• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Cut Copy – Zonoscope

9 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Cut Copy
Titel: Zonoscope
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 7 februari

På sin tredje skiva lyckas australienska Cut Copy etablera sig som ett av de bästa elektroniska popbanden även om Lights and Music redan är obligatorisk på alla hipster-dansgolv.

Öppningslåten Need You Now som sträcker sig över hela 6 minuter, vilket bara bidrar till den dramatiska och storslagna känslan, är kanske skivans höjdpunkt.

Ekot av new wave och 80-tal är något som ständigt är närvarande i Cut Copys musik. De starka melodierna och Peter Hook-basgångarna gör skivan till något du kan lyssna på hemma i din ensamhet medan beatsen och de euforiska refrängerna gör det till utmärkt klubbmusik.

Så här har Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Gaffa skrivit om skivan.

Den elfte mars spelar de på Hornstull Strand och två dagar tidigare spelar de på KB i Malmö.

Relaterat: Dagens Nyheter

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Cut Copy, Zonoscope

Tankar kring Four Lions

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Four Lions
Betyg 4

Four Lions är en komedi om terrorism. Fem män i en brittisk stad vill göra ett terrordåd. Men de är rätt klantiga och när några av dem åker på terrorist-läger blir de utslängda därifrån. Den är regisserad av Chris Morris och han lyckas driva med fundamentalistisk islam utan att vara rasistisk.

Four Lions och dess handling kom dock obehagligt nära svenska förhållanden före jul, när en självmordsbombare sprängde sig själv under julstressen i centrala Stockholm.

Omar är desillusionerad inför hur muslimer behandlas i världen och vill bli muslimsk soldat. Kamraten Waj tycker det låter intressant och Omar börjar planera också för honom. Några till förvirrade personer kommer med i truppen och med hjälp av Faisal som kan göra bomber väntade på rätt tillfälle att spränga sig själva och få med så många otrogna som möjligt i explosionen.

Delar av filmen får mig dock att känna kraftig obehag. Jag har svårt att köpa att Omars fru kan ta så lätt på att hennes man ska spränga sig i luften. Att hon vet att han ska iväg för att genomföra sin dröm att få ge sitt liv för terrorismen och att det är som om han skulle iväg på en fotbollsmatch, lika lättsamt tar hon farväl.

När vi satte betyget på filmen hade vi rätt livliga diskussioner på Kulturbloggens redaktion. En ville ge betyg 5 och en ville ge betyg 3. Så vi fick kompromissa.

Den som har svårt att roas av olika sätt att ta död på en människa kommer att sätta skrattet i halsen ibland. Å andra sidan är en av filmens styrkor att dessa män skildras som vanliga personer, förutom sitt intresse för terrorism, som om de inte själva fullt ut förstår vad det är de engagerar sig för.

Filmen visades under Stockholms filmfestival och där presenterades den så här:

Får man i dagens läge göra komedi om terrorism? Javisst, tycker den brittiske komikern Chris Morris! Bakom det kontroversiella temat finns en hysteriskt underhållande komedi om fem mäns planering av en terrorattack – och hur allt går åt pipan. Morris långfilmsdebut är en molotovcocktail av sylvass satir, nattsvarta skratt och ren brittisk idioti.

Det är självklart viktigt att allt går att ta upp i film och också i komedis och farsens form. Också muslimsk fundamentalism måste gå att skämta om. Det görs med hjärta, kanske är det därför filmen inte utsatts för hot.

Läs även andra bloggares åsikter om Four Lions, film, recensioner, terrorism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Four Lions, recensioner, Scen, terrorism

Kulturbloggen recenserar: Roxette: ”Charm school”

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Roxette
Titel: Charm school
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 februari

Roxette är tillbaka, fast mognare och mer nedtonade. Vilket är en fördel, de har vuxit och har mer djup i sina låtar än under yngre hit-tiden. Albumet ”Charm school” har varit mitt sällskap senaste veckan, sedan recensionsexemplaret kom. Jag har lyssnat på både de snabbare, mer hitbetonade, typiska Roxettespåren och fyra vemodiga spröda ballader med Marie Fredriksson.

Per Gessle har en mer lättsam popattityd och hans Gyllene Tider-sound finns med i Roxette. Det är den blandningen mellan hans stil och Marie Fredriksson mera djup som skapade förutsättningarna för Roxettes framgång. Nu har tiden gått, Gessle har vuxit och är ingen ung man längre och Marie Fredriksson har gått igenom en svår sjukdom. Detta har säkert satt sina spår, men ändå är det mycket av gamla Roxette som finns kvar på nya albumet.

Tredje spåret, ”She´s got nothing on”, är en typisk snabb, klatschig lättpoplåt. Det är väl det spåret som kommer att släppas först som singel, kan jag tänka mig. Men det finns några till som aspirerar på att bli första singeln efter albumsläppet. De spår jag däremot allra mest själv fastnade för är de fyra balladerna med Marie Fredriksson.

Vi som lyssnat på skivan har haft olika åsikter om skivan och om spåren. Vissa har istället mest gillat de snabbare låtarna, som exempelvis She´s got nothing on”. Det här albumet är nog ett sådant som var och en kommer att hitta sina favoriter på, just för att det inte har någon solklar hit. Det gör att albumet i sin helhet vinner i längden.

Första gången jag lyssnade på albumet fastnade jag för några spår, men när jag nu rest en hel del och därför haft extra mycket tid att lyssna många gånger, har några andra spår klivit fram och fastnat, ”Happy on the outside”.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Roxette, recension, popmusik, skivnytt, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, Roxette, skivnytt

Filmrecension: Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult
Betyg: 2

Jag erkänner, den här filmen var oerhörd svår att sätta ett betyg på. Åsa-Nisse-filmerna är av tradition en slags buskis, lite revy i långfilmsformat, lite tönt och kult, med värme och en hel del barnslighet och löjlighet. Filmen som vi tyckte var kul att se när vi var små, en slags svensk familjevänliga töntiga filmer.

Nu har svenska succé-komikerna Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar fått sätta fingrarna i denna kultfigurs fortsatta öden på filmduken. De har satt ihop en galen historia och kryddat den med en lång rad svenska skådespelare och en och annan kändis, som Robert Aschberg i en liten, liten biroll.

Med tanke på vad det är för slags film, vad den troligen har för ambitionsnivå är jag nästan beredd att sätta betyg 3. I den genre som den ska placeras fyller den sitt uppdrag. Den är smårolig, emellanåt idiotisk och lite för mycket. Den är gullig och dum och den har fina svenska miljöer från de småländska bygderna.

Åsa-Nisse hittar olja på sin gård. Snäll som han är låter han alla Knohultsbor hämta olja. Men olja är värdefullt och ett skånskt oljebolag vill lägga vantarna på oljevinsterna och drar in svenska staten. Knohultsborna utropar sin by till självständig stat. Olja påverkar hela världen och det får vi snart se i form av amerikanska stridsflygplan.

Vissa roller är för mycket. Johan Glans borde nog sagt ner till sin roll. Den är bara så idiotisk och han gör den för mycket. Det blir inte roligt utan pinsamt.

Eulalia och är Kristin är lite för töntiga, tycker jag. Ann Petrén och Sissela Kyle är duktiga skådespelerskor och jag förmodar att både de och resten av gänget mest såg uppgiften att spela in filmen som ett trevligt avbrott, en slags semester med skådespelarkompisar.

Jag gillar Kjell Bergqvist och för mig är det helt Ok att se honom i snygg hatt en film igenom. Men han drar mer åt Harrison Ford och hjältehållet. Han är helt enkelt inte töntig nog för att vara en Åsa-Nisse.

Ett problem är också att Åsa-Nisse inte riktigt får vara huvudkaraktären heller. Johan Glans om filmens elaking tar över för mycket av filmtiden. Vissa delar är av filmen är så trista att jag kunde gett filmen betyg 1.

Men det finns roliga avsnitt och Johan Rabaeus är sällan dålig. Här gör han Sjökvistarn, en kärlekskrank handlare, och han är en av de skådespelare vars insats höjer filmens betyg från 1 till 2.

Fram till fredag 11 februari klockan 12.00 kan du vara med och tävla om biljetter till filmen.

Fler recensioner: Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, skivor, Åsa-Nisse

Arkiverad under: Film, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Åsa-Nisse, recensioner, Scen, Skivrecensioner

Dvd – Sommarminnen

9 februari, 2011 by Redaktionen

Betyg 3.

Originaltitel: L’heure d’été

Regi: Olivier Assayas

Inspelnings år: 2008

Hélène (Edith Scob) börjar bli gammal. I sin ägo har hon ett sommarställe, som inte bara är värt mycket i sig utan som även är fyllt av diverse värdefulla målningar, möbler, porslin och minnen. Familjerna som annars är utspridda runtom i världen, samlas en gång om året i huset. När Hélène dör ärver barnen allt och de måste nu bestämma hur de vill fördela allt emellan sig.

Filmen är extremt vardaglig. Inga över dramatiseringar men en dialog framförd på ett behagligt sätt av bl.a. Charles Berling, som spelar den äldsta brodern Frédéric. Det jag fastnade för i filmen var att problematiken inte lades vid åsikts skillnader utan vid det kulturarv de nu besatt. Hur t.ex. en vas innehåller ett pengavärde samtidigt som den även innehåller barndomsminnen för vissa och ett vardagsvärde för andra. Det läggs även viss problematik vid den globalisering som råder och hur saker tenderar att drunkna när de lämnar sin rättmätiga ägare och ger sig ut i världen. Kulturarv kontra pengar.

Mitt i allt resonemang om vad man ska göra med vad, försvinner sörjandet av deras moder. Allt fokus blir istället på arvet vilket kan tendera att bli för sakligt och nästan lite tjatigt. Gång på gång visar man upp tavlor och gång på gång nämner man konstnärernas namn. Filmen har av denna anledning en benägenhet att bli ganska ytlig. Därför stannar betyget på en trea.

http://www.youtube.com/watch?v=hgtSFTidzWc

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1412
  • Sida 1413
  • Sida 1414
  • Sida 1415
  • Sida 1416
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in