Kajsa Grytt aktuell med Kniven i hjärtat – titelspåret från kommande albumet.
Ett pressmeddelande:
Med uppmärksammade släppen av “Bron” och den feministiska kampsången “Mina girls” gav Kajsa Grytt en stark försmak av vad som komma skall. Idag släpps det kommande albumets titelspår “Kniven i hjärtat” – skriven till ”en vän som fallit ihop av svek i kärlek”.
I maktlöshetens land där inga ord når fram skrev Kajsa den finstämda och tröstrika “Kniven i hjärtat” och skickade till sin vän. Genom en karaktäristiskt rå, men känslosam text uppbackat av ett finstämt stråkarrangemang signerat Martin ”Konie” Ehrencrona har Kajsa Grytt med Kniven i Hjärtat skapat ett verk om svek och det kanske viktigaste av allt – att ta sig vidare.
Den 13 april 2018 släpps albumet Kniven i hjärtat, genom Kajsas egna bolag.
Kajsa beskriver hur hon med detta album låter historierna stå i fokus och förstärkas av musiken och melodierna. “Sången är tänkt som en karaktär i en filmscen, där musiken utgör miljön och scenografin” berättar Kajsa.
Vi förs in i en skickligt framförd bild av livet i ett område med de fattiga i det amerikanska samhället. En värld där föräldrar inte kan ta hand om sina barn utan mormor får ta hand om dem. En värld där barnen får lära sig att det är normalt att sitta en timme i ett badkar medan den prostituerade mamman tar emot en kund i deras enda rum och det är normalt att tillsammans med sin mamma stjäla saker och sälja för att få pengar till hyra och mat.
Barnen är helt obekymrade över vad de kan ställa till med. De tänder eld på gamla hus, de ljuger för att få en glass att dela på, allt är äventyr för dem. Regissören låter oss se allt ur deras synvinkel. Det är fascinerande men också väldigt sorgligt. Jag kan kan ju ändå inte blunda för verkligheten och den livserfarenhet jag har som vet att även om Moonee och hennes mamma kan skutta runt i regnet av lycka är den känslan en illusion.
Fördelaktigt med kvällens föreställning är det faktum att de enbart är kvinnor på scen. Det låter kanske banalt, men ser man mycket teater så inser man att det mestadels skrivs teater av män, och för män. Dessutom är det inte alltid så att kvinnliga roll alltid är det mest intressant i en uppsättning. I den här uppsättningen är det i alla fall alla typer av tragikomiska rollkaraktärer och i alla åldrar enbart skapade för kvinnor.
Tyvärr är det ju alltid så i en föreställning som innehåller både sång och agerande, att de blir ganska haltande i en skådespelerskas/sångerskas helhetsbild om hon inte bemästrar båda konstformerna lika bra. Är det dessutom stor skillnad mellan de skådespelare som är fantastiska på att sjunga och de som missar flera tonlägen (falsksång), är det ännu svårare att få en positiv helhetsbild av deras karaktär och hela föreställningen. Alexandra Zetterberg Ehn och Sharon Dyall gjorde kvällens föreställning på bästa möjliga vis och kunde bemästra allt från, sång, rörelse och snabbt levererade repliker enligt konstens alla regler.
