Artist: Bill Callahan
Titel: Apocalypse
Betyg: 3
Bill Callahan etablerade sig som Smog, där han gjorde försiktigt utsmyckade pärlor till låtar där hans säregna djupa röst gjorde varje lyssning till en upplevelse. Americana med mycket
Det är på samma spår han har fortsatt under eget namn. 2009 års Sometimes I Wish I Were An Eagle var en av årets bästa, och med Apocalypse tar han sats där förra skivan slutade. Det är mer fart och mindre ljudlandskap. Mer direkt. Tyvärr, är jag nödbedd att säga, lite av Callahans egenhet försvinner i viljan att göra mer poppiga, tillgängliga låtar.
Ändå är låtar som Baby’s Breath briljanta i sin enkelhet. Den akustiska gitarren får sällskap av en klagande elektrisk sådan och Callahans klagande röst binder ihop alltsammans.
Skivan är kort, når inte upp till 40 minuter och det apokalyptiska temat är tydligt i låtarnas texter, ibland ger också musiken en förstärkning. Men oftast inte, det är bitvis lite ofokuserat och utan riktning.
Flummigt, om man så vill, som i America!
Långsamt pockande, närmast jazzliknande är det också i Universal Applicant. Men bäst är Callahan när han som i Riding for the Feeling lugnar ner och låter kompet lyfta fram hans stora tillgång, rösten.
Läs även andra bloggares åsikter om Bill Callahan, skivrecension, Apocalypse