• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Kulturbloggen recenserar: ”Harry Potter och dödsrelikerna. Del 1”

18 november, 2010 by Redaktionen

sedvanlig ordning finner man flera av Storbritanniens stora skådisar i filmen. Som alltid lika välklädda och välagerande. Även denna film är baserad på boken med samma namn, men det är nästan en nödvändighet att ha läst boken, då en hel del förklarande stycken är bortvalda och det som är kvar lämnar oinsatta lagom intresserade av resten.

Sittandes mellan två som inte hade läst böckerna och som är väl över 20 fick jag höra uttråkade kommentarer både under och efter filmen. Handlingen i filmen förs fram av många teleporteringar och det var en sådan sak som inte riktigt uppskattades.

Att två av de karaktärer som återkommer under filmens gång inte någon gång nämns med namn känns trist. I synnerhet när de i böckerna så mycket mera ingående beskrivs och omtalas. Vare sig Bill Nighys mycket lyckade tolkning av Rufus Scrimgeour eller Dave Legenos roll som Fenrir Greyback presenteras. Trist, mycket trist tycker jag. Speciellt när Fenrir är den som gav Bill Weasley sina ärr i ansiktet och märkte honom till varulv i förra filmen. Ingen av de tre ungdomarna har mött honom tidigare och vet inte vem det är.

Scrimgeour efterträdde den förra ministern, Cornelius Fudge. Enligt boken har Potter mött honom tidigare, återigen något som valts bort i filmerna.

Det är en saga om vänskap, kärlek och personlig styrka som visas upp på filmduken. Är man inte ett fan av J.K.Rowlings värld så blir budskapet dock lite väl insvept i specialeffekter och lustiga formler. Sagor och legender spelar en ännu större roll nu och en av dessa berättas väldigt snyggt med en animering.

Voldemorts anhängare av ”pure bloods”, dvs renblodiga trollkarlssläkter har i den här filmen infiltrerat och övertagit Ministeriet för magi och för nu öppet ett utrensningskrig mot halvblod (så som Potter), muggelfödda mudbloods/smutsskallar (som Hermione är) eller de renblodiga som gått över till ”de andras sida” (Weasleys). Även de övriga raserna får sig en känga, mycket påminnande om rasbiologin och Tredje Riket.

Den här filmen är första hälften av boken med samma namn som slutar med scenen på sidan 405 av 607 sidor totalt. Av dessa drygt 400 sidor har nästan hälften skrivits bort eller skrivits om, inte helt till det bättre.

Efter att ha tittat på den officiella trailern för båda filmerna så kan jag meddela att delar av det som valts bort i denna film kommer med i nästa och avslutande del som har premiär i juli nästa år. Jag kan bara hoppas på att det blir en bra hopknytning av den här påsen, som det är nu känns filmen lite väl långsam och inte särskilt väl hopklippt.

Officiella trailern för båda delarna:

Regissör: David Yates

Manus: Steve Kloves (film), J.K.Rowlings bok)

146 min.

Relaterat:
Dagens Nyheter, MovieZine, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Harry Potter och dödsrelikerna, film, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Harry Potter och dödsrelikerna, Recension, Scen

Långsamhetens nej av Thomas Nydahl

18 november, 2010 by Rosemari Södergren

Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Det frågar sig Thomas Nydahl i Långsamhetens nej, som är ett försök att beskriva tidens hårda tempo och vad som kan vara ett möjligt alternativ. Hans bok belyser konsumismens, de snabba transporternas och det av oljud och reklam präglade landskapet. Mot det ställer han platsens och långsamhetens liv, ett liv där tystnaden är välgörande och eftertanken präglar vardagen.
Går det att motstå en bok med denna beskrivning?
Jag kan det i alla fall inte. Många av oss som bor i Stockholm, jobbar inom webben och med sociala medier i realtidsflödet kan känna oss fångade i en tidspuls som går alldeles för snabbt. Det kan kännas som om vi inte hinner tänka ibland, inte hinner få våra tankar och känslor i samklang med allt vi upplever. Det är ett enormt flöde som hela tiden pågår av nyheter och kulturevenemang. För oss som kulturbloggare kan det vara helt otroligt ibland, detta urval av inbjudningar till musik, teater, film och andra evenemang, som vi är bjudna på och vill gå på och vill uppleva. Men det finns en gräns för när upplevelserna inte kan bearbetas. När vi bara behöver få vara i tystnad, få gå och strosa eller skrota hemma.

Jag slängde mig över boken ”Långsamhetens nej” av Thomas Nydahl.
Det är en slags essä, indelad i en mängd kortare avsnitt med tankar om allt möjligt, framför allt om samhället.

Det här citatet skrev jag ner för det vill jag spara, det är från sidan 69:
Jag kan inte ens föreställa mig att de återkommande svältvågorna över norra Afrika ska avta, så länge vi har en ekonomisk ordning som bygger på den privata roffarinstinkten.

Det är något jag känner igen och själv har formulerat på olika sätt här i bloggen. En annan känsla jag känner igen är följande rad:
Vi samtalar oss till synes framåt, men står minst ett steg längre bak när samtalet avslutas.

Jo, ibland känns samtal meningslösa, att inget riktigt blir sagt. Ibland föredrar jag att vara ensam framför att spilla bort tid på att träffa människor som jag ändå inte kan tala med på rktigt, inte kan möta med sanningen utan man bara ska spela upp att allt är så tjusigt och allt är så bra och perfekt, eller vad det nu är som ska spelas upp utan att vi ska mötas på riktigt.

Mycket i boken känns som att tala med en nära vän. Vissa delar kan jag reta mig på, och det kan ju faktiskt också ingå i vänskap. Vänskap behöver inte betyda att tycka likadant i allt.

Thomas Nydahl vägrar mobiltelefon, vilket kommer fram flera gånger i essäboken. Jag tänker att det måste finnas ett annat förhållningssätt gentemot teknik än att totalvägra. Att lära oss ta tillvara på möjligheterna att nå varandra via ny teknik utan att bli sönderstressade borde vara målet.

Ibland utstrålar Thomas Nydahl ett slags gubbig förakt för nutidens kultur som musiken och kulturskribenter.

Det finns inte en tidning vars kultursidor numera kan fånga mitt intresse, sidorna också i de mest ansedda tidningar svämmar över av förutsägbara tidskommentarer och en litteraturkritik som mest av allt är ett poserande med den egna uppsättningen präktigheter och väl inövade politiska eller sociala åsiktspaket.

Ett stycke i boken som gör mig konfunderad är när han beskriver en bussresa där han retar sig på ungdomar som bråkar på arabiska och han beskriver slöjklädda kvinnor och hur hans lilla skånska stad inte längre är sig lik. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter där. Skulle gärna höra honom utveckla det.

Som ni kan märka är det en essäbok som väcker tankar och reaktioner – och det är bra. Jag kommer att återvända till den och fundera vidare och säkert hitta fler citat som är bra.

Författaren har själv en blogg och här har han samlat några reaktioner på boken.

Långsamhetens nej
Författare: Thomas Nydahl
ISBN10: 9197656798
ISBN13: 9789197656795

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Nydahl, bokrecension, filosofi, essä, långsamhet

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: Bokrecension, essä, filosofi, långsamhet, Thomas Nydahl

Tour Quai – tredje boken i deckarserien som utspelar sig i en värld av mjukisdjur

18 november, 2010 by Rosemari Södergren


När bokförlaget lanserade ”Amberville”, första delen i Tim Davys serie om en deckare som utspelar sig i en värld av gosedjur uppvaktades bloggvärlden intensivt med olika lustiga presenter, som en purjolök som kom med posten.
Tim Davys är en pseudonym, vem det är vet vi inte än. Konstigt nog har de traditionella mediernas redaktioner inte försökt jaga fram vem det är som ligger bakom.
Kanske för att serien inte riktigt blivit den succé den skulle kunna bli. Det är ett rätt spännande koncept: en mer hårdkokt deckare som utspelar sig i en miljö av gosedjur. Alla karaktärer är mjukisdjur.
Ingen av de tre böcker som kommit ut har varit illa skrivna, men något har saknats i deckarnas upplägg för att riktigt fånga den stora publiken.
Tour Quai är den tredje boken i serien. Om jag uppfattat det rätt är ytterligare en fjärde och avslutande del planerad.

Johan Hilton i Expressen är besviken:

Det är ungefär lika beskedligt och gymnasistfilosofiskt som det låter, dock välskrivet, underhållande och snabbläst.
Men nog har skicklige Davys förutsättningar att göra mer av sitt Mollistown än det här. Hög tid för teddybjörnarna att visa klorna på riktigt i den kommande och avslutande delen.

Jag kan tänka mig att om en bra filmregissör sätter tänderna i böckerna och vässar berättelsen och spelar in den i förföriskt ljussättning i halvdunkel och med dessa gosedjur med vässade tänder, då kan det trots allt bli en stor världssuccé.

Tourquai
Författare: Tim Davys
ISBN10: 9100124907
ISBN13: 9789100124908

Läs även andra bloggares åsikter om bokrecension, gosedjur, recension, deckare, litteratur, Tim Davys

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Deckare, gosedjur, Recension, Tim Davys

Gud i Sverige av Göran Hägg

18 november, 2010 by Rosemari Södergren

Att prästerna under kristendomens intåg i Europa inte fick gifta sig hade inte med sex att göra. Huruvida de hade sex utan att gifta sig hörde inte till saken. Prästerna fick inte ha några äkta barn, det var det viktiga, menar Göran Hägg som iboken ”Gud i Sverige” tar itu med religionens historia ur ett samhällsperspektiv.

Kyrkorna fick många ägodelar: landområden, fastigheter och annat. Om prästerna fick gifta sig och fick söner skulle allt detta ärvas. Prästerna skulle ha en tendens att ge sina egna söner fördelar, göra dem till biskopar och ge dem makt och rikedom. För att undvika att få en ärvd kyrka med mycket ekonomiska resurser fick prästerna inte gifta sig. Barn som var oäkta fick inte bli präster.

Jag har alltid haft ett stort intresse för religion och kyrkor – och menar nog att jag har en hel del kunskap inom det området, mer än medelsvensken. Men när jag läser Göran Häggs bok lär jag mig massor nytt och ser saker ur nya synvinklar.

Det är en tjock bok, inbunden med 557 sidor, så det tar sin tid att läsa. Det är inte helt lättsmält heller. I alla fall vill jag själv tänka igenom allt jag läser. En roman kan jag låta flyta på mer, låta berättelsen välla in över mig och låta mig förföras av språkets melodi och rytm. ”Gud i Sverige” är en faktabok och då blir mitt förhållningssätt annorlunda.

Boken har recenserats av alla större redaktioner, Göran Hägg som suttit länge med i SVT:s morgonsoffa som samhällskommentator tillhör mediers favoriter.
Per Svensson tycker det är lite lustigt att en ateist som Göran Hägg vill att kyrkan ska vara med hardcore och inte så relativistisk som KG Hammar:

Men samtidigt ligger det något märkligt i att det ofta just är icke-troende pragmatiker av Göran Häggs typ som ivrar för mer hardcore i religionen. Ska ni tro så ska det åtminstone vara lite stake i tron! ropar vi – och hånar förre ärkebiskopen K?G Hammar för hans relativism och förmenta luddighet.

Jag har själv skrivit sådana saker. Vad är det vi längtar efter? En kombinerad inkvisitor och schaman som talar om var botbänken ska stå?

För alla som är intresserade av samhällsfrågor finns mycket att hämta i Göran Häggs inventering av religionen i Sverige. Sedan behöver man inte hålla med om allt. Men det ger bränsle åt att diskutera vidare. Och det räcker gott för mig.

Från bokbutikens webbplats om boken:

Hur avkristnade de flesta svenskar för ögonblicket än upplever sig är den svenska historien i hög grad en historia om Gud i Sverige.

Det här är en svensk kulturhistoria ur ett ovanligt och ofta förbisett perspektiv, från hedniska riter till Knutbysektens övningar. Vi möter hårdhudade helgon och myndiga biskopar – heliga Birgitta med familj, den finurliga biskop Brask, den kärva Rudbeckius och den svordomsglada Anton Niklas Sundberg. Här finns svärmare och sektstiftare från Swedenborgarna och Eriksjansarna till Korpelanerna, Maranata och Livets ord, psalmdiktare och andeskådare, makt och härlighet, hyckleri och inkrökthet, men också troskyldig självuppoffring med tillhörande späkningar. Likaså Vadstena kloster som intellektuell världsmakt, 1500-talets brutala religionsstrider och därpå den totalitära lutherska gudsstaten, där de flesta av de värderingar som vi än i dag uppfattar som speciellt svenska skapades, men som också innebar järnhårt förtryck och försök att utbreda ”den rena läran” med eld och svärd. Någon neutral, lättläst och ändå engagerande skildring av detta fascinerande stoff har hittills inte funnits.

Gud i Sverige
Författare: Göran Hägg
ISBN10: 9113020951
ISBN13: 9789113020952

Mer om Gud i Sverige hos:
Dagen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om religon, recension, bok, litteratur, Göran Hägg, Gud i Sverige

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Göran Hägg, Gud i Sverige, Recension, religon

Kulturbloggens tankar om boken Sociala medier av Paul Ronge

17 november, 2010 by Rosemari Södergren


Paul Ronge är medietränare som utbildar makthavare och andra i hur de ska agera gentemot medier när kriser inträffar. Han har jobbat inom medier i många år och sedan några år varit aktiv bland sociala medier. I somras släppte han boken ”Sociala medier – En halv sekund från ord till handling”.

Det är en trivsam bok som bygger på samtal och intervjuer Paul Ronge haft med olika personer som är kända inom de sociala medierna. Där finns både Blondinbella, Aftonbladets Jan Helin, Fredrick Federley, Alex Schulman, Brit Stakston, Mymlan, Gudrun Schyman, Niclas Strandh (Deeped) och Christina Stielli.

Bokens styrka är att det är lågmälda samtal där de intervjuade kommer till tals, Paul Ronge håller låg profil och ställer frågorna.
Det är däremot inte en bok som tar guidar läsaren med riktlinjer, det är inte en ”gör si – gör så” bok, utan den fungerar som om jag är med där själv, hör samtalet och deltar.

Jag fick reda på en del nytt, som att Deeped varit präst.

Det är utförligt urval av intervjuade personer. Fast ibland kan jag tycka att de i flera sådana här sammanhang är samma innegäng av experter inom sociala medier som alltid lyfts fram. Att det är en rundgång, på sätt och vis.

I våras gav Brit Stakston också ut en bok där flera utvalda storheter från sociala medier var med.
Mycket är det samma urval.
Det finns en krets av gurus inom sociala medier.
Hoppas jag kan hålla mig från att ramla i samma fälla när jag nu gör en utredning om sociala medier.

Det finns en stor, stor bloggosfär och en mängd duktiga personer inom sociala medier som aldrig syns i dessa sammanhang. Jag tänker på hur Johan Ulvenlöv driver Netroots där 700 bloggare är aktiva. Johan och jag startade Netroots och tog hit Joe Trippi, som lade grunden för allt det som blommade ut under Obama-kampanjen några år sedan. Ett hundratal bloggare i Sverige bjöds in för att träffa Joe Trippi en lokal i riksdagshuset. Flera av de som drog detta lass är intressanta och har stor kunskap inom sociala emdier.

Och jag tänker på Erik Stattin som var Mr Blogg i Sverige i många år och som arrangerade stora bloggträffar.

Det finns många jag skulle vilja samtala med om sociala medier.

Men det gör ju inte Paul Ronges bok sämre. Den är rätt tjock redan. Att det finns tjugo personer till som det skulle vara intressant att läsa intervjuer med tar inte bort värdet av de samtal som finns med.
Jag tyckte om att läsa boken, mycket för att den mer handlar om tankar kring sociala medier är att det är någon bruksanvisning av hur de fungerar rent tekniskt.
Det lämnar ju dessutom utrymme för andra att göra en sådan bok. För det är jag övertygad om att det också finns behov av.

Paul Ronge berättar själv om reaktioner på boken här.
Erik Laakso, som är en av de som intervjuas i boken, bloggar om det här.

Paul Ronge:
Sociala medier
ISBN10: 917241202X
ISBN13: 9789172412026

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Ronge, recension, bok, sociala medier

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Paul Ronge, Recension, sociala medier

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1445
  • Sida 1446
  • Sida 1447
  • Sida 1448
  • Sida 1449
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in