Artist: Beardfish
Album: Mammoth
Betyg: 4
Releasedatum: 29 mars 2011
Att använda musik från sjuttiotalet som referens för den progressiva rock som görs idag kan ofta vara orättvist mot banden. Men när det gäller Beardfish blir detta oundvikligt. Det denna grupp gör är så indränkt i sjuttiotalsmarinad att en tidsmaskin inte hade klarat förvandlingen bättre.
Dream Theaters ex-trummis Mike Portnoy slår huvudet på spiken när han konstaterar – ”This Swedish band sound like they are straight out of 1973!”
På nya albumet Mammoth hörs spår av Captain Beyond, Black Sabbath, Procol Harum och inte minst svenska Fläsket Brinner, vars sound Beardfish i det närmaste travesterar i Akakabotu (där orgelinledningen nästan är identisk med den på Fläskets låt Klotet från 1972).
Historien om Beardfish startade 2001 ur David Zackrisson och Rikard Sjöbloms grungeband ”Wooderson”. Efter att ha börjat lyssna på sjuttiotalsgrupper som King Crimson, Gentle Giant, Camel och Frank Zappa ville de utveckla sin musik mot ett mer progressivt och symfoniskt håll. Magnus Östgren på trummor tillkom, följd av basisten Robert Hansen.
2003 släppte gävlebandet sitt första album, självfinansierade Från en Plats Du Ej kan Se, med sång på svenska. I slutet av 2005 kom dubbelalbumet ”The Sane Day”. Och 2007 Sleeping In Traffic: Part One och Part Two – två album som uppmärksammades internationellt och möttes av lysande recensioner. Beardfish turnerade med The Tangent och Ritual i Tyskland, Schweiz, Italien, Holland, Belgien och England.
2009 levererade man albumet Destined Solitaire.
Nya Mammoth är bitvis råare och tyngre än sina föregångare, något som metallgrowlen som dyker upp här och där är exempel på. Inledande The Platform är bastant men samtidigt melodiös hårdrock (Beardfish kan helt enkelt inte göra musik utan melodier). Parallellt med detta tillåts en saxofon ta rejält med plats. Ibland ägnar man sig rentav åt nånting i närheten av jazz.
Bäckenet i musiken är bas och trummor. Ryggraden en tung hammondorgel med piano och mollotron som kotor. Som en gloria över hjässan svävar syntmelodier, gitarrssolon, saxofon och Rikard Sjöbloms personliga röst, som med maximal inlevelse dynamiskt följer musikens rörliga struktur.
Beardfish verkliga styrka är att man inte komplicerar sin musik i onödan. Trots att musiken rymmer både tempo-, tonarts- och och taktbyten så är detta ett band som är sunt befriade från sjukan att till varje pris visa upp sin spelskicklighet. I Beardfish´s musik är det känslan som räknas.
Flera av låtarna, som den femton minuter långa And The Stone Said: If I Could Speak är tydligt sjuttiotal. En låt som Tightrope har en angenäm sextiotalskulör och den korta Outside / Inside är en glad och tidlös melodisnutt på piano.
Mammoth innehåller mycket musik, mycket musikalitet och mängder av nerv, inlevelse och passion. Anbefalles inta bara för nostalginördar, utan för alla som uppskattar en mix av rå rock, vackra harmonier, jazz, flower power och fantasi.
Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.
Låtlista
CD:
1. The Platform (8:06)
2.And The Stone Said: If I Could Speak (15:07)
3. Tightrope (4:33)
4. Green Waves (8:53)
5. Outside / Inside (1:43)
6. Akakabotu (5:41)
7. Without Saying Anything (feat. Ventriloquist) (8:10)
DVD:
1. Awaken The Sleeping (04:28)
2. The Hunter (6:22)
3. Destined Solitaire (10:45)
4. Until You Comply (5:18)
5. Without You (12:59)
6. Green Waves (8:36)
7. Roulette (12:20)
8. Making Of ”Mammoth” (43:45)
Läs även andra bloggares åsikter om Beardfish, skivnytt, hårdrock, progressiv, recension