• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Girls spänner musklerna för ett av årets bästa album

23 september, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Girls
Titel: Father, Son, Holy Ghost
Betyg: 5

San Fransisco-bandet Girls spänner musklerna för ett verk av överraskande musikalisk bredd. Father, Son, Holy Ghost innehåller ingen Lust for Life, istället tar de oss på en resa genom retro, gospel och rakt igenom perfekta poplåtar.

Girls lyckas som få andra band med att textmässigt väva samman till synes simpla obskyriteter med fullkomligt briljanta och pricksäkra textrader. Det är charmigt, ärligt och övertygande utan att bli för självutlämnande och tillgjort.

Åtta-minuters-eposet Forgiveness är skivans känslomässiga höjdpunkt medan Honey Bunny står för det mer lättsamma.

Bästa spår: Honey Bunny

—

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Father, Girls, Holy Ghost, Honey Bunny, Son

Åsikter om ”gothdrottningen” Zola Jesus tredje album Conatus

23 september, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Zola Jesus
Titel: Conatus
Betyg: 4

Från Wikipedia:

Conatus (av latinet: ansträngning; bemödande; impuls, benägenhet, tendens; bedrivande; strävan) är en term som användes i tidiga psykologiska och metafysiska teorier för att beteckna en inneboende benägenhet hos ett ting att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv.

Det är också en pricksäker definition av ryskättade Zola Jesus tredje fullängdare.

Stridulum II tillhörde fjolårets bästa album och även om Conatus är ett steg i en något mer elektronisk riktning tar den vid där Stridulum slutade – i en värld fylld av programmerade tribal-trummor och gotiska syntmattor. Dessutom är hennes opera-skolade teatraliska röst ett makalöst instrument i sig.

Ljudbilden på Stridulum II präglades av något slags hoppfullt mörker. Det fanns en längtan även om låtarnas övergripande ton var en rätt så dyster historia. Conatus känns än mer klaustrofobisk, instängd och existentiell. Som att hon kämpat så länge att hon glömt bort vad hon i början kämpade för. Det är nihilistiskt och kanske i viss mån pretentiöst men jag kan inte hjälpa att gilla det.

Bästa spår: Seekir

—

Hela albumet streamas här.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Conatus, Zola Jesus

Skivrecension: Boots Electric – Honkey Kong: ett av höstens bästa danstillfällen

20 september, 2011 by Redaktionen

Artist: Boots Electric
Album: Honkey Kong
Betyg:4
Utgivningsdatum: 20 September

Jesse Hughes är nog mest känd som den mustachprydde mannen som med Josh Hommes ligger bakom hyllade rockgruppen Eagles of death metal, nu har han släppt sin första soloskiva under namnet Boots Electric och jag hoppas att denhär skivan får den uppmärksamhet den förtjänar, för det är en sjukt bra skiva. Jesse har behållit Eagles-soundet men gjort det mer poppigt och mer dansvänligt utan att bli lökigt, en skiva som passar perfekt till höstens alla dansgolv.

Första låten på skivan är Complexity som även är första singeln från skivan, introt är studsigt och retrocoolt. Första versen i låten för tankarna till Offspring vilket känns lite skumt, men jag älskar Offspring, så det är cool.  Andra låten heter Love you all the thyme och är lite mer chillad. Tempot på skivan varierar utan att det blir tråkigt, alla låtar är sexigt coola och jag hoppas, hoppas, hoppas på att Jesse och hans Boots kommer och hälsar på i Stockholm inom en supersnar framtid, med tanke på hur awesome han är live och hur bra nya skivan är så tror jag att kombon blir slående.

Min absoluta favoritlåt på skivan är Boots Electric Theme, inte den rockigaste och rivigaste låten på skivan, men allt i den är så perfekt vilket gör den omöjlig att tycka illa om.

Som helhet är skivan grymt bra. Låtarna gpr ihop trotts sina olikheter. Musiken är bra och genomtänkt. Låtarna går att spela på alltifrån ölfest till familjemiddag. Så fram med dina finaste festbyxor, ta på dig sköna skor så kör vi. I höst ska alla dansa till Boots Electric, yeeehaw!

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

En ung naken kvinna: mötet med Mikis av Arja Saijonmaa, en bok som gjorde mig så glad

20 september, 2011 by Rosemari Södergren

En ung naken kvinna: mötet med Mikis av Arja Saijonmaa utspelar sig år 1972. Mannen är världsstjärnan Mikis Theodorakis, kvinnan är Arja Saijonmaa som i denna självbiografiska historia berättarom det år då hon möte mannen som skulle förändra både hennes karriär och hennes livsfilosofi.

Arja var en ung studentska, aktiv i studentteatern i Helsingfors, som var en radikal och progressiv teater som tog samhällsfrågor och spelade teater mot förtryck.

Teatergruppen var experimenterade och var oerhört medvetet politisk och arbetade bland annat med en föreställningen Lakko/Strejken där de hade med arbetare, riktiga arbetare och inte bara studenter som spelade arbetare.
För första gången fanns riktiga arbetare med. Dem hade vi värvat från arbetarföreningens teaterklubb. Tuffa män och kvinnor i medelåldern. Med oss fanns också en dam i åttiofemsårsåldern, Elsa. Hon var alltid klädd i bourgognefärgad silkesklässning, från den första repetitionen. En späd dam men full av iver att spela teater. En högtid för henne. Pjäsen handlade om en städfirma och tog upp städerskornas dåliga arbetsförhållanden och löner. Det var en musikal med dans med kvastar och sång.

Arja Saijonmaa berättar hur hon nästan av en slump fick bli en av de som hade de större sjungande rollerna i teatern och av en händelse fick sjunga en sång av Mikis Theodorakis för Mikis, när den grekiska poeten, sångaren, musikern och frihetskämpen var på besök i Helsingfors. Mikis blev så förtjust att han då, direkt på scen, meddelande att Arja skulle med på hans kommande turné. Utan att fråga henne först.

Även om det blev som en dröm som förverkligades när Arja Saijonmaa som ung radikal kulturstudent fick chansen att följa med den grekiska truppen på turné blev det en del kulturkrockar också. Männen i truppen och Mikis var väl inte de mest jämställda feministerna.

Jag blev på så gott humör av att läsa boken. Det var en tid då många unga var aktiva i kamp för demokrati och för mänskliga rättigheter. Boken känns så ärlig. Arja berättar rakt och öppet om både det positiva och jobbigare delarna.

Hon berättar om när det grekiska gänget tillsammans med Mikis gästade hennes familj sommarstuga och badade bastu med hennes pappa och hon berättar om besök i Paris och de ruffiga hotellrumen och om turnén i Australien.

Det är en öppen, humoristisk och personlig skildring om att finna sin väg i livet och att våga leva ut sina drömmar. Och en bok som gav mig många positiva vibrationer. Fast också blir jag lite skrämd när jag tänker på att det inte var så länge sedan Mikis Theodorakis tvingades leva i exil, för att han och hans musik och poesi var förbjuden i diktaturen Grekland. Grekland, landet där dramat föddes och landet som brukar sägas vara den västerländska demokratins vagga var en militärdiktatur under många år under 1900-talet. Vad kommer att hända med Grekland idag, under den ekonomiska krisen? Kommer någon stark militär att gripa makten och kommer västvärldens studenter att vara lika mycket emot diktatur under 2000-talet?

En ung naken kvinna: mötet med Mikis
Författare: Arja Saijonmaa
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: 201108
ISBN10: 916420345X
ISBN13: 9789164203458

Läs även andra bloggares åsikter om Arja Saijonmaa, Mikis Theodorakis

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Arja Saijonmaa, Mikis Theodorakis

Niceville – blir nog årets Oscarsvinnare

20 september, 2011 by Rosemari Södergren

Film: Niceville
Betyg: 5
Svensk biopremiär: 23 september 2011

Niceville handlar om kvinnor i 1960-talets Mississippi och skildrar det strängt segregrade samhället. Segregationen slår på flera håll. Vita och färgade/svarta får inte umgås, de får inte ens sitta vid samma bort och äta. De färgade kvinnonrna arbetar som hembiträden åt de rika vita kvinnorna, i många fall har de små barnen mycket bättre kontakt med sina svarta barnsköterskor än sina frustrerade vita mammor.

De välbärgade vita kvinnorna förväntas inte göra något annat än att hålla sig vackra, bli gifta och sedan vara chefer över hushållet hemma, eventuellt kan de dessutom vara lite engagerade i någon form av välgörenhet. Kvinnorna är fångar i sina roller, männen i sina och hudfärgen är en stor mur mellan människorna.

Vi har egentligen sett varianter på den här berättelsen förr. Det som gör den här versionen så bra är flera saker: skådespelarnas insatser och att rollbesättningen verkligen är vald med omsorg, fotot och bilderna som berättar så mycket. Regissören litar också på bilderna och låter och som betraktare vila i en stark bild ibland. Framför allt har regissören vågat låta filmen ta sin tid, den är två timmer och 26 minuter och det är viktigt för att låta all parallellberättelser och spegelhistorier få ta sin tid att utveckla.

USA har en hel del att göra upp med i sitt rasistiska förflutna. Filmen ”Niceville” har laget på den amerikanska biotoppen i fyra helger och jag förstår att den berör amerikanarna starkt. Eftersom Oscarspriserna är till stor del en amerikansk affär är jag säker på att Niceville kommer att nomineras till en hel del Oscarspriser, förmodligen kommer den att ha stor chans att vinna priset som bästa film också.

Det är en bra film, en välgjord film och en stark film, jag undrar om någon kan se den utan att bli berörd och känna tårarna vara på väg. Delar av filmen är förutsägbar, men inte alls allt.

Om filmen från filmbolagets reklamutskick:

Filmen bygger på den omtalade och bästsäljande boken ”Niceville” som skildrar tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Mississippi. Societetsflickan Skeeter (Emma Stone) återvänder från universitetet fast besluten att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där de bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem.

Oscar®nominerade Viola Davis (”Lyckan, kärleken och meningen med livet) spelar hushållerskan Aibileen, som är den första som berättar sin historia – vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvetsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot societetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring.

I övriga roller ser vi Bryce Dallas Howard och Octavia Spencer. NICEVILLE regisseras av Tate Taylor.

Läs även andra bloggares åsikter om Niceville, film, rasism, Oscar, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Niceville, Oscar, rasism, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1319
  • Sida 1320
  • Sida 1321
  • Sida 1322
  • Sida 1323
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in