• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Mer hårdrock av Mattias Lindeblad och Melker Becker tar oss med backstage till hårdrockens hjältar

25 september, 2010 by Rosemari Södergren


Av biografin ”Kizz – behind the mask” kan en läsare lära sig sensmoralen: ”Tro pådig själv och dina visioner. Vill du sminka dig som ett monster? Gör det.”

Det skriver Melker Becker och Mattias Lindeblad i boken ”Mer hårdrock – Smink, läder och headbaning” som är uppföljaren på deras första hårdrockbok, ”Hårdrock”.

Det är en trevlig bok att läsa. Lättsamt skriven och vi får följa med författarna hem i köket hos hårdrockare och låter oss sjunka ner i soffor backstage.

I boken möter vi Mikael Åkerfeldt från Opeth, Oscar Dronjak från Hammerfall, Predrik Lindström och Per Sinding-Larsen, Jocke Berg från Hardcore Superstar, Johan Hegg från Amon Amarth, MeatLoaf, Twisted Sisters, Anders Fridén från In Flames, Lars Ulrich från Metallica, Justin Hawkins från The Darkness och många, många fler.

I och med att boken har en mängd illustrationer av Henrik Lange och bilder är boken rolig att också sitta och slöbläddra och läsa lite olika kapitel och delar.
Det känns som om jag sitter och pratar med författarna och de berättar om sina upplevelser som hårdrockfans och deras möten med hårdrocksmusiker.

Vi får läsa hur många av dessa hårdrockare tänker om allt möjligt. En rolig detalj för mig var att Mikael Åkerfeldt är uppvuxen i ett radhusområde där jag bodde några år i slutet av 1980-talet.

Mer hårdrock
Smink, läder och headbanging
Författare: Melker Becker; Mattias Lindeblad
Illustratör Henrik Lange
ISBN 9155256333
ISBN-13 9789155256333

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, recension, bok, intervjuer

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Hårdrock, intervjuer, Recension

Jenny Lewis och Johnathan Rice släpper album tillsammans: I'm having fun now

25 september, 2010 by Rosemari Södergren


Jenny Lewis och Johnathan Rice har tidigare spelat på varandras skivor. Först nu tar de steget fullt ut och gör ett album tillsammans, det har passade nog fått namnet: I’m having fun now. 29 september släpps albumet i Sverige.

Kulturbloggen har fått tillfälle att lyssna igenom skivan några gånger före skivsläppet.

Dagens skiva gav albumet betyg 7 av 10 möjliga:

Varken hävdelsebehov eller ett sökande efter sound gör sig påmint på albumet. I’m Having Fun Now är en fullkomligt självklar popskiva av två personer som äntligen får göra något tillsammans. I fred. Och det är svårt att hitta de starka spåren. För de är där nästan allihop. Mot slutet dippar det något. Slavedriver låter som Blur en dålig dag och Committed som förmodligen ska vara en euforisk avslutning på albumet känns felplacerad. Men spår som Switchblade och fantastiska Animal går att lyssna på gång efter gång. Så enkelt. Så perfekt.

Jo, det är ganska bra formulerat. Låtarna är mjuka, det är finstämd pop. Sångerna blir allra bäst när jag stänger av omgivningen, sätter mina bästa hörlurar på öronen, ligger ner och blundar och bara låter musiken flöda över mig.

Dagens Nyheter gav också albumet högt betyg, 4 av 5:

Det låter som om The Beach Boys möter The Cars, fast mest av allt understryker den här skivan att Jenny Lewis är en av de mest begåvade artisterna i sin generation.

Sterogum, en av de största musikbloggarna, berättar att Jenny och Johnathan åker på en liten turné tillsammans också, fast ännu så länge bara i USA.

Relaterat:
Recension i Corren

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recension, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, skivnytt

Recension av Tusen gånger starkare

24 september, 2010 by Jonatan Södergren

Betyg: 3

Tusen gånger starkare engagerar och riktar bitande kritik mot den svenska skolans brist på jämlikhet. Filmen bygger på den kritikerrosade boken med samma namn av Christina Herrström som handlar om en niondeklass där gränserna mellan de olika sociala grupperingarna luckras upp i och med ankomsten av en ny elev – Saga. Vi ser allt utifrån den tystlåtna tjejen Signes perspektiv och Saga är den katalysator som ger just tjejer som Signe mod att ta plats i klassrummet.

Saga som kommer ny till klassen har vuxit upp utomlands och gått i många olika skolor där hon lärt känna olika kulturella och sociala klimat. Därför känner hon inte till de sociala koderna och klassens rangordning och därför vågar hon utmana de osynliga regler som de andra eleverna tar för givna.

Här kan du se filmens trailer:

Svenska Dagbladet har också skrivit om filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Tusen gånger starkare

”Tusen och en natt” (Jävla sköna män) – om en feminist som blir kär i en muslim

24 september, 2010 by Rosemari Södergren

Fatemet Gosheh bor i Göteborg och är en iranska som är internationellt känd för sin konst där hon ofta är provokativ och utmanar männens styre i muslimska Iran. Egentligen borde hon uppmärksammas mycket mer för sin stora kamp för kvinnors rättigheter.

Hon brukar föra dagbok över sitt liv i form av videoinspelningar, en videodagbok. Under sju år har Fateme Gosheh filmat sin stormiga, smärtsamma och inte minst kärleksfulla relation i både ur och skur. Hur ska man förhålla sig till varandra för att lyckas bevara de ideal man tror på. Hur ska kärleken överleva konventioner, strukturer och ett samboskap? Är kärleken värd att väljas före allt man tror på? Kring de här frågorna kretsar dokumentären ”Tusen och en natt ( jävla sköna män)” med filmarna själva i huvudrollerna.

Hon blev plötsligt kär i en man som i alla hennes målningar stod för ondska. Hon blev kär i en muslimsk man, kär i sin fiende, skriver filmleverantören på pressutskicket. Egentligen tycker jag inte filmen alls handlar om att hon träffat och blivit kär i en muslim. Isa Vandi är som rätt många män och inte alls särskilt muslimsk. Det handlar mer om att kärleken gör en människa beroende och också en radikal feminist kan vilja leva traditionellt när hon blir mycket kär i en man. Filmen handlar om det svåra med relationer och det svåra att kombinera eget yrkesliv och karriär och egen utveckling med att leva tillsammans med någon.

Det är så modigt av Isa Vandi och Fatemet Gosheh att lämna ut sig själva och att visa upp sitt förhållande och att klippa ihop videodagböckerna på det här sättet. De visar inte alltid upp sig ur sin bästa sida. På sätt och vis blir filmen mycket starkare för att den är dokumentär istället för att de hade varit en spelfilm. Bilderna är förstås tagna ur taffliga vinklar ibland, precis som det blir med en videodagbok.

Fatemet Gosheh är en mycket intressant kvinnokämpe. Jag vill veta mer om henne. Hon född i Iran 1961 där hon fått sin film- och konstnärliga utbildning. Hon är bosatt i Göteborg där hon är verksam som konstnär. Hennes verk ”En muslimsk kvinnas drömmar och mardrömmar” har bland annat visats på Liljevalchs i Stockholm, Galleri Icosahedron i New York och konstbiennalen i i Florence. Hennes konst har gett upphov till debatt och protester och hon har blivit polisanmäld av Sveriges Muslimska Råd.

ISA VANDI är född 1960 och filmutbildad I Teheran, Iran. Verksam som filmare inom både spel- och dokumentärfilm. 2003 gjorde han en dokumentär om Fatemeh Gosheh och hennes konstnärsskap med titeln ”Dans under vita lakan”.

Folkets bio berättar om filmen.




I samarbete med Filmtrailer.se

Relaterat:
Recension i DN., Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Tusen och en natt, videodagbok, film, recension, islam, feminism, Fatemeh Goshe, Isa Vandi, Folkets bio

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Fatemeh Goshe, feminism, Folkets bio, Isa Vandi, Islam, Recension, Scen, Tusen och en natt

Harry Brown – på dvd

21 september, 2010 by Redaktionen

Michael Caine var som vi alla minns en gång filmvärldens tuffaste och mest välklädda skådespelare. Vem minns inte Harry Palmer och Jack Carter? Två karaktärer som både var charmiga och tuffa. Caine som under de sista decennierna har fått spela en rad biroller, senast i Batman the Dark Knight, brukar för det mesta prestera bra och i filmen Harry Brown är han tillbaka i rampljuset.

Det har varit lite av en trend med att gamla rävar som gör upp, tidigare har vi sett Clint Eastwood och Liam Neeson göra upp med ungdomarna i var sin egen film. I Harry Brown gör Michael Caine en liknande metamorfos från rädd pensionär till hämnande ängel.

Ex-militären och pensionären Harry Brown lever ett rätt stilla liv i en av södra Londons förorter, inte de där fina utan de där stora sena 1960-tals varianterna med höghus gjorda av grå betong.

Dagarna för Harry flyter på med besök till frugan som ligger på sjukhus och möten med sin gamle vän Leonard Attwell (David Bradley).

Tyvärr har det lokala ungdomsgänget tagit över stora delar av huskomplexen och speciellt en vägtunnel är ett populärt tillhåll för det gäng som leds av Noel (Ben Drew, känd som artisten Plan B). Leonard som blivit utsedd till hackkyckling av gänget trakasseras grovt. Det hela går över styr och Leonard beväpnar sig och bestämmer sig att göra upp.

Nästa dag hittas han mördad och det finns inga vittnen, men flera av gängmedlemmarna har förstås filmat delar av misshandeln med sina mobiltelefoner.

Polisen med den rättrådige kommissarie Frampton (Emily Mortimer) står maktlös och Harry Brown bestämmer sig att hämnas sin vän.

Som social kommentar är Harry Brown överdriven men som underhållning tillhör den en av de bättre i genren tack vare Michael Caines starka rolltolkning av pensionären Brown. Visst är det lite clichéartat med känslokalla ungdomar som inte ”bryr sig” och med en sämre skådespelarensemble kunde det lätt ha blivit en fortsättning på de fem Deathwish filmerna, men alla dessa invändningar försvinner när en film presenteras på det här sättet.

Skildringen av ett England som gamlingarna inte förstår eller känns vid lyckas filmen mycket bra med, för oavsett vilken partifärg du har så existerar det på många håll liknande problem.

De trista betongförorter som finns världen över ser ofta förvånande nog lika ut både arkitektoniskt och socialt. De blir inte direkt de socialt trygga miljöer som man kanske skulle förväntat sig.

Caine som själv växte upp i området som skildras i filmen gör en riktig ”Get Carter” tolkning i filmen, Brown bli Jack Carter med samvete.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Caine, Harry Brown, dvd, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: dvd, Harry Brown, Michael Caine, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1462
  • Sida 1463
  • Sida 1464
  • Sida 1465
  • Sida 1466
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in