”Komma rusande”
Stadsteatern, Bryggan
Regi Birgitta Egerbladh
Text Sara Mannheimer
Premiär 21 oktober 2011
Kvinnan som spelas av Kajsa Reingardt vill komma rusande. Hon vill återigen komma rusande mot kärleken och mötas mitt på en bro. Där vill hon dras likt en magnet till sin kärlek, i mitten av allt – där upphetsning och elektricitet råder. Men efter ett tag börjar de att veckla in sig i varandra. Det är från och med då som saker och ting börjar bli allt mer invecklade…
Det märks att texten har fått växa fram under skapelseprocessen i ett nära samarbete med ensemblen. Det finns ett naturligt flöde i föreställningen där dans och teater är integrerade med varandra. Regissören och koreografen Birgitta Egerbladh får dansteaterns två sammansatta ord att sammansmälta till ett.
De två skådespelarna Kajsa Reingardt och Bernard Cauchard, är mycket samspelta. Kvinnan och mannen är varandras motpoler som lyfter varandra och tillsammans blir karaktärerna dynamiska.
Liksom mannen och kvinnans uttryckssätt är i kontrast till varandra, är likaså koreografi, kostym och scenografi fyllda med kontraster. Scenografin är enkel, stilren och ger all plats åt skådespelarna. På scenen finns ett par stolar och ett bord. Endast en vit bordsduk bryter av från det i övrigt svarta rummet.
Kostymen består nästan enbart av svarta tyger. Kvinnan bär en svart långklänning och mannen en svart frack men hans vita skjorta är en kontrast och en ljuspunkt i mörkret. Allt på scenen känns medvetet avskalat, här vill man lyfta fram och fokusera på kropp och text.
För mig ligger just fokus i föreställningen på kroppen och medvetandet. ”Komma rusande” handlar om de frågor som man så ofta återkommer till genom livet: Varför är jag här? Vad är det egentligen som betyder något? Kan man nöja sig då man är nöjd?
Det är dessa frågor som kvinnan ställer sig då hon går runt i sitt hus och funderar högt över sitt liv. Genom hela pjäsen är det hon som talar och mannen säger inte mycket utan följer istället hennes rörelser. Men då och då slutar han att följa henne och det börjar istället att spritta i hans ben. Medan hennes uttryck förblir stramt förvandlas han ibland till en bit gummi som rör sig över scenen. Här uppstår en komik vilken är en fröjd för ögat och salongen utbrister med ens i skratt.
Bernard Cauchards minspel och otroliga kroppskontroll, tillsammans med Kajsa Reingardts sylvassa blick och tunga är en perfekt kombination av livets humor och allvar. Det är dags att rusa iväg till ”Komma rusande”.
Text: Vilma Ahlén
Läs även andra bloggares åsikter om teater, stockholms stadsteater, recension, dansteater, Bryggan