Artist: Kate Bush
Titel: 50 Words for Snow
Betyg: 5
I maj släppte Kate Bush nygamla albumet ”Director’s Cut”, lagom till att den första snön börjar falla släpper hon sin andra skiva för i år. Det är som en tidig julafton, så här produktiv är vi inte alls vana att se den brittiska sångerskan. ”50 Words for Snow” är hennes tionde studioalbum och hennes första bestående av nytt material på sex år.
Skivan är som en bakgrund till fallande snö. Det är lika lågmält och vackert. Låtlistan består enbart av sju spår men den genomsnittliga låtlängden uppgår enligt mina beräkningar till hela 9 minuter och 20 sekunder. Varje låt är som en hyllning till den mörkaste och mest mystiska av årstider (även om vi svenskar kanske framför allt ser snön som ett irritationsmoment). Tematiken byggs sakteligen upp och resultatet blir stundtals helt makalös.
På inledande ”Snowflake” är hon en fallande snöflinga som dinglar ner från skyn. Enbart ackompanjerad av ett piano är det svårt att inte låta sig hänföras av Kate Bushs gudabenådade röst som till en början känns naken och sårbar men som i sina ljusaste partier utstrålar en nästintill änglalik aura. Ibland känns det som att ytterligare ett par instrument är på väg in bara för att tyna bort igen vilket resulterar i en intressant dynamik. Det inger en romantisk känsla av förväntan och förhoppningar om att stå ute i ett idylliskt snölandskap.
Skivans höjdpunkt är i mitt tycke den episka kärleksballaden ”Snowed in at Wheeler Street” där ingen mindre än Elton John bidrar med gästsång. Musikaliskt är den inte helt olik de mest experimentella låtarna från ”Hounds of Love”, textmässigt tillhör den hennes bästa alster någonsin.
Många trodde kanske att singeln ”Wild Man” som dök upp på nätet redan för några veckor sedan på något sätt skulle vara representativ för skivan som helhet men så är inte riktigt fallet. De sju låtarna på ”50 Words for Snow” bjuder snarare på en imponerande variation som vävs samman genom skivans tematik.
Hade det här varit ett verk från vilken annan artist som helst hade den vid en första lyssning kanske kunnas ha avfärdats som pretentiös men när det gäller Kate Bush är man som lyssnare beväpnad med ett extra lass tålamod. Låt dig inte avskräckas av låtarnas längd, ge skivan tid och snart kommer du inse att det är en befrielse att det i vår värld där allt ska gå i en extrem hastighet fortfarande finns artister som kan göra något som är djupgående och helt och hållet genomarbetat.
Bästa spår: Snowed in at Wheeler Street
Håller med dig, det märkligaste med skivan är att det ofta låter snö, även hennes röst.Jag tycker att detta är det bästa hon gjort hittils, ja detta är ett konstverk som ger en nya upplevelser vid varje lyssning.Finns inte superlativ nog, Misty är för mig det bästa spåret
Tack för denna recension, som visar hur bra skivan är. Det enda jag stör mig på är brasklappen att svenskar ser snö som irritatonsmoment – åh, nej! Jag avgudar snön, tycker att vintern är den överlägset vackraste årstiden, och att titellåten här är det mest fantastiska hon har gjort sedan 1985 …
Bra skiva, tar lite tid men sedan är den magisk!
Men lite komiskt att Jonathan.S tycker att skivans klart svagaste ögonblick är det bästa (den överspelande och krystade)Snowed in at Wheeler Street.
Där Elton John kliver in och pajar allt, det blir som en kladdig äcklig Dinsey-musikal istället.
Den låten passar inte in med övriga alls
Hounds of Love bygger på 2 olika teman dessutom ett av få mästerverk av musikern visar en sådan mångfald och det tar en väldigt lång tid till att förstå HOF. Jag tror att 50 Words for Snow är ett projekt att sätta tänderna i så varför inte lyssna, lyssna och lyssna igen så kommer Kates sånger att växa med tiden 🙂