• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Huvudjägarna av Jo Nesbø

26 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Den norske deckarförfattaren Jo Nesbø är en riktigt cool kille. Eller hur man nu ska uttrycka det. Han är en skön typ. Jag läste en intervju med honom i DN:

På dagarna skriver han succédeckare, på ­kvällarna hänger han på sig gitarren och spelar på klubbar. Möt norske Jo Nesbø som nu börjat ge bort sina miljoner.

Sina pengar skänker han bland annat åt att få bort analfabetismen i världen.

Jag träffade honom en gång på en releasefest för en annan av hans böcker. Han var lätt att prata med och gjorde ingen stor sak av sig själv, verkade avslappnad och naturlig.

Så, ja jag vill verkligen gilla det han gör. Men böckerna om Harry Hole är för mig alltför hårdkokta, allt för råa med alltför mycket blodigt våld beskrivet alltför detaljerat. Jag blev därför glad när hans nya bok inte är fullt så våldsam.

Med sina deckare om den rätt nedgångne polismannen Harry Hole har han erövrat världens deckarläsare. Böckerna om Harry Hole finns översatta och utgivna i ett 40-tal länder.

”Huvudjägarna” som nu kommer ut på svenska är en slags thriller, men fristående från Harry Hole-serien och handlar istället om Roger Brown som är en ”headhunter”, alltså en person som har till jobb att hjälpa storföretag att hitta chefer. I Sverige kallar vi det väl för rekryterare, chefsrekryterare.

Det är en bok som när jag läst några kapitel inte kunde slita mig ifrån. Den var så spännande och jag ville veta, måste veta, hur den slutade. Den har överraskande vändningar många gånger om.

Jo Nesbø är inte någon poet, men hans kortfattade ganska hårdkokta språk är oerhört medvetet. Inte en beskrivning är där i onödan. I SVT:s recension hörde jag att Magnus Utvik tyckte att språket och upplägget var för medvetet, att det var skrivet för att sälja och för att bli film.

Det är ett effektivt språk och det blir en rafflande berättelse. Det förvånar mig inte ett dugg att boken fångade filmproducenternas intresse. Den kommer på biograferna i höst.

För min del tycker jag bättre om ”Huvudjägarna” än om de deckare Jo Nesbø skrivit i serien om Harry Hole. Det betyder dock inte så mycket, jag har inte fastnat för Harry Hole-serien, bland annat för att den är väldigt rå och våldsam. Huvudjägarna är inte lika våldsam utan mer överraskande.

Bokens handling beskrivs så här på bokbutikerna på webben:

Roger Brown är om han får säga det själv Norges bästa och mest underbetalda headhunter, han har en alldeles för vacker hustru, en alldeles för dyr villa och måste därför stjäla alldeles för mycket konst för att kunna upprätthålla sin livsstil.
Clas Greve är den perfekta kandidaten till alla slags toppjobb, en man med både kvinnotycke och en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger Brown får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och hans hustru Diana kommer vara honom evigt trogen.
Diana vill ha sitt konstgalleri. Och ett barn.
Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Inte utan att gå över lik. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börjar.

Huvudjägarna
Författare: Jo Nesbø
ISBN: 9789164203465

Läs även andra bloggares åsikter om Jo Nesbø, deckare, Huvudjägarna, Norge, thriller

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, Huvudjägarna, Jo Nesbø, Norge, Thriller

Skivrecension: Vinnie Who – Then I met you

26 januari, 2011 by Redaktionen

Betyg: 2- (räkor)


Danska Vinnie Who är en grupp som försöker få 70-talets discosound att låta modernt utan någon vidare framgång.

Det nya albumet Then I met you består av 12 låtar:
1. Game on
2. What you got is mine
3. Feel it
4. Nights
5. Accident or will
6. All I can do
7. Remedy (album version)
8. Perfect Morning
9. My sympathy
10. The fall
11. Rise with you
12. Then I met you

Samtliga låtar utom balladen All I can do och titelspåret Then I met you är förfärliga discopastischer med sång som förtvivlat gärna vill låta som Bee Gees men mest lyckas anslå falska noter, moderniteten består av ett stänk Jamiroqai (en annan grupp jag inte uppskattar) i mixen.

Bäst blir det faktiskt på titelspåret Then I met you som är albumets klart starkaste låt. Här har man tonat ner den värsta falsksången och lämnat discobeatsen tacksamt bakom sig i och levererar istället avskalad och skön electronica. Den räddar nästan på helt egen hand albumet från att vara ett totalt haveri.

Tycker man å andra sidan att en blandning av Bee Gees och Jamiroqai låter som en vinnande kombination är det all idé att åtminstone ge Vinnie Who en chans.

Arkiverad under: Musik, Recension

Kulturbloggen från Sonja Åkesson tolkad på Södra teatern med Annika Norlin med flera

24 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Sonja Åkesson tolkad av…

Bland annat Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Lisa Nilsson, Annika Norlin och Anna von Hausswolff på Södra Teatern i Stockholm.

Med texter av den inflytelserika feministiska förkämpen och ännu-efter-sin-död aktuella poeten Sonja Åkesson (1926-1977) och nykomponerad musik av några av Sveriges största kvinnliga artister släpptes i höstas en samlingsskiva som nyligen belönades med en grammis.

De uppträdande artisterna hade tolkat Sonja Åkesson på olika sätt vilket visade en rad olika nyanser av hennes lyrik. Annika Norlin lät som hon brukar i Säkert!, som om Sonja Åkesson skrivit dikten direkt för Annika Norlin medan Lisa Nilssons framförande var mycket mer balladlika, soulaktiga och Anna Järvinens framförande var vemodigt, melankoliska. Anna von Hausswolff gjorde en popversion med full fart och lite punkskrikig medan Rebecka Törnqvist framförde en tonsatt dikt på engelska.

Det är fascinerande hur aktuella Sonja Åkessons dikter är, idag 2011, trots att de skrevs under 1950-talet fram till 1977.

Poeten Lina Ekblad var programledare och hon läste några av sina egna dikter också, på skön göteborgska. Jag förstår varför hon var tillfrågad att vara programledare, Lina Ekblads dikter har samma humor och naturlighet och ärlighet som Åkessons texter. Det var onekligen rätt kvinna på rätt plats den här kvällen på Södra Teatern.

Ja, det var utsålt och publiken i den fullsatta teatersalongen var blandad: både män och kvinnor, såväl ungdomar som äldre och alla däremellan.

Nästan alla sånger från skivan ”Sonja Åkesson tolkad” spelades, fast några av de sångerskor som är med på skivan kunde inte vara med på kvällen på Södra Teatern, som Nina Ramsby, Sofia Karlsson, Britta Persson och Frida Hyvönen. Det hade varit underbart att få höra dem också live, men det var stort att lyckas samla så många av de övriga. Alla är ju aktiva i sin musikkarriär och lär ha fulltecknade scheman.

Att skivan fick en Grammis var välförtjänt. Jag önskar att det kunde göras en liten turné kring skivan. Jag är säker på att många fler skulle vilja uppleva denna konsert.

Relaterat:
Sonja Åkesson-sällskapets hemsida.

Recension av skivan hos Dagens skiva och i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Sonja Åkesson, Annika Norlin, Lisa Nilsson, dikter, Södra teatern

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Annika Norlin, dikter, Lisa Nilsson, Södra teatern, Sonja Åkesson

Iron & Wine – Kiss Each Other Clean

24 januari, 2011 by Jonatan Södergren

Iron & Wine: Kiss Each Other Clean
Betyg: 4

En gång i tiden var Iron & Wine mer eller mindre synonymt med låtskrivaren Sam Beam men på nya skivan Kiss Each Other Clean är den skäggige folksångaren ackompanjerad av ett fullständigt band.

Även låtarna har blivit mer komplexa och fullfjädrade på Iron & Wines fjärde skiva, som är ett steg i en popigare och ibland nästan funkig riktning.

Öppningsspåret Walking Far From Home börjar förvånansvärt skränigt – så är det också en av de bästa låtarna på skivan.

Tree by the River, med de obligatoriska akustiska gitarrerna och stämsången, är en låt som växer.

Skivan streamas på bandets officiella hemsida.

Den andra februari spelar de på Debaser Medis i Stockholm och två dagar senare spelar de på på Trädgårn i Göteborg.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Iron & Wine, Iron and Wine, Kiss Each Other Clean

Skivrecension: Toxaemia – Buried to rise

24 januari, 2011 by Redaktionen

Betyg: 3 (räkor)

Toxaemia är ett death metalband som spelade in sitt material på 90-talet. Med inspiration från Carcass, Morbid Angel, Napalm Death och Cannibal Corpse är det lätt att förstå att det handlar om ett riktigt tungt sound.

Eftersom jag spenderade somrararna i slutet av 80-talet / början av 90-talet med att jobba på Scan på somrarna kom det sig att jag lyssnade på samma grupper som var Toxaemias inspiration – men upptäckte tyvärr inte Toxaemia då.

Lyckligtvis kan jag ta igen det nu.

På Buried to rise har de samlat de två releaser som gjordes, Kaelidoscopic Violence och Beyond the realm – båda EPs – samt den tidigare outgivna Buried to rot som spelades in för ett italienskt bolag men på grund av olika omständigheter inte gavs ut.

De 18 låtarna levereras två gånger på varsin CD-skiva. På första discen finns de i nyligen remastrade versioner och på andra discen i sitt originalskick.

De 18 låtarna är:
Kaleidoscopic Lunacy
1. Terminated Violence
2. Dark Wisdom
3. Crematorium
4. Evil Rage
5. Force of plague (Bonus Track)

Beyond the realm 7″ EP
6. Beyond the realm
7. Another lie, Another death
8. Who dies
9. Expired Christianity
10. The Aqcuisition (Bonus Track)

Buried to rot
11. World Graveyward
12. Tragedies through centuries
13. Hate within
14. The beginning of the end
15. Buried to rot
16. Crematorium (Bonus Track)
17. Kaleidoscopic lunacy (Bonus Track)
18. Immolation of justice (Outro)

Den remastrade versionen av låtarna låter riktigt bra, den här typen av musik handlar sällan om finlir. Ändå är den remastrade versionen klart att föredra, i originalskick har tidens tand dragit ner ljudkvalitén rejält, jag betraktar disc 2 mest som kuriosa för de riktigt inbitna. Det är death metal med klassisk growl och ett och annat avstick med gitarrsolo.

Konvolutet till CD:n innehåller en bok med dels Toxaemias historia och dels texter, bilder och trivia. Trevligt, om man får använde det ordet om en death metal-release.

För de som gillar de grupper som inspirerat Toxaemia är det bara att ge köprekommendation, det här är tung metall som håller stilen än idag och dessutom är det ju ett stycke modern historia.

Bästa låt: Beyond the realm

För hugade spekulanter finns dubbel-CD:n från Dark Descent Records.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1424
  • Sida 1425
  • Sida 1426
  • Sida 1427
  • Sida 1428
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in