• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Anonymous, underhållande filmupplevelse, troligen inte historiskt korrekt

27 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Anonymous
Betyg: 3
Svensk premiär: 27 januari 2012

Genom historiens gång har det uppstått åtskilliga konspirationsteorier huruvida det kan ha varit någon annan än William Shakespeare, son till en handskmakare, som under renässansen skrev omkring 37 makalösa skådespel, och därtill 154 sonetter. I sin senaste film, med regi av Roland Emmerich (Independence Day, The Day After Tomorrow), lägger Ron Orloff (Legend of the Guardians: the Owls of Ga’Hoole) fram sin teori.
Anonymous beskrivs som en politisk thriller, och framför tesen om att det egentligen var Edward De Vere, earl av Oxford, som var den sanne författaren till William Shakespeares samlade verk.

Med handlingen förlagd i England under drottning Elizabeths I regenttid, får vi i huvudsak följa Edward De Vere (Rhys Ifans), earl av Oxford och, som det senare visar sig, tidigare älskare till drottningen. Han har genom sitt liv besuttit en kärlek för att författa pjäser och dylikt, men som den högt uppsatte man han är anses det inte värdigt att syssla med sådant, särskilt då han också skriver satiriska karikatyrer över sina jämlikar vid hovet.

Rädd om sitt rykte, men ändå angelägen att se sina skådespel iscensatta, ämnar Edward offentliggöra sina verk under en annan mans namn. Hans val blir den simple dramatikern Ben Jonson (Sebastian Armesto), men utav en olycklig händelse tar en annan man äran för mästerverken. Denne är (i denna film porträtterad som) en mycket osympatisk, illitterär suput vid namn William Shakespeare (Rafe Spall). Samtidigt vid det kungliga hovet planerar drottningens chefsrådgivare William Cecil (David Thewlis) och hans son Robert (Edward Hogg) en lömsk komplott för att få Jakob VI av Skottland att bli Englands näste tronföljare, istället för drottningens tilltänkte, earlen av Essex. Till en början är filmens handling något rörig, och det är lite svårt att hålla reda på alla ”earls”, ”lords” och diverse statsmän, samtidigt som filmen rör sig genom tiden med tillbakablickar, men snart går det bättre att hänga med.

Anonymous bjuder inte bara på den kontroversiella Shakespeareintrigen, utan här har man även låtit drottning Elizabeth, som historiskt kallas ”the Virgin Queen”, vara en riktig mansslukerska, och påstår att hon i hemlighet fick flera utomäktenskapliga barn som man lät skicka bort från hovet.

De diverse inte helt korrekta fakta och den alternativa pseudohistorien i Anonymous har fått många, likväl Stratfordianer* som Oxfordianer**, att ta avstånd från filmen och hävda att den är skräp. Dock tycker jag, även om jag personligen inte håller med om filmens tes och tycker att de ansträngt sig lite väl mycket med att måla upp Shakespeare som en skurk, att man också bör se på Anonymous för vad den är, vilket är en uppdiktad film, och en film behöver inte vara historiskt korrekt. På det här viset blir Anonymous istället en underhållande filmupplevelse med en spännande handling, och om inte annat, en estetiskt snygg skildring av det elisabetanska England.

I rollerna: Rhys Ifans, Vanessa Redgrave, Sebastian Armesto, Rafe Spall, Joely Richardson, David Thewlis, Edward Hogg m.fl.

*Den grupp personer som tror att det var William Shakespeare som skrev Shakespeares verk.
**Den grupp personer som tror att det var Edward De Vere som skrev Shakespeares verk.

Text: Mikaela Gustin

Läs även andra bloggares åsikter om Anonymous, film, filmrecension, Shakespeare

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anonymous, Filmrecension, Scen, Shakespeare

Seriös frågesport men med glimten i ögat på Odenteatern

27 januari, 2012 by Thomas Johansson

LiveQuiz
Odenteatern i Stockholm
Premiär 26 januari 2011

Högt och lågt, snabbt och roligt, gapskratt och glädjetårar, det är premiär av livequiz och jag älskar nästan varje sekund av detta. Det är fyra damer/tjejer på scen som mimar till olika låtar, som det ofta sen ställs frågor om. Schlager är grunden, och sen finns det lite andra frågor där också. Känslan i salongen är generös. Publiken sitter runt olika bord, och den som har tur, får en soffa att sitta i. Det bjuds på en enkel men god plockbuffé. Det känns mer som att komma hem till någons privata fest. Publiken lever med, och det är en väldigt god stämning. Daisy White blev min personliga favorit. Den närvaron och glädjen verkligen strålar om henne. När hon ska vara allvarlig på scenen, så har hon svårt. Hon vill bara le hela tiden.

Att det är en seriös frågesport ser man på det ambitiösa upplägget. Den som mot all förmodan får alla rätt, har fått hela 106 poäng. Känns lite konstigt att dela upp frågesporten i tre akter, och det kommer nog att förändras till nästa gång. Detta var första av fem tänkta livequiz, och jag kan varmt rekommendera att gå, om man vill utmana sina kunskaper, och samtidigt skratta lite. Ta med dig en kompis som kan sin schlager, så har ni kanske en chans. Jag var totalt chanslös. Vårt lilla bord fick 49 rätt, vinnaren 86 om jag hörde rätt.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik

Olof Palme – En pjäs från Sverige – Philip Zandén gör föreställningen

26 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Olof Palme – En pjäs från Sverige
Stockholms stadsteater
Premiär 26 januari 2012

Olof Palme är i centrum i den nyskrivna pjäsen av Lucas Svensson. Spelet börjar under valvakan 2010 då Socialdemokraterna gjorde ett dåligt val, den borgerliga alliansen fick sitta kvar med regeringsmakten och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Några personer börjar prata kring tv:n med valvakan och den äldre damen Rosa börjar tänka på Olof Palme och vad Socialdemokraterna betytt för henne och för samhället.

Pjäsen är upplagd lite som en revy, med flera olika trådar som drar iväg åt olika håll och scener från olika tidsperioder, stundtals väl spretigt och rörigt. Tage Erlander, Torbjörn Fälldin, Cornelis Vreeswijk och Jimmie Åkesson dyker upp. Tyvärr mer som karikatyrer. Jimmie Åkesson är med på en kräftskiva som en lustig och väldigt okunnig person och när vi får reda på vem som röstat på honom och han travar iväg sjungande med armen kring sin väljare är det utan någon analys av vad han står för. Jag tror att det är att förenkla alltför mycket, vi får inget svar på varför den person som hela sitt liv röstat på Socialdemokraterna plötsligt röstat på Sverigedemokraterna.

Jag är ambivalent till denna föreställning. Den lyfter fram olika aspekter på politik och Socialdemokraterna i synnerhet, men på ett alltför ytligt plan och rent av med för mycket klyschor.

När Philip Zandén kommer in på scen, i rollen som Olof Palme, då brände det äntligen till. Philip Zandén gör en fantastisk gestaltning av Olof Palme, i miner, i kroppsspråk, i blicken, i gångstilen, i talet. Föreställningens behållning är gestaltningen av Olof Palme. Vi får se olika sidor av denne politiker som väckte sådan stort engagemang, det gick inte att förhålla sig neutral till honom.

En scen som var extrastark var när han befinner sig på partihögkvarteret och börjar samtala med två städerskor. Han är genuint intresserad av deras situation, vill veta hur de mår, vad är bra och vad kan partiet göra för att försöka förbättra deras livssituation. Pressfolket kring Palme försöker dra iväg honom från städerskorna för att diskutera ett tal eller ett pressutskick. En bild som säger mycket om hur partifolk kan skilja politiken från människorna och därmed också förlora kontakten med verkligheten. Politiken blir ett syfte i sig och politrukerna glömmer bort att vara en del av och tala med och lyssna på de människor de säger sig vilja företräda.

Bland premiärpubliken var det massor av kändisar från politikens värld och från medievärlden, jag har nog aldrig sett en sådan mängd mediekändisar på en gång på en teaterpremiär. Olof Palme berör, också nu två och ett halvt decennium sedan han mördades. Att premiären kom på precis samma dag som den numer ganska sargade socialdemokratiska partiet meddelat vem dess partiledning vill ska bli tillförordnad partiledare efter Håkan Juholt gjorde premiären ruggigt vältajmad.

Socialdemokratin står inför ett vägskäl och har gjort under en längre tid. Hur ska Socialdemokratin vara det parti som tar tillvara på de grupper som är längst ner på samhällsstegen, hur ska socialdemokratin kunna vara kraften mot ökade klyftor i samhället?

Tyvärr tycker jag inte att pjäsen ställer dessa frågor, jag saknar problemställningarna som vi står inför idag. Det är ju där som Olof Palme blir extra intressant. Han var så tydlig i sitt engagemang för att förbättra människors villkor. Var finns dessa engagerade politiker idag? Kan sådana politiker växa i den miljö där unga fackligt aktiva och unga politiskt engagerade idag håller till, där deras politiska och fackliga engagemang blir deras yrke med oftast betydligt högre lön än andra ungdomar?

I rollerna:
Palme Philip Zandén
Rosa Meta Velander
Dottern Lena B Eriksson
Erlanderskådespelaren Niklas Falk
Bomanskådespelaren m fl roller Henrik Johansson
Fälldinskådespelaren m fl Mats Blomgren
Jimmie Boy m fl roller Sofi Helleday
Nexø m fl roller Ida Steén

Av Lucas Svensson
Regi Tobias Theorell
Scenografi Sven Dahlberg
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Ellen Ruge
Ljud Michael Breschi
Håkan Åslund
Mask Maria Reis

Foto: Carl Thorborg

Relaterat:
Dagens Nyheter,

Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, Stockholms stadsteater, teaterrecension, Philip Zandén

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Olof Palme, Philip Zandén, Stockholms stadsteater, Teaterrecension

Hisham Matars Analys av ett försvinnande – vacker roman med verklighetsanknytning

26 januari, 2012 by Redaktionen

Titel: Analys av ett försvinnande
Författare: Hisham Matar
Översättare: Lena Torndahl
Förlag: Bokförlaget Forum
Utkommer: 25 januari 2012
ISBN10: 9137135864
ISBN13: 9789137135861

När Nuri är 14 år försvinner hans far spårlöst. Analys av ett försvinnande beskriver Nuris liv före, efter och i ljuset av denna händelse. I romanens början bor Nuri i Kairo tillsammans fadern, som är politisk dissident och lever i exil från sitt arabiska hemland. Fyra år tidigare dog modern och Nuri minns hennes vemodiga person med stor saknad. På semesterhotellet Magda Marina träffar Nuri och pappa Kamal Mona – en kvinna som ligger mitt emellan dem i ålder och som de båda blir förälskade i.

Romanen kretsar kring Nuris förhållande till fadern och till Mona. Kamal och Mona gifter sig, vilket gör Nuri både glad och svartsjuk. Det triangeldrama som börjar utveckla sig bidrar till att paret bestämmer sig för att skicka Nuri till en internatskola i England. Det är på det första efterlängtade jullovet, när Nuri och Mona väntar på Kamal på ett hotell i Montreux, som de nås av beskedet om att han kidnappats.

Det visar sig att Nuri inte vet speciellt mycket om sin far. Inte heller som läsare får man speciellt mycket information om fadern, Mona eller Nuris mor. I stället ser vi med unga Nuris ögon på omvärlden. Vissa hemligheter uppdagas under läsningen, men bara sådana som också Nuri får reda på.

Analys av ett försvinnande har klart självbiografiska drag. Hisham Matars egen far var också politisk motståndare till Khadaffi och blev kidnappad, men inte förrän sonen var 20 år. Liksom Nuri bodde Hisham under delar av sin uppväxt i Kairo och studerade i London. Mona verkar dock vara en fiktiv person.

Romanen bärs upp av ett vackert språk. Hisham Matar skriver på sitt andraspråk, engelska, som sedan är översatt, så det är beundransvärt att det flyter så naturligt. Berättelsen är intressant både på ett psykologiskt plan och som en utblick i världen som aktualiseras av den arabiska våren.  Analys av ett försvinnande beskriver en väldigt personlig upplevelse och ger en annan bild av livet i arabländerna än den medierna visar av gatustrider och hat mellan grupper.

Läs mer i  Svenska Dagbladets recension.

Läs även andra bloggares åsikter om Hisham Matar, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: barndomsskildring, Hisham Matar, Libyen

Skivrecension: Laleh – Sjung

26 januari, 2012 by Redaktionen

Artist: Laleh
Titel: Sjung
Betyg: 4

Jag känner mig lite som recensenten på jazztidskriften Downbeat som recenserade Grateful Deads första platta 1967. Jazzrecensenten lät sig fångas av Grateful Deads energi och gav plattan toppbetyg. Måste erkänna det är första gången jag måste ägna uppmärksamheten till en hel platta åt Laleh. Visst jag har hört en och annan låt men som den mest lyssnar på lite äldre musik känns Lalehs ”Sjung” fräsch som en daggfrisk morgon och lockar från första tonen till mer lyssnade. Men nu fick jag uppgiften att lyssna och recensera Laleh nya platta ”Sjung”. Och det börjar bra – ”Elephant” och som så många andra sagt det fortsätter också bra.

Det är en platta med luftig pop och en platta som lyser av noggrannhet och perfektionism. Här finns inget av punkigt slarv. Det är en storhet i noggrannheten och det perfekta. Inte en stråke kommer fel, inte ett missljud från några förstärkare, inte ett missat eko. Kort sagt en synnerligen välgjord och perfektionistisk produkt. Skulle gärna vilja se lite mer energi och spontanitet men man kan inte få allt.

Men här ligger i mina ögon lite av svagheten i plattan. Spontaniteten saknas. Det är välgjort, det är extremt välproducerat men samtidigt finns det en känsla av en Kate Bush-klinisk vilja att göra perfekt.

Laleh har gjort en platta som kommer bli en sönderspelad FM-radioprodukt och som är bland de bästa svenska popplattorna på senare tid. Den har förtjänat sitt positiva mottagande.

Bästa spår maffiga ”Elephant” och den rörande ”Better life”. Dessa två kommer jag i alla fall att spela gång efter gång! En bra platta och ett viktigt steg för Laleh.

Text: Ingemar Göransson

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Laleh, Sjung

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1265
  • Sida 1266
  • Sida 1267
  • Sida 1268
  • Sida 1269
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in