• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bonnie Prince Billy vaggar mig lugn

22 oktober, 2011 by Redaktionen

Titel: Wolfroy Goes to Town
Artist: Bonnie Prince Billy
Betyg: 4

Att förstå sig på personen Will Oldham är något man är redo att ge upp snabbt. Som singer/songwriter har han massproducerat skiva på skiva med olika stilar, under olika namn och är inte helt överraskande även skådis. En av hans senare skådespelarinsatser var i Jackass 3D. Sedan 1998 har han gått under artistnamnet Bonnie Prince Billy och en av hans större låtar I See a Darkness har spelats in av självaste Johnny Cash (se YouTube-klippen längst ner i texten).

Wolfroy Goes to Towns avskalade sound kan beskrivas som alternativ country inspirerad av uråldrig amerikansk folkmusik. Bonnie Prince Juniors röst är hypnotiserande hes och skör. Försiktigt och ansamlat tar han sig an tonerna nästan som om det vore första gången han sjöng över huvud taget. I till exempel ”There Will be Spring” känner han sig fram med en sån stark närvaro att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Troligen vill man bara lägga sig ner raklång och låta den bastunga gitarren och dynamiken av hans spröda röst få vandra runt i kroppen.

På flera av spåren gästar singer/songwritern Angel Olsen med stämsång och lyfter bara skivan ännu ett snäpp. ”Wolfroy Goes to Town” bär med sig ett djup som berör och kommer vagga mig till sömns flera frusna höstkvällar framöver.

Bästa spår: ”Quail & Dumplings” och ”There Will be Spring”

Text av Martina Cederqvist som till vardags musikbloggar på whatsthebuzz.blogg.se

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Bonnie Prince Billy, Wolfroy Goes to Town

Recension: Coldplay – Mylo Xyloto

22 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Coldplay
Titel: Mylo Xyloto
Betyg: 3

Mylo Xyloto uttalas my-lo zy-letoe och betyder egentligen ingenting överhuvudtaget. Det är ett dadaistiskt begreppspar myntat av bandmedlemmarna själva. Mylo och Xyloto är skivans två huvudpersoner. De lever i en dystopisk förtryckt stad där de träffas och blir kära i varandra. Det är skivans koncept. Det är minst sagt imponerande att ett band sexton år in i sin karriär fortfarande kan förmå sig vara så ambitiösa.

På sitt femte album låter Coldplay mer som sig själva än någonsin tidigare. Som få andra band har de hittat ett sound som är direkt igenkännbart och Mylo Xyloto är, förutom de elektroniska flörtarna, knappast ett steg i en ny riktning.

Problemet är att det är så detaljrikt, överarbetat och all over the place att vissa melodier och nyanser nästan blir svåra att få grepp om. Många av låtarna hade nog mått bra av att skalas av en aning men det blir alldeles uppenbart att det begreppet inte existerar i Chris Martins värld.

Det är ändå en styrka att ett Coldplay på halvfart kan leverera en såpass ambitiös produkt. Fjorton låtar kan på förhand låta som lite väl maffigt men faktum är att tre utav låtarna, däribland titelspåret, snarare är instrumentella fyrtio-sekunders-klipp innan nästföljande spår kommer igång.

Coldplay har alltid existerat någonstans i gränslandet mellan indie och kommersiell radiomusik, på Mylo Xyloto lutar de snarare åt det senare. Det blir framför allt tydligt i Princess of China, det omtalade samarbetet med Rihanna, som snarare låter som något från Rihannas katalog än en arketypisk Coldplay-låt.

På tidigare album känns det som att Coldplay alltid på något sätt sugit åt sig av omvärlden och låtit sig inspireras av andra musiker och grupper men på Mylo Xyloto får jag intrycket av att de helt enkelt låtit sig inspireras av sig själva vilket jag antar är en naturlig process. Chris Martin är nu trettiofyra år och har kanske accepterat att han förväntas låta på ett visst sätt. Hur som helst är Mylo Xyloto troligtvis årets minst utmanande skiva

Bästa spår: Every Teardrop is a Waterfall

Så här har Aftonbladet skrivit om skivan.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Coldplay, Mylo Xyloto

Rusa iväg till Stadsteaterns ”Komma rusande”

22 oktober, 2011 by Redaktionen

Kajsa Reingardt och Bernard Cauchard i Komma rusande. Foto: Carl Thorborg

”Komma rusande”
Stadsteatern, Bryggan
Regi Birgitta Egerbladh
Text Sara Mannheimer
Premiär 21 oktober 2011

Kvinnan som spelas av Kajsa Reingardt vill komma rusande. Hon vill återigen komma rusande mot kärleken och mötas mitt på en bro. Där vill hon dras likt en magnet till sin kärlek, i mitten av allt – där upphetsning och elektricitet råder. Men efter ett tag börjar de att veckla in sig i varandra. Det är från och med då som saker och ting börjar bli allt mer invecklade…

Det märks att texten har fått växa fram under skapelseprocessen i ett nära samarbete med ensemblen. Det finns ett naturligt flöde i föreställningen där dans och teater är integrerade med varandra. Regissören och koreografen Birgitta Egerbladh får dansteaterns två sammansatta ord att sammansmälta till ett.

De två skådespelarna Kajsa Reingardt och Bernard Cauchard, är mycket samspelta. Kvinnan och mannen är varandras motpoler som lyfter varandra och tillsammans blir karaktärerna dynamiska.

Liksom mannen och kvinnans uttryckssätt är i kontrast till varandra, är likaså koreografi, kostym och scenografi fyllda med kontraster. Scenografin är enkel, stilren och ger all plats åt skådespelarna. På scenen finns ett par stolar och ett bord. Endast en vit bordsduk bryter av från det i övrigt svarta rummet.

Kostymen består nästan enbart av svarta tyger. Kvinnan bär en svart långklänning och mannen en svart frack men hans vita skjorta är en kontrast och en ljuspunkt i mörkret. Allt på scenen känns medvetet avskalat, här vill man lyfta fram och fokusera på kropp och text.

För mig ligger just fokus i föreställningen på kroppen och medvetandet. ”Komma rusande” handlar om de frågor som man så ofta återkommer till genom livet: Varför är jag här? Vad är det egentligen som betyder något? Kan man nöja sig då man är nöjd?

Det är dessa frågor som kvinnan ställer sig då hon går runt i sitt hus och funderar högt över sitt liv. Genom hela pjäsen är det hon som talar och mannen säger inte mycket utan följer istället hennes rörelser. Men då och då slutar han att följa henne och det börjar istället att spritta i hans ben. Medan hennes uttryck förblir stramt förvandlas han ibland till en bit gummi som rör sig över scenen. Här uppstår en komik vilken är en fröjd för ögat och salongen utbrister med ens i skratt.

Bernard Cauchards minspel och otroliga kroppskontroll, tillsammans med Kajsa Reingardts sylvassa blick och tunga är en perfekt kombination av livets humor och allvar. Det är dags att rusa iväg till ”Komma rusande”.

Text: Vilma Ahlén

Läs även andra bloggares åsikter om teater, stockholms stadsteater, recension, dansteater, Bryggan

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bryggan, Dansteater, Recension, Stockholms stadsteater, Teater

Marie Glad: Bedroom stories pt 2, recension

22 oktober, 2011 by Redaktionen

Artist: Marie Glad
Titel: Bedroom stories pt 2.
Betyg: 3
Utgivningsdatum: Sep/Okt 2011

En konst man kallar för musik, bemästrar Marie Glad. Hon gör det på ett unikt, lent och känslosamt sätt. Musiken är bred, mångfaldig och annorlunda, men samtidigt är den som balsam för öronen – då hennes våglängder omfamnar själens inre. Marie Glad är en svensk artist som har ett mångsidigt förflutet inom konstens värld. Marie Glad har också haft egna konstallationer och släpper sin musik under hennes egna skivbolag ”Royal Sister”, vilket förstärker hennes självständighet starka vision. Yogi, filmskapare och visuel artist är några av de yrken hon haft innan – vilket hörs otroligt mycket i hennes musik som hon nu tagit fram från den musikaliska garderob hon erhållit och använt i sin nya musik.

Del två av albumet är ett requiem för hennes kärlek till kvinnan. Den första delen av triologin ”Bedroom stories” handlar om kärleken till mannen och den sista delen som släpps nästa år kommer handla om kärleken för sig själv. När Marie stod i studion och tillverkade allt inom sitt enorma ljudlandskap samarbetade hon med den irländska producentduon Rob Spectrum och Oisin Lunny som samarbetat med flera artister från samma land, bland annat Sinhead O Connor och U2. I musiken finns som sagt ett brett spektra utav improviserad sång och ”påhittade ljud” för att skapa en odyssé i ljudlandskapet.

Musiken påminns mycket om 80-90 talets pop, men som också korsas med typiska moderna electronika/ambient influenserna vi finner mycket i vår samtid.

Text: Lottie Andersson

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Skivrecension – Stacey Kent är bäst när hon sänker rösten

21 oktober, 2011 by Thomas Johansson

Artist: Stacey Kent

Titel: Dreamer in concert

Betyg: 3

Datum:  26 oktober 2011

Stacey Kent är en amerikanska på drift i Europa. En resa som påbörjades för många år sen, och som ännu pågår. Nu kommer det en live-skiva, hennes första i den långa listan med skivor. Hon sjunger med inlevelse, och med glädje. Hon älskar sin jazz-musik, och hon är en riktigt skicklig sångerska. Rösten är hennes styrka, och samtidigt ibland en svaghet. Fraseringen blir för bra, det tappas lite av känslan. Perfekt är inte alltid bäst. Det kan bli lite kliniskt. Det är en live-skiva, men du hör knappt publiken. Det är applåder mellan låtarna, ibland applåderas ett solo, men annars hör du inte att det är en live-skiva. Ljudet är oklanderligt.

Jag gillar Stacey Kent bäst, när hon sänker tempot och sin röst. Då blir det mer nära, och jag förstår varför hon ändå räknas som en av de mest framstående jazz-sångerskorna just nu. Musiken får en dimension till. Om hon dessutom sjunger så, på franska, så blir jag kär.  Kärleksförklaringar låter alltid bäst på språk man inte förstår, men när Stacey Kent sjunger på franska, så förstår jag känslan, utan att förstå orden. På dessa låter är hon en klar femma, men som helhet får skivan ett lägre betyg.

Vill du höra Stacey Kent live, så har du två chanser. Den 29 oktober spelar Stacey Kent på Great Jazz Club i Linköping och den 16 november på Fasching i Stockholm.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1303
  • Sida 1304
  • Sida 1305
  • Sida 1306
  • Sida 1307
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in