• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Hysteria

19 november, 2011 by Redaktionen

Title: Hysteria
Betyg: 3
Svensk premiär: 25 november

Året är 1880 och över hälften av Englands kvinnor lider av sjukdomen hysteria. Läkaren Dr. Mortimer Granville hamnar av en slump på en kvinnoklinik som drivs av Robert Dalrymple där han botar hysteriska kvinnor genom att ge dem orgasmer. Robert har även två döttrar, den perfekta Emily och kvinnokämpen Charlotte, som båda tycks fånga Mortimers intresse. Att arbeta med stimulering av det kvinnliga könet kan bli ett rätt slitsamt arbete i längden och det slutar med att Mortimer får lite handproblem vilket inte uppskattas av de kvinnliga klienterna. Med sin vän uppfinner han då en mekanisk lösning, vibratorn.

Hysteria har hajpats i media och det talas om att det är årets film. Jag hade själv väldigt höga förväntningar som till viss del krossades. Hysteria är en mysig, romantisk komedi som bjuder på en del rätt roliga scener, men i det långa loppet är det en rätt seg och väldigt förutsägbar film. Man behöver egentligen bara kolla på trailern, så har man sett hela filmen.


Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Popkult – årets julklapp enligt Kulturbloggen

19 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Popkult
Betyg: 4
Konsol: Ingen utan IRL eller AFK (Away from Keyboard)

En fördel med vintertid är att det är en del ledigheter under säsongen, framför allt kring jul och nyår. Något jag gillar att göra då är att spela spel. Då menar jag inte digitala spel, inte datorspel, inte tv-spel utan spel som jag kan ta på.

Trivial Pursuit är en favorit. Utan tvekan. Vilka frågor brukar jag välja där? Oftast rosa, ni vet: populärkultur. Fast för att vara ärlig märks det att skaparna bakom Trivial Pursuit inte är så bra på det området, eller så är det helt enkelt ett område som väldigt snabbt blir omodernt. Alltså inte området i sig, utan frågorna. Det händer så mycket inom populärkulturen att frågor om företeelser som är tio år gamla rätt snart upplevs som väldigt inaktuella.

Därför blev jag jätteglad när spelet Popkult trillade ner hemma hos oss. Popkult är ett spel av typen frågesport, liknande Trivial Pursuit, men där alla frågor är om populärkultur.

Popkult är enkelt att spela och består bara av en spelplan, spelpjäser (där du kan vara exempelvis Michael Jackson, Lady Gaga, Stig-Helmer och Dorothy från Trollkarlen från Oz) och kort med frågor. Inga tärningar av något slag ingår.

En sak är säker: vi kommer att samlas kring spelet under vinterledigheterna. Absolut. Det jag hoppas nu är att de tar fram kompletterande frågor. Jag är rätt säker på att vi kommer att lära oss alla frågor och svar inom en rätt snar framtid.

Om jag inte redan hade fått spelet hade jag önskat mig det i julklapp. För oss som är intresserade av musik, film, tv, böcker och annat inom popkulturen är väl ett sådant här spel den perfekta julklappen. En julklapp som gör att människor samlas kring något som är kul.

Spelet är skapat av Navid Modiri och Alexander Kandiloros, som kallar sig populärkulturapostlar.

Sveriges Radio gav spelet betyg 3:
Lyssna: Vad tyckte P3 Populär om Popkult?

SVT Kulturnyheterna har också skrivit om Popkult.

Läs även andra bloggares åsikter om popkult, spel, recension, populärkultur

Arkiverad under: Recension Taggad som: popkult, populärkultur, Recension, Spel

Let’s Say We Did – Let’s Say We Did, en vemodigt ljusomstrålad debut



18 november, 2011 by Redaktionen

Artist: Let’s Say We Did

Titel: Let’s Say We Did

Betyg: 4

Svenskarna Let’s Say We Did, som redan har en kritikerrosad trilogi av EPs bakom sig, släpper sitt självtitlade debutalbum den 23 november. Det är stilfull, trendmedveten indiepop med gitarrdrivna, melodiösa arrangemang, ofta dränkta i solnedgångsvarmt reverbdis. De har en Conor Oberstkopia till frontfigur, med samma släpande whiskeyraspiga ungdomsröst. Mycket härligt, trots att signaturen tillhör Bright Eyes. Ibland mumlas det och då missar man ord, men det är effektfullt, ger själ – lite J Mascis över känslan för vokalmelodi och framförande. Det låter vackrast i den sorgsna ”Blue Skies”.

Inledningslåten, ”It’s Ok,” kickar igång albumet lofiskramlande som nått från Spacemen 3. Längre in märker man dock de mest genomgående stildragen. Sverige besitter sin egen Brooklynscen: här blickar man också tillbaka och snor från 90talets vemodiga solskenspop/rock (lite Pavement, lite the Go-Betweens). Gitarrhooks rör sig i en cyklisk dans runt en oas av skimrande harmonier och lättsinnigt fjompiga basriff. Långa solobreaks bidrar med en behaglig kontrast, och ofta glimmar nyrenoverat glamrockens melodiska briljans i gitarrsolona. Svenskarna spöar nästan amerikanerna, Let’s Say We Did har t.ex. mer variation och formkänsla än Real Estate. Det är frigörande och elegant, en dos vitaminpiller i höstmörkret spetsat med välkommande nostalgi, till skillnad från den förbittrade drycken man vanligtvis får av retrospektiva band. Det blir dock lite för lågmält och urvattnat ibland, då låtarna smälter för mycket ihop med varandra; men man får ändå inte känslan av uppenbara fillers. Det är en lysande debut från ett erfaret band som utan tvekan har mer att ge, förhoppningsvis är detta ett förprov på framtida mästerverk.

Bästa spår: Galaxies och Come on Honey.

Text: Bojan Buntic

Mer om bandet på dess hemsida.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Kate Bush – 50 Words for Snow, en djupgående resa genom idylliska snölandskap

18 november, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Kate Bush
Titel: 50 Words for Snow
Betyg: 5

I maj släppte Kate Bush nygamla albumet ”Director’s Cut”, lagom till att den första snön börjar falla släpper hon sin andra skiva för i år. Det är som en tidig julafton, så här produktiv är vi inte alls vana att se den brittiska sångerskan. ”50 Words for Snow” är hennes tionde studioalbum och hennes första bestående av nytt material på sex år.

Skivan är som en bakgrund till fallande snö. Det är lika lågmält och vackert. Låtlistan består enbart av sju spår men den genomsnittliga låtlängden uppgår enligt mina beräkningar till hela 9 minuter och 20 sekunder. Varje låt är som en hyllning till den mörkaste och mest mystiska av årstider (även om vi svenskar kanske framför allt ser snön som ett irritationsmoment). Tematiken byggs sakteligen upp och resultatet blir stundtals helt makalös.

På inledande ”Snowflake” är hon en fallande snöflinga som dinglar ner från skyn. Enbart ackompanjerad av ett piano är det svårt att inte låta sig hänföras av Kate Bushs gudabenådade röst som till en början känns naken och sårbar men som i sina ljusaste partier utstrålar en nästintill änglalik aura. Ibland känns det som att ytterligare ett par instrument är på väg in bara för att tyna bort igen vilket resulterar i en intressant dynamik. Det inger en romantisk känsla av förväntan och förhoppningar om att stå ute i ett idylliskt snölandskap.

Skivans höjdpunkt är i mitt tycke den episka kärleksballaden ”Snowed in at Wheeler Street” där ingen mindre än Elton John bidrar med gästsång. Musikaliskt är den inte helt olik de mest experimentella låtarna från ”Hounds of Love”, textmässigt tillhör den hennes bästa alster någonsin.

Många trodde kanske att singeln ”Wild Man” som dök upp på nätet redan för några veckor sedan på något sätt skulle vara representativ för skivan som helhet men så är inte riktigt fallet. De sju låtarna på ”50 Words for Snow” bjuder snarare på en imponerande variation som vävs samman genom skivans tematik.

Hade det här varit ett verk från vilken annan artist som helst hade den vid en första lyssning kanske kunnas ha avfärdats som pretentiös men när det gäller Kate Bush är man som lyssnare beväpnad med ett extra lass tålamod. Låt dig inte avskräckas av låtarnas längd, ge skivan tid och snart kommer du inse att det är en befrielse att det i vår värld där allt ska gå i en extrem hastighet fortfarande finns artister som kan göra något som är djupgående och helt och hållet genomarbetat.

Bästa spår: Snowed in at Wheeler Street

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: 50 Words for Snow, Kate Bush

Oslo 31 augusti – filmen som tar upp en viktig, oftast bortglömd, berättelse

18 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Oslo 31 augusti
Betyg: 4
Sverigepremiär: 25 november 2011

En svindlande film om en dag i Oslo, en dag som i en människas liv är fylld av ställningstaganden, då han ska ta sitt livs viktigaste beslut. Det är en dag då han ifrågasätter hela sitt liv och sin existens, allt medan människor omkring stressar på med sina vardagsbestyr, uppfyllda av rätt meningslösa frågeställningar och skitkonflikter.

Anders är snart klar med sin rehabilitering på ett behandlingshem för narkomaner. Han får permission för att gå på en jobbintervju och passar då på att träffa gamla vänner och familj, för att reda ut saker.

Anders spelas av Anders Danielsen Lie som gör en stark, trovärdig gestalt. Anders Danielsen Lie har medverkat i flera filmer men har yrket läkare dessutom.

I Oslo 31 augusti berättas en historia som är mycket vanlig, men aldrig berättas. När medier berättar om narkotikamissbrukare är det antingen utifrån rockstjärnemyten eller utifrån offerberättelsen, att narkomanen kommer från socialt utslagen bakgrund med missbruk och våld i familjen. Nu får vi möta en man från en trygg välbärgad övre medelklass som har en bra utbildning och har ett förflutet som en duktig redaktör.

Filmen tar också något som så ofta glöms bort: hur hårt anhöriga drabbas när en familjemedlem fastnar i missbruk.

Men filmen handlar inte främst om en narkotikamissbrukare. Anders är i en livskris, står inför ett svårt beslut och då är han ensam, så ensam. Nästan alla människor hamnar någon gång i en situation då livet gungar och tryggheten försvinner: i en skilsmässa, anhörigas död eller svåra sjukdomar, drabbas av arbetslöshet eller andra svårigheter. Då blir vardagslivet och de bekymmer människor är uppfyllda av och diskuterar på fik så små och rentav lustiga.

Det är en melankolisk film och bitvis känns den som ett slag i magen. När vi ser livet ur Anders synvinkel, med hans ögon – ser vi hur svårt det är för vänner och familj att säga de rätta sakerna och göra de rätta handlingarna. Eller finns det något som är rätt eller fel?

Oslo 31 augusti är en film jag inte kommer att glömma i första taget. Flera av scenerna har etsat sig fast i mitt bildminne.

Filmen ställer många viktiga frågor kring hur en människa som har svåra drogproblem eller hamnar i en livskris kan få människor omkring sig att lyssna på allvar. Men svaren lämnar regissören åt oss att hitta. Oslo 31 augusti är en film som många bör se och sedan sätta sig ned tillsammans och prata om.

Regissören Joachim Trier hade en stor succé med sin förra film, Repris, som kom 2006. Anders Danielsen Lie hade en av huvudrollerna i den också.

Läs om filmen hos Folkets Bio.

Läs även andra bloggares åsikter om Oslo 31 augusti, film, filmrecension, narkotika

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, narkotika, Oslo 31 augusti, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1287
  • Sida 1288
  • Sida 1289
  • Sida 1290
  • Sida 1291
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in