• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från premiären av Anna Karenina på Stockholms stadsteater

21 april, 2011 by Rosemari Södergren

Fotograf Carl Thorborg Bildtext Sven Ahlström och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premiär på Stora scenen den 20 april.

Scenen består av en stor grön trappa med en meter höga trappsteg. Det är allt. I mitten någonstans sitter en småfet ung man som snörar på sig ett par skridskor. Det är en avskalad scen som möter oss när vi träder in i salongen på Stockholms stadsteater för att se premiären på Anna Karenina.

Anna Karenina bygger på Leo Tolstojs roman som översattes till svenska under 1870-talet. Att göra teater av en roman har sina svårigheter. Föreställningen på Stockholms stadsteater experimenterar med teaterkonsten i form. Skådespelarna växlar mellan monologer, dialoger och ett mer litterärt berättande om sin egen eller någon annan karaktärs tankar. Denna brist på drama, på dialoger och agerande mellan rollerna är nog ett skäl till att föreställningen är rätt seg.

När jag läst om föreställningen i förhandsartiklar, I intervjuer med Helena af Sandeberg som spelar Anna Karenina och regissören ska föreställningen handla om vad som händer när vi möter kärleken.
Anna Karenina är gift och har son som är åtta år där pjäsens handlingar startar. Anna Karenina tycker att hennes man är stel och inte ger sig hän åt livet. Hon möter greve Vronskij (spelad av Sven Ahlström) och en förtärande passion uppstår mellan dem. Anna Karenina ger sig hän åt den och följer med greven, överger sin son och sin man. Att göra så då, under 1800-talet i Ryssland, var en skandal. Hennes man, Alexander Karenin, är lika orolig för att förlora sitt arbete som sin fru. Sonen stannar förstås hos fadern, något som delad vårdnad existerar inte då.

Det är sådant som gör föreställningen svår att relatera till. Anna Karenina väljer bort sin son för att hon ger sig hundra procent hän åt en passion. Detta gör att hon till slut tar livet av sig. Men då, om något, överger hon väl sin son. Det är svårt att ta till sig hennes reaktioner, svårt att känna någon sympati för henne. Greve Vronskij talar med henne om att han vill att hon ska skilja sig och gifta sig med honom. Om han gör det för att han älskar henne eller för att han vet att när de blir gifta kan han släppa jakten på henne och koncentrera sig på andra kärlekserövringar, det lämnas öppet för tolkningar.

Stadsteaterns uppsättning av Anna Karenina bygger på en ny modern dramatisering av den tyske dramatikern Armin Petras. Denna dramatisering utgår från de centrala karaktärerna och deras känsloliv. Texten förhåller sig både till Tolstojs tid och till vår egen samtid. Då som nu handlar det om viljan att bli älskad, om människor som tror att kärleken är det som ska förlösa dem.
? Anna Karenina lever i ett olyckligt äktenskap och blir besatt av att få Vronskij att älska henne, av att uppnå den ideala kärleken. Hon tror att om hon är en perfekt kvinna så kommer han att älska henne tillbaka. Så hon vänder ut och in på sig själv för att göra sig själv mer älskvärd för honom, säger regissören Kjersti Horn, i ett pressmeddelande.

Föreställningens styrka är de olika sätt att förhålla sig till kärlek och äktenskap som lyfts fram i form av de olika karaktärernas sätt att agera. Som Levin, så fångad i sitt mindervärdeskomplex, att han aldrig kan tro att någon kan älska honom och Stepan, Annas bror, som alltid måste jaga nytt, oavsett om det handlar om älskarinnor eller andra kickar, Kitty som gifter sig för att slippa sina föräldrar …

Å andra sidan är det mycket som är svårt att föra in i dagens samhälle och det sätt vi lever idag, när äktenskapet inte är lika viktigt, där kvinnor kan försörja sig själva. En viktig fråga i sammanhanget är också: vad är kärlek och måste passion var liktydigt med kärlek? Finns det ingen lugn kärlek, kan kärlek inte existera i lugnet? Jag har svårt att ta till sig att det är kärlek som driver Anna Kareninas och Vronskijs förhållande, det är mer en allt förtärande passion och ett vansinne. Den som är förloraren är som så ofta kvinnan. Vronskij har inga problem att gå vidare, hans största problem är ändå tandvärken.

I pressmeddelandet står:

Leo Tolstojs tegelstensroman Anna Karenina, skriven 1877, är en av världslitteraturens främsta skildringar av kärlekens och passionens villkor. Går det att överleva en totalt uppslukande förälskelse? Vad blir kvar av en själv?
Helena af Sandeberg gör rollen som Anna Karenina. ? Jag har aldrig blivit så berörd av någon annan pjäs jag läst. Anna Karenina är en kvinna som väljer bort sitt älskade barn för att kunna leva med en man som hon blir passionerat förälskad i. Det är en enorm smärta men hon kan inte låta bli. Kanske kan man bara begripa kraften i en passion om man själv varit där. Det är en kraft vi känner igen också 2011 ? trots alla val vi har och alla terapeuter vi träffar. Kärleken har blivit vår tids religion. Det handlar om besatthet. Det anses fult men är något som vi dras till. Besatthet i en människa är attraktivt och lockande. Men besatthet kan ödelägga en utan att man märker när det händer, säger Helena af Sandeberg.

Jag vill inte kalla denna besatthet för kärlek, utan mer passion blandad med besatthet. Då blir föreställningen mer intressant, men ändå lyfte den inte riktigt. Den var bitvis seg och det var svårt att identifiera sig med karaktärerna. Kanske lyfter den mer när ensemblen fått några föreställningar i ryggen och samspelet stärks. Eller så är det själva formen, att den bygger mer på litteratur och monologer än dialog och dramatiska möten, som gör den seg.

I rollerna:
Anna Karenina Helena Af Sandeberg
Vronskij Sven Ahlström
Dasja Petronella Barker
Karenin Mats Blomgren
Kitty Nadja Mirmiran
Stepan Jan Mybrand
Levin Henrik Norlén

Produktion:
Av Leo Tolstoj
Översättning Frederik Sjögren
Dramatisering Armin Petras
Regi Kjersti Horn
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus Patrik Bogårdh
Ljud Tony Andersson
Musik Erik Hedin
Mask Patricia Svajger

Fotograf Carl Thorborg
Bildtext Sven Ahlström och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premiär på Stora scenen den 20 april.

Relaterat: recension i Nummer.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Karenina, kärlek, besatthet, passion, teater, scen, teaterrecension, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Anna Karenina, besatthet, Kärlek, passion, Scen, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterrecension

Från premiären av Godmorgon Herr Godot på Teater Tre

20 april, 2011 by Redaktionen

”Kom så går vi” – ”Det kan vi inte. Vi väntar på Godot.” Vi känner igen replikerna. Men i stället för de två luffarna Vladimir och Estragon är det ett gift par som väntar och väntar. Studio Enigma har gjort en fri tolkning av Samuel Beckets I väntan på Godot. Nu heter den Godmorgon Herr Godot och hade premiär på Teater Tre på Rosenlundsteatern igår kväll, den 19 april.

Pjäsen fångar känslan i det existensiella och absurdistiska dramat. Den långa ledan och den eviga väntan på något oklart som ska ge livet mening, viljan att bryta upp och gå vidare som motverkas av handlingsförlamning och oförmåga att bryta gamla mönster. ”Kvinnan föder gränsle över en grav. Det glänser till av ljus ett kort ögonblick innan det blir natt igen”.

Vi får möta Caroline Ilea och Kola Krauze i morgonrockar som det tåligt väntande paret. Scenen består av deras vardagsrum med en soffa, ett soffbord, en matta, en fåtölj och en liten hylla med en radio på. Från radion, som frun sätter på, kommer osammanhängande rapporter från omvärlden men inget som kan bidra med mening eller hopp, så hon drar ur sladden för att de ska slippa höra.

Caroline Ilea och Kola Krauze växelverkar på ett konstfullt sätt. Ena stunden är hon den som håller modet uppe medan han bara lider, andra stunden hittar han på saker för att fylla ut tiden – ”vi ställer frågor till varandra”, ”vi skäller på varandra”, men allt rinner ut i sanden. De kan inte ens ta livet av sig, för de har inget rep.

Studio Enigmas God morgon Herr Godot är välgjord, både regimässigt och spelmässigt. Beckets tema blir lätt att ta till sig och får en ny dimension i parrelationen. Kanske något att ta med maken eller makan på till Valborg?

God morgon Herr Godot spelas på Teater Tre, Rosenlundsteatern, den 28 – 30 april.

Regi: Håkan Järund och Christo Burman
I rollerna: Caroline Ilea och Kola Krauze

Läs mer om föreställningen i Teatermagasinets recension och på Teater Tres hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Godmorgon herr Godot, Studio Enigma, existentiellt, absurdism, Rosenlundsteatern

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik Taggad som: Godot, Rosenlundsteatern, Samuel Becket, Studio Enigma, Teater Tre

Paul Simon med nytt album: So beautiful or so what

20 april, 2011 by Redaktionen


Artist: Paul Simon
Titel: So beautiful or so what
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-04-11

Paul Simon. Mannen, myten, musiken och legenden. Första hiten för över 50 år sedan och nu vid nästan fyllda 70 får han yngre hypade band som Vampire weekend att framstå som bleka, urvattnade kopior. Två av mina absoluta favoritplattor har han redan gjort, dels den psykadeliskt inspirerade Bookends i duon Simon & Garfunkel, dels Graceland – hans artistiska och kommersiella höjdpunkt under solokarriären. Och nu har han gjort en till. Favoritplatta.

Nu undrar ni kanske om jag har drabbats av ’gammal-favorit-gör-lite-bättre-än-OK-skiva-och-recensenten-gör-vågen-syndromet’? Eller är skivan verkligen så bra? Ja, den är så bra och ännu bättre. De flesta av låtarna skulle platsa på Graceland och med tanke på att det är 25-års jubileum för Graceland skulle det ha varit enkelt för Simon att kalla skivan för Graceland II och få en storsäljare. Rösten är lika bra som tidigare och han är fortfarande en gudabenådad låtskrivare, albumet är dessutom skickligt producerat av en annan 60-tals gigant – Phil Ramone. Överhuvudtaget har han en förmåga att samarbeta med rätt folk som lyfter musiken med sina insatser.

En skillnad mot Graceland är att de afrikanska influenserna är mindre framträdande, bara i ’Rewrite’ tillåts de dominera – då i form av afrikanska stränginstrument. I ’Dazzling blue’, den bästa låten, används indiska slagverk som höjer låten ytterligare ett par snäpp. Annars är den främsta influensen amerikansk blues, inte segt tunggung utan snabba, coola rytmfigurer i stil med Son House eller Ry Cooder. Gamla och halvgamla gubbar som ser bluesrock som det nya svarta finns det redan för många av, Paul Simon är tack och lov inte en av dem.

Däremot faller han ner i det stillsamma balladträsket ett par gånger. ’Questions for the Angels’ och ’Love and hard times’ är två komaframkallande låtar som tyvärr drar ner betyget ett steg. ’Love and hard times’ har visserligen en kul text om hur Gud och Jesus gör en artighetsvisit på jorden och en rastlös Gud konstaterar att människorna är ena ruggiga typer och att det är bäst att de drar vidare innan lynchmobben kommer. Stillsamma ballader är ju annars gamle kollegan Art Garfunkels signum, han har dessutom förmågan att få sånt här smörigt slisk närapå njutbart med sin sagolika röst.

Om man räknar bort den korta instrumentala ’Amulet’ finns det ändå sju superba låtar kvar, fler än de flesta artister gör på en livstid. Paul Simon är en av de gamla hjältarna som fortfarande kan överraska, som fortfarande bitvis är genial. Förmodligen den enda nu när Johnny Cash är död.

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Simon, skivnytt, musik, recension, popmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Paul Simon, Popmusik, Recension, skivnytt

The Horror The Horror –

19 april, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: The Horror The Horror
Titel: Wilderness
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 22 april 2011

The Horror The Horror är ett band som har sina rötter i Stockholm och Uppsala. De platsar in i musikgenren indiepop/rock och har tidigare släppt två album, bland annat deras självbetitlade debutskiva som
snabbt blev utnämnd till veckans album av de inflytelserika skivbutikerna Picadilly Records och Rough Trade Records.

Deras indiepoppiga svängiga sound som stundtals påminner om storheter som franska Jamaica och Phoenix med The Strokes-influerade basgångar genererade en uppsjö av lovord från kritiker och en snabbt växande publik.

Sedan 2008 när de släppte sitt fulländade album Wired Boy Child har de gjort omfattande turnéer i bland annat Österrike, Tyskland, Luxemburg och Storbritannien.

På Wilderness har de kryddat deras ursprungliga sound med en touch av extravagans och extra allt.

Musiken klingar i samma ton och man kan tydligt höra den röda tråden genom skivan. Men blir det för tråkigt? Nja, låtar som Believe in Magic hamnar lagom i mitten av skivan och bjuder på skönt gitarrsound och
schysst feeling. Den skulle passa bra in i en filmscen där huvudrollen, efter flera veckors fundering, äntligen samlat tillräckligt med mod för att lägga in en stöt på den stora kärleken.

Även Move It! imponerar med det nostalgiska introt som härligt påminner om början på Dunderklumpen.

Några låtar sticker som sagt ut men jag kan tyvärr inte säga att alla gör det. De sjunker liksom in i samma sound. Samma tanke kommer också upp i mitt huvud när jag hör vissa låtar; det känns som att de saknas något, men jag
kan inte sätta fingret på vad.

Låten som har fått äran att bära samma namn som albumet klingar härligt och jag tror att den kommer att spelas i många hem denna sommar. Den har trots allt redan fastnat i mitt hjärnkontor.

Recension av Oda Carlsson

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: The Horror The Horror, Wilderness

Skivrecension: About Group med Start And Complete

19 april, 2011 by Redaktionen

Band: About Group
Album: Start And Complete
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 18 April 2011

Hot Chip’s Alexis Taylor bildar tillsammans med This Heat’s Charles Hayward, John Coxon från bla. Spiritualized och Pat Thomas supergruppen About Group som precis har släppt skivan Start & Complete. Skivan kan ses som ett försök att experimentera med ett 70-talsljud på ett oslipat och gammaldags sett.

Trots att Alex Taylor skrivit på låtarna i flera år spelades skivan in på en dag och mixades klart på tre. Bandmedlemmarna fick heller inte någon förblick i sitt arbete förrän ett par dagar innan inspelningsdagen då de fick en CD med piano och vocal demos. Det här ledde så klart till ett improviserat ljud som blir skivans genomgående tema.

Ett par finare spår, ”Lay Me Down” och ”Don’t Worry” och musikernas vassare insatser här och var lyfter skivan en aning men den känns fortfarande väldigt tom och lite pretentiös. Dessvärre tycker jag inte Taylors röst passar in i konceptet och kontrasten som skapas är snarare skärande än intressant.

Start And Complete känns som ett halvhjärtat försök att skapa en soulskiva och beröra en ny publik. Vilken skara skivan kan tänkas tilltala kan jag dock inte lägga fingret på då det bortsett från Alex Taylors röst inte finns några som helst likheter till Hot Chip och känns som en ganska meningslös skiva.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1374
  • Sida 1375
  • Sida 1376
  • Sida 1377
  • Sida 1378
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in