Artist: Zola Jesus
Titel: Conatus
Betyg: 4
Från Wikipedia:
Conatus (av latinet: ansträngning; bemödande; impuls, benägenhet, tendens; bedrivande; strävan) är en term som användes i tidiga psykologiska och metafysiska teorier för att beteckna en inneboende benägenhet hos ett ting att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv.
Det är också en pricksäker definition av ryskättade Zola Jesus tredje fullängdare.
Stridulum II tillhörde fjolårets bästa album och även om Conatus är ett steg i en något mer elektronisk riktning tar den vid där Stridulum slutade – i en värld fylld av programmerade tribal-trummor och gotiska syntmattor. Dessutom är hennes opera-skolade teatraliska röst ett makalöst instrument i sig.
Ljudbilden på Stridulum II präglades av något slags hoppfullt mörker. Det fanns en längtan även om låtarnas övergripande ton var en rätt så dyster historia. Conatus känns än mer klaustrofobisk, instängd och existentiell. Som att hon kämpat så länge att hon glömt bort vad hon i början kämpade för. Det är nihilistiskt och kanske i viss mån pretentiöst men jag kan inte hjälpa att gilla det.
Bästa spår: Seekir
—
Hela albumet streamas här.