Ready Player One
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 mars 2018
Steven Spielberg är en stor filmregissörer i konsten att skapa amerikanska storfilmer som drar en stor publik. Ready Player One har många av de ingredienser som en blockbuster av Steven Spielberg har, men samtidigt når det inte samma mästerliga nivå som hans bästa filmer. Någon odödlig ET är detta inte.
Handlingen utspelar sig i framtiden, år 2045 i en värld då människor knappt lever i verkligheten utan ägnar nästan all sin tid åt att vistas i en spelvärld, Oasis. Wade är en ung man som bor i ett amerikanskt slumområde med sin moster och hennes våldsamma sambo eftersom Wades föräldrar dog när han var liten. Liksom alla andra ägnar sig Wade och hans moster och hennes sambo mesta tiden åt den digitala världen Oasis.
Oasis skapare lämnade ett testamente då han dog som består av tre nycklar som är gömda i spelet. Den som hittar nycklarna kan låsa upp en magisk dörr och på så sätt vinna rättigheterna till Oasis och bli stenrik. Wade liksom många andra försöker lösa uppgiften. I filmens början har ännu ingen ens fått tag på den första nyckeln. Givetvis finns det onda krafter också, förkroppsligade i en företagsledare för ett internationellt spelföretag som har anställt en mängd spelare för att erövra de tre nycklarna. Inte nog med det utan detta spelföretag har också gjort människor till slavarbetare genom att göra dem nedtyngda av skulder på grund av sitt spelande.
Som i typiska actionfilmer som har mycket inspiration av spelvärlden blir det en hel del jakter och slagsmål. Dessa scener är varken sämre eller bättre än en mängd liknade scener i andra filmer. Överlag tycker jag filmen är rätt medelmåttig. Jag har sett sämre filmer och jag har sett bättre filmer. Ett stort minus är alla karaktärer som är ensidigt skildrade utan något intressant djup. Givetvis samlar Wade så småningom om ihop ett litet charmigt gäng med udda personligheter som tillsammans ska kämpa mot det onda spelföretaget som vill ta över världen.
Ett plus för filmen är dess tredimensionella scener. Några är helt fantastiska. Men filmen bör nog ses i 3D för att få den största behållningen.
En av filmens behållningar är växlingen mellan det digitala livet och det verkliga. Den har en del paralleller med tv-serien Black Mirror, som också handlar om mänskligheten i den digitala världen. Filmen är både en hyllning till populärkulturen som det vimlar av syftningar till och en varning för att låta populärkulturen och den digitala världen ta över det mänskliga mötet. Det är liksom inget nytt tema, vi har sett det förr.
En mycket intressant aspekt är hur alla människor i hela världen bara lever för sina digitala liv i Oasis. En majoritet bor liksom Wade i värsta slummen. Men ingen gör något för att förändra människors usla livsvillkor. Och det verkar inte Wade och hans gäng heller tänka på. Det verkar inte ens som om regissören själv tänkt på att det är filmens mest intressanta fenomen som det skulle gå att göra en mycket intressant film kring.
Spielberg har nominerats sex gånger och två gånger vunnit en Oscar för bästa regissör. Han är genom tiderna den regissör vars filmer genererat högst intäkter. Jurassic Park är den av Spielbergs filmer som gett de största intäkterna: drygt 920 miljoner dollar, vilket placerar den på nionde plats bland världens största kassasuccéer.
Kvällens föreställning för den lilla landsortsteatern är Kung Lear. Teaterchefen och truppens stora skådespelare, kallad Sir, har blivit alltmer dement. Det är tydlig symbolik, Shakespeares kung Lear blir också alltmer förvirrad. Sir har bestämt att föreställningen ska genomföras men hans fru och teatertruppens producent Madge vill ställa in föreställningen. Norman, påklädaren, kämpar som för sitt liv för att Sir ska ut på scen. Ingen föreställning ska ställas in.
Dramatens uppsättning kan ses på flera sätt. Om teatern bakom kulisserna, om hierarkier. Regissören Eva Dahlman beskriver detta så talande i programbladet:
Krister Henriksson köpte rättigheterna till att sätta upp Påklädaren i Sverige för många år sedan. Han ville själv göra rollen som Norman men han hittade ingen som han tyckte var perfekt i rollen som Sir. Tills hans såg Sven-Bertil Taube i ett tv-program. Sven-Bertil Taube fick frågan och svarade ja. Och det blev perfekt. Krister Henriksson som Norman och Sven-Bertil Taube som Sir – det gnistrar och sprakar mellan dem, det är magiskt och minst lika bra som i den film som kom 2015 och bygger på samma manus, med världsstjärnorna Antony Hopkins och Ian McKellen.
