All the Money in the World
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 januari 2018
Regissör Ridley Scott
Året är 1973 och den tonårige Paul Getty vandrar runt bland de prostituerade i Roms lyxigare kvarter. Han är en mycket ung kille som börjar bli man och han njuter redan av det ljuva livet i Roms lyxkvarter. Men när han blir kidnappad på öppen gata och indragen i en vit skåpbil ändras livet snabbt. En kidnappning som varar i många månader och där alla väntar på en lösensumma.
Den här kidnappningen är en känd historia och filmen grundar sig på John Pearson´s bok ”Painfully rich” från 1993. Paul är sonson till Jean Paul Getty, världens rikaste man.
Bakgrunden till den stora familjeförmögenheten är oljan. Getty Sr. gjorde affärer med beduinerna i Saudiarabien och skapade världens största förmögenhet. Han byggde supertanks som kunde frakta oändliga mängder olja. Den gamle Getty lever för sina pengar och konstföremål. En girig gammal man som vet att folk alltid vill åt hans pengar. Cynisk och ständigt upptagen med sina affärer. Nu en gammal man men enligt filmen har han alltid varit sådan och inte haft tid för sin familj. Han säger att ”Jag kunde inte tyngas ner av en familj”.
Med otaliga exempel i filmen visas hur gamle Getty älskar sina pengar och alltid prioriterar dem. Skälen till denna girighet det får vi aldrig veta och vad som driver honom att alltid tjäna mer. Eftersom filmen till stor del handlar om den gamle Gettys girighet hade man velat se mer om människan bakom miljarderna. Han spelas av Christoffer Plummer.
Kevin Spacey som först spelade rollen blev utbytt eftersom han anklagas för sexuella brott och därför blivit svartlistad.
Den unge Paul Getty görs av Charlie Plummer i typisk 1970-talsfrisyr och modern Gail av Michelle Williams. Deras snåriga relation görs ingen större affär av i filmen. Gail kämpar för sin sons fritagande men blir ändå underligt färglös och kontrollerad som person.
Då är den underliga rollen som Fletcher Chase (Mark Wahlberg) en fd CIA-agent hamnar i mer intressant. Utsänd av Getty Sr. blir han en slags mellanhand i familjen med en mycket speciell relation till Gail. Jag tycker också att Roman Duris är bra i rollen som kidnappare. Den onde brottslingen som egentligen är god. En inte särskilt trovärdig person men hela historien är egentligen otrolig trots att den är sann.
Att skapa spänning i ett kriminaldrama är inte lätt när publiken redan vet utgången. Då gäller att skildringen griper tag på annat sätt och jag blir inte gripen .
Roms jagande paparazzifotografer och Colosseums ruiner skapar stämningen i Rom. I södra Italien härskar maffian som ett slags rövargäng.
Men jag saknar relationer till personerna i filmen. Kidnappningen måste i verkligheten ha varit ett större drama i familjen än den här filmen visar. Det känns som regissören
står utanför och tittar på det rika folket . Men även miljonärer och miljardärer är ju människor och det hade jag velat se mer av. Att pengar inte gör någon lycklig vet jag redan. Med lite mer psykologisk dramatik hade den här filmen kunnat bli en toppenfilm, ingredienserna finns ju i historien. Nu blir den sevärd men inte mer.