. Ryssland, eller rättare sagt Sovjetunionen, invaderade Afghanistan 1979 för att rädda en kommunistisk regim.

11 september-attackerna 2001 mot USA gjordes på uppdrag av Saudi-araben Osama bin Ladin: Fyra amerikanska passagerarflygplan kapades; två av dem flögs in i det civila World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan i New York. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon i Virginia och det fjärde havererade på ett fält utanför Shanksville i Pennsylvania. Attackerna dödade 2.996, skadade över 6.000 personer och orsakade skador i egendom och infrastruktur för minst 10 miljarder dollar.

Osama bin Ladin gömde sig i bergen i Afganisation och USA begärde honom utlämnad. Då Afganistan vägrade satte USA tillsammans med Nato igång en enorm invasion för att få tag på bin Ladin.

Afganistans invånare har inte upplevt många år med fred och lugn. 2020 var det världens dödligaste land för civila och det land i världen som var mest utsatt för terrorism. När landet inte utsätts av invasion från andra länder plågas det oftast av inbördeskrig och kamp om makten mellan olika grupper.

Det är ett land med flera folkslag, flera språk och många olika ideologier och olika inställningar till religion och då till islam i synnerhet. Bin Ladins al-Qaida står för en form av fundamentalism som inte talibanerna håller med om. IS är en annan form av fundamentalistisk islam som talibanerna inte heller sympatiserar med.

Denna roman eller biografi är fängslande och jag känner det som att jag är med dessa människor. Jag lider med den unga kvinnan som tvingas gifta sig. Jag förstår Jamila, den äldre kvinnan, som inte vill sitta overksam som flykting utan helst skulle vilja tillbaka till sitt hemland och kämpa för flickors och kvinnors rättigheter. Även om jag inte håller med mannen som blir krigare för talibanerna kan jag förstå hans livsresa, hur han hamnade där. Han är gift med två kvinnor och är på väg att ta sin tredje fru. Det är intressant att få en inblick i hur det lever tillsammans.

Afghanerna är Åsne Seierstads återkomst till landet tjugo år efter Bokhandlaren i Kabul. Den är imponerande, välskriven, med fart och med djup inblick i människors liv.

Bokförlaget skriver om Afghanerna:
Hon berättar historierna om dem som flydde undan talibanerna och om dem som blev kvar. I en bok som är både informativ, medryckande, välformulerad och djupt empatisk tecknar hon inte bara porträtt av tre människor som alla väljer sin egen väg, utan följer trådar tillbaka i landets historia som förklarar varför Afghanistan ständigt är i krig med sig självt och omvärlden.

Detta gör hon mycket bra, men bra språk, flyt i berättelsen och med stor kunskap och stor respekt för människorna.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Afganerna, Åsne Seierstad, Bokrecension

A tribute to Dire Straits på Växjö konserthus

25 februari, 2023 by Gästskribenter

A tribute to Dire Straits
Växjö konserthus
Betyg: 4
24 januari 2023

Foto: Maria Laakso Åman

Det här kan vara den svåraste recension jag tagit på mig att skriva. För hur värderar man egentligen ett coverband? Låtmaterialet är givetvis oklanderligt. Dire Straits är ett av de bästa band som existerat och Mark Knopfler är en av de mest begåvade sångförfattarna som finns. Varje ton som tas här i Konserthuset ikväll är nedtecknad av en kompositör och levererat av musiker som visste exakt hur varje not skulle spelas.
Framförandet är minst lika oklanderligt. På scenen står sex musiker som tränat på varje ton för att uppnå rättvisa till såväl kompositionen som originalbandet. 

Foto: Maria Laakso Åman

Jag inser att jag måste träna mig i att värdera konserten på rätt sätt.
Plötsligt kommer jag att tänka på Beethoven, Mozart och de andra klassiska kompositörerna. Ingen skulle väl komma på tanken att London Symphony Orchestra inte är huvudsaken när de spelar Tjajkovskijs Stormen för fullsatt Royal Albert Hall, trots att de inte heller skrivit stycket eller förändrat en ton.

Så jag återkommer till nuet och frågar: Har jag kul?
Ja det har jag, jag har väldigt kul. Musiken är precis så bra som jag vill ha den, det är hur trevligt som helst. Bandet är skitbra och publiken har roligt. Mer än så behöver man kanske inte grubbla. Gitarristen Stefan Jonsson är verkligen en mästare på sitt instrument. Jag blir nyfiken på bandet True Act som sångaren Totte Rajamäki har tillsammans med Jonsson. Så skickliga musiker kan säkert snickra ihop egen musik som också är bra.

Foto: Maria Laakso Åman

Jag vill också speciellt lyfta multimusikanten Martin Lindqvist som utöver keyboard och percussion. körar med den äran och spelar saxofon (sopran, alt & tenor) utöver det vanliga. Ett sjuhelsikes sväng helt enkelt. 

Men sen kommer nästa svåra fråga. Är det värt pengarna? En biljett till den här tributeföreställning kostar 530 kronor. Som jämförelse kan jag nämna att biljetter till Depeche Mode, Robbie Williams och Roger Waters går att hitta för ungefär samma pris. Men då behöver man förstås åka en bit från Växjö.
De omkring 400 åhörarna i Christina Nilsson-salen i Växjö konserthus verkar helt nöjda med upplevelsen. Jag kan förstås ändå inte låta bli att undra om det kanske hade varit 800 lika nöjda personer i publiken om biljettpriset legat på hälften?

Foto: Maria Laakso Åman

Sammanfattningsvis är det hur som helst en väldigt lyckad konsert med ett grymt bra band som förvaltar en låtskatt på allra bästa sätt. Ta chansen att se dem när de kommer i din närhet. Nästa konsert är i Kalmar den 24/3.

Foto: Maria Laakso Åman

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Murdaugh Murders: A Southern Scandal – en stark skildring av överklassen frisedel vid brott

23 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Murdaugh Murders: A Southern Scandal
Betyg 3
Premiär på Netflix 22 februari 2023

En skarp och tydlig skildring av hur de mäktiga, rika personerna i det amerikanska samhället slipper undan sitt ansvar för brott. Men vi får också följa hur en sådan släkt till slut ändå får stå till svars. En true crime mini-tv-serie i tre avsnitt.

Familjen Murdaugh är traktens mäktigaste familj sedan flera generationer i ett litet samhälle i South Carolina. Den startade fem generationer tidigare med en driftig och framgångsrik jurist. I nutid har denna familj, Murdaugh, hand om bygdens rättskipning med både advokater och åklagare samt kontroll över poliser.

Alex Murdaugh är överhuvudet och representerar den fjärde generationen. Han har två söner: Buster och Paul. Paul som är den yngste sonen kör en båt rattfull en natt på väg hem från en fest. Han kör rakt in i ett brofäste och Mallory, en av de unga flickorna på båten dör. Normalt skulle Paul bli gripen direkt, men då han tillhör den mäktiga familjen får hans pappa till och med röja undan båten, som egentligen är bevismaterial.

Polisen kontaktar inte ens föräldrarna till den förolyckade flickan utan det är andra som kontaktar dem. Det är så tydligt att polisen står på den mäktiga familjens sida och hjälper dem att få bort bevis. Det här är alltså sådant som hänt ganska nyligen, det är inte ett hundra år gammalt patriarkaliskt samhälle utan USA idag. Det är otäckt.

Det slutar dock inte med denna olyckan. Fler ruskiga brott sker och snart blir det omöjligt för polis att blunda för den kriminalitet som Alex Murdaugh och hans söner utför.

Det är en true crime-serie med många filmklipp från mobiltelefoner. det gör att den känns mycket dokumentär, realistisk, som från verkligheten. Många nära intervjuer med människor som drabbats av dem eller varit vänner med familjen. Men då rättegången mot Alex Murdaugh inte är avslutad när denna tv-serie lanserad lite för tidigt, tycker jag. Det är lite gam-beteende av Netflix, kan jag tycka.

Seriens stora behållning är den tydliga beskrivningen av hur de mäktiga ofta kommer undan med grova brott. Alex är helt klart en drogmissbrukare med djupt beroende och sonen Paul är en alkoholist. Hade de tillhört underklassen skulle båda varit inom lås och bom långt innan de hunnit orsaka andra människor död, eller blivit mördad. Paul mördades samtidigt som hans mamma och hans far, Alex, står nu åtalad, misstänkt för dessa mord. Hur det slutar vet vi dock inte när detta skrivs.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Teaterkritik: Mlimas berättelse – stark och berörande med enastående skådespelare

23 februari, 2023 by Rosemari Södergren

William Wahlstedt, Timothy Waliggo Kakeeto, Måns Clausen i Mlimas Berättelse.
Foto: Ola Gäverth

Mlimas berättelse
Av Lynn Nottage
Regi & scenografi Dennis Sandin
Översättning Bengt Ohlsson
Rekvisita Ditte Edin
Kostymdesign Maria Felldin Almgren
Ljusdesign Kevin Wyn-Jones
Musik & ljuddesign Mikael Svanevik
Maskdesign:Catharina Lundin
Producent Louise Helgesson
På scen Inès Cherif, Måns Clausen, Timothy Waliggo Kakeeto och William Wahlstedt
Sverigepremiär 22 februari 2023 på Playhouse teater i Stockholm

En trängande och strålande föreställning om girigheten som plågar världen. Om de rikas statusjakt och brist på ansvar för helheten på jorden, om den själviskhet som gör att de struntar i lagen då de anser sig stå över den. Stark och berörande och alldeles förtrollande med helt enastående skådespelare med dansaren Timothy Waliggo Kakeeto i rollen Mlima. Timothy Waliggo Kakeeto är helt makalöst duktig och talar med hela kroppen och med sina rörelser.

Inès Cherif, Måns Clausen i Mlimas Berättelse.
Foto: Ola Gäverth

Föreställningen kretsar kring frågan om vad det är som gör att rika människor världen över fortsätter att köpa elfenben utan att tänka på konsekvenserna. I Sverige skulle vi kunna ställa frågan: Varför vill någon fånga ål när de är väl medvetna om att ålen är utrotningshotad. Svaren är många till denna hjärtlöshet och oförmåga till medkänsla med djur och att stenrika människor kan anse sig stå över lagen medan de utnyttjar fattiga människor till att utföra de smutsiga jobben med jakten. De fattiga får göra det jobb som riskerar mest.

Timothy Waliggo Kakeeto gestaltar en magnifik elegant, en av de sista riktigt stora elefanterna i Kenya. En tjuvjägare som fått i uppdrag av områdets polischef att skjuta elefanter för att få ihop åtta elfenben skjuter Mlima för att få de unika, extra stora betarna. En ljusskygg handel tar sig början där de fattiga utnyttjas medan korrumperade personer högre upp i hierarkin på olika sätt skor sig, mutar och säljer. Betarna färdas långt över haven till köpare.

Föreställningen övriga tre skådespelare, Inès Cherif, Måns Clausen och William Wahlstedt pendlar mellan olika roller, vilket det gör mycket smidigt. Det känns som om de har spelat denna föreställningen många gånger tidigare, så väl sitter samspelet. Skickligt och bra regi förstås, av Dennis Sandin.

Måns Clausen, Timothy Waliggo Kakeeto, William Wahlstedt i Mlimas Berättelse.
Foto: Ola Gäverth

Föreställningen är en stark helhet. Koreografin och ljussättningen stryker under berättelsen. Emellanåt är det lite komiskt, vi skrattar åt de giriga egoistiska personernas begär efter status samtidigt som det sitter en stor ledsen knöl i magen över hur människor beter sig. Humorn tar aldrig över så att det förstår allvaret.

Teatern skriver om föreställningen:
För sina magnifika betars skull dödas en legendarisk elefant och en ljusskygg handel tar sin början. Vad driver människorna som är involverade – en desperat kamp för att mätta sin familj eller begäret efter den ultimata statussymbolen till lyxvåningen? Pjäsen tar oss med på en omtumlande resa genom girighet, utsatthet, begär och fåfänga. En berättelse om människans ansvar, maktlöshet och möjligheter i en värld som flätats samman till ett system vi inte ser konsekvenserna av.

Precis. Detta budskap om maktlösheten och möjligheterna och hur de alla rikaste världen över alltid klarar sig undan är väl skildrad. Gå och se, uppmanar jag. Det finns ett stort engagemang för djurens rätt både i Sverige och runt om i världen. Denna föreställning bör ses av så många som möjligt – och den är alldeles perfekt att gå på med tonåringar. En bra föreställning att sprida engagemang för teater.

Dramat är skriver av Lynn Nottage som är tvåfaldig Pulitzervinnare.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Elfenben, Playhouse Teater, Teaterkritik., Utrotningshotade djur

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 321
  • Sida 322
  • Sida 323
  • Sida 324
  • Sida 325
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in