Artist: Dan Berglund
Titel: Mina Herrar
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 april
Det uppstår ett eko från fornstora proggdagar när jag lyssnar på Dan Berglunds “Mina herrar” 17 spår av klassisk arbetarpoesi från 70-talet. Albumet omfattar ett urval ur Dan Berglunds låtar mellan 1972-79 och visst, det är inte samma politiska läge idag för den sortens musik, men icke dessto mindre är den otroligt bra med starka texter hämtade ur vardagen bland såväl arbetare som marginaliserade.
Dan Berglund gav ut albumet ”En järnarbetares visor”, som tyvärr inte finns på Spotify, men som kanske någon har i skrymslena hemma. ”Mina Herrar” är en mixning från bla En järnarbetares visor inspelad på Nacksving i Göteborg 1979. För oss generation 60-70-talet minns vi Dan Berglund som kommunisten som bla var med på stödkonserten för strejkande hamnarbetare.
Dan Berglund fick 2009 Birger Sjöberg-priset för sina associationer till Birger Sjöberg, med texter som innehåller både satir och drabbande känsla. 2007 kom albumet “Såna som vi” som blev hans come back och en nystart i karriären. Birger Sjöberg hittar vi spår av i albumet Vildmark men det finns också återkopplingar till Ruben Nilsson, vars texter är både mustiga och levande. Helt klart från 70-talets vänsterkamp-poesi till den mer traditionella vislyriken vittnar om en lång och fantastisk vandring.
Länge försökte Dan Berglund kombinera visjobben med ett vanligt arbete på Söderberg&Haak, men till slut blev det musik på heltid. En del av låtarna på “Mina herrar” är hämtade från jobbet och om arbetskamraterna på Söderberg&Haak.
Låtarna har några år på nacken, men det finns en social relevans till dagens samhälle, med arbetslöshet och utslagning. Lyssna på ”En visa om vårt bristande samhällsanvar”, ”Everts sista arbetsdag” och ”Johan och Johanna”.
Som många andra ur vänstern bröt Dan Berglund med kommunismen, men ränderna går inte ur. Lyssnade på CD:n ”Sådana som vi”, inte lika proggigt men oerhört vacker poesi med förankring i vanliga människors vardag.
Jag hoppas vi får höra mer av honom både på scen och skiva.
Relaterat: Dagens Nyheter
Läs även andra bloggares åsikter om Dan Berglund, visor, skivrecension