• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Armadillo visar obönhörligt vad kriget gör med mäns själar

27 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Dokumentären om danska soldater i Afghanistan har chockat hemmapubliken och gjort världssuccé. DN:s Johan Croneman är kluven till krigsscener i motljus och ger trort det filmen betyg 4.

Filmen är en dokumentär men i själva upplägget känns den mycket mer som en dramafilm. Och det gör den ännu ruggigare.
Danska unga män ser det som ett äventyr att dra iväg till Afganistan för att skydda civilbefolkningen mot talibanerna. Verkligheten är dock inte så entydig. Civilbefolkningen är inte särskilt glad åt danskarnas närvaro och på fritiden ägnar soldaterna sig åt porr.

Till slut kulminerar oron i en kraftmätning mot talibanerna där de danska soldatera sätter mer än 50 skott i kroppen på sårade talibanerna.
De talar om talibanerna som hundar.
Någon av soldaterna på enheten mår inte helt bra av våldet och vad som skedde och berättar för sin mamma via telefon. Mamman i sin tur anmäler det inträffade och då blir stämningen rätt upprörd på den danska enheten i Afganistan. De som likviderat talibanerna får utmärkelser av soldatchefen.

När filmen kom till Danmark väckte den stor uppmärksamhet. Vi i Sverige har också trupper där. Tyvärr.
Jag tror inte situationen löser sig med mer soldater. Det är annat som krävs för att bygga upp ett samhälle.

Det är därför ett bra besked som kommer i medier idag att de tre partierna i det rödgröna blocket är eniga: Vi lämnar Afghanistan

Måtte många se filmen Armadillo. Då kommer det att bli många som stöder den rödgröna inställningen om Afganistan.

Det är ju så att tio procent av de danska soldaterna åker hem i förtid från sin tjänstgöring i Afganistan, många av dem mår psykiskt dåligt av vad de får uppleva. Kulturbloggen bloggade om det här.

Svenska Dagbladet gav Armadillo betyg 5.
Aftonbladet gav betyg 4 och det gjorde Expressen och Göteborgsposten också.

Peter Högberg har bloggat om beskedet från de rödgröna om att dra tillbaka trupperna från Afganistan.

Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, krig, film, Armadillo

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Krönikor, Recension Taggad som: Armadillo, Krig, rödgröna, Scen

Ett Drömspel – nyskriven lyssnarvärd kammaropera

26 augusti, 2010 by Redaktionen

Det är inte varje dag jag lyssnar på en kammaropera. Skall jag vara helt ärlig har jag hållit mig på armslängds avstånd och jag vet inte riktigt varför, för egentligen är ju en kammaropera bara i det mindre formatet. Men nu är jag fast.

Orsaken till denna min omsvängning ligger i det faktum att jag fick en cd-skiva på posten från den svensk-amerikanske kompositören S.J. Pettersson som är född och uppvuxen i Malmö-trakten och vid ett besök i det gamla hemlandet stötte han på mina operasidor och detta ledde till att han kontaktade mig via mejl och på den vägen är det.

Först började jag att lyssna på hans musik via Youtube, men tyvärr var kvaliteten inte den bästa, men jag hann ju ändå att uppfatta att detta var en musik som tyckte om. När jag sedan någon vecka senare fick en skiva på posten så kunde jag konstatera att detta är musik som jag gillar.

Numera lyssnar jag åtminstone en gång om dagen på denna underbara musik.Musik kan vara vanebildande i alla fall när den är så här bra.

Själva operan hade premiär i Los Angeles för några månader sedan och till nästa år planeras det ett par föreställningar i New York.

Operan bygger lösligt på August Strindbergs pjäs ”Ett drömspel” och musiken kan närmast betecknas som brilliant kraftfull och mycket emotionell dvs den väcker upp djupa känslor. Verket framförs av en grupp mycket skickliga och samspelta musiker, men om någon särskilt skall framhållas så måste det bli den underbara pianisten Yana Reznik, men även övriga är att betrakta som ypperliga musiker. Lägg till de ypperliga sångerskorna, Julie Lyons, Anjuli Deo, Charlene Chi och Mollie Weaver och du har en helt perfekt känsloresa.

Enligt min uppfattning är det en alldeles utmärkt skiva som håller rakt igenom, men det är klart att några melodier sticker ut mer än andra: ”Prelude”, ”Seven Walls”, ”The Officer and Victoria”, ”The Promise”, ”Agnes Aria” och ”Quarantine”

Vill du veta mer om verket kan du besöka mina operasidor där det finns länkar till kompositören och var du kan köpa skivan eller lyssna på ett utdrag.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Ett drömspel, ny kammaropera, S.J.Pettersson

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Ett drömspel, kammaropera, S.J.Pettersson

Fullt ös med Nationalteaterns Rockorkester på Mosebacke

26 augusti, 2010 by Redaktionen


Fullt ös, två timmar med rock med massor av känsla bjöd Nationalteaterns Rockorkester på när de spelade på Mosebacke. En kväll med rock hade Nikke Ström, basisten, lovat i Kulturbloggens intervjun före och det löftet infriade de gamla garvade rockgiganterna verkligen.

Det var utsålt och förväntningarna var höga i trängseln kring utomhusscenen på Mosebacke. Trångt med hjärtlig stämning, ändå.

Jo sista sången i första omgången av extranummer var Dagebys underbara ballad ”Men bara om min älskade väntar”. Men frånsett den var det rock som gällde. Allra sista extranumret blev ”Rövarkungens ö”. Den är också skriven av Ulf Dageby och är väl i och för sig också en av de lugnare låtarna.

”Livet är en fest-” spelade de som sista låten före extranumren. Jag behöver knappast berätta att det blev allsång av den, alla sjöng med. Samma sak med ”Hanna från Arlöv”, då ekade sången från publiken. Fast där jag stod var jag omringad av äkta fans till Nationalteaterns Rockorkester, för de sjöng med i alla låtar. Sjöng, klappade takten, viftade med armarna …

Det går inte att hjälpas, ordet magiskt kanske används lite väl ofta men det var magiskt att se dem igen, sist jag såg dem var i tjugoårsåldern och bodde i kollektiv på Masthugget i Göteborg.

Mycket har ändrats sedan dess i samhället, men Nationalteatern var sig lik och mycket av det politiska budskapet om överhetens förtryck är om möjligt ännu mer aktuellt idag. Arbetslösa ungdomar situation och de monotona livet för löneslavar har inte förbättrats. Sorgligt nog.

Utanförskapet pratar politiker gärna om, i Nationalteaterns texter känner vi utsatthetens ångest in på skinnet.

2 september har Nationalteatern premiär på ny revy i Göteborg. Nationalteaterns Rockorkester är en del där. Snacka om att det är ett skäl att jag längtar till Göteborg.

PS: Tyvärr blev vår fotograf sjuk så jag fick ta bilder med Nokian och jag stod inte tillräckligt nära för att få bra bilder. Bilderna visar åtminstone hur fullt det var och kanske förmedlar de något av stämningen.

Nationalteatern och rockorkestern har en hemsida där det finns en hel del information och det går att lyssna på dem på Myspace också.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Mosebacke, progg, rockmusik, Nationalteaterns Rockorkester

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Mosebacke, Musik, Nationalteaterns Rockorkester, progg, Rockmusik

Veckans skivor: Kate Perry, Wildbirds & Peacedrums och Sonic Syndicate

25 augusti, 2010 by Redaktionen

Det är höst och visst märks det för att nu kommer det massor nya bra skivor.
Wildbirds & Peacedrums har släppt sitt tredje studioalbum: ”Rivers” och det är förmodligen veckans mest hyllade album. Underbara duon Wildbirds & Peacedrums från Göteborg består av de äkta makarna sångerskan Mariam Wallentin och musikern och trummisen Andreas Werliin.
Deras musik är säregen och speciell, går inte att placera i något förutbestämt fack. Visst har de jazzens drag av improvisation och att låta musiken flöda fritt, men samtidigt är tonerna popiga, uråldriga, sakrala.
Varje album de gett ut har fört dem vidare på nya outforskade områden i musikens värld.
Rivers” består på sätt och vis at två delar – ”Retina” och ”Iris” – tidigare utgivna på var sin vinyl-ep.
Temat som förenar låtarna på är vatten. Materialet på ”Iris” är mer avskalat medan.

De första fem spåren känns väldigt sakrala, vilket förklaras av att de är inspelade i en kyrka i Reykjavik tillsammans med kammarkören Schola Cantorum som också har medverkat på Björks album ”Medúlla”.

DN gav albumet betyg 4 och Kulturbloggen skrev redan tidigare om hur förtjusta vi är i albumet.
Betyg 4 i SVD också.

Här intervjuade Kulturbloggen dem, för snart två år sedan.

Katy Perry: ”Teenage dream”
Ingen av oss på Kulturbloggen är rätt person att recensera Kate Perrys album. Hennes genre ska väl närmast definieras som kommersiell pop och det är inte riktigt vår typ av musik. Jag såg att DN:s Mattias Dahlström gav betyg 2, men det är väl samma med honom. Han brukar väl inte vara den stora talesmannen för kommersiell tuggummipop. Det blir liksom fel då, betyget blir automatiskt lägre. Det bästa är nu när någon som älskar genren i fråga recenserar.
Också SVD:s recensent gav betyg 2.

Jag tycker att själva titelspåret är rätt OK, det är rak dunka-pop, som funkar rätt bra att skutta omkring till.

Sonic Syndicate – We rule the night
Tyvärr har jag inte hunnit lyssna på mer än några spår av Falkenbergs hårdrockgrupp, men de spår jag lyssnat på har fastnat.
Expressen gav betyg 3, men de spår jag lyssnat på hittills gör att jag vill ge högre betyg,.
”My own life” är en ballad som Expressen kallar sliskballad, men det är just när Sonic Syndicate blandat in några lugnare spår som helheten blir bättre, tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recension, musik, pop, hårdrock, Kate Perry, Sonic Syndicate, Wildbirds & Peacedrums

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Kate Perry, Musik, pop, Recension, skivnytt, Sonic Syndicate, Wildbirds & Peacedrums

Wildbirds & Peacedrums – Rivers

24 augusti, 2010 by Jonatan Södergren

Deras stil är såpass unik att det känns som att fokus är flyttat från att skriva poplåtar till att skapa en atmosfär.

Wildbirds & Peacedrums nya skiva heter Rivers och det framgår snabbt att temat är just vatten. Rytmiska ljud som stundtals låter som droppar blandas med atmosfäriska ljud som om du blundar för dig till de djupaste vatten. Du hamnar i en förlorad, ibland drömlik, ibland mardrömslik värld där Mariam Wallentins stämma, som är bandets främsta instrument i en annars rätt så minimalistisk orkester av ljud, är det enda som hindrar dig från att drunkna.

Första halvan av skivan är inspelad inuti en isländsk kyrka vilket säkert bidrar till de drömlika landskapen.

Låtlistan på Rivers:

1. Bleed Like There Was No Other Flood
2. Tiny Holes In This World
3. Under Land And Over Sea
4. Fight For Me
5. Peeling Off The Layers
6. The Wave
7. The Drop
8. The Course
9. The Lake
10. The Well

Recension i DN.

Så här har Stereogum skrivit om skivan.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Rivers, Wildbirds & Peacedrums

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1469
  • Sida 1470
  • Sida 1471
  • Sida 1472
  • Sida 1473
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in