• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Tankar efter första avsnittet av 30 grader i februari (SVT:s nya dramaserie)

6 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Då har den haft premiär då, SVT:s nya dramaserie 30 grader i februari med bland andra Maria Lundqvist och Kjell Bergqvist. Jag hade höga förväntningar efter all reklam jag sett för den under en längre tid. Men den trailer som visats inför premiären gav fel bild av serien. Jag trodde att det skulle vara en slags komedi. Men det är svårt att se det som en komedi, det är en dramaserie. Vilket ju är bättre.

Det är på tiden att det kommer filmer och tv-program som skildrar svenskarnas liv och förhållande till Thailand som ju är ett av svenskarnas stora semesterparadis. I tv-serien får vi följa några människoöden, som Majlis (spelas av Lotta Tejle) som är en kvinna i pensionsåldern som är hunsad av sin rullstolsburne make Bengt (Kjell Bergqvist). Majlis älskar Thailand och vill att de ska leva sitt pensionärsliv i Thailand. I första avsnittet fick vi se när hon och Bengt åkte dit på semester.

Majlis har varit hemmafru hela sitt liv och jag har lite svårt att tro på att det finns sådana kvinnor idag. Första delen av det första avsnittet skildrade de olika huvudkaraktärernas liv i Sverige och vi fick se bakgrunden till varför de drar till Thailand. Starten var lite seg och det kändes inte som att karaktärerna var särskilt typiska för de svenskar som drar till Thailand, men en bit in i programmet började det bli mer intressant.

Maria Lundqvist (ofta mycket bra) spelar Kajsa, en medelålders ensamstående mamma till två döttrar. Kajsa får en stroke, troligen orsakad av att han är arbetsnarkoman och jobbar alldeles för mycket och är superstressad. Maria Lundqvist spelade nästan över, så överaktiv var hon att jag nästan fick ont i magen av att se henne. Ibland är det jobbigt att se människor där allt går åt skogen: på väg till sitt livs viktigaste möte snubblar hon framför bilen och blöder näsblod och kläderna blir nedblodade. Inte så kul inför ett viktigt möte.

Att spela en kvinna som förlorar en del av talförmågan efter en stroke kräver sin skådespelare. Men där visar Maria Lundqvist sin skicklighet som skådespelare och det är då hennes karaktär växte och mitt intresse fångades. Hennes äldsta dotter, tonåringen Joy spelas så träffsäkert av Hanna Ardéhn, skör och tuff samtidigt. Joy tvingas som många ungdomar ta en vuxenroll i familjen. Många gånger lämnas dessa ungdomar helt av samhället och får inte något stöd utan måste axla ansvaret själva.

Glenn är en 45-årig fet svensk man som längtar efter att bilda familj men aldrig lyckats få en tjej. När han går på speeddating är han så egofixerad att han inte frågar en enda tjej något om dem. Klart att han inte kan ragga någon då. Vilken tjej vill ha en pojkvän som bara pratar om sig själv?v Via en chatt får han kontakt med en thailändska och han bestämmer sig för att åka till henne och han köper en ring för att fria. Hans roll är förstås en symbol för de svenska män som skaffar thailändska fruar för att de har svårt att hitta någon kvinna att leva med i Sverige.

En intressant karaktär är thailändaren Chan som drev ett hotell i Thailand, träffade en svensk kvinna och lämnade sin fru och sin son. Han har nn bestämt sig för att återvända till Thailand och försöka satsa på sin familj. Han letar reda på sin tonårige son och hämtar honom från ett knarknäste.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Jag hoppas att serien inte blundar för de problem som finns i Thailand idag. I första avsnittet fick vi se hur Majlis av misstag gick ut från en butik på flygplatsen med en dyr hudkräm och blev anklagad för stöld och förd till förhör hos en säkerhetsvakt. För att bli släpps måste hennes man muta vakten. Thailand har ett hårt rättssystem och där finns nog sådan korruption som vi fick se ett exempel på.

Glenn och hans historia öppnar ju också för att serien kommer att ta upp fruimport och sexhandeln.

Chans kamp för att få sin son drogfri ska också bli intressant att följa.

Det kan bli bra, det här. Fast det kan förstås gå åt fel håll också, att det blir för mycket klichéer. Hoppas dock inte det. Maria Lundqvist och Kjell Bergqvist är två favoritskådespelare som jag gärna ser mer av.

Jag saknar dock någon karaktär som symboliserar alla de ungdomar som drar till Thailand och kanske också en mer vanlig familj.

Mer om tv-serien här.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, SVT, Maria Lundqvist, Kjell Bergqvist

I rollerna:
Bengt – Kjell Bergqvist
Majlis – Lotta Tejle
Kajsa – Maria Lundqvist
Joy – Hanna Ardéhn
Wilda – Viola Weidemann
Chan – Thomas Chaanhing
Pong – Sanong ”Love” SudLa
Glenn – Kjell Wilhelmsen
Oh – DoungJai ”Phiao” Hiransri
Dit – Sumontha ”Joom” Sounpoirarat
Bengt Jr – Björn Bengtsson
Johnny – Torkel Petersson
Sara – Rebecka Hemse

Arkiverad under: Recension Taggad som: Kjell Bergqvist, Maria Lundqvist, SVT, tv

Skivrecension: Howler – America Give Up

6 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Howler
Titel: America Give Up
Betyg: 4

Men, The Strokes, jag har saknat er! Julian Casablancas, vad var egentligen det där snacket om Machu Pichu och cyberpunk och vinklar?! Åh, Phil Spector, var har du varit på sistone? Inte var du och samarbetade med Cults väl? (Förresten, snygg noisig The Ronettes-punk på ”Too Much Blood” – kritikerna lär ju dregla av upphetsning). Iggy, jag har för mig du ramlade omkring på en Way Out Westscen? Visste inte att du dessutom släppte nya album. Och att du på köpet fixat Dick Dale som gitarrist? Fantastiskt! Jag vet att The Wipers är lite inne nu (tack och lov) och tur att du också plockat upp det, för det är ett j-t skönt gitarrsound du har på ”Free Drunk” – jag nästan älskar den ju, eller, ja, I love it. Hälsa Christopher Owens (Girls) att han har gjort ett bra jobb som röstcoach — för det kan väl inte vara Joe Strummer som studsat upp ur graven med lektioner? ”Back To The Grave” skickade tillbaka honom dansande och fullt belåten. Eller är det Wu Lyfs sångare som anlitats? Hur som helst, ”Free Drunk” är fantastisk. Gnisslet är också coolt, känns som jag besöker tandläkaren på stranden. Synd ändå att det inte är början på 2000talet, så att ”Back Of Your Neck” kunde skapa sensation.

Howler är ett amerikanskt band från Minnesota som spelar en sandsmutsig garage/surfrock. NME valde dem som det tredje intressantaste bandet 2011. America Give Up är deras första fullängdare (Deras EP This One’s Different är också bra). Kritikernas önskningar har besannats!

Jag tycker mycket om albumet. Speciellt det där wooandet. Surfgitarren. Naturljuden: klockrent med en bris som fläktar genom gitarriffens raggiga kanter. Jag vill ha sommar. Musiken ger en roadtrip-med-ciggen-från-bilfönstret-känsla, jag blir alldeles upplyft. Sen deprimerad när jag ser ut genom fönstret. Dumma Göteborgsvinter. Detta är perfekt gitarrpop för längta-bort-fantasier. På låten ”America” sjunger han ”I want to be an american”: och det vill jag också, i en annan tid, i Jack Keroucs Amerika. Lite ”Beach Sluts” och rock’ n’ roll tack. Det enda som fattas här är saxofonerna och jazzen. Jag älskar texterna också: ”You think we’re Bonnie and Clyde, but both of them are fucking done”. Tänk att man fortfarande kan skriva såhär amerikaromantiskt och komma undan med det! Amerika kanske inte bör ge upp?

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om Howler, skivnytt, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Howler, Musik, skivnytt, skivrecension

Filmrecension: Alper – surrealistisk, skrämmande, fascinerande

6 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Alper
Betyg 4
Visades på Göteborgs Filmfestival och vanlig premiär biopremiär: 10 februari i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Västerås, Örebro, Norrköping, Umeå, i Växjö 12 februari och i Östersund 2 mars

Alper är en ny film av den grekiske hyllade regissören Yorgos Lanthimos som gjorde Oscarnominerade Dogtooth.

Alper är liksom Dogtooth en film som leker med filmmediet och där det som egentligen berättas inte alls är samma sak som grundhandlingen.

Handlingen i Alper: En sjuksköterska, en ambulansförare, en gymnast och hennes tränare dreiver en skum uthyrnings­service. De hyr ut sig själva som ställföreträdare för nyligen avlidna personer och träder in som döttrar, kollegor, äkta män under den första sorgeperioden. De anhöriga kan då spela upp händelser med den avlidna, nu med någon från uthyrningsteamtet i rollen som den som dött.

Att få bearbeta sin sorg på det sättet kanske skulle kunna vara välgörande, men som det görs av teamet kä

Fast filmen handlar förstår om mycket annat än den yttre handlingen. Vi får uppleva hur relationer mellan människor ofta är ett spel där vi spelar olika roller. Filmen har flera lager av betydelser och den talar till oss lika mycket i bildspråket med de brunmurriga kalla bilderna och miljöerna som känns så torftiga. Männens kalla ansiktsdrag och kvinnorna som alltid anpassar sig till den roll de vet att mannen vill att de ska spela.

Var går gränsen mellan spel och äkta? Filmen sätter igång många tankar, har de fyra i teamet något som är äkta i sina liv?

De kallar sig Alper. Ledaren som tagit sig namnet Mont Blanc kräver en järnhård disciplin som alla inte vill ställa upp på. Jag tror att Mont Blanc är en av de vidrigaste mansroller jag sett, han är så kallt dominerande att jag ryser.

Ett sätt att se filmen är ur kvinnoperspektiv, att se hur alla filmens kvinnor alltid måste anpassa sig efter männens regler. Ett annat är att se hur de som är underläge ändå försöker hitta vägar ur dominansen, försöker hitta något eget.

Alper är en av de starkaste och mest surrealistiska filmer jag sett på länge. Den är oerhört fascinerande och samtidigt skrämmande.

Läs även andra bloggares åsikter om Yorgos Lanthimos, Alper film, filmpremiär, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Från premiären av Rövare på Unga Dramaten/Elverket

6 februari, 2012 by Redaktionen

Rövare
Unga Dramaten/Elverket
Premiär den 4 februari 2012

Intrigen i Friedrich Schillers klassiker Rövare (Die Räuber) kretsar kring motsättningen hos de två aristokratiska bröderna Karl och Franz von Moor. Den äldre brodern, Karl, är en något rebellisk student men mycket vacker och charmig, samt oerhört älskad av sin far och den som en dag ska ta över dennes imperium. Karls yngre bror Franz saknar sin brors karisma och har alltid behandlas som luft av fadern. Driven av sin djupa avundsjuka mot Karl inleder han en komplott för att knycka till sig arvet samt lägga beslag på Karls älskade, Amalia, som också är föremål för Franz kärlek.

Unga Dramatens uppsättning av Rövare inleds med ett förhör av Karl (Danilo Bejarano) och hans tre vänner Spiegelberg (Emma Mehonic), Grimm (Christoffer Svensson) och Schwarz (Eva Melander). De har, under ledning av Karl, rikemansbarnet som genomgår en fas av upproriskhet mot sin pappa (Per Mattson) och hans omoraliskt tjänade pengar, bränt läroböcker på bål och blir som straff relegerade från sin skola. I ett ögonblick av rådlöshet väljer Karl ändå att skriva ett brev till sin far där han ber om hans hjälp i denna besvärliga situation. Den åldrade fadern, som varje gång han hör sin sons namn nämnas yttrar repliken ”Karl, Karl min älsklingsson?”, beordrar genast sin andre son Franz (Hannes Meidal) att svara på brevet, men Franz har en egen agenda. Med lite manipulation och ett egenkomponerat nekande svar på broderns brev får han Karl att helt vända sig emot fadern och tillsammans med sina vänner leva som rövare vilkas brott med tiden blir mer och mer hänsynslösa.

Jens Ohlin och Hannes Meidal, som även tidigare gjort nyskapande uppsättningar klassiker tillsammans, står denna gång för bearbetningen av Schillers pjäs. Deras tolkning spelas framför en knallblå scen, och kontrasten mellan Karls rövarband och Franz och faderns överklasstillvaro visas i två parallella historier där den ena tycks vara mer eller mindre nutid, medan den andra är förlagd till 1700-talet (då originalpjäsen är skriven).

Rövare är ett smart stycke om uppror, makt och moral. Den är fyndig och fylld av humor och diverse musikaliska inslag, samtidigt som den är mycket allvarlig, hemsk och tragisk. Scenografin och kostymen är väldigt läcker, och det bjuds på utmärkta skådespelarprestationer i denna intressanta tolkning av en klassiker om att ta rätten, rätten till makten, i egna händer och får en onekligen att tänka efter.

I rollerna: Christoffer Svensson, Danilo Bejarano, Hannes Meidal, Emma Mehonic, Eva Melander, Per Mattsson
Översättning: Magnus Lindman
Bearbetning: Hannes Meidal, Jens Ohlin
Regi: Jens Ohlin
Scenografi och ljus: Sutoda
Peruk och mask: Anne-Charlotte Reinhold
Kostym: Jenny Linhart, Inger Elvira Persson

Text: Mikaela Gustin

Bild: Emma Mehonic. Foto:Emily Laye

Läs även recension i Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Friedrich Schiller, Unga Dramaten

Nick Lowe på Nalen

5 februari, 2012 by Redaktionen

Nick Lowe
Nalen, Stockholm, 4 februari
Betyg 4 av 5

Ett utsålt Nalen hade samlat cirka 500 personer på lördagskvällen för att ta del av Nick Lowes stopp i huvudstaden. Nick Lowe inledde med två mjukare låtar, samtidigt var det helt tyst och publiken bara kollade på honom där han bjöd på en förtjusande slags monolog.

Han är snart 63 år gammal och har fortfarande mycket att ge. Den packade massan var verkligen stel och det var ingen som rörde på sig, efter varje låt applåderade de istället så att väggarna och borden darrade. Med inlevelse och frasig röst förgyllde han kvällen.

Han och bandet spelade i ungefär två timmar. De var så bra att publiken fick ropa in dem två gånger för extra nummer.

Förra gången Nick var i Sverige spelade han också på Nalen, han älskar Nalen,sade han och påpekade att det är ett klassiskt spelställe.
Det var en väldigt bra konsert och det var kul att verkligen få se så mycket folk där. Jag var nog den yngsta som var där kan jag tänka mig.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Nick Lowe, musik, bilder, Nalen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: bilder, Musik, Nalen, Nick Lowe

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1260
  • Sida 1261
  • Sida 1262
  • Sida 1263
  • Sida 1264
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in