• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Avskedsbrev av Valeria Parrella – lyfter frågor som berör

1 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Avskedsbrev
Författare: Valeria Parrella
Förlag: Astor förlag
Utgiven: 2012
ISBN10: 9186757113
ISBN13: 9789186757113

Valeria Parrella är en italiensk författare, teaterskribent och jobbar just nu på ett operalibretto. Romanen avskedsbrev är hennes andra på svenska. Här får vi följa Clelias utveckling från barndomen, där mycket tid går åt till att försöka lägga tillvarons förvirrande pussel, till den vuxna resignationen inför tillvarons brister.

Huvudpersonen Clelia lever, liksom författarinna själv, i Neapel. Hon kommer från en tämligen modest bakgrund och kämpar som vi alla kämpar med att hitta ett förhållningssätt till rötterna. Vi styrs alla av dessa rötter. Vi kan bindas av dem. Snärjas. Eller i mer lyckosamma fall, få näring genom dem. I Clelias ögon blir det allt mer tydligt exakt hur mycket bakgrunden betyder. Genom ett ungdomligt passionerat engagemang i kommunismen söker hon kämpa emot, men till vilken nytta? När man är en del av ett korrupt system hjälper inte ens det mest briljanta intellektet i kampen mot etablerade nätverk och pappas pengar.
Clelia hittar passionen, men framförallt lugnet och tillfredställelsen på teatern. Här kan hon andas och växa. Här känner hon att hon kan börja skapa egna rötter.

Parrella har rosats internationellt för sin förmåga att skildra ett nutida Italien i förfall. Ett land där arkitekter bygger glänsande glaspyramider men struntar i fungerande avlopp. De skitiga översvämningarna kan inte ens de vitkragade ämbetsmännen undgå att trampa i med sina exklusiva skor. Men de kan låtsas som att de inte känner stanken. Clelia försöker hitta sin plats i denna tillvaro där man är chanslös i konkurrensen utan en måttsydd sidenslips som kostar mer än månadens matutgifter. Hon plågas av en ständig ångest över att bli en del av det system som hon föraktar.

Till en början har jag lite svårt att komma in i boken. Jag tycker att språket känns väl högtravande och gammaldags. På grund av just språket tar det ett tag innan jag förstår att berättelsen inte är förlagd i en dunkel dåtid. Efter ett tag smyger sig dock ett igenkännande in.

Parrella lyfter frågor som berör mig. Allmänmänskliga frågor, som hur svårt det är att finna sitt jag. Hur man först när man möter en människa att älska och åtrå kan börja älska sig själv. Hur en annan människa kan fungera som en tydliggörande spegel för jaget. Hur man genom att fylla sitt liv med människor som man kan förstå och relatera till kan bli ännu mer sig själv. Detta själv som man sedan måste vara sann mot och stå upp för om man ska kunna vara en hel människa.

Avskedsbrev är visserligen en berättelse om ett land i förfall och resignation, men för mig blir det som stannar kvar den spegelbild som sagda stad bildar för Clelia. Hur hon å ena sidan jobbar för att odla det vackra och äkta samtidigt som allt å andra sidan sakta krackelerar tills det enda man kan göra är att överlämna sig åt mörkret. Eller skriva ett avskedsbrev till alltihop.

Text: Elin Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om bokblogg, litteratur, böcker, Italien, avskedsbrev

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: avskedsbrev, Böcker, Bok, Bokblogg, Italien

Castle: första säsongen – underhållande amerikansk lättsmält deckarkomedi med hjärta

1 april, 2012 by Rosemari Södergren

Castle
The complete first Season
Betyg 4
TV-serie: Släpps på dvd 4 april

TV-serien ”Castle” har fått sitt namn efter en av de två huvudkaraktärerna: Rick Castle som är en världsberömda deckarförfattare. En dag börjar en mördare kopiera mmrden från hans böcker. När polisen tar hjälp av Castle för att hitta mördaren, inser han snabbt att det kan ge uppslag till nya böcker. Han har precis låtit sin huvudperson i en bästsäljande deckarserie dö. Han orkade bara inte fortsätta skriva om den deckarkaraktären. Han inser att chansen att följa med riktiga poliser både ger honom uppslag till flera nya böcker och dessutom blir han inspirerad av den kvinnliga polisen Becket. Henne vill han använda som mall för sin nya deckarhjältinna.

Becket uppskattar inte alls att få en författare på halsen. Upplagt för den klassiska berättelsen om två smågnabbande huvudkaraktärer.

Ja vi har sett det förut i massor av varianter. Att den ena huvudkaraktären är en kvinnlig polis är inte heller helt nytt: Castle har absolut en del gemensamt med tv-serien The Mentalist.

Visst det är till sin struktur en ytlig amerikansk tv-deckare med snygg kvinna som polis och en mycket snygg man i rollen som författaren. Tv-serien behållning ligger i skildringen av samhället genom de brottsfall som dyker upp. Relationen mellan författaren Rick Castle och hans dotter Alexis och hans mamma Martha som bor hos honom i hans lyxlägenhet, är ett trivsamt sidospår.

Jag erkänner att den är förpackad i ett lättsmält, lättsäljande massunderhållningsformat, men jag roas av den och trivs med att kolla några avsnitt i taget. Det är därför jag föredrar att ha serien på dvd: jag slipper dessutom avbrott för reklam.

Det är bara första avsnittet som handlar om mördaren som kopierar Castles böcker, fortsättningen handlar om hur Rick Castle får följa med Becket för att samla in material till nya böcker. Första säsongen slutar på ett sätt som gjorde det nödvändigt att göra en uppföljande serie – och till dags dato finns fyra säsongen inspelade. Det bådar gott. Säsong fyra hade premiär i USA i september 2011.

I rollerna:
Nathan Fillion – Richard Castle
Stana Kati – Kate Beckett
Susan Sullivan – Martha Rodgers
Molly C. Quinn – Alexis Castle
Jon Huertas – Javier Esposito
Tamala Jones – Lanie Parish
Seamus Dever – Kevin Ryan

Läs även andra bloggares åsikter om tv-serie, deckare, Rick Castle, underhållning, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Deckare, Recension, Rick Castle, TV-serie, underhållning

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960 – ett måste som CD

1 april, 2012 by Rosemari Södergren

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960
Betyg 5
Släpps i Sverige 16 april 2012

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960 är ett album som är mer än musik – och därför egentligen omöjlig att göra en vanlig skivrecension av. Det är skivan som är ett måste för alla som är intresserade av sextiotalets protestmusik – och det är en skiva som bör införskaffas också som CD.

Innehållet i CD-versionen med en liten minibok som berättar om Pete Seeger och bakgrunden till konserten 1960 i Bowdoin College är ett måste för alla som vill veta mer om Pete Seeger.

Pete Seeger som föddes i maj 1919 är snart 93 år och hans karriär har hela tiden bestått av två delar som varit tätt knutna till varandra: hans musik och hans sociala engagemang. Liksom många artister som var engagerade i samhällsfrågor blev han svartlistan och åtalad enligt den ökända ”House Un-American Activities Committee”. Eftersom Pete Seeger vägrade att svara, han ansåg att det var hans privatsak och att myndigheterna inte hade rätt att fråga ut honom blev han svartlistad och fick inte spela i de stora konserthallarna. Därför reste han omkring och spelade mycket i skolor och på mindre orter.

Konserten i Bowdoin College 1960 innehåller i stort sett alla klassiska protestsånger som vi förknippas med Pete Seeger. Konserten är inspelad av skolans radiostation och fångar tidens stämning och Seegers talang som artist och social aktivist.

Pete Seeger föddes i en musikalisk familj. Hans pappa, musikern, kompositören och musikvetaren Charles Seeger och mamman Constance, violinist, reste ibland runt med de Pete och hans bror på turné i en hästvagn. Som tonåring följde Pete med sin pappa till folkmusikfestivalen i Asheville i North Carolina. Det var där Pete Seeger fastnade för banjon.

Som nittonåring hade han hoppade av journaliststudierna på Harvard och flyttade till New York där han träffade Alan Lomax, Woody Guthrie, Aunt Molly Jackson och andra social engagerade folkmusiker.

Att lyssna på denna dubbel-CD från inspelningen 1960 får mig att känna historiens vingslag. Det är häftigt men också skrämmande att tänka på att de amerikanska myndigheterna för inte alltför länge sedan svartlistade artister som Pete Seeger. Det ingen dock hopp samtidigt, att tänka på att han lyckades överleva ändå och att det var många som samarbetade för att han skulle kunna sprida sin musik runt om i USA och i världen ändå. Att hur hårt myndigheter än försöker trycka ned och censurera, då hittar motståndet mot förtrycket ändå vägar ut.

Musikaliskt är albumet också väldigt intressant – och Pete Seegers banjospel är imponerande.

Ja, ”We Shall Overcome” är förstås med på albumet. Visste du att den var en hymn från början som hette ”I Will Overcome” – och som Pete Seeger skrev om till det mer solidariska innehållet.

Jag lyssnar på mycket musik digitalt, framför allt via Spotify och Wimp, men jag uppskattar att ha en del album på CD också. Just den här känns mer gedigen att ha som CD. Konserten är mer än 50 år gammal och ja, det känns helt enkelt som att den vill jag spela som CD, ja gärna som vinyl också.

CD1:
Goofing Off Suite-Opening Theme
Penny’s Farm
He Lies in the American Land
Deep Blue Sea
Hieland Laddie
Oh, Riley
Banjo Medley:
Cripple Creek
/Old Joe Clark
/Old Dan Tucker
Summertime
[George & Ira Gershwin]
D-Day Dodgers
[Hamish Henderson]
Quiz Show
[Ernie Marrs]
Al Smith Holds the Bottle
What a Friend We Have in Congress
[Ernie Marrs]
Living in the Country
Water is Wide
Bells of Rhymney
Goodnight Irene
[Lead Belly]
Intermission
CD2:
Big Rock Candy Mountain
[Harry McClintock]
I Had a Dream
[Big Bill Broonzy]
Oh, What A Beautiful City
In the Sweet Bye and Bye
/Preacher and the Slave
[Joe Hill]
Last Night I Had the Strangest Dream
[Ed McCurdy]
Medley:
Colorado Trail
/Spanish Is the Loving Tongue
/From Here on Up
/Texas Girls
/We Pity Our Bosses Five
/The Scabs Crawl In
/Swarthmore Girls
Open the Door Softly
/Road To Athay
/Why Do Scotsmen?
Hold Up Your Petticoat
/Where Have All The Flowers Gone?
/Step by Step
/Joe Hill’s Last Will
Vive la Quince Brigada
Suliram
(Indonesian Lullaby)
Wimoweh
Michael, Row the Boat Ashore
Commentary
Bourgeois Blues
[Lead Belly]
Black Girl [Lead Belly]
/Kisses Sweeter than Wine
Tzena, Tzena, Tzena
Worried Man Blues
[A.P. Carter]
Conclusion

Läs även andra bloggares åsikter om House Un-American Activities Committee, Pete Seeger, Bowdoin College, musik, USA, protestsånger, skivnytt, protestsånger,

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bowdoin College, House Un-American Activities Committee, Musik, Pete Seeger, protestsånger, skivnytt, USA

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal, recensionen

1 april, 2012 by Redaktionen

Titel: I tystnaden begravd
Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Lind & CO
Utgiven: 2012
ISBN: 978-91-7461-065-9

Det finns ett hus uppe i norr som Katrines mamma äger och nu vill någon köpa huset för en hög summa. Katrine och hennes bror har hand om mammans affärer eftersom hon inte kan klara det själv. Hon har precis kommit in på ett hem för dementa. Ingen av syskonen kände till detta hus och Katrine blir nyfiken, hon vill se vad hon ska sälja. Hon övertalar sin bror att skjuta på försäljningen och åker upp till byn Kivikangas i Tornedalen. Hennes sambo i London är inte alls nöjd med detta, han ringer och vill att hon ska komma tillbaka hem, men Katrine känner sig osäker på förhållandet och framförallt vill hon veta mer om sin mor.

I byn möter Katrine människor som kände hennes mamma som ung och hon får reda på saker ur sin mors liv som hon aldrig har berättat för sina barn. Det är en liten by där alla känner alla och hon börjar nysta i sina släktförhållanden. Flera män från byn for över till Sovjet på 1930-talet för att skapa sig ett bättre liv i den nya kommunistiska staten, en man återvände och Katrine träffar honom. Men för att få reda på mer om sin släkt far hon själv över till Ryssland .

När Katrine kommer till byn har en man precis blivit brutalt mördad i sitt hem, en av Sveriges mest kände skidåkare. En ökänd bil har synts till och polisen kopplar detta till några ryska män på väg ner igenom Sverige. Under hennes vistelse sker ett annat mord, en pensionerad polisman hittas död. Har han begått självmord eller har han också blivit mördad?

En okänd släktsaga rullas upp samtidigt som polisen försöker lösa de mord som skett i byn. Som läsare får man en bra bild av av människorna och kulturen i Tornedalen, gränslandet mellan Finland och Sverige. Tova Alsterdals deckare är skriven med ett vackert språk som flyter, det är en spännande berättelse med flera spår som utspelar sig både tillbaka i historien och i nutid.

Tove Alsterdal är född 1960 och hon har arbetat som journalist och dramatiker i över tjugo år. Detta är hennes andra deckare. Den första boken kom ut 2009 och heter ”Kvinnorna på stranden” och handlar om människohandel. Hennes romaner har blivit översatta till flera språk.

Text: Aslaug Myhrberg

Du har väl inte missat vår intervju med Tove Alsterdal? Läs den här.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Skivrecension: Graham Coxon – A+E

1 april, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Graham Coxon
Album: A+E
Betyg: 5
Släpps i Sverge: 4 april 2012

Äntligen lite musik som fångar mitt intresse. Den forne Blur-gitarristen Graham Coxon levererar sitt åttonde album, och det är ett egensinnigt album som är en ren och äkta produkt av hans musikalitet, som inte befläckats av tankar på att behaga eller sälja. Sån musik gillar jag.

Graham Coxons förra album, ”The spinning top” var akustiskt och lugnt, och man kunde tydligt höra hans briljanta gitarrspel. ”A+E” är helt annorlunda, och skiljer sig även från de album som varit rockiga. Nu är ljudbilden skitig och distad. Distade gitarrer. Och distad sång. Distade trummor till och med. Hela attityden är opolerad och lekfull men ändå behärskad. Det låter som att han har spelat in allt hemma själv, fast på en fet och dyr portastudio. Plus att han råkar vara en sjukt bra musiker.

Jag konsulterar en vän som är Blur-fan. Han lyfter fram ”det magiska förhållandet mellan låtskrivargeniet Damon Albarn och konstnärssjälen Graham Coxons egensinniga gitarrgrepp och ljud. Sedan finns Grahams gitarrkrydda som pricken över i:et. Med tiden blev det en motsättning och det album där Graham får mest utrymme är det sista där han medverkar aktivt, 13. Här sjunger han även på flera spår och hans experimentella gitarrer och ljud får mer utrymme, mycket tack vara producenten William Orbit.” Jag tänker att det är just den pricken över i:et som Graham Coxon nu har låtit flöda fritt.

Låtarna på ”A+E” är raka och enkla med riff och repetitiva partier. Och så lite solon med knasiga effekter. Riffen luktar som en blandning av Blur, Thurston Moore och ibland faktiskt Deep Purple. Trummor och beat är rakt och enkelt byggda, sången är lat med tydlig brittisk accent. Jag tycker att det svänger en del, spelglädjen är medryckande, vilket förstärks av några ooooooooh-yeah-yeah. T.ex. på låten ”Ooh yeh yeh”. Några låtar tillåts vara mer hitiga i den brittiska popmusiktraditionen, men har alltid en annorlunda twist. Allt är rockigt och svängigt, fantasifullt och begåvat. Någonstans i gränslandet mellan party och arty. Och det är riktigt, riktigt bra.

Mina favoritspår: City hall, Ooh yeh yeh.

Text: Tommy Lucassi

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1226
  • Sida 1227
  • Sida 1228
  • Sida 1229
  • Sida 1230
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in