Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

progressiv

Skivrecension: Anima Morte: The nightmare becomes reality

by

Artist: Anima Morte
Titel: The nightmare becomes reality
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-04-27

Den svenska instrumentala kvartetten Anima Morte spelar musik inspirerad av klassisk italiensk skräckfilmsmusik.

För att få fram den rätta stämningen använder man stora mängder hammond-, mellotron- och moogljud. Även en del akustiska instrument som fiol, piano, gitarr och bouzouki (!) finns med i mixen.

Låtnamn som Corridor of Blood, Voices From Beyond och The Nightmare Becomes Reality låter dramatiska, men musiken är faktiskt ganska snäll. På gränsen till ofarlig. Men långt från ointressant. Bandet lyckas ofta skapa en stark och suggestiv, om än inte särskilt otäck atmosfär. Svävande partier bryts av med mer rörliga och rytmiska. Man har jobbat en hel del med soundet och ljuden i instrumenten. Inte för att skrämma lyssnaren, utan för att måla musikaliska bilder.

Det lyckas man ganska bra med. Men i längden blir det hela lite enahanda. Två till tre låtar i taget funkar bra, men sedan falnar mitt intresse. Kommer på mig med att längta efter röst. Gärna en kvidande kvinnoröst (som den i Zappas The Torture Never Stops, det är ju trots allt skräckfilmsmusik det handlar om), och samplingar från de där italienska filmerna.

Låtlista
1. Voices From Beyond 0:31
2. Corridor Of Blood 6:06
3. The Revenant 3:33
4. Contamination 3:35
5. Passage Of Darkness 4:21
6. Solemn Graves 3:55
7. Delirious 3:31
8. Feast Of Feralia 4:43
9. The Nightmare Becomes Reality 3:23
10. Things To Come 8:10
11. The Dead Will Walk The Earth 5:45

Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Beardfish nya album Mammoth – råare och tyngre

by

Artist: Beardfish
Album: Mammoth
Betyg: 4
Releasedatum: 29 mars 2011

Att använda musik från sjuttiotalet som referens för den progressiva rock som görs idag kan ofta vara orättvist mot banden. Men när det gäller Beardfish blir detta oundvikligt. Det denna grupp gör är så indränkt i sjuttiotalsmarinad att en tidsmaskin inte hade klarat förvandlingen bättre.

Dream Theaters ex-trummis Mike Portnoy slår huvudet på spiken när han konstaterar – ”This Swedish band sound like they are straight out of 1973!”

På nya albumet Mammoth hörs spår av Captain Beyond, Black Sabbath, Procol Harum och inte minst svenska Fläsket Brinner, vars sound Beardfish i det närmaste travesterar i Akakabotu (där orgelinledningen nästan är identisk med den på Fläskets låt Klotet från 1972).

Historien om Beardfish startade 2001 ur David Zackrisson och Rikard Sjöbloms grungeband ”Wooderson”. Efter att ha börjat lyssna på sjuttiotalsgrupper som King Crimson, Gentle Giant, Camel och Frank Zappa ville de utveckla sin musik mot ett mer progressivt och symfoniskt håll. Magnus Östgren på trummor tillkom, följd av basisten Robert Hansen.

2003 släppte gävlebandet sitt första album, självfinansierade Från en Plats Du Ej kan Se, med sång på svenska. I slutet av 2005 kom dubbelalbumet ”The Sane Day”. Och 2007 Sleeping In Traffic: Part One och Part Two – två album som uppmärksammades internationellt och möttes av lysande recensioner. Beardfish turnerade med The Tangent och Ritual i Tyskland, Schweiz, Italien, Holland, Belgien och England.

2009 levererade man albumet Destined Solitaire.

Nya Mammoth är bitvis råare och tyngre än sina föregångare, något som metallgrowlen som dyker upp här och där är exempel på. Inledande The Platform är bastant men samtidigt melodiös hårdrock (Beardfish kan helt enkelt inte göra musik utan melodier). Parallellt med detta tillåts en saxofon ta rejält med plats. Ibland ägnar man sig rentav åt nånting i närheten av jazz.

Bäckenet i musiken är bas och trummor. Ryggraden en tung hammondorgel med piano och mollotron som kotor. Som en gloria över hjässan svävar syntmelodier, gitarrssolon, saxofon och Rikard Sjöbloms personliga röst, som med maximal inlevelse dynamiskt följer musikens rörliga struktur.

Beardfish verkliga styrka är att man inte komplicerar sin musik i onödan. Trots att musiken rymmer både tempo-, tonarts- och och taktbyten så är detta ett band som är sunt befriade från sjukan att till varje pris visa upp sin spelskicklighet. I Beardfish´s musik är det känslan som räknas.

Flera av låtarna, som den femton minuter långa And The Stone Said: If I Could Speak är tydligt sjuttiotal. En låt som Tightrope har en angenäm sextiotalskulör och den korta Outside / Inside är en glad och tidlös melodisnutt på piano.

Mammoth innehåller mycket musik, mycket musikalitet och mängder av nerv, inlevelse och passion. Anbefalles inta bara för nostalginördar, utan för alla som uppskattar en mix av rå rock, vackra harmonier, jazz, flower power och fantasi.

Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.

Låtlista

CD:
1. The Platform (8:06)
2.And The Stone Said: If I Could Speak (15:07)
3. Tightrope (4:33)
4. Green Waves (8:53)
5. Outside / Inside (1:43)
6. Akakabotu (5:41)
7. Without Saying Anything (feat. Ventriloquist) (8:10)

DVD:
1. Awaken The Sleeping (04:28)
2. The Hunter (6:22)
3. Destined Solitaire (10:45)
4. Until You Comply (5:18)
5. Without You (12:59)
6. Green Waves (8:36)
7. Roulette (12:20)
8. Making Of ”Mammoth” (43:45)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ginger Trees nya album Along With The Tide – ett band som blir spännande att följa

by


Band: Ginger Trees
Titel: Along With The Tide
Betyg: 4
Releasedatum: 09 Feb 2011

Jag har saknat bra svenska progressive-rock band, men nu finns det äntligen något att glädjas över. Ginger Trees, trion från Borås, har släppt sin andra platta, som precis som föregångaren bär på samma underbar 70-talskänsla.
”Along The Tide” är en intressant skiva, i vilken jag tycker kunna urskilja inslag av bl.a. Rush, Uriah Heep och Pink Floyd. Det märks att själva textskrivandet inte har varit bandets största prioritering, men den fantastiska sången jämnar ut upplevelsen.

Några spår känns lite svaga och det verkar inte vara någon låt som sticker ut ur mängden något speciellt. Stundvis känns plattan till och med lite tråkig. Men i sann progressive rock-anda omvandlas de stunderna snabbt till något intressant igen och skivan håller rakt igenom en ganska hög standard. Inget banbrytande, revolutionerande rent musikaliskt, men Ginger Trees använder ett gammalt, nästan bortglömt koncept på ett helt acceptabelt sätt när de blandar hårdrock med mera klassisk rock för att skapa ett konstverk där vare låt för sig bjuder på en unik, vacker upplevelse.

Ginger Trees har gjort ett gott intryck på mig och det blir spännande att följa bandets utveckling. Skivan rekommenderas alla älskare av lite “mognare” rock.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jethro Tull ger två konserter i Sverige våren 2010

by

jethrotull
Yippi. Ett av de största banden inom progressiv rock kommer till Sverige. Wow.

En av den progressiva rockens verkliga giganter, Jethro Tull, har under sina fyra decennier sålt 60 miljoner album och i vår är de aktuella med två konserter i Sverige. Första spelningen är i Göteborg på Lisebergshallen den 17 april, följt av en konsert på Annexet i Stockholm den 18 april. Biljetterna till konserterna släpps den 27 oktober.

I slutet av 60-talet samlades ett gäng unga optimistiska musiker i Luton med Ian Anderson i spetsen. Med gränslös kärlek till bluesmusiken som gemensam nämnare uppstår Jethro Tull. En sammansvetsad grupp som snabbt tar sig från ett populärt inslag på pubarna i södra England till Londons stora scener.

Bandets andra album ”Stand Up” toppade Englandslistan och öppnade även dörrarna till den internationella arenan. Skivorna ”Benefit”, ”Aqualung” och ”Thick as a Brick” följde och bandets framgångar över världen var ett faktum. På en musikalisk scen där de rivaliserade med storheter som bland annat Led Zeppelin hittade Jethro Tull sin egen väg genom att mixa samman hårdrock med engelsk folkmusik och inte minst blev Ian Andersson ett känt signum för bandet med sin tvärflöjt.

I april kommer Jethro Tull under ledning av Ian Anderson till Sverige, tillsammans med Martin Barre, Doane Perry, John O’Hara och David Goodier, för två efterlängtade konserter.

Nyligen släpptes en tidigare outgiven DVD-film, ”Live at Madison Square Garden”, som även innehåller en CD från den unika konserten i New York 1978 och den 25 november släpps ”The Christmas Album”, en dubbel-CD med julmusik som Jethro Tull spelat in i St Bride’s Church i London.

Konsertinfo
17.4 Göteborg, Lisebergshallen
18.4 Stockholm, Annexet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,