• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Dan Berglund med Mina Herrar, ger ett eko från fornstora proggdagar

28 april, 2011 by Redaktionen


Artist: Dan Berglund
Titel: Mina Herrar
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 april

Det uppstår ett eko från fornstora proggdagar när jag lyssnar på Dan Berglunds “Mina herrar” 17 spår av klassisk arbetarpoesi från 70-talet. Albumet omfattar ett urval ur Dan Berglunds låtar mellan 1972-79 och visst, det är inte samma politiska läge idag för den sortens musik, men icke dessto mindre är den otroligt bra med starka texter hämtade ur vardagen bland såväl arbetare som marginaliserade.

Dan Berglund gav ut albumet ”En järnarbetares visor”, som tyvärr inte finns på Spotify, men som kanske någon har i skrymslena hemma. ”Mina Herrar” är en mixning från bla En järnarbetares visor inspelad på Nacksving i Göteborg 1979. För oss generation 60-70-talet minns vi Dan Berglund som kommunisten som bla var med på stödkonserten för strejkande hamnarbetare.

Dan Berglund fick 2009 Birger Sjöberg-priset för sina associationer till Birger Sjöberg, med texter som innehåller både satir och drabbande känsla. 2007 kom albumet “Såna som vi” som blev hans come back och en nystart i karriären. Birger Sjöberg hittar vi spår av i albumet Vildmark men det finns också återkopplingar till Ruben Nilsson, vars texter är både mustiga och levande. Helt klart från 70-talets vänsterkamp-poesi till den mer traditionella vislyriken vittnar om en lång och fantastisk vandring.
Länge försökte Dan Berglund kombinera visjobben med ett vanligt arbete på Söderberg&Haak, men till slut blev det musik på heltid. En del av låtarna på “Mina herrar” är hämtade från jobbet och om arbetskamraterna på Söderberg&Haak.

Låtarna har några år på nacken, men det finns en social relevans till dagens samhälle, med arbetslöshet och utslagning. Lyssna på ”En visa om vårt bristande samhällsanvar”, ”Everts sista arbetsdag” och ”Johan och Johanna”.

Som många andra ur vänstern bröt Dan Berglund med kommunismen, men ränderna går inte ur. Lyssnade på CD:n ”Sådana som vi”, inte lika proggigt men oerhört vacker poesi med förankring i vanliga människors vardag.

Jag hoppas vi får höra mer av honom både på scen och skiva.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Dan Berglund, visor, skivrecension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Dan Berglund, skivrecension, visor

Skivrecension: Anima Morte: The nightmare becomes reality

28 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Anima Morte
Titel: The nightmare becomes reality
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-04-27

Den svenska instrumentala kvartetten Anima Morte spelar musik inspirerad av klassisk italiensk skräckfilmsmusik.

För att få fram den rätta stämningen använder man stora mängder hammond-, mellotron- och moogljud. Även en del akustiska instrument som fiol, piano, gitarr och bouzouki (!) finns med i mixen.

Låtnamn som Corridor of Blood, Voices From Beyond och The Nightmare Becomes Reality låter dramatiska, men musiken är faktiskt ganska snäll. På gränsen till ofarlig. Men långt från ointressant. Bandet lyckas ofta skapa en stark och suggestiv, om än inte särskilt otäck atmosfär. Svävande partier bryts av med mer rörliga och rytmiska. Man har jobbat en hel del med soundet och ljuden i instrumenten. Inte för att skrämma lyssnaren, utan för att måla musikaliska bilder.

Det lyckas man ganska bra med. Men i längden blir det hela lite enahanda. Två till tre låtar i taget funkar bra, men sedan falnar mitt intresse. Kommer på mig med att längta efter röst. Gärna en kvidande kvinnoröst (som den i Zappas The Torture Never Stops, det är ju trots allt skräckfilmsmusik det handlar om), och samplingar från de där italienska filmerna.

Låtlista
1. Voices From Beyond 0:31
2. Corridor Of Blood 6:06
3. The Revenant 3:33
4. Contamination 3:35
5. Passage Of Darkness 4:21
6. Solemn Graves 3:55
7. Delirious 3:31
8. Feast Of Feralia 4:43
9. The Nightmare Becomes Reality 3:23
10. Things To Come 8:10
11. The Dead Will Walk The Earth 5:45

Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.

Läs även andra bloggares åsikter om Anima Morte, rockmusik, progressiv, skivrecension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Anima Morte, progressiv, Rockmusik, skivrecension

Vokoderns återkomst eller recension av Les Big bird med albumet ”Zig-Smile”

27 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Les Big bird
Titel: Zig-Smile (EP, 5 låtar)
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-04-25

Supergrupp brukar man kalla ett band med medlemmar från flera andra kända grupper, om det inte vore ett så besudlat begrepp hade det varit frestande att beskriva Les Big bird – med medlemmar från suveräna Teddybears, Ceasars och Fireside – som ett svenskt sådant.

Musiken är flytande, swirlande och swoschande retrosynt, inklusive långa instrumentala partier med repetativa textfraser. Jag gillar verkligen swirlandet och swoschandet, när Les big bird är som bäst påminner musiken om svenska ’Superswirls’ eller brittiska ’World of Twist’, som sämst påminner musiken om Jean-Michael Jarres.

När dåtidens rockers letade sig tillbaka i musikhistorien upptäckte de bluesen, dagens rockers upptäcker – vokodern. Vokodern var populär under 70-talet hos farbröder som ELO, Alan Parson och Mike Oldfield, populäriteten kulminerar under det tidiga 80-talet när Neil Young överdoserar vokodereffekter på albumet ’Trans’, det är nog bara Kraftwerk som nyttjat vokodern i större doser utan att gå ner sig. Skivans stora problem blir just det yviga användandet av vokoder för att förvränga sånginsatserna, ungefär lika spännande som när framtida rockers blir nostalgiska med audiotune.

Ett annat, men mindre, problem är det repetativa användandet av ord, som i ’Strider’ där titelordet upprepas om och om igen mellan långa instrumentala partier. Inte så kul. I ’Streams of unconsciousness’, en av skivans bättre låtar, fungerar det repetativa bättre. Bästa låten är långsamma och suggestiva ’Next time around’ där varken vokodern eller upprepandet är speciellt framträdande, här hör man vilken kapacitet bandet besitter.

Förväntningarna på en supergrupp brukar vara höga och fallen likaså. Les Big bird är en svensk supergrupp.

Läs även andra bloggares åsikter om Les Big bird, musik, skivrecension, supergrupp

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Les Big bird, Musik, skivrecension, supergrupp

Nu är årets mest hajpade skiva här – Kulturbloggen har lyssnat på Satan i gatan av Veronica Maggio

27 april, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Veronica Maggio
Titel: Satan i gatan
Betyg: 3
Releasedatum: 27 april 2011

Ska 2011, fem år efter genombrottssingeln Dumpa mig, bli Veronica Maggios år?

Kommersiellt sett är det nog ingen tvekan om det för öppningsspåret Satan i gatan tar vid där Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray avrundade popåret 2010 och den andra låten, Välkommen in, är faktiskt rent av en fruktansvärt bra poplåt.

Och Jag kommer har väl knappast kunnat undgå någon…

Därefter fastnar dock skivan i ett mönster vilket jag till en början hade svårt för men efter ytterligare ett par lyssningar lärde mig att acceptera och nästan se en röd tråd i.

Jag grämer mig dock lite över att vissa låtar, exempelvis Sju sorger och Finns det en så finns det flera, känns som embryot till något som skulle kunna ha blivit storslaget.

Överlag är Satan i gatan en förvånansvärt träffsäker popskiva, det är ingen tvekan om att vissa låtar kommer spelas sönder på radion i sommar.

Dessutom tycker jag att Christian Walz gjort ett bra jobb som producent – jag misstänker att det är han som ligger bakom de stundtals superelektroniska syntarna som helt klart bidrar till skivans estetik.

Bästa spår: Jag kommer

Vad våra vänner på Popdrömmen har skrivit om skivan kan du läsa här.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Satan i gatan, Veronica Maggio

Bill Callahan: Apocalypse, bäst när han låter kompet lyfta hans röst

27 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Bill Callahan
Titel: Apocalypse
Betyg: 3

Bill Callahan etablerade sig som Smog, där han gjorde försiktigt utsmyckade pärlor till låtar där hans säregna djupa röst gjorde varje lyssning till en upplevelse. Americana med mycket

Det är på samma spår han har fortsatt under eget namn. 2009 års Sometimes I Wish I Were An Eagle var en av årets bästa, och med Apocalypse tar han sats där förra skivan slutade. Det är mer fart och mindre ljudlandskap. Mer direkt. Tyvärr, är jag nödbedd att säga, lite av Callahans egenhet försvinner i viljan att göra mer poppiga, tillgängliga låtar.

Ändå är låtar som Baby’s Breath briljanta i sin enkelhet. Den akustiska gitarren får sällskap av en klagande elektrisk sådan och Callahans klagande röst binder ihop alltsammans.

Skivan är kort, når inte upp till 40 minuter och det apokalyptiska temat är tydligt i låtarnas texter, ibland ger också musiken en förstärkning. Men oftast inte, det är bitvis lite ofokuserat och utan riktning.
Flummigt, om man så vill, som i America!

Långsamt pockande, närmast jazzliknande är det också i Universal Applicant. Men bäst är Callahan när han som i Riding for the Feeling lugnar ner och låter kompet lyfta fram hans stora tillgång, rösten.

Läs även andra bloggares åsikter om Bill Callahan, skivrecension, Apocalypse

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Apocalypse, Bill Callahan, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1370
  • Sida 1371
  • Sida 1372
  • Sida 1373
  • Sida 1374
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in