• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: The Cave singers album No Witch

7 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: The Cave singers
Titel: No Witch
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-02-28

The Cave singers går till rötterna, rötter över flera världsdelar…
Akustiskt, äkta och med massor av värme, det är The Cave singers tredje fullängdare som är här. Bandet kommer från Seattle i USA. Bär på en amerikansk folk-musik-tradition, och bär in den till 2011. Man hör rötterna från både tidiga stones, och Doors när dom var som bäst. Samtidigt finns det uppblandat mycket orientaliska ljud och rytmer.

I vilket fall som helst så är det bra. Gillar den enkla och samtidigt komplexa ljudbilden. En gitarr sätter rytmen, en röst glider in, följs av andra ljud som är svåra att sätta namn på, men allt skapar en ljudbild som jag gillar. Ibland får musiken mig i en sorts meditativ stämning, och jag får lust att börja röra på händerna som en indisk dansare. Några låtar senare, är det nog mest line-dance som passar bäst, men The Cave singers glider snyggt mellan dessa stilar. Gemensamt har de det akustiska inslaget. Faze wave låter som de upptäckt ström och distade ljud för första gången.

The Cave singers är roliga som band, och det närmaste de kommer Sverige under den pågående turnén är Köpenhamn den andra juni, vilket är synd. Jag hade gärna sett dom live, spelandes dessa låtar.

Relaterat:
Betyg 6,5 v 10 möjliga hos Pitchfork.
Betyg 4 av 5 möjliga hos Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om The Cave Singers, folkrock, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: folkrock, skivrecension, The Cave Singers

Skivrecension: Syket med albumet With Love

7 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Syket
Titel: With Love
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-02-25

Vi kan börja med att konstatera det mest uppenbara: Syket är ett helt klockrent bandnamn. En annan sak som står sig helt glasklart är att Syket kan sin indie. På With Love tycker jag mig höra influenser av Stone Roses, New Order, My Bloody Valentine samt tidig brittpop. Men till skillnad från Herr Gallagher i Oasis/Beady Eye tar Syket valda ingredienser från sina idoler och blandar ihop det till något som känns fräscht.

Samtidigt som influenserna är brittiska känns With Love som urtypisk svensk indie. Det här är musik i rakt nedstigande led från Studio, The Tough Alliance och The Embassy. Syket är inte lika direkta som de här banden och musiken tar tid på sig på ett annat sätt. Det här Umeåbandet består av sju människor och det hörs på slutresultatet. Det blir ibland lite väl spretigt och jag saknar en tydlig plan. Men när Syket får till det, som på Let It Heal och Grillstugan, så är det riktigt bra och de låtarna kommer att spelas friskt på Sveriges indieklubbar i år.

With Love är en debut som har sina brister, men som ändå gör ett såpass bra intryck att jag tror att vi kan förvänta oss storheter av Syket i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om Syket, popmusik, skivnytt, recension, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Popmusik, Recension, skivnytt, skivrecension, Syket

Three Seasons album Life’s Road, betyg 5 av 5

7 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Three Seasons
Titel: Life’s Road
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011.02.11

Det här är bra! Riktigt bra! Det här är 70-tals influerad rock när den är som bäst, tidigt 70-tal, inklusive Hammond soundet. Blues baserad rock, men till skillnad från många nutida 70-tals inspirerade rockare så tillåter man sig att sväva ut lite, vilket i och för sig är väldigt tidstypiskt. Det finns hur många referenser till 70-talet som helst, det är inte ens någon mening i att rabbla upp grupper.
Skivan inleds med ett par funkiga bluesspår för att sen sväva ut i lite olika riktningar; lite folk, spår av jazz, lite jam, men en varierad men samtidigt ett märkvärdigt konsistent album! Men visst med tre låtar över 10 minuter så visst finns det utrymme för både lite progressiva, psykedeliska utsvävningar och lite jam när det passar.

Även om det här albumet håller för många lyssningar får man hoppas på att det kommer mer!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, rockmusik, recension, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, Rockmusik, skivnytt

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme

6 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider är en bok om Greiders funderingar kring Olof Palme och framför allt Socialdemokratin. I boken skriver Greider både om Palmes uppväxt och om de biografer som släppts om Palme på senare tid och sina egna funderingar kring svensk politik. Det är dikter, essäer och tankar från promenader kring de platser som hör ihop med Palme, som huset på Östermalm där han växte upp, det Vällingby där han och hans familj bodde i tjugo år och den adress i Gamla Stan där familjen Palme bodde de sista åren i hans liv.

Som kulturbloggare gillar jag det citat han har från ett enkätsvar till litteraturtidskriften BLM 1960 av Palme:

De av oss, och vi är nog inte så få, som kom ur puberteten med ”Halmfackla” under huvudkudden, gömde ”Ormen” i logementsskåpet och ägnade juridiska föreläsningar åt Tåbb och korvgubben Sju, blev naturligtvis präglade därav. 40-talslitteraturen, i all sin mångfald, har sannolikt betytt lika mycket för våra värderingar som t ex Wigforss och Tawney. Detta som ett något annorlunda svara på tidningens fråga om politiken behöver författarna.

Olof Palmen var mycket intresserad av kultur och var beläst. Sista kvällen i sitt liv såg han ju en film på bio. Om jag skulle skriva en bok om Olof Palme skulle jag förmodligen fokusera en hel del på detta. Kulturen makt och hur viktig den är för vår bild av oss själva och omgivningen, vår förmåga till medkänsla och förståelse för andra, kan inte på något sätt underskattas.

Uppenbarligen gör Göran Greider samma sak som jag skulle gjort, alltså skriver boken utifrån sitt eget intresse, eller eget engagemang. Visst får jag veta en del jag inte visste om Olof Palme när jag läser boken och jag får en del inblickar i de andra biografierna av Kjell Östberg, Henrik Berggren och Klas Eklund, som kommit ut nyligen om Palme (som jag ännu inte läst) – men det är framför allt Greider jag lär känna mer. Hans språk är livfullt och det är som att höra Greider tala, så nära sitt eget sätt att uttrycka sig också muntligt är hans skriftspråk. Det är skickligt.

Greider har ju för övrigt aldrig träffat Olof Palme heller. Greider var som ung engagerad i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund. Om han varit SSU:are hade han troligen stött på Olof Palme på en eller annan kursgård.

På bokens baksida står bland annat:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Svenska Dagbladet skriver om boken:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme. Det ligger ingen värdering i det. Det är intressant att läsa ändå. Kanske gör de flesta biografier det, säger mer om den som skrivit biografin än den som den handlar om.

Ingen kommer undan Olof Palme
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront Förlag
ISBN10: 9170375666
ISBN13: 9789170375668

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Greider, socialdemokrati, Olof Palme, biografi, politik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Greider, Olof Palme, Politik, socialdemokrati

Kulturbloggen recenserar R.E.M:s nya album Collapse Into Now

4 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: R.E.M.
Titel: Collapse Into Now
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 7 mars 2011

Det är i år närmare trettio år sedan R.E.M. gick in i studion för att spela in Cronic Town, deras första EP. De album som följde på debuten är alla klassiker. Med album som Murmur, Reckoning, Fables Of The Reconstruction och Document byggde bandet sakta men säkert upp en fanskara som bara växte efter varje album. Det hela kulminerade med albumet Automatic For The People som gjorde R.E.M. till ett av världens populäraste rockband. Sedan dess har de aldrig kunnat nå upp till den där nivån igen. Deras senare alster har stundtals varit bra men oftast känts oinspirerade

Arbetet med förra albumet, Accelerate verkar ha gjort bandet gott. På Collapse Into Now känns R.E.M. plötsligt relevanta igen. Till skillnad från Accelerate, som bestod närmast uteslutande av korta rocklåtar, är Collapse Into Now ett album där bandet blandar friskt från sin bakkatalog. Collapse Into Now växlar mellan stadiumrock och lugnare akustiska nummer och ballader. Det finns många referenspunkter till tidigare verk; Discoverer hade platsat på Monster från 1994; Überlin och Oh My Heart hade inte skämts bredvid de andra country-inspirerade låtarna på New Adventures In Hi-Fi och Walk It Back låter som en outtake från Automatic For The People.

Det är kanske lite fult att säga att R.E.M. låter relevanta igen när mycket av albumet för tankarna till tidigare verk. Men faktum är att på Collapse Into Now så omfamnar bandet sitt signatursound och försöker inte låta som några andra. Istället för att desperat försöka följa moderna trender blickar R.E.M. bakåt och tar vara på vad det är som gör dem bra. Det är någonting de förtjänar respekt för.

Därmed inte sagt att det finns ett par tveksamma val även på det här albumet. Varför de har hyrt in Peaches till att sjunga på Alligator_Aviator_Autopilot_Antimatter är för mig en gåta. Reprisen av Discoverer i avslutande Blue kan också ifrågasättas. I slutändan blir det kanske också lite väl mycket rock. På det här albumet är bandet som bäst i lugnare nummer som Überlin, Walk It Back och Me, Marlon Brando, Marlon Brando And I där fokus ligger på helgjutna melodier och Michael Stipes och Mike Mills röster.

Precis som Accelerate hör inte Collapse Into Now till R.E.M:s höjdpunkter under sin mer än trettio år långa karriär. Men det är också lite orättvist att förvänta sig en ny Automatic For The People eller Murmur. Collapse Into Now är ändå det bästa bandet gjort sedan mitten av nittiotalet. Om du slopar de höga förväntningarna och bara lyssnar hör du ett R.E.M. som visar att de fortfarande kan skapa bra och relevant musik.

Läs även andra bloggares åsikter om REM, musik, recensioner, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, recensioner, REM, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1400
  • Sida 1401
  • Sida 1402
  • Sida 1403
  • Sida 1404
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in