• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bolsjoj-balettens Coppelia rolig och imponerande

29 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Coppelia är en rolig balettberättelse med lättsam musik där folkmusik vuxit ihop med klassisk musik. Nu har världens skickligaste balett, den ryska Boljsjoj-baletten, tagit sig an berättelsen och på självaste mors dag söndag 29 maj, sändes den live på 470 biografer runt om i världen. Jag såg den i en fullsatt salong på Bio Rio i Stockholm.
Tack Folkets hus och parker för att ni sänder alla dessa föreställningar från Moskva, New York och London.

Lite kortfakta om Coppelia:
Coppélia är en balett med koreografi av Arthur Saint-Léon och musik av Léo Delibes. Baletten hade urpremiär på dåvarande Parisoperan Théâtre de l’Académie Royale de Musique den 25 maj 1870. Premiäruppsättningen skedde i samband med Fransk-tyska kriget vilket medförde att uppsättningen kom att ställas in under den preussenledda belägringen av Paris 1871. Med tiden kom dock Coppélia att bli en av de mest framförda baletterna och är idag den mest spelade föreställningen på den franska baletthuvudscenen L’Opéra Garnier.

Baletten har sin komiska handling förlagd till en liten lantlig by där uppfinnaren Doktor Coppélius tillverkar en docka i naturlig storlek föreställande en balletdansös. Dockan får namnet Coppélia och är så välgjord att byorginalet Frantz förälskar sig i dockan. Frantz hänfaller till fantasier om att kunna ge dockan liv och försakar sin älskade Swanhilde. Swanhilde klär då ut sig till Coppélia och lurar Frantz.
(Källa Wikipedia)

I Bolsjoj-balettens tolkning görs den på ganska klassiskt manér med färgsprakande dräkter och där dansarna fick ge många prov på sin enorma skicklighet. Tredje akten hör egentligen inte till handlingen utan användes av baletten för att låta flera dansarna visa soloprestationer och flera yngre dansare fick visa upp sig också. Publiken i Moskva applåderade och applåderade – och det gjorde vi i biografen också. Det är fantastiskt hur det går att berätta en historia utan att använda ord och istället låta dansarna uttryck med kropp och minspel och gester berätta istället. Att sitta på biografen är som att sitta ännu närmare skådespelarna än de som sitter på främsta raden på parkett, dessutom.

Foto: Damir Yusupov

Jag har skrivit om den i Teatermagasinet också.


Läs även andra bloggares åsikter om balett, dans, Folkets hus och parker, livesändning, Bolsjoj-baletten

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Balett, Bolsjoj-baletten, Dans, Folkets hus och parker, livesändning

Amorphis: The Beginning Of Time, recension

26 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Amorphis
Album: The Beginning Of Time
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 27 Maj 2011

Amorphis, veteranerna inom melankolisk metal, är återigen tillbaka, nu med sin tionde skiva, den här gången med Väinämöinens resor från finsk mytologi somgenomgående tema.

Det första jag kom att tänka på när jag spelade upp skivan för första gången var hur lika Nightwish de har blivit. Introt till ”Battle For Light” skulle nog inte kunna bli mycket mera likt. Och mycket riktigt får jag snart läsa att ingen mindre än Nightwishs Marco Hietala ligger bakom produktionen och stora delar av skivans vokala delar har spelats in i hans hem.

Den här gången är det inte lika hårt och tungt som tidigare; bandet verkar ha ändrat sin riktning lite åt det progressiva hållet istället. Den försämrar dock inte skivan. Den mörka, melankoliska stämningen finns kvar och bidrar till att skivan förblir spännande och underhållande rakt igenom.

Sången är tyvärr inte lika vass på ”The Beginning Of Time” som den var på ”Skyfoger” och det är det enda som i min åsikt väger ner skivan. En skiva som annars kunde ha varit bandets dragplåster.

Läs även andra bloggares åsikter om Amorphis, hårdrock, musik, recension, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Amorphis, Hårdrock, Musik, Recension, Skivrecensioner

Carolina Gynnings debutroman Laura – Flickan från havet, som ljudbok, recensionen

26 maj, 2011 by Redaktionen

Vem visste att Carolina Gynning kunde skriva? Hennes debutroman Laura – Flickan från havet blev utgiven den 4e maj. Boken finns dessutom som ljudbok där Carolina själv är uppläsaren.

Laura – Flickan från havet handlar om enäggstvillingarna Laura och Vanessa. De är mycket olika. Laura är tillbakadragen och jobbar som guide på Moderna Museet, medan Vanessa är den utåtriktade, sexiga tvillingen som är chef över Sveriges mest framgångsrika skvallertidning. På utsidan verkar Vanessa helt perfekt, om man bortser från hennes själviska attityd. Laura har alltid varit avundsjuk på sin syster. Men det finns någonting om Vanessa som inte Laura vet om, någonting mörkt och farligt.

Familjen åker till Thailand för att fira pappans 60-årsdag i 2004. Föräldrarna omkommer i tsunamin och Vanessa är försvunnen, troligen död. Laura är ensam och traumatiserad.

Laura tar över sin systers liv när hon kommer tillbaks till Sverige. Laura kan äntligen bli den lyckade affärskvinnan det alltid var menat att hon skulle bli. Hon spelar sin syster så bra att det nästan är felfritt, men folk märker fortfarande att någonting har hänt med Vanessa sedan tsunamikatastrofen. Men när Laura upptäcker hennes systers dolda liv som hallick är det för sent att göra någonting annat än att fortsätta.

Jag skulle säga att boken är skriven på ett väldigt rått språk. Den är väldigt detaljrik. Ingenting censureras, speciellt inte det våldsamma sexet. Grovt språk och könsord används ofta.

Som ljudbok blir det här ibland svårt att lyssna på, men det känns nästan som om det är det som är meningen.

Boken börjar som vilken tjejbok som helst med killproblem och huvudpersonen har svårt att synas, men den förvandlas snabbt till någonting mycket djupare när Vanessa och hennes kompis Charlotta lockas in i prostitutionlivet i London.

Frågan på allas läppar är går det verkligen att lyssna på Carolinas röst i en ljudbok? Svaret är ja, det går faktiskt förvånansvärt bra. Det är lite ovanligt att höra en ljudboksuppläsare prata på skånska men man märker knappt av det när man väl kommer in i berättelsen. Dock förstärker Carolina Gynnings röst tonårstjej-känslan i hela berättelsen.

Laura – Flickan från havet är första delen i vad som planeras bli en hel serie om tvillingsystrarna Laura och Vanessa.

Laura : flickan från havet
Författare: Carolina Gynning
ISBN10: 918660306X
ISBN13: 9789186603069

Läs även andra bloggares åsikter om Carolina Gylling, recension, bokrecension, ljudbok

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bokrecension, Carolina Gylling, ljudbok, Recension

Tonbruket på Nalen

26 maj, 2011 by Redaktionen

Dan Berglund basist
Johan Lindström elgitarr,steelgitarr
Martin Hederos piano mm
Andreas Werliin trummor

Tonbruket spelade på Nalen 25 maj och det var en spelning som gick rakt till hjärtat. Gruppen gör verkligen skäl för namnet Tonbruket.

Musiken byggs av toner till musikaliska katedraler. Samstämd i sin enkla brutalitet. Finstämda sekvenser som ökar tempot till kraftfulla eruptiva musikaliska utbrott. Genomgående trumrytm som dunkar in låtarna i själen.Andreas Werliin har en suverän hantering av trummorna.Kraftfullt och grymt. Den exalterade publiken lyssnade andlöst. En banbrytande hantering av musiken lik vulkanutbrott som sprider tonmolnen med vinden. Den finstämda brutala mjukheten blir bitvis dånande likt ett dammbygge som brister.

Sällan har musik känts så nära. Tonbruket gav en fantastiskt konsert i anrika lokaler.
Svensk musik i sin bästa skepnad. Skivan må vara ett guldkorn i samlingen.

Text och foto
Hans Ernst


Läs även andra bloggares åsikter om Tonbruket, Nalen, jazz

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Jazz, Nalen, Tonbruket

Evig Eld av Jonas Moström

26 maj, 2011 by Redaktionen

Det här var första gången jag läst en bok av Jonas Moström och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Det är alltid kul att upptäcka en ny författare. Även om författaren som sådan kanske inte är ”ny”, det vill säga en debutant. Jonas Moström debuterade 2004 har Evig Eld är den sjätte i raden inom samma serie. Nackdelen med att hoppa in i en serie som jag nu gjorde är att man känner sig lite utanför. Precis som när man är den som är ny i en klass eller annan typ av grupp med människor som redan känner varandra. Det krävs lite extra för att man ska känna sig som ”en i gänget”. Precis så kände jag i början av Evig Eld- det krävdes lite extra koncentration eftersom det här handlade om etablerade karaktärer och det refererades ofta tillbaka till tidigare händelser som hänt vid ett tidigare skede (det vill säga i en tidigare bok). Men efter några kapitel började jag känna mig hemma och började lära mig karaktärernas namn. Något som jag alltid har svårt för, speciellt i svenska romaner av någon anledning.

Evig Eld handlar dels om poliserna Johan, Sofia och de övriga kriminalarna i Sundsvall samt läkaren Erik Jensen som jag antar också är en av de återkommande karaktärerna. Dr Erik blir vittne till en dödskjutning av en läkarkollega och en mordutredning startas. Förutom karaktärernas personliga problem så får vi följa med mordutredningen som blir mer komplicerad för varje sida man vänder. Är det otrohetsaffärer som är motivet bakom mordet eller är det de skumma affärerna med utgången medicin som spökar? Och vad har detta med branden i Sundsvall 1888? Insprängt bland de övriga kapitlen får vi nämligen följa bröderna Anton och Yngve som levde i slutet av 1800-talet. Det är mycket som pågår i denna berättelse. Men i enkla drag så kan man säga att det är en klassisk ”vem-är-mördaren-deckare”.

En av mina största svårigheter när jag läser antingen nya författare eller nya böcker med för mig okända karaktärer, är just namn. Att komma ihåg vem som var vem kan ibland vara en ren pest för mig. Läser jag en ny bok av en författare jag är välbekant med går det bättre eftersom jag oftast känner igen deras stil. Just namnen var svårt i denna bok för det är så många olika karaktärer. Dessutom märks det väldigt väl att mycket har utspelats i de tidigare böckerna och att de hänger samman. Det blev därmed en massa sidospår att hålla reda på; en sjuksköterskas död (som Erik hade haft en affär med) eller Eriks frus snedsprång, eller polisen Johans alla kvinnoaffärer.

Jag vill rekommendera Evig Eld eftersom det är en perfekt sommardeckare (även om den kanske inte utspelar sig på sommaren). Den är spännande och även om den är lite segstartad så jämnar det ut sig efter några kapitel. Den innehåller dessutom en hel del vändningar i handlingen och det är inte helt lätt att lista ut vad som ska hända härnäst. Tycker du om Camilla Läckberg så är jag säker på att du även skulle gilla Jonas Moströms böcker. Jag tror att jag ska kolla in de fem tidigare böckerna som Jonas Moström gett ut. Så jag vet vad jag ska läsa i sommar.

Originaltitel: Evig Eld
Författare: Jonas Moström
Förlag: Lind & Co
ISBN: 978-91-7461-034-5

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Moström, deckare, recension, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Deckare, Jonas Moström, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1355
  • Sida 1356
  • Sida 1357
  • Sida 1358
  • Sida 1359
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in